"...undersökarna har aldrig uppmärksammat de faktum att föreställningar identiska med dagens har uppträtt genom hela den skrivna historien och under former som varit anpassade till de troendes land, ras och sociala liv"

Jacques Vallée i Passport to Magonia - from folklore to flying saucers.

De flesta kulturella livsyttringar och föreställningar i vår tillvaro har en slående förmåga att återkomma med en nästan cyklisk precision. Det må gälla konst, mode, filosofiska eller religiösa uppfattningar. Vi behöver bara tänka på renässansen med dess återuppväckande av grekisk-romersk kultur. En mer aktuell företeelse är dagens mode med den ´nya´ folklorestilen. Men även när det gäller gränsvetenskaper som ufologi finner vi liknande mönster, något som påpekats av många av dagens ledande ufologer. Med denna artikel vill jag visa på en sida av detta mönster, där folktro, UFO och det ockulta möts. Somliga ufologer ser med ängslan på dylika undersökningar. UFO-ämnet är tillräckligt komplicerat ändå, menar man och gömmer huvuden i sanden inför ett uppenbart faktum.

Kanske är det ett sundhetstecken, en del av självbevarelsedriften, att inte bege sig in i det okända. Men om vi söker ny kunskap måste vi ta steget, samtidigt som vi behåller en fot stadigt på jorden. I Hynek &Vallée's utomordentliga bok "The Edge of Reality" förklarar Vallée problemet sålunda (1): "UFO-fenomenet tvingar oss att använda vår fantasi som aldrig förr, att tänka saker vi aldrig vågat tänka tidigare - kort och gott att modigt närma oss gränsen för vår erkända verklighet och genom att intellektuellt bearbeta dessa förbjudna gränser, möjligen öppna helt nya perspektiv. För många är ett sådant tänkande både skrämmande och ett hot mot deras intellektuella säkerhet."

Vem dödar och stympar boskap?

En typ av händelser som rapporterats allt oftare de senaste åren är, på ett okänt sätt, dödade husdjur och boskap. Denna typ av fall kom särskilt i rampljuset i Colorado, USA 1967 med det välkända Snippyfallet som beskrivits i ett flertal böcker. Under de senaste åren har antalet rapporter av denna karaktär ökat och det rör sig nu om hundratals väldokumenterade fall. En speciallitteratur på området har även börjat växa upp (2). Redan Charles Fort omnämnde 'animal mutilations', som idag har blivit den gängse beteckningen på dylika händelser. I maj 1810 uppträdde i Ennerdale, på gränsen mellan England och Skottland, något som kunde döda sju-åtta får varje natt. Det underliga var att fåren inte var uppätna utan bara saknade blod när man fann dem. Vid andra liknande händelser observerades något som påminde om en varg trots att vargen var utrotad sedan över hundra år (3).

De flesta nutida rapporter har kommit från USA:s mellersta stater: Minnesota, Nebraska, Kansas, Oklahoma, Arkansas men även från England, Frankrike och Sydamerika. Dödade och försvunna djur är i och för sig inte speciellt märkligt då man i många fall kan misstänka att tjuvar ligger bakom. Men som vi skall se pekar ett stort antal fall i en annan riktning som inte låter sig lika lätt förklaras. 1973-74 var två 'flap-år' vad gäller dödad boskap. I den lilla staden Canby i södra Minnesota fann - den 5 nov. 1973 - Gary van Hyfte en död ko på ägorna (4). Det underliga var inte att kon var död utan att den saknade juver öron, tunga och svans vilka hade skurits bort med kirurgisk precision. Kroppen var också fullkomligt tom på blod. Sheriff Dennis Kamstra undersökte kon men kunde inte ge nån förklaring. Varför hade man inte tagit köttet?

Gemensamt för ovannämnda typ av fall är att djuren fått vitala organ som ögon, tunga könsorgan etc bortskurna samt att de helt saknar blod. Spår efter förövarna rapporteras sällan trots exempelvis nyfallen snö. Sheriff Simpson som deltagit i flera undersökningar säger: "Om man tar ett djur, även om man pumpar blod ur det, så kommer man att spilla åtminstone lite på marken. Det är enda sättet. Och försök inte förklara det med koagulering - en del av dom djur vi tittat på var fortfarande varma." Myndigheterna i flera stater är oroade och konfunderade över det stora antalet rapporter om dödade djur. Några förklaringar har man inte och spekulationerna rör sig från allt mellan djävulsdyrkare till hemliga militära experiment. Det är som att jaga ett spöke, enligt sheriff Simpson, Man har inga ledtrådar, inga spår, inga fordon att misstänka, inga fotspår. Som om det inte räckte med detta problem har ett antal andra faktorer kommit till. I Montana-tidningen 'Great Falls Tribune' kunde man den 11 febr. 1972 läsa (5): "Sheriffhögkvarteret i Cascade County, som varit aktivt inkopplat på att undersöka rapporter om spökflygplan och dödad boskap över hela länet de senaste månaderna, har nu fått befatta sig med ännu mer förbryllande rapporter. Dessa berättar om stora håriga varelser vilka observerats i närheten av de områden där flygande objekt, starkt lysande pulserande ljus synes ha landat."

Den kirurgiska precisionen i stympningarna leder tankarna till ett humanoidfall som inträffade i Bolivia 1968 (6). Klockan var sex på kvällen i den lilla byn Otoco i syvästra Bolivia när senora Valentina Flores gick ut för att samla ihop får och lamadjur till en inhägnad. När fåren var samlade och hon kom med lamadjuren upptäckte hon en liten varelse, ca 1.10, som var i färd med att medelst ett litet tubliknande instrument döda hennes får. När hon försökte köra bort varelsen kastade den instrumentet som en bumerang mot henne och hon fick skärsår på armarna. vid sin sida hade humanoiden en plastliknande väska med delar från fåren. Plötsligt hördes ett ljud och varelsen var försvunnen. Efteråt konstaterades att 34 får dödats och hos varje får saknades delar av matsmältningsorganen.

Puerto Rico-händelserna

Mellan februari och juli 1975 inträffade på Puerto Rico ett stort antal fall av samma typ som rapporterats från USA. Dödade och stympade återfanns i samma område där man observerat UFOs och håriga varelser (7). Händelserna har noggrant undersökts och dokumenterats av ett flertal experter. Sammanlagt rör det sig om ca 300 dödade djur.

Liksom i de amerikanska fallen återfanns djuren helt utan blod och med vitala organ borttagna. I fem av fallen observerades ett hårigt, okänt djur springande från platsen. Don Ceclilio Hernandez, 65, som under några nätter förlorade 35 höns såg en varelse som liknade en stor, ullig massa vilken snabbt och tyst förflyttade sig från platsen. Den mest intressanta närobservationen gjordes den 18 april 1975 av Orlando Franceschi (8). Klockan var åtta på kvällen när han tittade ut genom fönstret mot bakgården. Där fick han se något som han först tog för en hund som passerade. Förbryllad tog han med sig en spade och gick ut. På gården stod en varelse ca 1.30 m med långa öron och nos, två svarta punktformade ögon och käkar som en apa. Den gick som en zombie, vaggade fram och tillbaka. "Jag kände att den skulle attackera mig så jag slog till den med spaden... Jag träffade den på bröstet med spaden och smällen var ordentlig. Efter slaget backade den men utan ett ljud... den rörde sig som om den flöt." Efter ett andra och tredje slag föll Orlando och kände sig helt paralyserad. När han vände sig om var varelsen borta och paralyseringen hade släppt. Samma natt rapporterade fem män att de observerat en "konstig dvärg" och en tupp hittades död nära Orlandos hus. I dessa fall går det inte att fastställa ett definitivt samband mellan UFOs och de dödade djuren men de har uppträtt samtidigt i samma geografiska områden.

Den nya Bigfoot-vågen

Snömannen i Himalaya, Bigfoot i USA och Sasquatch i Canada. Vi finner samma fenomen över praktiskt taget hela världen. Biologen Ivan T. Sanderson var en av de första att grundligt studera dessa fall och han presenterade resultatet redan 1961 i "Abominable Snowmen: Legend Come to Life". De flesta observationerna talar om håriga varelser som luktar illa och utstöter ett skärande skrik. Liksom i UFO-rapporter finns det fall från det rent fysiska till det paranormala upplevelsefältet. John Keel konstaterar att det rör sig om två huvudkategorier av varelser (9). Den första synes vara en hittills okänd biologisk varelse, ett djur. Den andra är troligen en paranormal företeelse, en tillfällig materialisation. Den försvinner utan ett spår, har fosforescerande ögon och rapporteras ofta i samma områden som UFO-fenomen.

Don Worley, amerikansk ufolog, presenterade vid CUFOS-konferensen 1976 (10) resultaten av de undersökningar han gjort ifråga om Bigfoot-fall. Han pekar särskilt på sambandet mellan dessa varelser, UFOs och psykiska fenomen. Här följer en kort sammanställning av några av de berörda fallen:

Beaver County, Pennsylvania: Två flickor såg varelse springa in i skogen med en lysande glob i handen. Senare observerades ett UFO sväva över området och en ljusstråle sändes ut.

Penn, Pennsylvania: Tre kvinnor kom körande på en skogsväg. De observerar ett metalliskt, rektangulärt föremål landa. Tre aplika varelser kommer ut och springer in i skogen.

Fayette County, Pennsylvania: Kraftigt lysande ljus svävar över en skog. En kvinna i närheten hör ett surrande, skramlande ljud på verandan. Hon tar fram ett gevär och går ut för att undersöka. När hon öppnar dörren står en aplik varelse ca 2 meter ifrån henne - hon skjuter, men apan försvinner liksom i ett ljussken. Året innan hade en annan person skjutit på "apan" varvid den också försvann i ett ljussken. Vid detta tillfälle hördes dock springande fötter från platsen trots att ingenting kunde iakttas visuellt.

Det finns flera andra fall där man avlossat skott från mycket nära håll och hört ljudet när kulan träffat sitt mål men varelsen har bara vänt och gått vidare. Om det rörde sig om rent biologiska varelser borde de åtminstone efterlämnat blodspår, hårrester eller liknande.

I augusti 1972 dök en märklig varelse upp i Roachdale, Indiana, USA (11). På familjen Randy och Lou Rogers' gård började det med att man hörde okända ljud som inte påminde om något djurs. Samtidigt med ljuden observerar grannfamiljen en kväll ett starkt ljus på sina ägor. Ljuden blir starkare för varje natt och nu hörs att någon bankar på husets väggar och fönster. En kväll tar Randy mod till sig och springer ut, beväpnad med ett gevär. I mörkret hinner han se en enormt bredaxlad figur springa mot kornfälten. Varelsen stinker av en rutten doft liknande döda djur eller gammalt avfall. Efter ett antal observationer får familjen Rogers klart för sig att den är hårig och svart som en stor gorilla. "Det konstiga", berättar fru Rogers, "var att vi aldrig såg några spår, inte heller när den sprang över lera. Den sprang och hoppade men det var som om den inte rörde något. När den sprang genom gräs kunde man inte höra något av dess forsteg. Och ibland när man tittade på den verkade det som om man såg igenom den."

Familjen Burdine som också bor i Roachdale fann en kväll att över sextio höns bokstavligen slitits itu men ingenting hade ätits upp. Efter några timmar återvänder förövaren. Två av familjemedlemmarna ser varelsen i ljuset från billyktan, stående i dörren till hönshuset. Den ser ut som en stor gorilla. Man skjuter mot den men den bara springer därifrån. Herman Burdine tycker efteråt att det är märkligt, då han lätt träffar kaniner på det avståndet. Familjen undersöker de sammanlagda skadorna och finner att totalt 110 höns dödats på samma vis - de är uppslitna och tömda på blod.

Bärsärkagång

En av de mera noggrant dokumenterade händelserna inträffade natten mellan den 25 och 26 oktober 1973, nära staden Greensburg i Pennsylvania. Den amerikanske psykiatern Berthold Schwartz undersökte fallet, vilket sedermera presenterades i Flying Saucer Review (12).

Kl 9.00 på kvällen den 25:e ser farmaren Stephen Pulaski och ca 15 andra vittnen en lysande kula sväva över ett fält. Stephen samt två andra personer ger sig av i bil för att närmare undersöka föremålet. När de närmar sig mattas billyktorna samtidigt som föremålet sakta sänker sig mot fältet. Det är ca 30 m (100 fot) i diameter och format som en stor kupol. Ljud likt en gräsklippare hörs. Vittnena får nu syn på två varelser som går längs ett staket. Båda varelserna är längre än staketet vilket är ca 1.80. De är fullständigt täckta av långt, mörkgrått hår och armarna når nästan ner till marken. De utstöter ljud som när ett djur skriker eller gråter. En stark doft liknande bränt gummi känns i luften. Stephen, som har ett gevär, skjuter tre skott i den första varelsen, varvid det lysande föremålet plötsligt försvinner, även till ljudet. Varelserna vänder och går in i skogen.

Stephen larmar polisen som anländer 9.45. Konstapel Byrne och Stephen undersöker området för observationen. De ser en självlysande 'ring' på fältet. När de står där hör de kraftiga ljud från skogen, som om någon kommer gående. Stephen ropar att något kommer ut från skogen mot dom. Han är vid det här laget ganska uppskärrad och Byrne anser det bäst att retirera. De återvänder till huset och larmar Westmoreland UFO Study Group, som leds av Stan Gordon. Gruppen Anländer omkr 1.30 och tillsammans beger sig personerna ut till fältet. Klockan 2.00 börjar en tjur föra oväsen i en inhägnad intill och Stephens hund blir också orolig. Dern stirrar stadigt på en punkt vid skogskanten, men ingen ser något. Plötsligt börjar Stephen vackla fram och tillbaka samtidigt som han gnuggar sig i huvud och ansikte. Hans andning ökar kraftigt och han utstöter ett djuriskt morrande läte. Två av vittnena, Stephens far och George Lutz försöker lugna honom men han kastar dom till marken.

En annan i gruppen, Dennis Smeltzer, börjar känna sig yr och svag. Ytterligare en person känner andningssvårigheter. Under tiden springer Stephen runt och väsnas som ett djur. Han kollapsar sedan med huvudet mot marken. När han kvicknar till ropar han: "kom inte hit, den är här, gå tillbaka!" Alla i gruppen känner nu en svavelliknande doft. De hjälper Stephen tillbaka; medan de går mumlar han om världens undergång. Efter en stund kvicknar Stephen till och säger att han mår bra.

En tid efter upplevelsen gör psykiatern Berthold Schwartz en undersökning av fallet och speciellt då Stephen. Det står klart att han inte varit fullt medveten om vad som hände honom på fältet. Han säger: "Jag vet inte vad som hände ute på fältet, eller vad de andra grabbarna berättat för dig, men jag kände mig som ett djur." Studiegruppens teckningar av de varelser som observerades i närliggande områden, och som återges i FSR, visar en slående likhet med medeltidens målningar av varulvar. Dr Schwartz sammanfattar: "Kan föreställningarna om varulven som de lever kvar idag i drömmar och påstådda psi-fenomen ha ett stänk av sanning i gamla och glömda UFOvarelser-observationer? Om vi vred klockan tillbaka fyra sekler, skulle diagnosen av Stephen bli att han led av lykantropi?" (Lykantropi = föreställning av att vara en vargmänniska.)

Folktroväsen

När man läser ovanstående rapporter behöver man inte vara expert på folktroföreställningar för att inse att här har vi ett fenomen om vilket det berättats i alla tider och hos praktiskt taget alla folkslag. Det är det gamla föreställningarna om vampyrer och varulvar som nu dyker upp men med en annan referensram. Nu är de hitsatta av 'rymdmänniskorna' i experimentsyfte. Som alltid när det gäller fenomen av den här typen måste vi vara noga med att skilja på fenomenet i sig och tolkningen av det. Om vi går tillbaka i historien och studerar gamla källor i religion och folktro finner vi i huvudsak två grundläggande föreställningar som är applicerbara på vår fenomenkategori:

A. Förmågan att förvandla eller projicera medvetandet till en animal form.

B: Förmågan att tankeskapa väsen - exempelvis i djurgestalt - vilka kan utföra handlingar.

Det är mestadels en tämligen sorglig läsning att gå igenom gamla källor till dessa upplevelser. De består av en saklig blandning av vidskepelse, hysteri, psykokatologi och synbarligen äkta paranormala händelser. Under medeltiden förvärrades situationen ytterligare av kyrkan som väl aldrig insett innebörden i ord som medmänsklighet och tolerans. Personer som på något sätt associerades med häxeri eller trolldom torterades och brändes i guds namn. Lyckligtvis ingrep till slut upplysta män och fick slut på eländet.

Föreställningen om att vissa människor kan förvandla sig till djur finns beskriven både i primitiva kulturer och högkulturer. Mytologin berättar ofta om sådana händelser. I de nordiska gudasagorna talas om hamnskifte, att själen kunde byta hamn. "När själen på detta sätt lösgjorde sig från kroppen, troddes den stundom ikläda sig en yttre gestalt. Vanligen materialiserade den sig då i skepnaden av ett djur. För denna företeelse, själens frigörelse och individens växling av gestalt använder man sig av begreppet hamnskifte. ...Skalden Egil Skallagrimsons farfar Ulf var hamnskifteskunning" (13).

Även den gamle kyrkofadern Augustinus skriver i Gudsstaten om hamnskifte: " I sömn eller trance kunde människans vålnad /Phantasm/lämna kroppen och visa sig för andra i kroppslig, djurisk form, medan den omedvetna personen upplevde sig vara i en sådan form och handla därefter. " (14) Under medeltiden talades ofta om häxor och trollkarlar som med magi kunde förvandla sig till djurskepnader och färdas genom luften. Örter som belladonna eller narkotiska preparat användes för ändamålet. Det är mycket troligt att dessa kemiska ämnen åstadkom medvetandetillstånd som idag skulle kallas astral projektion och sedan gjorde fantasin eller kanske magikunnigheten resten. Ett intressant fall från medeltiden lyder sålunda: En man anklagades för trolldom men man kunde inte få fram något bevis. En bonde från lokalbefolkningen skickades till fängelset för att framtvinga en bekännelse av mannen. Fången fick tillåtelse att i hemlighet döda en ko för en av sina ovänner. Efter mycket övertalning antog mannen erbjudandet. Nästa morgon fann man kon mycket illa sargad. Trots detta svor vittnen vilka vaktade mannen att han inte lämnat cellen utan sovit djupt hela natten. (15)

Den andra möjligheten, att skapa en varelse som kan utföra handlingar både onda och goda är också en universell företeelse. Med magi skapades ett väsen, ofta i djurform, som sedan kunde sändas på uppdrag. Häxor ansågs ha tjänande andar/familiars/ i olika djurskepnader. För att kunna fortsätta existera krävde de kraft och ibland blod (16). I den judiska mystiken talas om golem, en på magisk väg skapad varelse som kunde utföra handlingar på order. I svensk folktro finner vi namnet spiritus, ett litet väsen som kunde utföra allehanda tjänster. För att inte försvinna krävde den en daglig dos av saliv eller blod.

Några ockulta källor

En av 1800-talets mest kända kabbalister var Alphonse Louis Constant, mera känd som Eliphas Levi. I en av sina böcker ger han följande förklaring till varulvsfenomenet (17): " Vår siderala /astrala-HB/ kropps utseende formas efter våra tankar och i längden modifierar den även den materiella organismen. Låt oss nu vara djärva att påstå att varulven är intet annat än den siderala kroppen hos en människa vars primitiva och blodtörstiga instinkter motsvaras av vargen."

Ett mera närliggande praktiskt exempel på ovanstående teori finner vi hos Dion Fortune som påstår att hon under sin tid som ockult novis av misstag råkade skapa en varulvsform (18): "Jag hade blivit mycket sårad av en person som jag med stor uppoffring hade hjälpt och kände mig starkt frestad att hämnas. En eftermiddag, vilande på min säng, grubblade jag över min förbittring och medan jag grubblade närmade sig sömnen. Tankar infann sig att bryta alla spärrar och gå bärsärkagång. Den gamla nordiska mytologin dök upp i mitt medvetande och jag tänkte på Fenris, nordens fruktansvärda varg." När författarinnan ligger och ruvar på denna tanke känner hon plötsligt en sugande rörelse i solar plexus och vid hennes sida materialiseras en stor varg, vilken sedan försvinner ut ur rummet. Hennes lärare förklarar att skapelsen är en projektion av hat och hämndgiriga tankar och således en del av henne själv. Hon måste förstöra den psykiska formen annars får den en egen fri existens. Denna mindre trevliga uppgift lyckas och varelsen försvinner.

Upplevelsen låter naturligtvis fantastisk men faktum är att de flesta mysterieskolor av både nyare och äldre datum lär ut metoder att skapa s.k. elementarväsen - tankeformer. I 'Magic and Mystery in Tibet' berättar Alexandra David-Neel hur hon av en av munkarna får lära sig att skapa en tulpa - en självständig tankevarelse. Hon drar sig tillbaka i ensamhet och ägnar sig åt att meditera på den form hon vill skapa - en gladlynt munk. Efter flera månader börjar munken ta form och materialiseras. Till en början kommer den endast när hon kallar på den men efter hand blir den mera verklig och de andra munkarna tar varelsen för en annan människa. Från att ha varit en jovialisk munk förändras nu formen efter hand till att bli mera demonisk och författarinnan inser att hon måste förstöra formen annars kommer den att ta överhanden. Men arbetet blir inte lätt, det tar henne ca sex månader innan munken helt försvunnit. Anta att hon istället beslutat skapa en vargform och inte förstört den, kanske skulle då någon ensam vandrare rapportera att han observerat en varulv? De flesta ockulta författare är ense om att en dylik varelse som ej förstörs blir en slags vampyr som med alla medel försöker behålla sin form. Den söker då stjäla energi och /eller blod från djur.

Det är intressant att se att dagens parapsykologer börjat forska ovanstående typ av fenomen. En forskargrupp i Toronto, Canada beslöt sig för att skapa en varelse som de kallade Philip. De tankekonstruerade honom bit för bit och efter en längre tid kunde de börja kommunicera med honom och till slut kunde han även åstadkomma fysiska fenomen som t.ex. att flytta bord (19). Att åstadkomma en tankeform av en varelse är tydligen ingen omöjlig uppgift men att materialisera den är en annan sak. Det är vissa speciella personer, ofta medier, som har denna förmåga. De avger en substans som givits namnet ektoplasma, som sedan kan användas av 'anden' för att manifestera sig i. Det polska mediet Kluski materialiserade enligt uppgift (20) en rovfågel, ett lejon och en människoliknande apa. Alla varelser avgav en skap stank.

John Keel ger följande kommentar till manifestationsprocessen (21): "För att kunna materialisera sig och ta bestämd form verkar dessa varelser behöva en energikälla; en eld eller ett levande väsen - en växt, ett träd, ett medium (eller kontaktperson). Vår vetenskap har ännu inte nått därhän att kunna ge någon arbetshypotes för denna process. Men vi kan anta att varelserna behöver biologisk energi som de sedan omstrukturerar till en fysisk form. Kanske är det orsaken till att hundar och andra djur så ofta försvinner i flap-områden. Måhända används dessa djurs levande celler av de 'ultraterrestriella' för att skapa former som vi kan se och uppleva med våra begränsade sinnesorgan. Eventuellt är människors och djurs blod nödvändigt för denna process."

Ett exempel på en varelse skapad som en skyddsande fann jag i en publikation från gränslandets forskare i USA (22). Där berättas om en man som bodde i ett 1400-talshus i Kent, England. Han upplevde att någon passerade genom huset men kunde inte se något. Två klärvoajanta personer kontaktades för att undersöka fallet. De rapporterade att det rörde sig om en artificiellt skapad varelse med björnkropp och varghuvud. För mycket länge sedan, berättar de, slog några flyktingar läger där huset nu står. De hade skapat en skyddsande med denna form men inte förstört den när de lämnade platsen. Det fortsatte följaktligen att vandra samma väg som den blivit beordrad, och hade sitt tillhåll i en liten vatten samling nära lägret. Nu ordnades så att den inte passerade genom huset utan gick en annan väg.

lutsatser

Ovanstående mer eller mindre väldokumenterade upplevelser har jag valt ur ett mycket stort material. Det finns en mängd källor att ösa ur när det gäller dylika händelser. Jag kan naturligtvis inte intyga sanningshalten i rapporterna utan de får stå som de beskrivs. Vad jag velat visa är att dagens UFO-varelser rent fenomenmässigt har stora likheter med de väsen som beskrivs under andra omständigheter och med en annan referensram. Dessa jämförelser representerar en alternativ tolkningsmöjlighet. Våra 'energiväsen' är uppenbarligen en del av UFO-fenomenet men förklarar inte alla aspekter. De varelser jag här talar om syns alltid ha varit våra följeslagare på jorden, och vi borde söka förstå deras natur, typ av medvetande, relation till människan samt manifestationsprocesser. Naturligtvis är inte alla väsen av samma negativa art som beskrivits men jag har velat visa på den sidan eftersom den blivit mera aktuell den senaste tiden.

Under tiden jag arbetat med artikeln har en mängd nya observationer gjorts bl.a. i England och Frankrike. Det verkar vara en global företeelse som blir allt vanligare, eller kanske beror det på att rapporteringen är effektivare nu och undersökarna flera till antalet? Förmodligen kommer många, speciellt från det religiösa hållet, att kritisera framställningen och påstå att "det här är bara demoner som hemsöker jorden under den sista tiden", och som man inte skall bry sig om. En sådan typ av naivt, förenklat tänkande har ingenting att göra med seriös forskning. Vi måste istället gå lugnt, sakligt och metodiskt till väga; undersöka, dokumentera och jämföra för att förhoppningsvis till slut kunna klarlägga fenomenets natur. Som Jacques Valleé uttalade i början av artikeln, så måste vi vara öppna för alla möjligheter och pröva nya vägar när det gäller UFO-fenomenet. Det innebär också att vi kan komma att göra misstag, att hypoteserna ibland blir alltför vidlyftiga, men det är kanske det pris vi måste betala för att komma till klarhet om UFO-gåtan.

Referenser:

1. Allen Hynek & Jacques Valleé: The Edge of Reality, Chicago 1975, s. 1

2. Fredrick Smith: Cattle Mutilations, The Unthinkable Truth, Colorado, USA, 1976.

R. Donovan & Keith Wolverton: Mystery Stalks the Praire, Raynesford, USA 1976.

3.Charles Fort: Lo!, New York, cop. 1941, s. 102-107.

4. Jerome Clark: Strange Case of the Cattle Killings, Fate, aug. 1974, s. 79-90.

5. Oui, maj 1977, s. 130.

6. Oscar A Galindez: Violent Humanoid Encountered in Bolivia, FSR vol 16:4, s. 15.17. Svensk övers: UFO-inform. nr 9/1970, s.14-16.

7. Sebastian Robiou Lamarche: UFOs and the Mysterious Death of Animals, FSR vol 22:5 s. 15-18 samt vol 22:6 s. 6-10. Svensk övers.: UFO-information nr 5/76 s. 12-13 och 6/76 s. 4-5.

8. Ibid. vol. 22:6 s. 7-8.

9. John Keel: Strange Creatures from Time and Space, London 1975, s. 125-133.

10. Don Worley: The UFO-related Anthropoids, Proceedings of the 1976 CUFOS Conference, s. 287-294.

11. Jerome Clark & Loren Coleman: The Unidentified - Notes toward solving the UFO mystery, New York 1975, s. 14-19.

12. Berthold Schwarz: Berserk, a UFO Creature Encounter, FSR vol. 20:1 s. 3-11. Dansk övers.: UFO-nyt nr 6/75 s. 234-240 och 1/76 s. 7-13.

13. Folke Ström: Tro och sed i förkristen tid, Stockholm 1967, s. 205.

14. Augustinus: De Civitate Del XVII 17f/Encyclopedia of Religion and Ethics, London 1915, vol 8 s. 215.

15. Frank Hamel: Human Animals, England 1973, s. 75-76/Leubuscher: Ueber die Wehrwölfe und Thierverwandlungen in Mittelalter, 1850, s. 9-11.

16. Rossell Hope Robbins: The Encyclopedia of Witchcraft and Demonology, London 1967, s. 190-193.

17. Eliphas Levi: Mysteries of Magic, 1897, s. 237-238.

18. Dion Fortune: Psychic Self-defence, London 1971, s. 52-55.

19. Iris M Owen & Margaret Sparrow: Conjuring up Philip, 1976.

20. Nandor Fodor: The Unaccountable, New York 1968, s. 121-125.

21. John Keel: Operation Trojan Horse, London 1970, s.253.

22. The Flying Roll I, s. 47, BSRA, California, USA 1976.

Red. kommentar:

Håkan Blomqvist presentation har med avsikt gjorts något 'provokativ' i syfte att väcka nya tankebanor. De 'energiväsen' HB talar om kan naturligtvis i sig vara 'rymdvarelser' för att nu vända på steken!

Det vore märkligt om en avancerad civilisation (om den nu nått hit) inte hade större kunskaper om människans psykiska processer och kunde utnyttja detta för att förvilla eller positivt (?) förflytta det mänskliga tänkandet in i nya fåror.

AL (Anders Liljegren)

Håkan Blomqvist

(Publicerad i AFU:s Nyhetsblad nr. 11, juli-dec 1977)