Clark och Coleman är båda amerikanska ufologer och flitiga skribenter i tidskrifter som Flying Saucer Review och Fate. Deras bok The Unidentified är brännbart stoff och de som blir brända är de “gamla” ufologerna som ser tefaten enbart som representanter för en teknologisk supercivilisation från rymden. Författarna visar på de omisskännliga likheterna mellan tefatens varelser och folktrons, religionens och mystikens ”entities”. Förstlingsverket i denna nya ufologiska tradition är naturligtvis Jacqes Vallees Passport to Magonia. Det nya med Clark och Colemans bok är att de tolkar hela ufokomplexet med hjälp av Jungs psykologi om arketyper och det kollektiva omedvetna. Inledningsvis konstateras att ET-hypotesen är en tveksam och svag hypotes. Författarna öser ur gamla och nya källor för att visa likheten mellan ufo och folktrons och religionens varelser samt gör jämförelser med parapsykiska fenomen.

Den ”andra världen” varifrån dessa fenomen härstammar är reflekterande. Den endast ”svarar” på innehållet i vårt kollektiva omedvetna, på våra drömmar och föreställningar. Forntidens änglar har i rymderan blivit venusianer. Antonio Villas Boas (1) blev förförd av en vacker rymdkvinna ombord på ett tefat. Temat känns igen. I Grekland talas om Nereider, väsen som färdas på ”virvelvindar” och kan locka män till sig. I Mexico berättas ofta om ”ikals”, små håriga, svarta varelser som associeras med runda flygande föremål. De lever i grottor men kommer ibland fram för att attackera eller kidnappa människor vilka de paralyserar. Gordon Creighton: ”En av vår tids sorgliga myter är att vi på något sätt skulle vara mera bildade än våra förfäder. Detta är verkligen inte fallet. Tidigare generationer i alla kulturer och i all delar av världen skulle ha känt igen dessa varelser för vad är. Det skulle ha varit mindre fånigt prat om marsianer.

Nå, så långt kan vi följa med. Det finns en parallell mellan ufo och folktro. Men hur ska man tolka fenomenet i sig? Clark och Coleman använder Jungs psykologi som referensram. Här lyckas man enligt min mening inte speciellt bra. Många tolkningar ger ett extremt intryck. Författarna sammanfattar sina åsikter i två lagar:

1. Paraufologins första lag: ”Ufomysterierna är huvudsakligen subjektiva och deras innehåll huvudsakligen symboliskt.”

2. Paraufologins andra lag: ”De objektiva manifestationerna är psykokinetiskt skapade sidoeffekter av de omedvetna processer vilka skapar en kulturs vision av den andra världen. Eftersom de endast existerar temporärt är de på sin höjd kvasifysiska.”

Kontaktpersonernas upplevelser och varnande budskap är endast det det mänskliga psykets sätt att symboliskt påtala att den moderna människan är ur balans. Författarna använder i vissa fall en numerologisk symbolik som förefaller fullständigt absurd. Man tar t ex upp ett fall där ett runt objekt landat och tre varelser stiger ur. Det runda objektet symboliserar då, menar man, helheten, den harmoniska balansen mellan det medvetna och det omedvetna. Tre varelser symboliserar den rena abstrakta anden.

Jag bara undrar vad de finländska skidåkarna Heinone och Vilja (2), som observerade ett tefat med varelser 1970, skulle ha sagt om man påtalat att deras strålningsskador endast var en symbolisk varning från det omedvetna. Om man nu söker andra referensramar än ET-hypotesen till dessa upplevelser så finner man enligt min mening betydligt mer fruktbara tolkningar i den ockulta traditionen såsom företrädd av Charles Leadbeater, Geoffrey Hodson, Dion Fortune och andra. Här finns dessa typer av varelser väl observerade och beskrivna till utseende såväl som manifestationsformer. Där finner man också förklaringar på upplevelsernas subjektiva/objektiva natur. Det är märkligt att författarna inte upptäckt dessa källor. Som jämförelsematerial är de synnerligen givande. Men Clark och Colemans bok är ändå en skarp utmaning och ett välkommet bidrag till ufofloran.

1. Se t ex Charles Bowen. The Humanoids, s. 200-238.

2. Gösta Rehn. Tefaten är här, s. 110-115.

Jerome Clark & Loren Coleman. The Unidentified - notes towards solving the ufo mystery

Warner Paperback Library, New York 1975

Pocket, 272 s.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i AFU Nyhetsblad nr. 6, april-juni 1976)