Nick Redfern: The real men in black

Få områden inom ufologin är så mytomspunna och kontroversiella som rapporterna om men in black (MIB), männen i svart. Det är företrädesvis män i svarta kostymer som har en tendens att dyka upp och varna eller hota ufovittnen och ufologer. Det var den amerikanske ufologen Gray Barker som redan 1956 med sin klassiska They knew too much about flying saucers, satte hela detta problemkomplex på kartan. Åtskilligt har skrivits i frågan sedan dess. Jag räknar till cirka 17 titlar i AFU:s bibliotek. Senaste alstret i genren är The real men in black av den brittisk/amerikanske ufologen Nick Redfern. Han sammanfattar de klassiska fallen som Albert Bender och John Keel men har också gjort nya vittnesintervjuer och presenterar flera hittills opublicerade fall.

Redfern visar den stora bredden i rapporterna. Från mycket fysiskt påtagliga besök av uppenbart ”jordiska” personer till mer eller mindre paranormala händelser där männen eller varelserna uppträder likt spöken eller materialiserade väsen. En del av dessa besökare verkar fungera närmast som en form av biologiska robotar, till exempel den märkliga individ som dök upp hos den amerikanske läkaren Dr. Herbert Hopkins i Maine, USA, 1976. Han fick besöket efter att han utfört hypnosterapi på ett ombordtagningsvittne. Det skrämde Hopkins så rejält att han brände band och anteckningar om fallet.

Den som är insatt i MIB-problematiken känner igen många av fallen som Redfern presenterar. Urvalet kan förstås diskuteras. Jag saknar bland annat nya zeeländaren Bruce Cathies MIB-upplevelse dokumenterad i kapitlet People I would like to know more about, i hans bok UFOs and anti-gravity. Ett lite märkligt misstag gör Redfern när han refererar fallet med de två mystiska män som dök upp på redaktionen för Los Angeles Times 1953. Den komplicerade historien är ett klassiskt kontaktfall och har inget med män i svart att göra. Det finns dokumenterat i ett flertal artiklar och böcker som knappast kan ha undgått Redfern.

Bokens andra del går igenom den mängd teorier som finns om dessa mörkklädda gentlemen: misstolkningar, paranoia, skämt, underrättelseagenter, utomjordingar, tidsresenärer, tricksters eller andra paranormala varelser med mera. Författaren Chris O´Brien, som intervjuas i boken, noterar att en del av MIB-figurerna verkar bortkomna i vår tillvaro och tycks robotartat utföra enkla order för att sedan försvinna i tomma intet. O´Brien gör en jämförelse med den ”tillverkade” varelse som Alexandra David-Neal beskriver i sin bok Magic and mystery in Tibet.

Precis som när det gället ufofenomenet, skriver Redfern, har men in black-fenomenet olika ursprung. Men det rör sig om något betydligt märkligare och mera skrämmande än bara FBI- eller CIA-agenter. Om man nu råkar ut för dessa män i svart kan det kanske vara klokt att följa Gray Barkers råd: ”Om läsaren konfronteras med en av dessa märkliga personer så visa inte rädsla… Allra viktigast, skämta med dom. Om du stör deras programmering kortsluts dom så att säga.” Kanske ett gott råd om de mörkklädda männen dyker upp hos dig.

Nick Redfern

The real men in black

New Page Books, NJ, USA, 2011

256 s. ill.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 2011)