Håkan Blomqvist‎ > ‎Artiklar‎ > ‎Artiklar 1976-1980‎ > ‎

John A Keel: The eighth tower

John Keel förklarade i sin förra bok The Mothman prophecies att han inte var speciellt intresserad av fenomenen i sig utan hur de påverkade oss i form av trosföreställningar, samt vilken kosmisk mekanism som ligger bakom fenomenen. The eights tower kan sägas vara hans försök till svar på dessa frågor.
 

 

Ufologernas stora misstag är, menar han, att de plockar ut en del av ett fenomen och sätter det i fel referensram. Tefaten är inte fysiska farkoster från Alpha Centauri utan tillfälliga materialisationer från en annan tid-rymd-dimension. ”Många rapporterade ufos uppträder först som en röd boll i skyn. Sedan går de igenom en serie förändringar i enlighet med spektrum och uppträder som fasta, mekaniska föremål eller försvinner i intet. Vittnet observerar i själva verket en energimassas förändring från den osynliga delen av spektrum genom det synliga spektrum och tillbaka till de osynliga frekvenserna.”

 

Denna frekvensförändring åstadkommer bl a vissa typer av strålning, ljud och dofter. Vittnen till ufos och allehanda varelser uppvisar liknande medicinska symptom. Ufonauterna luktar ofta svavel, ett välkänt begrepp för den som studerat religion och folktro. Märkliga fenomen och väsen har observerats i alla tider. Små grupper av forskare arbetar nu med att studera och jämföra dessa manifestationer med dagens ufofenomen.

 

Liksom Vallee vill Keel varna forskare för att tro på vad ufonauter och andra väsen säger. De uppträder barnsligt, irrationellt och nyckfullt varför Keel vill jämföra dem med teosofernas elementalväsen. Men vilken är den kontrollerande faktorn bakom alla manifestationer? Dels är det vi själva, då fenomenet delvis ”svarar” på våra föreställningar, men ytterst kontrolleras de av ”åttonde tornet”. Det är beteckningen på vad Keel vill kalla den slutgiltiga djävulsteorin. Jorden är en levande medveten organism. Människorna är en del av denna organism, biokemiska robotar som kontrolleras av strålning från det åttonde tornet. Jorden kan betraktas som en gud, men den är inte perfekt, den gör misstag.

 

Människorna är ganska hjälplösa och kan lätt hållas under kontroll genom någon ny ”energimanifestation”. Charles Fort uttrycker det med orden ”vi är egendom”. Läget är dock inte lika hopplöst som för några tusen år sedan då samhället helt kontrollerades av ”gudarna”. Vi börjar i dag förstå dessa manifestationer och kan kanske efter hand lära oss att kontrollera dem, istället för tvärtom. ”I dag rör sig många vetenskapliga discipliner i samma riktning utan att inse att de kartlägger ett redan gammalt område. Inom några få år, kanske inom vår egen livstid, kommer all vetenskap att löpa samman i en punkt och superspektrums mysterier kommer att avslöjas. Vi kommer till sist att förstå – verkligen förstå – de krafter som har styrt våra öden genom historien. Men det kommer att bli en kostsam upptäckt. Organiserad religion kommer att falla samman inför den nya kunskapen.”

 

Keel förutser stora förändringar inom den närmaste framtiden, men han är inte odelat positiv. Många människor, speciellt unga, hamnar lätt i religiösa kulter ledda av profeter som får sina order från någon Moroni, Ashtar eller Solgonda. ”Gathörnen är fulla av unga människor som med påklistrade leenden och själlösa ansikten utlovar frälsning. De har offrat sin fria vilja för en själslig utlösning i superspektrum. Deras antal ökar ständigt i alla länder – en arme av robotar marscherande till pyramidens topp för att få sina hjärnor utslitna av översteprästerna.”

 

Man kan tycka att mycket i Keels bok är spekulationer, men jag ser den som en angelägen bok. Läs den!

 

John A Keel. The Eighth Tower

Saturday Review Press/E P Dutton & Co, New York 1975

Inb. 218 s.
 
Håkan Blomqvist
(Publicerad i AFU Nyhetsblad nr. 7, juli-sept. 1976)

Comments