Håkan Blomqvist‎ > ‎Artiklar‎ > ‎Artiklar 1991-1995‎ > ‎

Sten Lindgren och rymdbröderna

Tv-progammet Svepet den 23 mars 1989 tog upp den kontroversiella frågan om flygande tefat och kontakter med rymdmänniskor. Responsen från allmänheten blev över förväntan. Tusentals telefonsamtal registrerades. Många berättade om egna iakttagelser. I programmet berättade kontaktpersonerna Sten Lindgren och Daniel Glantz om sina kontakter med besökare från rymden.

På ett fullsatt Café Pan i Stockholm den 16 november 1990 fortsatte Sten Lindgren att mera i detalj redogöra för sina UFO-lakttagelser och kontakter. Föredraget kallades "Möte med utomjordisk civilisation" och kommenterades lätt ironiskt av journalisten Birgitta Hedman i Svenska Dagbladet.(1) Flera åhörare spelade in föredraget men UFO-Sverige har tyvärr inte kunnat ta del av någon inspelning. Sten har förbjudit att bandkopior skickas till undertecknad eller AFU. Ett något märkligt agerande med tanke på att det var ett offentligt föredrag. Sannolikt är Sten rädd för en kritisk granskning av hans påståenden.
Men Sten Lindgren är i gott sällskap när det gäller övertygelsen att rymdmänniskor är här för att hjälpa oss jordbor. I en intervju i den amerikanska tidskriften Time den 20 oktober 1986 berättade Syriens president Hafez Assad om sin tro på tefaten.(2) För de något förvånade journalisterna förklarade Assad att endast en utomjordisk makt skulle kunna skapa fred på vår planet. Myten om de vänliga bröderna från rym den har en väldig genomslagskraft. Frågan är om det finns någon verklighet bakom myten?

Åren 1970-72 var jag knuten till Intergalaktiska Federationen (IGF) i Stockholm, under ledning av Sten Lindgren och Bjarne Håkansson. Som entusiastisk, lättledd tonåring trodde jag på sex omöjliga saker före frukost och levde fullständigt i den mytvärld av rymdbröder från Venus och tefatskontakter som IGF representerade. En annan medlem var Anders Dahl. 1987 utkom hans självbiografiska roman "Uppståndelsen från tefatssekten".(3) Den gav mig en intensiv närvarokänsla och kastade mig tillbaka till den värld av mystisk berusning och absurditeter som var vardagsmat i IGF. Anders Dahl var medlem i Intergalaktiska Federationen åren 1968-69 men klarade sedan inte omställningen till vardagsverkligheten utan togs på egen begäran in på psykiatrisk klinik. Hur det kändes att leva i IGF:s slutna sektvärld för att till sist trasas sönder inombords skildrar författaren mycket suggestivt. De inblandade personerna går alla under pseudonym men är lätta att känna igen för den som själv varit medlem.

Intergalaktiska Federationen (IGF) har blivit Trans Galactic Communication (TGC), Sten Lindgren kallas i boken Stefan Bergstedt och Bjarne Håkansson har fått namnet Lars Skog. Dessutom skymtar en del andra person ligheter inom tefatsrörelsen till exempel Anthony Brook under pseudonymen Stanley Wood och Bertil Kuhleman som fått namnet Albert Tigerhjelm. I Sökaren 1/88 recenserade jag Anders Dahls bok och nämnde vid namn både Sten Lindgren och Bjarne Håkansson. Några dagar efter att Sökaren hade kommit ut ringde Bjarne och var mäkta förgrymmad över min kritik av IGF. Han skulle kontakta advokat och hotade med åtal för förtal.

Sten Lindgren är välkänd inom UFO- och ockulta kretsar i Sverige sedan många år. Han har enligt egen utsago varit intresserad av flygande tefat sedan han som sjuttonåring 1957 observerade ett klotformat flygande föremål. Den 7 december 1968 framträdde Sten Lindgren i tv-programmet "Timmen" och visade en tefatsfilm. Vid ett redaktionssammanträde några dagar före hade Sten förberett producenten Allan Schulman på att tefat skulle visa sig under programmet. Samma dag som programmet sändes iakttog ett tiotal stockholmare ett lysande föremål över Nacka (4) "Innehållet i Timmen i går kväll var styrt av rymdmänniskor", förklarade Sten Lindgren i Kvällsposten dagen efter.(5)

Rymdmänniskornas ambassadör och kontakman i Sverige - Sten Lindgren - blev min första lärare och guru i tefatens otroliga värld. I ett brev daterat den 15 november 1970 välkomnade han mig till en träff i lägenheten på Lidingö. "De bästa kosmiska hälsningar", löd texten. Den 21 november 1970 invigdes jag och min skolkamrat Kjell Jonsson i venusianernas hemliga operationer i Sverige och rymdmänniskornas andliga filosofi. Sten och Bjarne släckte ljuset i lägenheten och meden vi lyssnade till "kosmisk musik" från en orgel kombinerades ljudet med ett färgskådespel på väggen. Allt var henlligt, andligt, mystiskt. Det var meningen att just vi skulle sammanföras, förklarade Sten. Två neurotiska tonåringar frälstes på ögonblicket. Livet fick en högre mening. Jag tyckte detta var Shangri-La.

Åtskilliga har gått igenom samma procedur och sedan stått på bergen och inväntat venusianernas återkomst eller letat störtade tefat i de svenska skogarna - allt enlig t rymdmännskornas instruktioner. Hur kunde alla dessa bisarra föreställningar uppstå? Vad var fantasi och verklighet kring Sten Lindgren och hans grupp? Jag har ägnat flera år åt att försöka reda ut hela denna mythärva av fantastiska och otroliga påståenden; intervjuat vittnen och medlemmar i IGF samt de påstådda kontaktpersoner som är Stens källor.

Sten Lindgren, som större delen av sitt liv arbetat som ingenjör med data och datamaskiner som specialitet, föddes 1940. Intresset för tefat härstammar, som jag tidigare nämnde, från en observation 1957. Året efter såg han en cigarrformad farkost. 1960 blev han mera aktiv och gick in som medlem i Ifologiska sällskapet,(6) en förening som huvudsakligen ägnade sig åt föredragsverksamhet i Stockholm och som grundats 1958. Enligt egen uppgift har Sten observerat mer än 200 tefat. Hälften av iakttagelserna har varit på mindre än 500 meters avstånd. Fem eller sex av dessa har varit de klassiska klockformade tefaten, den så kallade Adamskitypen, också känd som venusianska spaningsskepp. Tidigt började Sten fundera på varför just han såg så många tefat. Svaret kom 1962 då Sten såg en vacker kvinna medan han väntade på en spårvagn vid Stureplan i Stockholm. Två ljusstrålar, liknande laser, kom ur kvinnans ögon och riktades mot Sten. Strålarna förändrade honom psykiskt så att han plötsligt insåg vem han var, varifrån han kom och hans uppgift på jorden. Upplevelsen fungerade som en slags väckarklocka. Cirka två år senare när Sten Lindgren såg en science fictionfilm på biografen Anglais i Stockholm skickade en annan vacker kvinna telepatisk information till honom att han var utomjordisk. Kvinnan försvann sedan "på ett mystiskt sätt".
1965 grundade Sten tillsammans med Kristian (pseud.) den mera exklusiva föreningen Intergalaktiska Federationen (IGF). Man byggde snabbt upp ett kontaktnät med andligt-filosofiskt inriktade tefatsgrupper runt om i världen. I samband med grundandet av IGF eller strax därefter träffade Sten den person som skulle få stor betydelse för IGF:s fortsatta aktiviteter. På en rymdutställning i Stockholm eller vid ett möte med Ifologiska sällskapet (uppgifterna är delade) fick Sten kontakt med en vacker ung kvinna som han alltid hållit mycket hemlig och ansett vara representant för CBH (Cosmic Brotherhood - det kosmiska brödraskapet). Kvinnan var en utomjordisk agent för bröderna, stationerad på jorden. Jag har trots många intervjuer inte lyckats spåra vem denna kvinna var. Hon gick under kodbeteckningen B.A. men hade ett svenskt namn. Sten vill inte nämna hennes riktiga namn. Han har två brev av henne i bankfack.

Sammanfattningsvis berättar Sten Lindgren så här om denna mystiska kvinna från rymden som han hade kontakt med under några år på 60-talet: Hon var överjordiskt vacker, antingen utomjordisk själv eller i kontakt med rymdmänniskor. B.A. nämnde för Sten att hon kände den amerikanske ambassadören i Stockholm och arbetade med ambassadens personal. Hon besökte ibland Ifologiska sällskapets möten. En gång visade hon för Sten att hon kunde böja fingerlederna lika mycket bakåt som framåt... Vidare påstod hon att Sten kom från planeten Satutnus och gjorde en skiss av saturnussymbolen som en del rymdmänniskor bär på axeln. Den symbolen, Saturnus med två vågar, har Sten uppsatt på väggen i sitt vardagsrum. Enligt B.A. fanns det en tefatsbas 20 mil från Stockholm. Den var ganska liten men kunde ta två-tre skepp. Det fanns ett hemligt telefonnummer man kunde ringa så kopplades samtalet direkt till något av de flygande tefaten som fanns i närheten. 1966 berättade B.A. att en offentlig kontakt var planerad inom 30 år. Sten Lindgren fick en gång ta ett foto på B.A. Fotot förvarade han i ett kassaskrin men det försvann på ett mystiskt sätt. Rymdmänniskorna vill inte bli fotograferade.

Trettondagsafton 1968 postade Sten ett brev till B.A. och ett till bostadsförmedlingen. Då han stod vid brevlådan såg han ett klockskepp som svischade förbi bara tio meter ovanför. Tefatet sände ut en liten blåfärgad spaningsskiva Det var en signal från bröderna. Våren 1968 flyttade Sten in i en egen lägenhet i Larsberg på Lidingö.

Någon gång på 60-talet, under en bilresa till Nyköping, observerade Sten, Bjarne och en kvinna vid namn Ritwa Öberg ett cigarrformat moderskepp. Sten fick en telepatisk signal att B.A. befann sig ombord på moderskeppet. När jag frågade Ritwa Öberg om händelsen hade hon bara ett svagt minne av den. De hade observerat något avlångt föremål från bilen men händelsen gjorde uppenbarligen inte särskilt starkt intryck på henne. Föremålet befann sig ganska långt bort.(7) Så lyder i korthet Stens påståenden om denna märkliga rymdkvinna B.A. Andra personer som var medlemmar i IGF under 60-talet har givit en något annorlunda bild av henne. Kristian, som grundade IGF tillsammans med Sten, menar att Sten tog varje liten händelse som ett tecken från rymdmänniskorna. Om någon tittade eller blinkade till honom på gatan så var det en rymdmänniska Allt styrdes av bröderna.
Angående Stens åsikt att B.A. var utomjordisk säger Kristian: "Ja, det är klart, flickan i mjölkaffären kan nog också vara marsian, det är ju möjligt. Hon var väldigt snäll och väldigt söt och vänlig men jag skulle nog tänka mig en och annan person som jag snarare skulle tippa som utomjording, det måste jag erkänna".(8) Kristian menar att B.A. var en ganska vanlig tefatsintresserad tjej. Sten och Kristian besökte henne ibland i hennes lägenhet i Stockholm. Maj-Britt Gustavsson, som var en av medlemmarna i IGF, berättar att hon såg fotot som Sten tagit på B.A. Det var en kvinna i 30-årsåldern, blond, konventionellt snygg på ett neutralt sätt, slank med nordiska drag. Hon hade bil och utlandskorrespondens. Hennes meddelanden till Sten var bara lugna, sunda förnuftsynpunkter.(9)

Bjarne Håkansson, som var med i IGF från hösten 1966, är den ende förutom Sten som fortfarande anser att det var något mystiskt med B.A. Han säger sig ha talat med en icke namngiven person i hög ställning i Sverige som bedömde henne som seriös och ärlig. En intressant uppgift från Bjarne är att B.A. arbetade på amerikanska ambassaden. Bjarne såg brev från B.A. till Sten avsända från ambassaden. Själv tror Bjarne att B.A. sysslade med någon form av underrättelseinformation.

Vem var då denna mystiska B.A.? Jag har inte lyckats spåra hennes identitet, men troligen var hon en vanlig, UFO-intresserad kvinna som helt enkelt råkade arbeta på amerikanska ambassaden. Sannolikt projicerade Sten sina tefatsfantasier på B.A. för i IGF:s värld levde och arbetade rymdmänniskor på alla poster i samhället. En möjlighet är att B.A. var Eva Jarring, dotter till före detta ambassadören Gunnar Jarring. Han var ambassadör i Washington l958-64 och i Moskva 1964-73. Eva Jarring var UFO-intresserad och umgicks med Sten några år i slutet på 60-talet.

IGF hämtade sina idéer huvudsakligen från tre amerikanska UFO-kontaktpersoner: George Adamski, Howard Menger och George Hunt Williamson. Som nybliven medlem i IGF blev man snart invigd i tefatens mytvärld. Medlemmar emellan använde man ofta koder och neologismer, speciellt på telefon eftersom säpo och de onda rymdmänniskorna avlyssnade telefoner.

Några av dessa neologismer var:
TP=telepati,
negbröder=negativa rymdmänniskor från Orions stjärnbild,
inkas=människor inkarnerade på jorden från andra planeter,
MLB=mental ljudbärvåg från brödernas skepp för att väcka inkas till medvetande om sin utomjordiska härkomst,
CBH=Cosmic Brotherhood - det kosmiska brödraskapet etc.

Den som godtog brödernas filosofi och "styrts in" till IGF räknades alltid som en inkas, det vill säga från en annan planet. (I dag skulle vi kalla dem Star People). Det gällde för inkas att arbeta ihärdigt på sin egen andliga utveckling och ställa sig till tjänst för brödernas plan för jorden. I bästa nygnostiska stil gällde det att undvika kött och alkohol, inte klä sig i svarta eller röda kläder samt tä ;nka rent och andligt. Som inkarnerad rymdmänniska skulle man rena sig från alla jordiska vibrationer. Istället för Rolling Stones, som var "neg" fick nykomlingar lyssna till den monotona pianomusiken "Song of Saturn" av kontaktmannen Howard Menger. Det var musik härstammande från Sten Lindgrens egen hemplanet Saturnus med höga andliga vibrationer. Sten arbetade nästan dygnet runt med fanatisk glöd för rymdmänniskorna bland annat med fantastiska projekt som "Gröna ägget", där det gällde att låta klärvoajanta personer studera riksdagsmäns och kvinnors auror och avgöra vilka som var högt andligt utvecklade. De bästa skulle sedan kontaktas och informeras om brödernas verksamhet.
Intergalaktiska Federationen, IGF, var aldrig någon stor förening. Kärnan bestod av en handfull medlemmar uppdelade på olika grupper om fyra deltagare. Alla grupper hade kodbeteckmngar typ "grupp blå C". Gruppen styrdes av en gruppledare som i sin tur rapporterade till sektionsledaren, vilka basade för tre grupper. Högst upp i denna stränga hierarki satt Sten Lindgren själv som spindeln i nätet. Grupperna hade olika uppgifter, till exempel bevakning av pressklipp. Hemlighetsfullhet och paranoia härskade i IGF. Sten var mästare på att hålla flera bollar i luften samtidigt och stridigheter och avhopp var vanliga inom IGF. Många revolterade mot hemlighållandet och de ofta absurda projekten som alltid skulle fullföljas till punkt och pricka. Det var brödernas order som Sten själv mottagit via telepati.

Någon tidskrift gavs aldrig ut av IGF. Däremot skickade man ut små bulletiner med överskriften "Information over CONETS". Några av dessa bulletiner återgavs i tidskriften Understanding åren 1969-71 (10). Understanding var språkrör för den amerikanske kontaktmannen Daniel Fry. Förkortningen CONETS stod för "Coordination Network Shan", det vill säga rymdbrödernas kontaktnät på jorden. Ordet Shan hämtades från den amerikanske kontaktmannen George Van Tassel som på 1950-talet fick telepatiska budskap från rymdmänniskor som Ashtar, Lutbunn, Hulda och Lata.

I ett informationsblad med titeln "sektionens mål" sammanfattas IGF:s filosofi på följande sätt: "Kosmisk kontakt för att utveckla mänskligheten på jorden. Kosmisk kontakt innebär ett stort ansvar för oss gentemot mänskligheten och våra bröder och systrar från andra världar. Detta medför kosmisk utveckling, den utveckling våra bröder och systrar genomgått. Det vill säga ett studium av människan, hennes roll och ansvar i den pågående kosmiska och universella skapelsen. lnlänkning av jorden i kosmisk gemenskap.
Utvecklingen avser:
Systemgemenskap
Galaxgemenskap
Galaxområdesgemenskap

De milda bröderna som oavlåtligt arbeta för sin egen fullkomning och för sin omgivnings framåtskridande och lycka finnas runt omkring oss. Om du själv är andligen släkt med dem, känner du igen dem. Om de vädja till dig att hjälpa dem, så hörsamma deras bön. Försök att bli lik dem i självförglömmelse och ödmjukt tjänande. De är släktets tysta och starka välgörare och framtidens ljusa hopp i den mörka världsnatten." Vidare fick medlemmar fyra blad med "Citat och instruktioner från Bröderna". Citaten är huvudsakligen hämtade från George Hunt Williamsons bok "Other tongues - other flesh".(11) Ett närmast oläsbart konglomerat av budskap från diverse medium och UFO-kontaktpersoner. Här introducerades den i IGF:s mytvärld viktiga tanken på "inkas", alltså personer som inkarnerat på jorden från andra planeter.

Några av citaten lyder:
"Många av vårt folk är i er värld nu. Många av våra stora och berömda personligheter var "sädeskorn" - apples. De har infiltrerat sig överallt och väntar endast på "Handlingens dag" (the day of the telling) för att ge sig tillkänna. Några är hyperkänsliga varelser. Infiltrationen på skriv- och radioområdena har varit mycket stor."

"Den planet som ni kallar Saturnus är sätet för Högsta Rådet, Tribunalen, över detta solsystem. Vi kontaktar nu våra Shanbröder med hjälp av radiotelegrafi, telepati och direkta fysiska manifestationer. Den interplanetariska federationen arbetar nu runt planeten Jorden. Nu då den nya tidsåldern börjar, och vi alla går över på ett nytt plan måsta alla renas. Vad som är utom hopp kommer att eliminera sig själv".

Kadar Lacu, ledaren för Högsta Rådet på Saturnus, identifierar sig själv med en viss symbol:
"Ombuden" (the agents) finns i alla yrken och i alla åldersgrupper. Ibland kan de spåras på grund av den underliga, avlägsna, glasaktiga blicken i ögonen. Detta visar att individen är "under kontroll" av rymdintelligenser, och att han kommer att lämnas telepatiska instruktioner..."
Som jag tidigare påpekat var IGF:s filosofi en syntes av några amerikanska UFO-kontaktpersoners läror. Viktigast av dessa var George Adamski med boken "Ombord på rymdskepp".(12) Sten Lindgren ansåg också att Howard Mengers bok "From outer space to you"(13) var en säker informationskälla. Grupperna fick ibland genomföra olika projekt med syfte att "väcka" högt uppsatta personer i samhället. "Project gateway" till exempel syftade till att distribuera tefatsfoton till vetenskapsmän, piloter, ambassadpersonal, journalister, politiker och militärer. Projekten betecknades ofta som "strictly confidential". Informationsblad undertecknades med "With cosmic greetings. Swedish section. Sten Lindgren. President IGF" och sedan symbolen med korset i cirkeln för saturnianen Kadar Lacu.

Bjarne Håkansson träffade Sten Lindgren första gången på ett möte med Ifologiska sällskapet. Bjarne fascinerades oerhört av Sten och blev snart hans närmaste medhjälpare. 1967 grundade Bjarne en parallell organisation till IGF med namnet A.B.C. - förmodligen akronym för Association Brothers in Cosmos. Den var tänkt att fungera som en samverkansgrupp mellan UFO-föreningar och intresserade i Sverige och kan liknas vid en blygsam föregångare till riksorganisationen UFO-Sverige, som startade 1969. Under åren 1967-68 sändes ett antal "A.B.C.-meddelanden" ut. Det rörde sig huvudsakligen om information om diverse kontaktlitteratur och försäljning av tefatsfoton. I bulletinen för september 1967 stod att läsa: "För att alla medlemmar skall kunna förstå vad syftet med tefatens "uppdykande" är, önskar vi att ni, om möjligt, försöker läsa igenom så mycket av den litteratur av typ kontaktböcker, som finns. ABC är ett led i denna verksamhet. Vårt mål är alltså att sprida dessa avancerade kunskaper och därigenom förbereda för ett större utbyte med de övriga planeterna i detta solsystem."
Speciellt rekommenderades Howard Mengers bok "From outer space to you": "Vi rekommenderar denna bok som varande en av de bästa och mest informativa vad rör våra rymdbröder."

Sten och Bjarne blev en välkänd duo i UFO-kretsar på 60-talet. De introducerade mig, som jag tidigare nämnt, i tefatens mystiska värld i det tidiga 70-talet. 1973 kom Bjarne Håkanssons bok "UFO-gåtan", som till stora delar består av kritik av myndigheternas inställning och agerande i UFO-frågan. I sin bok ägnar Bjarne ett kapitel om UFO-kontakter. "Antag att en hand sträcks ut mot oss", skriver han, med syfte att försöka få läsaren att godta kontaktpersonernas påståenden. Vidare sägs: "Istället för att ögonblickligen förkasta kontaktrapporter borde vi istället ta dem för vad de är och låta dem undergå noggranna analyser för att utröna deras äkthet".(14) Sedan presenteras två kontaktfall i Sverige som Bjarne själv studerat. Kortfattat har de kallats för Dick-fallet och Helge-fallet. Problemet är bara att Bjarne aldrig gjorde någon "noggrann analys" av dessa fall. Det var ju heller inte i linje med IGF:s policy som handlade om att samarbeta med de visa venusianerna.

Den kontaktupplevelse som Sten Lindgren oftast hänvisar till inträffade i mitten av september 1965 vid Nävsjön i Kolmården, inte långt från Nyköping. I Bjarne Håkanssons bok refereras händelsen som Dick-fallet. Dick, som alltså egentligen heter Daniel Glantz och som var med i tv-programmet Svepet, är en av Stens främsta "kanaler" till rymdmänniskorna. I Sökaren 9/85 presenterade jag fallet som "en svensk Adamskikontakt" och betraktade då händelsen som en tänkbar äkta kontakt, mycket därför att fem vittnen var inblandade. Tyvärr gjorde jag misstaget att inte intervjua samtliga vittnen utan grundade mig i huvudsak på Stens egen berättelse, som mycket kortfattat lyder på följande sätt:

Sten och hans vän Kristian får erbjudande av Daniel (Dick) om att närvara vid en kontakt. Med vid tillfället är också Daniels hustru Karin (pseud) samt en annan kontaktman Bertil (pseud.). Gruppen åker ut i bil till Nävsjön en sen lördagskväll. När de kommer fram till sjön står en klockformad farkost på marken i en glänta. Två farkoster av samma typ svävar över sjön. Gruppen går ur bilen och stannar cirka 60 meter från det landade tefatet. Det omges av ett gröngullysande sken. Ur farkosten kliver en overallklädd man. Daniel signalerar tre gånger med en ficklampa och mannen besvarar signalen med ett slags laserljus och närmar sig sedan gruppen. Daniel, Karin och Bertil går fram och möter honom på halva vägen. Sten och Kristian står kvar på en stenhäll. Sten hör gruppn samtala under cirka fem minuter. Sedan återvänder de tre personerna till Sten och Kristian och man går till bilen och åker från platsen. Inga frågor får ställas och man diskuterar därför inte händelsen.(15)

Jag har intervjuat samtliga fem personer som deltog i denna utflykt och uppgifterna om vad som hände går vitt isär. Sten och Daniel menar att en kontakt verkligen ägde rum. Kristian däremot såg ingen man komma ur ett tefat utan endast ett ljus. Angående ljuset säger han:
-...det var ett slags ljus som inte var naturligt utan det var uppbyggt av någon slags lampa, strålkastare, lykta som kan ha suttit på något fordon eller någonting. Men för mig hade det lika gärna kunna ha varit en båt eller bil eller vad som helst. För mig var det inte entydigt att det måste ha varit ett UFO. Det är ju mera en slutsats som man skulle dra som en efterkonstruktion med hänsyn till händelsens art och de inblandades intressen och natur. Men för mig var det absolut inte att man såg något Adamskiskepp med tydliga konturer, men Sten påstår att han sig något sånt." (16)

Daniels före detta hustru Karin är helt övertygad om att någon tefatskontakt inte ägde rum. Hon såg ingen farkost, möjligen ett ljus. Inte heller någon man som de mötte. Möjligtvis kunde de ha stött på någon som var ute vid sjön och fiskade, menar hon. Karin är förvånad över de andras påståenden. Hon har heller inte hört sin före detta make Daniel berätta att de mötte en rymdman vid Nävsjön.(17) Det femte vittnet, Bertil, som enligt Sten också är en kontaktman, såg ett ljus i skogen som han inte kan avgöra om det kom från någon farkost. Däremot har Bertil ett minne av att två personer rörde sig framför ljuset i skogen. Han kommer ihåg att de vandrade in mot skogen men har inget minne av att möta någon person. Händelsen har inte gjort något djupare intryck på honom. (18)

Stens mycket detaljerade beskrivning av händelseförloppet bekräftas inte av de övriga vittnena, med undantag av Daniel. Men Daniel är själv osäker på var kontakten inträffade och pekade ut en annan plats än den Sten visade mig vid ett besök vid Nävsjön. Eftersom alla vittnen var inställda på en UFO-kontakt är det troliga att de mest fantasifulla, Sten och Daniel, projicerat sina fantasier på en högst vanlig lampa eller annat ljussken. Man får komma ihåg att gruppen levde i en tämligen "överhettad" tefatsatmosfär och var psykologiskt mottagliga för enkla misstolkningar. Vittnesberättelserna skiljer sig så markant på centrala punkter att Stens version inte förefaller trovärdig. Ingen av de övriga skulle ha undgått att observera en så påtaglig tefatskontakt. Intressant är också att Sten 1985 ansåg det vara 50 procent chans att kontakten vid Nävsjön var en bluff av Daniel, arrangerad med hjälp av en modell eller ballong.

Som jag tidigare nämnt är Daniel Glantz en av Stens främsta kanaler till rymdmänniskorna. Daniel påstår sig ha samarbetat med rymdmänniskor sedan l964 då den första kontakten inträffade, också vid Nävsjön.(19) Hans upplevelser är många och skulle kräva en egen artikel. Men så långt jag kan bedöma är hans kontakter rena fantasier. De är också betydligt mera bisarra än Stens och involverar flera av västmakternas underrättelsetjänster. Daniel är mycket starkt religiös och anser att rymdbrödernas chef är Jesus. Endast "rena" människor skall plockas upp vid den kommande världskatastrofen.

Vissa av hans påståenden har visat sig vara rena lögner. Daniel ville inte att jag skulle kontakta hans före detta hustru Karin eftersom hon var mycket sjuk i skelettcancer. Trots Daniels varning kontaktade jag Karin. Hon mådde alldeles utmärkt och chockades av den bisarra lögnen. Hon tror för övrigt inte på Daniels historier utan betraktar dem som psykologisk kompensation och önsketänkande. Ingen av Daniels många påståenden har kunnat bekräftas av Karin. Slutsat sen är att Daniel är en mystiker i tefatsbranschen som inte förmår skilja på inre och yttre verklighet.
I det känslomässigt upphaussade tillstånd man befinner sig i som tefatsfrälst är det oerhört lätt att tolka minsta ljussken på himlen som ett "spaningsskepp från Venus". Den 7 december 1970, drygt fjorton dagar efter jag blivit invigd i Intergalaktiska Federationen, såg jag själv ett tefat - eller vad jag tyckte var ett tefat. Ett vitlysande foremål passerade på hög höjd över bostaden i Södertälje. Eftersom jag befann mig i ett fullkomligt tefatsrus var jag övertygad om att det var en signal från rymdmänniskorna. Jag kastade mig på telefonen och ringde Sten som omedelbart bekräftade att han fått en telepatisk sändning som meddelade att bröderna just nu opererade över Södermanland. Informationen gjorde mig helt salig. Tänk att rymdmänniskorna brydde sig om mig.

Hösten 1972 borjade mitt tefatsrus att lägga sig något och jag intog efter hand en allt merskeptisk attityd till Stens och Bjarnes påståenden om bröder i rymden. Vid det laget hade jag hört så många otroliga och bisarra historier att det väl undanskaffade förnuftet började vakna. Det resulterade i några hetsiga diskussioner med Sten. När jag argumenterade för att vi borde bli mera vetenskapliga och syssla med forskning istället fick jag märkligt nog medhåll. Sten berättade att han nyligen fått en telepatisk sändning från bröderna med samma information. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att kontra med att det var lustigt att bröderna inte kommit med det förslaget tidigare.

Men anledningen till att Sten vid den här tidpunkten (1972-73) började, åtminstone till det yttre, anta en mera vetenskaplig attityd var att en person i hans bekantskapskrets, Bertil, givit just det förslaget. Sten trodde då, och är fortfarande övertygad, att Bertil är antingen en rymdmänniska eller i kontakt med bröderna. Men mannen i fråga, som för övrigt är en god vän till mig, är en i allra högsta grad vanlig svensk affärsman, som tidigare var mycket UFO-intresserad. Han var med vid den påstadda kontakten vid Nävsjön. Sten har under åren haft de mest bisarra föreställningar om Bertil. 1985 berättade Sten för mig att han under ett möte på Ifologiska sällskapet på 60-talet sett Bertil krympa och försvinna som i en dimma. Vid den tidpunkten misstänkte Sten att Bertil tillhörde den onda och farliga ormrasen. Föreställningen om ormrasen som infiltrerar samhället hämtade Sten från en liten skrift av den amerikanske ockultisten Maurice Doreal.(20)

När jag 1985 berättade för Sten att jag tänkte intervjua Bertil varnade han mig och förklarade att jag skulle vara på vakt. Bertil kunde ha apparater gömda som skulle påverka mitt psyke. Ännu i dag anser Sten att Bertil döljer sanningen om sina kontakter med rymdmänniskorna. Följande är några av de fakta som Sten menar sig ha fått från Bertil: han har svarat ja på frågan om han har kontakt med CBH (rymdbröderna). Dessutom berättat att det finns två konkurrerande men ej fientliga grupper som besöker jorden. Före en UFO-händelse den 29 oktober 1965 hade Bertil informerat Sten om att bröderna skulle visa sig vid ett exakt klockslag.

I januari 1988 konfronterade jag Bertil med alla fantastiska påståenden om hans rymdkontakter. Han blev forbryllad och också chockad över de rykten som fanns om honom. Han menade att Sten helt enkelt projicerade sina fantasier på honom och att han aldrig sagt något av detta. Däremot var han medveten om att Sten ständigt ville ha order från rymdmänniskorna för att kunna handla. Alla handlingar maste först bekräftas av rymdmänniskorna. Precis som den mystiska B.A. hade Bertil enbart försökt påverka Sten att inta en mera vetenskaplig attityd till problemet.

Ett exempel på Stens påståenden om Bertil är en bilutflykt till Västmanland. Enligt Sten blev han 1964 tillfrågad av Bertil om han ville vara med vid en tefatskontakt: En höstdag 1964 åker Sten och Bertil i bil till en gruva i Västmanland. Ett par mil söder om gruvan kör de in på en liten skogsväg. De går ut på en äng och är dyker fyra eller fem klockskepp upp samt ett moderskepp - strax ovanför bilen. När farkosterna forsvunnit färdas de mot Stockholm igen. Enligt Sten finns det en tidslucka. En läkare (ej namngiven) gör hypnos på Sten. Under hypnosen berättar Sten att ett av klockskeppen landat. Sten och Bertil förs ombord och får följa med till moderskeppet. Där träffar de en grupp på fem eller sex personer bland annat två kvinnor. En man är kraftig och bär kostym. Rymdmänniskorna frågar om de får ta bort denna händelse ur Stens medvetande. Han utsätts för någon form av programmering. Bertil förnekar all kännedom om denna händelse. De skulle åka till en gruva, Yxhkllsgruvan i Västmanland, för att leta lapis lingua. De såg inga tefat eller upplevde någon kontakt. Det enda märkliga i sammanhanget är att Bertil har ett minne av att tiden inte stämde riktigt vid färden. Men han förnekar helt att utflykten hade något att göra med en planerad tefatskontakt.

Våren 1973 bildades inom ramen för IGF föreningen Arbetsgruppen för UFO-Identifiering. I samarbete med andra UFO-föreningar runt om i landet utvecklade sig föreningen till Projekt U.R.D. - Projekt UFO-Rapporterings- och datasystem. Tanken var att samla, bearbeta och koda UFO-rapporter för databearbetning och på det sättet få svar på frågan "finns där något?" Projektet leddes av Sten, Bjarne och ingenjör Bertil Kuhlemann. "Ordern" att jobba vetenskapligt fick Sten som bekant från "kontaktmannen" Bertil. Det var också han som myntade uttrycket ''finns där något?" Den yttersta anledningen till att Sten startade U.R.D. var alltså att han trodde det var en uppmaning från rymdbröderna, förmedlad genom Bertil. Sten rapporterade fortlöpande till Bertil hur projektet utvecklade sig. Han förstod att Bertil som agent för bröderna måste hålla en "silent profile approach" men ville hela tiden ha brödernas åsikt. I ett brev den 27 december 1990 säger Bertil angående detta: "...det hjälpte föga attjag slog ifrån mig, att någon vidare befordran av materialet inte förekom".

Den 6 mars 1985 skickades resultatet till konungen och drottningen, försvarsutskottet, statsrådet Ingvar Carlsson samt Kungl Vetenskapsakademien. Rubriken löd: UFO - okända, men verkliga fenomen? I följebrevet konstaterades: "Med utgångspunkt från en databas som omfattar uppgifter från 1.000 rapporterade UFO-observationer har nu en statistisk analys utforts av detta material. Analysen visar att det finns statistiskt signifikant underlag för att besvara rubrikens fråga med ja." Den 29 maj 1985 tackade riksdagens försvarsutskott för materialet men någon kommentar eller vidare kontakt togs aldrig från myndigheternas sida - till Stens stora besvikelse. Därmed gick luften ur både IGF och URD. I juni 1985 förklarade Sten att han funderade på att hoppa av UFO-arbetet och göra något annat. Han var förbannad på CBH (kosmiska brödraskapet). Tyckte att de lekt med honom i många år och att han inte fått någon klar information.

I mitten på 80-talet övergick Sten en tid till mera traditionell ockult verksamhet. Han ledde en teosofisk/esoterisk kurs under rubriken "Esoteriska stoftkorn" vilken påstods resultera i "andra invigningen". Tanken på rymdbröder passar väl in i teosofin. I själva verket kan man säga att UFO-myten är ett skott på den teosofiska traditionen om mästarna från Venus, som kom till vår jord för 18 miljoner år sedan. Den klassiska tefatsboken "Flygande tefat har landat", som utkom 1953, författades delvis av den brittiske teosofen Desmond Leslie. I sin bok kopplade han Adamskis berättelse om venusianen Orthon till teosofernas vimanor. (21) I Sverige startades UFO-rörelsen av aktiva teosofer. Förlaget Parthenons styrelse bestod av tre kvinnor aktiva inom Teosofiska Samfundet. Det är därför bara naturligt att Sten också tagit upp den teasofisk-esoteriska traditionen inom IGF. 1972 deltog jag i en kurs i parapsykologi, arrangerad av Sten. Kursen var en blandning av parapsykologiska försök, UFO-kontaktfilosofi och teosofi. Bland annat användes material från den välkände teosofen Charles Leadbeaters böcker. Ett av kursbladen hade överskriften "Kännetecken, varpå man känner igen en mästare".

Trots alla de bisarra turerna och vilda historierna kan jag i dag ändå se tillbaka med en smula humor på vissa episoder i IGF. Jag glömmer aldrig när vi en vinterdag 1971, på Stens order, skulle ut och leta efter ett störtat tefat söder om Södertälje. Informationen om det störtade tefatet kom från Stens kontaktman Daniel, men det visste jag inte då. Efter många om och men lyckades jag övertyga min far att skjutsa oss. Vi pulsade i flera timmar i snön men hittade förstås aldrig något tefat. Min far satt surmulen vid ratten och vägrade gå ur och leta. Han ansåg hela historien idiotisk.

IGF är ett klart och ganska patetiskt exempel på hur det går när man accepterar påståenden från mystiker och ockultister. Det tragiska är att samma schema upprepar sig i dag med nya kulter och sekter. Idealistiska ungdomar dras in i en psykologiskt osund atmosfär med förakt för vetenskap och sunt förnuft.

Författaren Anders Dahl kallar i sin bok "Uppståndelsen från tefatssekten" IGF för en "religiös science fiction Baader Meinhofliga". Sektens andlighet, menar han, var bara ett uttryck för rädslan att vara fri, rädslan för känslor, aggressivitet, sexualitet, konflikter. Eller som han uttrycker sin befrielse efter avhoppet från IGF när han åter fick vara mänsklig och lyssna på sina Rolling Stonesplattor utan skuld: "Jag älskade deras råa, aggressiva, dansande, karnevalsartade drift med medelklassas käraste postulat. Dessa låtar, Satisfaction, Get off of my cloud, 19th nervous breakdown, Time is on my side, Paint it black med flera som var som oxfilé i rödvinssås och en sensuell kvinnas leende tonsatt."

Efter flera års undersökningar har jag inte kunnat finna något belägg för att Sten Lindgren har kontakter med rymdmänniskor. Men för att inte falla i vulgärskepticismens fälla vill jag ändå hålla dörren lite på glänt för möjligheten att han kanske upplevt någon typ av UFO-fenomen, men sedan gjort en hel hönsgård av en fjäder. Sten är en sympatisk, lågmäld mystiker och jag delar hans fascination för myten om bröderna från rymden. Men för mig är det en myt.

Om jag nu skulle råka ha fel så får Sten gärna hälsa rymdmänniskorna att de är välkomna hem till mig för en pratstund - särskilt venusianskorna förstås.
Noter
1. Birgitta Hedman: "Utomjordingarna håller presskonferens nästa år." Svenska Dagbladet 18/11 1990.
2. Henry Grunwald med flera: "An interview with Hafez Assad." Time 20/10 1986, sid 32-33.
3. Anders Dahl: "Uppståndelsen från tefatssekten." Författares Bokmaskin, Stockholm 1987.
4. "Hoppsan - flygande tefat över Stockholm i natt." Expressen 8/12 1968.
5. "Andevärlden gav henne tips om klänningen. Och Sten Lindgren lovar tefat över Sverige." Kvällsposten 8/12 1968.
6. Håkan Blomqvist och Anders Liljegren. Intervju med Sten Lindgren 20/5 1973.
7. Telefonsamtal med Ritwa Öberg, 13/10 1987.
8. Telefonintervju med Kristian, 11/8 1986.
9. Intervju med MaJ-Britt Gustavsson 19/3 1985.
10. Understanding: feb/1969, si.19; juni/1969, sid.15-16; aug/1969, sid. 13; nov/1969, sid. 15-16; dec/1969. sid. 13-14; nov/1970, sid. 10-11; jan/1971, sid. 9.
11. George Hunt Williamsson: "Other tongues - other flesh." NevilIe Spearman, London 1965. (Originalupplaga, USA 1953).
12. George Adamski: "Ombord på rymdskepp." Parthenon, HäIsingborg 1958.
13. Howard Menger: "From outer space to you." Saucerian Books, Clarksburg, W.Va, 1959.
14. Bjarne Håkansson: "UFO-gåtan." Larson, 1973, sid. 79-80.
15. Intervju med Sten Lindgren, 26/8 1985.
16. Telefonintervju med Kristian, 11/8 1985.
17. Telefonsamtal med Karin, 29/10 1986.
18. Intervju med BertiI, 14/7 1986.
19. Fältintervju med Daniel Glantz vid Nävsjön, 11/10 1986.
20. Maurice Doreal: "UFOs an occult viewpoint." Brotherhood of the White Temple, Sedalia, Colorado (1956), sid. 39-45.
21. Desmond Leslie och George Adamski: "Flygande tefat har landat." Parthenon, Hälsingborg 1957.

Håkan Blomqvist
(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 1, 1991 samt i min bok UFO - i myt och verklighet, 1993)
Comments