En kväll i september 1973 förändrades hela tillvaron för Peggei Robert (1). Hon var på väg i bil från Norrköping till Kilafors i Hälsingland, när - berättar hon - ett lysande föremål dök upp strax utanför Sandviken. Föremålet följde bilen under flera kilometer in mot den lilla orten Årsunda. Strax utanför samhället stannade Peggei bilen och vevade ner bilrutan för att ta sig en närmare titt på den märkliga tingesten. Den var nu så nära, ca 150 meter, att hon tydligt kunde se att det var en silvergrå, metallisk farkost. Formen var det klassiska tefatet. Peggei beräknade storleken till ca 10 meter i diameter. En rad fönster syntes på mitten av farkosten, ur vilka det strömmade ett gult sken. Tefatet var helt ljudlöst där det svängde och guppade fram och tillbaka i trädtoppshöjd. Under farkosten fanns en utbuktning ur vilken det kom ett svagt blåvitt sken, som en strålkastare. Peggei betraktade tefatet i ca 20 minuter. Under den tiden såg hon, flera gånger i fönstren, silhuetter av varelser som rörde sig fram och tillbaka.

Peggei Robert. Foto: Håkan Blomqvist

Hon blev aldrig rädd, utan upplevde snarast en känsla av hänförelse och harmoni. När Peggei for vidare följde farkosten efter bilen ännu en liten tid innan den slutligen försvann över storsjön, strax utanför Sandviken. Väl framkommen i Kilafors stupade Peggei i säng, trött och omtumlad efter händelsen. Men när hon lagt sig kände hon en kraft - en pil - som trängde igenom hennes kropp, från fötterna, via ryggraden och upp till huvudet. Kraften stannade i huvudet och började cirkulera. Det hela var mycket obehagligt. Peggeis kropp kändes som en degklump som flöt ut ur sängen och all känsel var borta. Men plötsligt "vände pilen" och, via ryggraden och fötterna, lämnade den kroppen och försvann.

Peggeis teckning av farkosten

Vad hände egentligen med Peggei Robert denna septemberkväll? Blev hon på något sätt psykiskt påverkad från den okända farkosten? Idag ser hon det hela som en mycket positiv händelse. Den förändrade hennes liv. Från att ha varit en "egotrippad materialist" blev Peggei sökare efter andra livsvärden. "Nu visste jag ju att det fanns någonting annat i andra dimensioner, liv som är annorlunda och mera utvecklat", säger hon som förklaring till sitt nya liv. Peggei arbetar idag som naturterapeut och healer. Hon talar om sig själv som new age-människa. Gång på gång framhåller hon att "förändringen kommer från rymden". Hon menar att utomjordiska väsen griper in och hjälper mänskligheten i en krisperiod.

Peggei är inte på något sätt unik. Jag har talat med åtskilliga svenskar vars liv förändrats efter en närobservation av UFO. Och mönstret är globalt. Det innebär att man tvingas dra följande slutsatser: Oavsett vad tefaten egentligen är eller kommer ifrån, så blir följden av deras uppträdande förändringar i människans medvetande och därmed, på lång sikt, även förändringar i vårt sociala liv. Det var denna effekt som fick den fransk-amerikanske UFO-forskaren Jacques Vallee att presentera teorin om UFO som ett kontrollsystem för människans föreställningar. Följdfrågan blir naturligtvis, vem kontrollerar kontrollsystemet? Vallee ägnar en hel bok år denna teori - The Invisible College (2). Men han lyckas inte nå klarhet i huruvida tefaten representerar en verklig främmande påverkan (alien intervention) eller om de flesta effekterna går att spåra till människans eget medvetande. Vallee visar ändå övertygande att UFO-fenomenen har haft och har en mycket stor inverkan på vår kultur. Varje UFO-våg för med sig ett ökat intresse för rymden, psykiska fenomen och forskning vid vetandets gränsland, speciellt hos den yngre generationen.

Peggei Robert representerar den positiva sidan av psykisk påverkan från UFO. Men det finns en annan typ av närkontakt där det är mer befogat att tala om psykisk våldtäkt än påverkan. Jag tänker då på de s.k. abductionfallen där människor mer eller mindre brutalt tagits ombord på UFO och genomgått medicinska tester. Genom någon form av sinnesmanipulation har händelsen suddats ur medvetandet och personen ifråga upplever bara att tid "försvunnit".(3) Det klassiska fallet är paret Barney och Betty Hill som "förlorade" två timmar i samband med en UFO-observation de gjorde i New Hampshire, USA, september 1961.Under hypnos berättade de senare att de tagits ombord på ett tefat och genomgått en medicinsk undersökning.

Men det finns en variant på ombordtagningsfall som lägger ännu en dimension till UFO-mysteriet. Fallet Lydia Stalnaker, som undersöktes av dr James Hardner från APRO, är ett gott exempel. (4) I augusti 1974 kom 28-åriga Lydia Stalnaker körande i sin bil strax norr om Jacksonville, Florida. Hon uppger att ett lysande föremål dök upp vid sidan av vägen, och hon stannade bilen vid en parkeringsplats för att titta närmare. En annan bil körde också in på parkeringsplatsen. En man, som Lydia tyckte sig känna igen, kom ur bilen och de ställde sig båda och tittade på föremålet. Farkosten svävade över ett skogsområde en bit bort men sjönk plötsligt och försvann i skogen.

Lydia frågade mannen om han sett samma sak. "Ja", svarade han, "och dom håller tiden". Mannen var kort, hade mörk hy och ett italienskt utseende. Han övertalade Lydia att hoppa in i hans bil för att åka till platsen och se efter vad som hänt. När de närmade sig området, kände Lydia som om hon höll på att kvävas, som om all luft sugits ut ur bilen. Hon såg ljuset från föremålet en bit längre fram, men kunde bara tänka på att försöka andas. I nästa stund blev Lydia medveten o att de körde på en annan väg, mot Jacksonville. Hon hade huvudvärk och kände sig illamående. Klockan var tolv. Det hade gått tre timmar sedan de lämnade parkeringsplatsen. Men Lydia var i för dålig kondition för att fråga vad som hänt. Illamåendet och huvudvärken försvann efter några dagar. Istället började hon få mardrömmar där hon låg på ett operationsbord med märkliga varelser omkring henne. Några månader efter händelsen kontaktade hon dr Art Winkler för att genomgå hypnosterapi. Under hypnosen visade Lydia mycket starka känsloreaktioner. Hon hade tagits ombord på UFOt och undersökts av skräckinjagande, hårlösa varelser med röda ögon. Men hon såg också andra varelser ombord, vackra människolika varelser med gyllene hudfärg.

Det är lätt att tolka ovanstående upplevelse som rent subjektiv, om det inte vore för den okände mannen som körde henne till UFOt. Lydia påstod att mannen bara dykt upp i staden en dag och sökt arbete, men ingen visste var han kom ifrån. Efter händelsen hade han bara sagt upp sig och försvunnit från Jacksonville. Lydia misstänker att han tillhörde UFO-besättningen och sändes ut för att lura henne till farkosten. Men vem var egentligen denne man? Han rörde sig uppenbarligen fritt i samhället, körde bil och behärskade språket. Någon spökvarelse var han definitivt inte, eftersom han arbetat en tid i Jacksonville. Kan han ha tillhört en okänd jordisk grupp med tillgång till överlägsen teknologi? Var han en utomjordisk besökare? Det pseudoorientaliska utseendet, hudfärgen och längden stämmer väl med andra rapporter om "främlingar ibland oss", ett nog så kontroversiellt tema inom ufologin. Här har vi ännu ett exempel på påverkan eller snarare manipulation utifrån.

Under 1970- och 80-talet har en del avslöjanden gjorts angående CIAs försök med droger och hypnos. (5) Mindcontrol är ett nytt ord som används flitigt i debatten. Det är speciellt stormakternas underrättelsetjänster som tycks intressera sig för forskningen i rent militära syften. Candy Jones, amerikansk fotomodell och gift med den kände radioreportern Long John Nebel, New York, tillhör dem som utsatts för CIAs försök. (6) Hon sändes på underrättelseuppdrag i ett slags transtillstånd, skapat med droger och hypnos. Efteråt mindes hon ingenting av var hon varit eller vad hon gjort. Candy Jones blev en s.k. sleeper agent. (En ton eller ett kodord som exempelvis skickas per telefon får en sleeper agent att omedelbart falla i trans och utföra det uppdrag som han eller hon posthypnotiskt suggererats till. Det kan röra sig om allt från kuriruppdrag till mord. - Det kan nämnas att doktor Benjamin Simon upptäckte att Barney Hill - se ovan! - var mycket lätt att försätta i ett hypnotiskt tillstånd. Det räckte med att han sa: "Trans, Barney!") (7) Under sina fältforskningar på 1960-talet upptäckte den amerikanske journalisten John Keel flera fall där UFO-kontaktpersoner också användes som sleeper agents. (8)

Det är en ganska skrämmande bild som framträder när man jämför fall av typen Lydia Stalnaker. En jämförelse av kontaktfallen som helhet ger onekligen ett intryck av att två eller flera grupper, med motsatta syften, är inblandade. Om så verkligen är fallet, kommer UFO-gåtan aldrig att kunna lösas med traditionella, empiriska metoder. En f.d. major i amerikanska underrättelsetjänsten frågade Jacques Vallee: "Vad får dig att tro att UFO är ett vetenskapligt problem"? Han förklarade att vetenskapen arbetar efter vissa givna förutsättningar, bl.a. att fenomenet som studeras är naturligt och inte artificiellt och kontrollerat. Men UFO-fenomenen är sannolikt kontrollerade av främmande intelligenser. "Om så är fallet hör ämnet inte hemma inom vetenskapen utan i underrättelseväsendet. Det krävs med andra ord kontraspionage", påpekade major Murphy.(9)

UFO-fenomenet är en intellektuell utmaning. Det tvingar oss in i tankebanor som är främmande och som därför för många utgör ett hot. Ett hot mot religiösa föreställningar och maktstrukturer, mot den ortodoxa vetenskapens världsbild, mot den ortodoxa vetenskapens världsbild, mot hela vårt samhällsliv. UFO är potentiell dynamit, en faktor x att räkna med.

Noter

1. Intervju med Peggei Robert 1984-09-01.

2. Jacques Vallee, The invisible college. What a group of scientists has discovered about UFO influences on the human race. E.P. Dutton, 1975.

3. Se t.ex. Budd Hopkins, Missing time. Coral & Jim Lorenzen, Abducted. UFO Abductions, ed. D. Scott Rogo

4. Judith & Alan Gansberg, Direct encounters. Coronet Books, 1981, s. 31-35.

5. Två avslöjande böcker är John Marks, The search for the "Manchurian candidate" samt Walter Bowart, Operation mind control.

6. Donald Bain, The control of Candy Jones. Futura Publications, 1979.

7. John Keel, UFO "sleeper" agents. UFO Report, vol. 4, nr. 6, okt. 1977, s.12.

8. Ibid.

9. Jacques Vallee, Messengers of deception. And/Or Press, 1979, s.68.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i Sökaren nr. 3, 1985)