Lag: Jón Þórarinsson
Texti: Kristmann Guðmundsson
Jeg fandt i morges
Jeg fandt i morges
blandt de gamle breve
en lokk som mindet
om en svundeb vår,
en vår jeg med en lykkegysen gjemte
mit gutteansigt i ditt lyse hår.
Tiderne går,
så milt og tyst forsvinder
dag efter dag i evighetens hav.
Nu er det vinter
rosen på min rute
er hvidt som sneen på din lille grav.
Ég fann hárlokk í morgun.
Í morgun fann ég milli gamalla bréfa,
hárlokk, sem minnti mig á horfið vor,
er ég gróf drengslegt andlit mitt í hári þínu.
Tíminn líður hægt og hljótt.
Hver dagurinn á fætur öðrum hverfur í hafið.
Nú er vetur og frostrósinar á glugga mínum
eru hvítar, eins og snjórinn á litlu gröfinni þinni.
Þýð. Elísabet Erlingsdóttir
Heute früh fand ich etwas
Heute früh fand ich
zwischen alten Briefen, eine Sträne
die mich an einen verchwundenen
Frühling erinnert hat.
Einen Früling als ich mein Knabengesicht
wonnig in dein blondes Haar grub.
Die Zeit vergeht, sanft und ruhig.
Ein Tag nach dem andern
verschwindet in den Ozean der Ewigkeit.
Jetzt ist es Winter,
die Rose an meinem Fenster ist weiss,
wie der Schnee auf deinem kleinen Grab.
Übers. Elísabet Erlingsdóttir
I found a lock of hair this morning.
This morning I found between old letters a
lock of hair , which reminded me of a
forgotten spring, when I buried my boyish face in
your hair. Time passes slowly and quietly.
The days disappear into the ocean.
It is winter now and the frostroses on my
window are as white as the snow on your
little grave.
Transl. Elísabet Erlingsdóttir