Lag: Jón Þórarinsson
Texti: Andrés Björnsson
Vorvísa
Sjá vorið blika um loft og lagar brá,
og ljóma slá um heiði og mó.
Heyr fuglsins rödd, sem hljómar há
við háan klett og lágan skóg.
Kannski átti ég aldrei neitt í þér,
mitt ættarland með fjöllin blá,
Þó eitt sinn hafi ég eignað mér
þinn eyðisand og jökulsnjó.
Og þar sem áður út um hvolfin blá
flaug óska minna fugl og söng,
nú silast óttauglan grá
með ógn í vængjum dægrin löng,
Eine Frühlingsstrophe
Sieht den Früling glänzen über Himmel und Meer
und strahlen auf die Heiden und Weiden.
Höre die Vogelstimme, die so hoch klingt
beim steilen Felsen und niedrigen Gebüsch.
Vieleicht hast du mir nie gehört,
du mein Vaterland mit den blauen Gebirgen,
obwohl ich einmal deine Sandwüste und
Gletcherschnee zugeschrieben habe.
Und wo früher hoch am Himmel
der Vogel meiner Träume flog und sang,
schwebt jetzt die graue Angsteule jeden Tag,
auf ihren schreckbingenden Flügeln.
Übers. Elísabet Erlingsdóttir
A Spring verse
Look how the spring sparkles in the air
and on the sea. The heath and meadows are bright.
Listen to the bird’s clear voice
by the high cliffs and low bushes.
Perhaps I possessed no part of you, my blue-mountained fatherland
Though once I thought I owned your
black sand and glacier snow.
And where in former days the little bird
of my wishes and dreams flew and sang,
there now slides the grey owl of fear
with danger in its wings.
Transl. Elísabet Erlingsdóttir