Lag: Jean Sibelius
Texti: Johan Ludvig Runeberg
Flickan kom ifrån sin elsklings möte
Flickan kom ifrån sin elskings möte,
kom med röda händer. Modern sade:
"Hvaraf rodna dina händer, flicka?"
Flickan sade: "Jag har plockat rosor och
på törnen stungit mina händer."
Åter kom hun från sin älsklings möte,
kom med röda läppar. Modern sade:
"Hvaraf rodna dina läppar flicka ?"
Flickan sade: "Jag har ätit hallon och
med saften målat mina läppar."
Åter kom hun från sin älsklings möte,
kom med bleka kinder. Modern sade:
"Hvaraf blekna dina kinder flicka ?"
Flickan sade: "Red en graf o moder !
Göm mig der och ställ ett kors deröver,
och på korset rista, som jag säger:
En gång kom hun hem med röda händer,
ty de rodnat mellam älskarns händer.
Engång kom hun hem med röda läppar,
ty de rodnat under älskarns läppar.
Senast kom hun hem med bleka kinder,
ty de bleknat genom älskarns otro !"
Stefnumótið
Stúlka kom heim af ástarfundi
með rauðleitar hendur. Móðirin spurði:
,,Hví eru hendur þínar rauðar?"
Stúlkan svaraði: ,,Ég tíndi rósir og stakk
mig á þyrnunum.‘‘
Aftur kom hún af ástarfundi og þá með rauðar varir.
Móðirin spurði: ,,Hví eru varir þínar rauðar?
Stúlkan svaraði:,, Ég borðaði hindber
sem lituðu varir mínar.‘‘
Ennþá einu sinni kom stúlkan heim af stefnumóti og vangar hennar voru fölir. Móðirin spurði:
,,Hví eru vangar þínir svo fölir ?"
Stúlkan svaraði: "Ó mamma, búðu mér
hvílu og láttu á hana kross, sem á
skal standa: Eitt sinn kom hún heim með
rauðar hendur, því elskhuginn þrýsti þær fast.
Í annað sinn kom hún heim með rauðleitar
varir, sem höfðu roðnað undan þéttum
kossum elskhugans. Síðast kom hún heim með
föla vanga, því elskhuginn hafði svikið hana."
Þýð. Elísabet Erlingsdóttir
Mädchen kam vom Stelldichein
Mädchen kam vom Stelldchein, kam mit
roten Händen. Sprach die Mutter: "Wovon
hast du rote Hände, Tochter?"
Sprach das Mädchen: "Ach, ich plückte Rosen
und die Dornen stachen mir die Hände."
Wieder kam vom Stelldichein das
Mädchen, kam mit roten Lippen.
Sprach die Mutter: "Wovon hast du rote
Lippen Tochter?"
Sprach das Mädchen: "Ach ich naschte Himbeer‘n und der Saft bemalte mir die Lippen."
Wieder kam vom Stelldichein das Mädchen, kam mit
bleichen Wangen. Sprach die Mutter:
"Wovon hast du bleiche Wangen, Tochter?"
Sprach das Mädchen: "Richt´ein Grab, o Mutter ! Leg mich drein und setz´ ein Kreuz darüber, und aufs
Kreuze schreibe, was ich sage: "Einmal
kam sie heim mit roten Händen, denn
die drückten rot des Liebsten Hände.
Einmal kam sie heim mit roten Lippen,
denn die küssten rot des Liebsten
Lippen. Endlich kam sie heim mit
bleichen Wangen, denn die färbten
bleich des Liebsten Untreu!"
Übers. A. J. Boruttau
The Tryst
From her lover´s tryst a girl came
homeward, came with crimson fingers.
Said her mother: "What has made your
fingers crimson, dearie‘"
Then she answered: "I was plucking roses, ´twas
a little thorn that pricke´d my finger.‘‘
From the tryst again the girl came
homeward, came with lips all crimson.
Said her mother: ‘‘What has made your
lips so crimson, dearie?‘‘
Then she answered, "I was eating berries ´twas
the juce that staind my lips so crimson."
Yet again she from trysting came she
homeward, came with cheecks so ashen.
Said her mother: "What has made your
cheecks so ashen, dearie?"
Then she answered: "Dig a grave, oh mother !
Hide me there and set a cross above it,
on the cross then cut the words I tell you:
"Homeward once she came with crimson
fingers, crimson were they from her
lover´s fingers. Then she came along
with lips all redden´d, redden´d were
they by her lover´s kisses. Last of all she
came with cheecks all ashen, turn´d to
ashes by her lover´s falsehood."
Transl. William Wallace