Den här boken har jag väntat på ända sedan jag såg den annonseras på nätet för några månader sedan. Från den nyandliga ufosidan publiceras det en ständig ström av kanaliserade budskap från Ashtar och andra påstådda rymdmänniskor. Budskapen är för det mesta vaga och substanslösa och kan knappast associeras med en högtstående utomjordisk civilisation. Men det finns en annan sida av kontaktproblematiken som några få seriösa ufologer ägnar sig åt att undersöka, mycket för att ämnet är synnerligen kontroversiellt och en formlig djungel att ge sig in i. Det handlar om de fysiska, påtagliga kontaktfallen med mänskliga ufovarelser, de så kallade nordic aliens. En av de ufologer som gett sig i kast med ämnet är amerikanen Nick Redfern. Resultatet presenteras i hans nya bok Contactees. A history of alien-human interaction. Förutom ett antal böcker om Forteana är Redfern känd för titlar som Body snatchers in the desert (2005) och On the trail of the saucer spies (2006). Contactees är en exposé över de fysiska kontaktfallen från 1950-talet till idag, naturligtvis med en amerikansk vinkling. Genomgående är att Redfern tagit del av vad underrättelsetjänsterna i USA, särskilt FBI, haft att säga om kontaktpersonerna.

Inledningen gjorde mig dock en smula besviken. Presentation av George Adamski är tämligen kortfattad och missar väsentliga frågeställningar. Där saknas viktiga bitar som omständigheterna kring Roedefferfilmen 1965, medarbetaren Carol Honeys erfarenheter av Adamski och Timothy Goods undersökningar. Men intressant är citat från FBI-dokument 1950 där man i kalla krigets skugga misstänkte att Adamski var spion för Sovjet. Enligt FBI-dokumenten skulle Adamski redan 1950 ha sagt att Ryssland kommer att dominera världen och att USA kommer att falla precis som det romerska imperiet eftersom statskicket är korrupt och kapitalister har förslavat de fattiga. Inte undra på att FBI höll ett öga på Adamski efter sådana uttalanden.

I skilda kapitel passerar sedan alla de klassiska kontaktpersonerna revy: Orfeo Angelucci, Truman Bethurum, George Van Tassell, Daniel Fry, Howard Menger, Wayne Aho med flera. Redfern presenterar data om dessa som kanske inte är så kända. Till exempel att Bethurums fru trodde han hade en affär vid sidan om med rymdkvinnan han träffade och att Angelucci verkar ha blivit drogad av någon vid ett av hans kontaktmöten. När det gäller George Van Tassel omfattar FBI:s file på honom åren 1953-1965. Efter många års bevakning ger man i ett meddelande från FBI-kontoret i Los Angeles till Edgar Hoover 1965 en mindre smickrande beskrivning av Van Tassel. Han betecknas som ett ”mental case”, alltså ungefär knäppgök, så bevakningen lades ner.

I kapitlet E.T. infiltration redogör Redfern bland annat för en intervju med åttioåriga Marion Shaw som på 1950-talet arbetade som sekreterare i Pentagon. Hon fick vid ett tillfälle i uppgift att skriva ner en intervju med Mark Sanford, som i Texas 1958 frontalkrockat med en bil som fördes av fyra långhåriga blonda män, ingen typisk frisyr för den tiden. Tre av männen dog medan den fjärde togs om hand av en militär enhet som sedan tidigt femtiotal försökt fånga okända ”främlingar” som de redan tidigare visste rörde sig i vårt samhälle. Främlingen förhördes av den militära enheten och hölls i karantän under många år. Mark Samford fick enligt Shaw en rejäl summa pengar för att hålla tyst om saken.

När det gäller kontaktfall tycks det handla om två skilda fenomen, skriver författaren. En del som skapats av underrättelsetjänsten i skilda länder och en del som rör verkliga ”aliens”. Något som många kommenterat som reste med honom var att Adamski hade ett pass som normalt bara reserveras för diplomater och regeringstjänstemän. ”My heart is a graveyard of secrets”, sa Adamski en gång till sin medarbetare Lou Zinsstag. Redfern skriver om ufologen Rick Reynolds som på 1970-talet hade kontakt med en gåtfull figur, jugoslaven Bosco Nedelcovic. Enligt egen uppgift hade han arbetet inom amerikanska försvaret under 1950- och 60-talet med att ”skapa” kontaktupplevelser i sociologiskt syfte. Enligt Nedelcovic var det berömda Villas Boasfallet i Brasilien 1957 en sådan operation. Han deltog själv vid tillfället då man använde en helikopter och droger för att få vittnet att tro att han kontaktats av ufovarelser. Liknande operationer hade också genomförts i England.

Det här stämmer märkligt väl med vad Howard Menger skrev i ett brev till mig 1985 där jag frågade honom om hans upplevelser bara var ett sociologiskt Pentagonexperiment som han tidigare förklarat att han varit involverad i. Menger svarade: ”Det fanns ett ”psykologiskt experiment” i det hela. Flera myndigheter i USA var inblandade, även Interpol. ”Rymdmänniskor”, (vilka jag kallar besökarna) var också inblandade.” Menger blev till slut övertygad om att ”rymdmänniskorna” han träffat inte var utomjordingar utan tillhörde en okänd jordisk gruppering.

Varifrån kommer då främlingarna, ”rymdmänniskorna”? Nick Redfern presenterar i ett kapitel termen cryptoterrestrials, alltså ungefär dolda jordbor. En teori han hämtat från den nyligen avlidne ufologen Mac Tonnies. Han menar att det kan röra sig om en för oss okänd grupp som levat dold i tusentals år men som nu tvingats fram på grund av våra kärnvapenexperiment. De använder bland annat Venus som täckmantel för sitt verkliga ursprung. Här kan man jämföra med Vallees teori om ”earthbound aliens” och Timothy Goods teori om en jordbaserad ”avancerad civilisation som är dold för oss”. Vad blir då Redferns egen slutsats om ”främlingarna”. I sista kapitlet tar han upp det faktum att många kontaktpersoner sett glober av ljus och att varelser framträtt ur dessa. Han drar då slutsatsen att ljusgloberna är dessa intelligensers naturliga tillstånd och att de i sin tur skapar hallucinatoriska upplevelser av rymdmänniskor av olika typer. En teori som ligger nära John Keels ”elementals”, varelser som ständigt lurar oss och givit upphov till alla religioner och kulter.

Misstaget Redfern gör här att försöka sig på en helhetsteori om ufofenomenet. Sannolikt rör det sig om en blandning av olika fenomen och kanske också i några fall militära experiment. Men kan en ljusglob köra bil eller bli bjuden på middag, som i ett fall jag dokumenterar i min egen bok? Redferns teorier skymmer dock inte att Contactees är både läsvärd och spännande och presenterar en hel del nya data om kontaktfall. Men håll i hatten och skicka inte hjärnan på semester när du läser boken.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr.4, 2009)