Mopperacet i Lur 2018

Ruta hadde metervis, eller skal vi si kilometervis, med sånne herlige grusveier. Det er noe eget med å kjøre moped på sånne småveier ute på landsbygda. Når man farer gjennom landskapet i bil er det ikke mye man får med seg. Tar man toget får man i det minste se verden fra baksia. Arkitekter og døm som bor inntil jernbanesporet må ha glømt at togvognene har vinduer. Ut mot veien skal alt være fint og flott, med søyler og ornamenter og en nykløpt plen. I bakgårn, mot skinnegangen er det ikke så farlig. Den forteller mer om det virkelige livet til døm som bor der. Det er spor etter både barnas lek og hobbyer huseieren har hatt. Med moped på små grus- og bygdeveier kommer man enda nærmere folk og fe. Man har en følelse av å komme dypt inn i folkesjela til døm innfødte. Og der det hverken er folk eller fe å se kan man bare nyte naturen. Man får en følelse av å være et sted der tia enna ikke er oppfonni, og utta den blir det heller ikke noe stress og mas heller. Helt i sin egen verden kan man sitte sånn å nyte livet, til det plutselig farer en trimma Zündapp forbi i hundre. Den sparker i grusen, og forsvinner rundt neste sving like fort som den kom. Sell om man blir vekka fra sin indre sjelero er det ikke noe å gråte over. Man skjønner at man er på Mopperally. Og det er jo morsomt.

Nå var det ikke bare asfaltveier og grusveier som hadde fått hver sin del av løpet i Lur. Akkurat som det mellom døm krokete grusveier, kom strake farts sletter med asfalt, skifta været karakter. Under starten var himmelen like blå som røken bak moppene. Det fortsatte den å være ei god stønn. Sola kasta sin glans over landskapet, og smila om kapp med deltakerne. Det heter seg at alt har en ende. Denna gangen gjaldt det både sola og rallyet. Dessverre slutta døm ikke samtidig. Sola ga seg rett etter pausa var over, og satte inn regnværet som sin stedfortreder. Først bare med noen få dråper. Alfredsen som føler seg innestengt i regntøy tok døm herre første regndråpene som en tom trussel. Regntøy er ikke det som gjør deg mest fri og lealøs. Hetta på regnjakka fjerner all hørsel, og det meste av sidesynet når den er i bruk. Regntøy er derfor det plagget som kan gi døm freske et snev av åssen det er å være multihandikappa. Derfor har Alfredsen en liten vegring mot en sånn bekledning. Likavæl tok han en beslutning etter å ha fått nærkontakt med par tre større dråper. Han kapitulerte, og krøp inn i regnklea. Det skulle vise seg å ikke være et domt innfall. Hjula på mopeden hans hadde ikke tatt mange omdreininger før det var totalt urå å telle regndråpene. - Så blir man da trolig litt lurere i Lur.

Nu var det inte bara asfaltvägar och grusvägar som hade fått sin del av loppet i Lur. Precis som det mellan de krokiga grusvägarna, kom raka hastighetesträcker med asfalt, ändrade vädret. I början var himlen lika blå som röken bakom mopeden. Det fortsatte ett tag. Sola kastade sin glans över landskapet och smilade lika mycket som deltagarna. Det sägs att allt har ett slut. Den här gången var det både solen och rallyet. Tyvärr slutade de inte samtidigt. Solen försvunnit rakt efter pausen var över, och satte regnet som sin ställföreträdare. I början, bara några droppar. Alfredsen som känner sig instängd tog dessa första regndroppar som ett tomt hot. Regnkläder är inte det som gör dig mest befriad och ohämmad. Huven på regnjacket avlägsnar all hörsel och det mesta av sidosynet när det används. Regnskläder är därför plagget som kan ge helt fräsch människor en inblick i hur det är att vara handikappade. Därför har Alfredsen en liten vägran mot ett sådant kläder. Ändå fattade han beslut efter att ha haft nära kontakt med ett par tre stora droppar. Han kapitulerat och kröp in i regnskläderna. Det skulle inte vara ett dumt infall. Hjulen på hans moppe hade inte tagit många varv innan det var helt omöjligt att räkna regndropparna. – Då är det troligt att du förmodligen blir lite lurer i Lur

Nu slutade det att regna innan de cirka 50 mopedister passerade målstreck. Trots att regnet slutade, försvann inte regndropparna och och deggen på Alfredsen sina glasögon omedelbart. Dimsynen det ledde till gjorde det svårt att upptäcka alla pilarna som visade var de skulle åka. Han fruktade därför att arrangörsklubben Lur Mopperacers skulle säga tack för sista gången. Två av klubbmedlemmarna hade tidigare i år besökt Moropeden, vilken Alfredsen är en av dem som organiserar. En brist på arrangörens spårmärke, skickade där de två i fel riktning, vilket resulterade i att de kunde få prova orientering utan kartor och kompass. Det är uppenbart att det skulle vara frestande för dem att skicka Alfredsen ut på fel vägar. Av säkerhetsskäl hade han därför tänkt på ett skydd.

Långt inutiskogen låg Alfredsen i ett så ensamt utrymme. Där ingen var framför honom och ingen bakom honom. Det var inte länge, men tillräckligt för honom att få en otäck tanke. Kunde han ha blivit ledd in på en övergiven väg i de djupa skogarna, att de skulle få hämnd. Hade dem gjort en väg som gick i cirkel. En väg som inte hade någon ände. -Den så kallade lure-vägen i Lur. Skulle han behöva köra runt här som den ensamma moped-ryttare till evigt. Lyckligtvis skulle det inte vara länge innan det var både två taktsdur att höra och mopedister att se. Den enda ensamhet Alfredsen kunde skryta på sig den här gången, var att han var den enda medlemmen i Team Alfredsen som deltog. Den eneste norrbägge var han inte alls. Från Halden kom både GrensePeden och Nedere Rockeveien Motor Klubb med egna trupper. Dessutom spelar det ingen roll om du är norska eller svenska på en mopperally. Det är hjälp att få ändå. Det upplevt Alfredsen när glasögonen var på sitt värsta, och han gjorde slutligen gjorde ett fel val. Då var det en svensk som körde in för att vända honom söderut och leda honom på rätt väg. Således släppte Alfredsen och hans moppe att bliva en kostnadspost på Jokkmokks sociala budget. Det borde vara så långt som en utrimmad moped med redo att köra på full bränsletank. Då är det lite annorlunda med trimma mopeder. Majoriteten av dem som stod vid vägkanten och kom inte från platsen ville ha en skvätt bensin. Här kunde du, utan att ha affärsinstinkt, få 80 kronor för liter. Alla lyckades visserligenkomma in i mål. En tom släpkärra bakom servicebilen när den svängde in i platsen efter loppet var ett bevis på detta.