Fredagen den 29 oktober 1965 är ett datum som nog de flesta svenska ufologer av den äldre generationen minns. Vid 19-tiden på kvällen observerade människor över hela Sverige flera kraftigt lysande föremål som passerade landet från söder till norr. Dagens Nyheters dåvarande chefsredaktör Olof Lagercrantz iakttog det mäktiga himlafenomenet från Karlbergsvägen i Stockholm. Han beskrev det som ett mycket smalt, långsträckt, cigarrliknande luftskepp. "Då jag såg de fasta konturerna av ljusen som strömmade ut från vad jag uppfattade som fönster, blev jag fullkomligt övertygad om att det rörde sig om ett ofantligt stort flygplan..."(1) De officiella förklaringarna var störtande satellit eller meteor. Men det är en tolkning som stämmer illa med andra observationer som gjordes samtidigt. Vid 19-tiden observerades också fru Ingrid Sjölund och hennes man ett cigarrformat föremål i Ösmo, söder om Stockholm. Det tycktes vara en farkost och kom glidande på låg höjd över några kraftledningar. Det var silverfärgat med ett antal svagt rundade fönster på sidan.(2)

Samma dag hade fru Rut Andersson (pseudonym) under en meditationsstund fått ett mentalt meddelande att hon och hennes man skulle bege sig till Väggarö, strax utanför Ösmo, vid tiotiden på kvällen. Den inre rösten meddelade också att de skulle vara försiktiga eftersom "det pågår en maktkamp på jorden". (3) Rut och Erik Andersson anlände i bil till platsen i Väggarö vid halv tio-tiden på kvällen. Strax efter att de stannat bilen på den ensliga skogsvägen fick de syn på fem eller sex varelser som flöt i luften över en äng alldeles intill bilen. Varelserna var ungefär 1,5 meter långa med stora, runda huvuden. Ögonen var det mest markanta. De var stora, runda och kraftigt fosforaktigt rödlysande. Eftersom det var halvskymning kunde paret inte observera så många detaljer. Dessutom blev de helt skräckslagna av synen. Något tefat fanns inte vid platsen, endast dessa spökväsen som i knyckiga, rätlinjiga rörelser flöt närmare bilen. När varelserna befann sig på bara någon meters avstånd, började hela bilen skaka. Från en påslagen radio i baksätet hördes samtidigt ett tjutande, skrapande ljud. Både Erik och Rut hukade sig under instrumentbrädan. De vågade inte se på vad som hände. Efter några minuter upphörde skakningarna och varelserna försvann igen ut över ängen. Erik och Rut satt chockade kvar i bilen en stund utan att säga ett ord. Sedan for de hem igen till Ösmo. Märkligt nog var de inte hemma förrän vid fyratiden. Det kan omöjligt ha tagit fem timmar att köra den korta sträckan. Paret hade inget minne av vad som hänt under den förlorade tiden.

Vad var det egentligen som Erik och Rut Andersson observerade? Piloter från ett landat tefat eller kanske små materialiserade besökare från en annan värld? Dylika dvärgvarelser omtalas ofta i folktro, men de observerades också i stora mängder i Frankrike under den stora tefatsvågen 1954. Dvärgvarelser med för stora huvuden sågs även då utan samtidig UFO-observation.(4) "Vår sista vetenskapliga revolution var inte vår sista vetenskapliga revolution", är ett av UFO-forskarens Allen Hyneks stående uttryck. Med det vill han ha sagt att vår kunskap om verkligheten, trots allt, är mycket begränsad. Vetenskapens historia visar att vi i stort sett inte alls kan förutse ens de närmaste årens vetenskapliga utveckling. En ny upptäckt kullkastar många gånger själva grunden för alla tidigare teorier.

UFO är just ett sådant fenomen som bara inte passar in i tidigare ramar. Det följer inte fysikens och aerodynamikens lagar, så som vi förstår dessa lagar idag. Och inte nog med det, UFO synes ibland vara ett fenomen som kanske inte ens har en fysisk, teknologisk bas, utan snarare kan jämföras med parapsykologins materialiseringsfenomen. Inte undra på att det finns ett så stort psykologiskt motstånd mot UFO inom vetenskapliga kretsar. Det blir lättare att sticka huvudet i sanden och fortsätta som förut. Under 1950- och 60-talet var den helt dominerande tolkningen av UFO-fenomenen att det rörde sig om besökare från andra planeter. Amerikanen major Keyhoe och den kontroversielle "kontaktmannen" George Adamski var på den punkten ense, även om de för övrigt befann sig i helt skilda läger.

Men i slutet av 60-talet började flera ledande UFO-forskare tvivla på ETI-hypotesen. Åtminstone ville man modifiera tankegångarna på så sätt att det inte alltid var en självklarhet att varje UFO var en utomjordisk besökare. Det blev inte längre underförstått att sätta likhetstecken mellan UFO och liv på andra planeter. Här vill jag gärna nämna en egen upplevelse, som fick mig att fundera på sambandet mellan UFO och parapsykologiska fenomen. I mitten på 1970-talet sysslade jag en del med olika meditationstekniker och experimenterade också med skilda former av healing. Vid ett tillfälle var en kvinnlig bekant sängliggande i en rejäl influensa. Hon befann sig på en ort ungefär tre mil från min bostad. Utan att meddela henne beslöt jag en kväll att pröva s k avståndshealing. Efter diverse koncentrations- och visualiseringsövningar "sände" jag efter bästa förmåga energi och tänkte därefter inte mer på saken. Nästa morgon ringde kvinnan och förklarade att " det hände en så underlig sak i går kväll när jag skulle somna". När hon låg på sängen dök plötsligt ett lysande klot upp i rummet. Ljussfären närmade sig sakta sängen och flöt helt lugnt och stilla in i hennes kropp. Hon blev inte rädd och upplevde snarast en känsla av lugn och styrka. När hon vaknade på morgonen var influensan i stort sett helt borta.

Naturligtvis kan jag inte vara säker på att "UFOt" skapades genom min kraftöverföring, men tidpunkten stämde och kvinnan har aldrig upplevt något liknande vare sig förr eller senare. I den parapsykologiska litteraturen kan man finna åtskilliga exempel på skapande med tankekraft. Jag tänker kanske främst på Alexandra David Neels berömda "spökmunk" i boken "Magic and Mystery in Tibet". Om det går att skapa tankevarelser, varför då inte också UFO-fenomen? Teorin öppnar onekligen nya, fascinerande dimensioner på UFO-gåtan. Det var just dessa och liknande tankegångar som fick flera UFO-forskare i slutet på 60-talet att omvärdera mycket av sin syn på tefaten. Framför allt två böcker fick avgörande betydelse för den ideologiska debatten. Fransk-amerikanen Jacque Vallees "Passport to Magonia" och journalisten John Keels "Operation Trojan Horse", publicerade 1969 resp. 1971. Vallees bok var en jämförande studie av religionens och folktrons väsen med tefatens humanoider. Likheterna visade sig, i många fall, vara så påfallande att Vallee drog slutsatsen att det i själva verket rörde sig om samma fenomengrupp tolkade i olika kulturramar. Visserligen stod han helt öppen för att tefaten också kan inbegripa besökare från en avancerad utomjordisk civilisation men han ville visa att det också kunde vara något mer som kanske inte alls är fysiska väsen utan besökare från en parallell värld.

John Keel dök upp som något av en frisk fläkt i UFO-debatten. Han ställde de flesta begrepp på huvudet och visade att UFO inte alls var ett så enkelt och entydigt fenomen som många ufologer tidigare menat. Han påvisade slående samband med folktrons väsen, ockulta varelser och parapsykologiska fenomen. Naturligtvis blev han varg i veum för de flesta engelsktalande ufologer av den gamla skolan. Men till skillnad från många författare i genren var han inte någon skrivbordsufolog. Han hade ägnat åratal åt att resa runt i USA och intervjua vittnen. Keels skarpa intellekt och ofta humoristiska raljerande med diverse fanatiker slog an en ny och stark ton i den internationella UFO-debatten. Till och med den ansedda tidskriften Flying Saucer Review i England svängde under 70-talet över mycket till Keels och Vallees synsätt.

I en av sina böcker sammanfattar han flera års studier av ämnet: "Mina långa och dyrbara utflykter till gränslandet där verklighet och dikt sammanfaller, har inte gett något stöd för idén att vi har att göra med skygga främlingar från nån annan galax. Snarast har jag kommit till åsikten att vi har observerat komplicerade krafter som alltid varit en del av vår värld. Istället för att tala om utomjordiska besökare, har jag föredragit termen ultraterrestriella besökare - varelser och krafter som finns ibland oss men i en annan dimension." (5) Idag har UFO-debatten delvis svängt tillbaka till den gamla ETI-teorin igen. an har insett det problem som kanske bäst formulerats av författaren Arthur C. Clarke, nämligen att "varje tillräckligt avancerad teknologi är omöjlig att skilja från magi".

Om man plockar ut bara en viss typ av UFO-händelser, går det att pressa in dem i vilken teoriram som helst. Men om man objektivt betraktar alla typer av UFO som iakttagits, står det klart att fenomenet med största sannolikhet inte är enhetligt utan har både ett teknologiskt och psykiskt ursprung. Det han sedan vara en smaksak vilken del av UFO-problematiken man koncentrerar sig på. Ingenjören Ted Philips är av Allen Hyneks medarbetare i Center for UFO Studies i USA. Han har undersökt hundratals fall av landningar där klart fysiska spår och lämningar förekommit. Han opponerar sig mot de nya UFO-teorierna om andra dimensioner och psykiska väsen. "Jag förnekar inte att det finns en ´psykiskt ´element i UFO-problemet. Men kanske är dessa psykiska fenomen orsakade av en teknologi som är så avancerad att dess effekter verkar närmast magi för oss. Allt eftersom vår egen teknologi utvecklas, kommer vi kanske en dag att förstå hur UFO-intelligenserna åstadkommer dessa saker."(6)

UFO-fenomenet rymmer ett nästan oändligt antal möjligheter. Och det lämpar sig därför i allra högsta grad för ett tvärvetenskapligt studium. Här finns data för fysiker, kemister och ingenjörer likaväl som för psykologer, sociologer och religionshistoriker. Men det måste vara orädda forskare som ger sig in i leken, som vågar bryta nya vägar och presentera revolutionerande fakta trots prestigefyllda kollegers förakt, forskare som inte ger upp vare sig tefaten visar sig vara plåtburkar eller andar.

Noter

1. Dagens Nyheter, 30 oktober 1965.

2. Ufologen, nr. 14, mars-april 1974, s. 4.

3. Håkan Blomqvist: Kontaktfall i Sverige, tio år av UFO-upplevelser. Ufologen, nr. 14, mars-april 1974, s. 2-7.

4. Se t ex Jacques Vallee: Passport to Magonia. Chicago, 1969. Särskilt s. 18-19.

5. John Keel: The Mothman prophecies. Saturday Review Press, New York, 1975, s. 44.

6. Proceedings of the First International UFO Congress. Ed by Curtis Fuller.

Warner Books, New York, 1980, s.58.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i Sökaren nr. 10, 1985)