Simrishamn är en idyllisk liten stad, ett gammalt handelscentrum på skånska Österlen. Här finner vi författaren och religionpsykologen Örjan Björkhem, känd för allmänheten genom TV-framträdanden och böcker som "Människan och verkligheten: Om mystiker i dagens Sverige" samt nyligen utgivna "Praktisk parapsykologi". Örjan, född 1946, är gift och har fyra barn. Sedan många år försörjer han sig som frilansare; skriver böcker, artiklar och översätter. Han har också gjort ett dataprogram, gett ut en alternativkatalog och hållit hett omdebatterade "spökkurser" på Vettinge herrgård, det vill säga kurser i praktisk parapsykologi.

Örjan Björkhem

Ett femtontal akademiska betyg ger honom en trygg kunskapsgrund att stå på: Psykologi, psykiatri, teoretisk filosofi, historia, litteraturhistoria, statskunskap - för att nämna några. Under en tid undervisade han vid teologiska institutionen i Lund och arbetade också på en doktorsavhandling om sambandet mellan religiösa upplevelser och psykisk sjukdom. Men den forskningen har han nu lagt på hyllan. Den 17 maj kommer Örjan Björkhem till UFO-Sveriges riksstämma i Göteborg. Ämnet: Den kontroversiella frågan rörande så kallade ombordtagningsfall och hypnos. Vi kan förvänta oss en våg av böcker i detta ämne de närmaste åren, men som följande telefonintervju visar, gjord den 21 mars 1992, är en stor försiktighet och kritisk distans nödvändig. Annars riskerar ufologer att i ännu högre grad bli mytspridare eller "neocultists" som Jacues Vallée kallar flera av sina kollegor.

HB: Hur många UFO-fall har du undersökt?

ÖB: Ett tjugotal, men inget av dom är sådant att man kan publicera det. Dom jag har undersökt har legat i linje med mina intressen för övrigt; detta med närheten till psykoser och så vidare.

HB: Men har du publicerat en del under pseudonym?

ÖB: Ja, något enstaka. Men det mesta är sådant som jag inte kan publicera.

HB: Kommer du att publicera dessa fall någon gång i framtiden?

ÖB: Nej, det tror jag inte. Det är väl så att mitt hjärta klappar varmare för andra typer av fenomen. Mitt huvudintresse är nog det ontologiska - verklighetens beskaffenhet. Det som avslöjar verklighetens beskaffenhet rätt mycket är det mänskliga medvetandet. Och då är jag mycket fascinerad av hur det fungerar, hur det manipuleras och manipulerar. Jag är ju mycket klar över att en objektiv verklighet inte existerar. En del uttrycker sig så att en objektiv verklighet inte är åtkomlig.

HB: När det gäller UFO är det alltså mest kontaktfall du undersökt?

ÖB: Ja, det är det. Jag har också ett mycket stort material av iakttagelser som folk har gjort av ljussken. Men det har jag aldrig systematiserat. Jag har till rätt så stora arkiv för folk skriver till mig om saker dom observerat. Det rör sig om något hundratal rapporter. Men det är inte alls systematiserat och mycket kan visa sig vara värdelöst.

HB: Men det är alltså inte fall som du gått vidare med. Du har bara råkat få dom. Eller har du undersökt sådana vanliga UFO-fall också?

ÖB:Nej, det har jag inte gjort. Det har ju funnits många fall där jag har kunnat hitta en förklaring och där jag ibland har fört den här förklaringen vidare och fått den accepterad.

HB: När det gäller UFO har du kunnat dra några generella slutsatser om fenomenet utifrån dina egna undersökningar?

ÖB: Ja det har jag. Dom slutsatserna är, skall vi säga, genrehistoria. Jag har frapperats av likheterna i berättelser om älvor, tomtar och troll och berättelser om UFO. Jag menar att det finns en klass av, låt oss kalla dom för äkta UFO-fall; det vill säga där det är ett yttre stimuli av hittills oförklarad art som påverkar människor. Och det påverkar människorna på ett så djupgående sätt att det får dom att uppleva någonting som då kläds i en rådande fiction. Jag är mycket intresserad av påståendena om att det är geologiska förhållanden som har med det hela att göra. Sedan har jag också gjort en hel del experiment. I min bok, "Praktisk parapsykologi", visar jag på en metod där man kan få vem som helst att uppleva paranormala ting. Vid en del av dom här experimenten så har folk också sett UFO. Jag menar att det är någon sorts verkligt fenomen i den här klassen av äkta fall, osagt vilken klass det kan vara, som alltså ger upphov till dom här upplevelserna som kläds i en form som är acceptabel för närvarande.

HB: Vill du reducera alla UFO-fall till den kategorin? Tag exempelvis Gotlandsfallet från 1957 då två vittnen såg två metalliska farkoster på mycket nära håll. Sådana observationer finns med vad man kan bedöma är seriösa och sansade vittnen.

ÖB: Jo, men du har den typen av seriösa och sansade observationer av tomtar och troll också.

HB:Jodå, men jag menar, kan du tänka dig att det kan finnas en teknologi bakom vissa observationer?

ÖB: Jovisst. Jag skiljer på två frågor. Den ena är: Är det möjligt, sannolikt, tänkbart att vi har besök av utomjordingar. Där menar jag att det är möjligt, tänkbart och kanske till och med sannolikt. Den andra frågan är: Är det troligt eller möjligt att så kallade UFO-observationer har någon koppling till sådana besök. Och där svarar jag nej. Det finns inte tillräckligt starka indicier för detta. Men jag är fullt öppen för att sådana besök kan förekomma och kanske förekommer.

HB: Men hur skulle du då tolka en sådan här observation där du inte hittar en psykologisk förklaring och du har en uppenbart metallisk farkost på nära håll med flera seriösa vittnen?

ÖB: Jag vet ju att jag kan få en grupp människor att göra iakttagelser av den här typen.

HB: Men då är du ändå inne på en psykologisk förklaring. Vad jag vill komma åt är det här att du sysslar med religionspsykologi, därför finns det en viss fara i att du alltid reducerar fenomen till psykologiska faktorer. Men talar jag med en militärhistoriker så kommer han att berätta om RPV-missiler och hemliga flygplan och så vidare. Förstår du problematiken?

ÖB: Jadå. Men jag tror inte att det är så. Jag undersöker ju en hel del paranormala fenomen där det ofta handlar om rent fysiska undersökningar, fysiska förändringar. Om det inte finns någonting fysiskt utan bara en beskrivning av en upplevelse så är det genast problematiskt.

HB: Vad jag försöker komma åt är den här, teknologisk produkt kontra psykologi.

ÖB: Ja, men där har man problemet att vi lever i en mycket märkvärdig och teknologiskt influerad värld där många människor har för sig att en förfärlig massa saker är förklarade. Dom inser inte en så här enkel sak som att om jag släpper en penna mot golvet så förväntar sig vetenskapen att den kommer att trilla mot golvet. Beträffande var den slutligen stannar på golvet finns inte en människa på jorden som kan förutsäga. Och när den slutligen stannat där på golvet kan ingen tala om varför den stannat just där. Det är alldeles för komplicerat. Vetenskapen kan på sin nuvarande ståndpunkt aldrig förklara en enskild händelse. Men vi går runt i den här dimmiga och lite självbelåtna uppfattningen att det mesta kan förklaras när vi är helt omedvetna om att det är bara grunddragen i klasser av händelser som kan förklaras - aldrig en enskild händelse.

HB: Men när vi nu har ett antal observationer av metalliska farkoster med samma rörelsemönster, samma effekter också globalt. Hur ser du på en sådan sak?

ÖB: Ja, då är det återigen genrehistoria. Även tomtarna har den här tendensen.

HB: Men kan du tänka dig att det verkligen var en observation av ett yttre föremål som hade den här formen?

ÖB: Det kan jag mycket väl tänka mig.

HB: Men var skulle den i så fall komma ifrån? Vad skulle det vara för, så att säga, ontologisk status på den?

ÖB: Det vet jag inte. Först måste jag bestämma mig för om jag kan tänka mig detta. Och om det skulle vara så, är det första man söker efter en fysisk grej, ett fysiskt tefat eller vad man vill kalla det för. Men innan man börjar säga att det måste ha varit ett fysiskt tefat så måste man ställa sig frågan om det är rimligt att tänka sig att det var så. Man får tänka på dom beledsagande fenomen som man ofta saknar i sammanhangen. Och när man upptäcker att man saknar dom så säger man då att det var nog inte så utan det var mera genrehistoriskt.

HB: När det gäller ombordtagningar och hypnosproblematiken, har du läst mycket av den litteraturen?

ÖB: Jag har inte läst så hemskt mycket, men jag hoppas ha läst lite mer till i maj.

HB: Har du själv undersökt något ombordtagningsfall?

ÖB: Nja, jag har talat med folk som haft dylika upplevelser men jag har inte gjort någon regelrätt undersökning.

HB: Hur ser du på användandet av hypnos vid sådana här undersökningar?

ÖB: Jag finner det dessvärre fullständigt orimligt. Om du förhör ett vittne under hypnos, så är slla uppgifter fullständigt värdelösa.

Under hypnosen kan man få tag på minnen som annars inte är tillgängliga men om inte dessa minnen finns så kommer minnen att konstrueras som sedan blir, för individen, lika verkliga som verkliga minnen. Och det finns aldrig efteråt någon möjlighet att avgöra vilket som är vilket. Just med tanke på hur schablonmässiga dom här beskrivningarna är från olika hypnotisörers patienter så får man ett mycket starkt intryck av att dessa minnen är inducerade.

HB: Borde man alltså inte alls använda hypnos?

ÖB: Inte i sådana här sammanhang och man måste dessutom tänka på att man kan allvarligt skada dom här personerna.

HB: Jag var med när Ture Arvidsson hypnotiserade ett UFO-vittne på Danderyds sjukhus 1974 och vittnet hade mycket starka känslomässiga reaktioner. Du skulle alltså vilja säga att det var fel handlat av Ture Arvidsson?

ÖB: Jag vet ju inte exakt hur det gick till men att använda hypnos på det sättet finner jag nog lite grann riskabelt.

HB: Arvidsson var ju lite mer flytande i den här frågeställningen. Han menade att man kunde få fram saker som inte gick att bluffa.

ÖB: Det är struntprat.

HB: Den rent känslomässiga reaktionen hos vittnet var oerhört stark och hade knappast kunnat bluffas?

ÖB: Även det är struntprat. Vittnet bluffar ju inte medvetet. Men du måste väl känna till när Freud på sin tid ansåg att i stort sett allt neurotiskt trassel berodde på att man blivit våldtagen av sin far. Och det fick då flera av hans patienter att genomleva en abreaction (avreagering, HB) som är fruktansvärd. Sedan i efterhand så kom det fram att fäderna hade dött innan barnen hade blivit födda över huvud taget. Vilket inte på något sätt påverkade effektiviteten i metoden eller dom känslomässiga grejerna. Du kan alltså framkalla oerhört starka känslomässiga reaktioner som alltså inte alls har någon koppling till vad som har hänt i den objektiva verkligheten. Den känslomässiga reaktionen är alltid äkta men den är kanske i själva verket en reaktion på någonting annat som individen inte vill eller kan ta fram men som individen nu får en möjlighet att avreagera.

HB: Hur skulle du undersöka ett fall där någon påstår sig blivit ombordtagen på ett tefat?

ÖB: Jag skulle börja med det som folk tar efteråt, långt efteråt och som ofta görs för dåligt. Jag skulle noggrant undersöka tider och platser och sådant som ju ofta kommer sedan när man försöker skaffa en bekräftelse och det finns möjligheter att ha påverkat omgivningen. Märk väl, jag tror inte dessa människor ljuger men jag vet så pass mycket om hur berättelser kommer till så jag är rätt så medveten om vad som kan hända. Jag skulle börja med det och det är vad jag alltid börjar med vid sådana här undersökningar. Det är fullkomligt fascinerande att se hur två människor som varit vittne till samma sak kan berätta att de varit där och där och så vid en enkel kontroll så upptäcker man att dom aldrig varit där just då.

HB: Så du skulle helt enkelt börja kontrollera elementära fysiska fakta?

ÖB: Javisst, självklart. Precis som man skall göra i all vetenskaplig forskning. Det är ju det som är nackdelen med amatörerna, om du ursäktar uttrycket, att dom i första hand går på berättelserna och försöker få fram mer och mer exotiska fakta.

HB: Jag instämmer helt. Det är också min erfarenhet.

ÖB: Jag kan en rolig historia i sammanhanget. Du kanske har sett boken "Gåvan från stjärnorna" av den här killen, psykologen Lennart Lidfors.

Den var ju rätt spännande och det var flera journalister som ringde till mig om det här. Och jag påpekade att mannen som skrev boken ständigt förklarar hur vetenskaplig och faktainriktad han är. Men där finns i stort sett inte ett enda datum, eller uppgift om tid och plats. Och det absolut enda som fanns som man kunde kontrollera var om den här flickan hade haft fuffens för sig med delfinerna i Kolmårdens djurpark. Jag uppmanade alla journalisterna att kolla det där. Det vore ju spännande i alla fall om det vore på det sättet. Inte en av dom kollade det. Och någon förklarade efteråt för mig att han tyckte det var alldeles riktigt men vad han skulle han ha gjort om han upptäckte att det inte var sant. Boken är ju bara ett sammelsurium av moderna föreställningar. Hade dom inget mer spännande att säga från stjärnorna så kunde dom låtit bli att höra av sig (skratt).

HB: Har du själv någon favoritförfattare eller genre?

ÖB: Jag läser oerhört mycket science fiction, är mycket förtjust i det. Jag är kolossalt öppen för möjligheten av andra civilisationer.

HB: Arthur C. Clarke har skrivit att varje högre teknologi måste för oss te sig som magi. Det är ju en intressant tanke.

ÖB: Ja och som jag tror är alldeles riktig. Det som har gjort att jag i mångt och mycket förkastat UFO-vittnesmål är det faktum att dom inte innebär något nytt. För mötet med en ny civilisation är jag övertygad om skulle innebära någonting nytt. Det är ett mycket viktigt argument.

HB: Men då projicerar du ju ändå lite grann din föreställning om hur dom skulle vara. Den är ju ändå lite kulturellt betingad den synpunkten?

ÖB: Det är den måhända. Men jag har mycket svårt att tro att en kultur från en annan planet skulle vara så lik Simrishamn att jag inte såg någon skillnad. Och jag tycker nog argumentet är acceptabelt.

HB: Hur ser du på Föreningen för Vetenskap och Folkbildning och deras arbete?

ÖB: Jag tycker alltid det är imponerande när fel personer tar på sig professorshatten. Det lilla jag har hört av Sven Ove Hansson så är han synnerligen okunnig och kan knappast stå som någon representant för vetenskap och gud skydda oss för den folkbildning han skulle kunna ge oss.

HB: Men ser du ingenting positivt i deras verksamhet?

ÖB: Själva idén är ju positiv att kritiskt granska märkliga händelser. Det är ju oerhört viktigt. Men jag reagerar mycket starkt på sådana här saker som stod i sökaren för ett tag sedan, när Martin Johnson uttalade sig om Saida Anderson och säger att det är bluff alltihop. Och då har han aldrig undersökt henne. Då bygger han på att andra fall har undersökts och de har visat sig vara bluff. Det är icke vetenskap. Vetenskap är at undersöka dom enskilda fallen. Jag har varit i den säregna situationen att sitta i en halvtimme i ett mörkt rum tillsammans med en kille som påstod att hans fötter lyste i mörker. Inte fan gjorde dom det! Men jag var den första som undersökte det. och det är alltså oerhört viktigt.

HB: Det är ju det som är empirisk forskning. Att man först gör undersökningen och sedan uttalar sig.

ÖB: Precis, ja. Vetenskap och Folkbildning ligger på en så låg nivå att det inte intresserar mig.

HB: Men tycker du inte att det är bra att dom håller efter destruktiva sekter?

ÖB: Ja, sekterna kan ju vara destruktiva. Men dom fyller också - för dom människor där dom inte är destruktiva - en funktion som ingen annan i samhället gör. Sekterna skulle inte finnas om det inte vore så att vi har en situation där man inte ens för pengar kan få någon att lyssna. Vi har ett samhälle som blivit väldigt hårt och kallt.

HB: Avslutningsvis, har du något allmänt råd till UFO-forskaren på fältet?

ÖB: Jag skulle vilja att han bar sig åt som en parapsykolog. Tro aldrig på vad du själv ser eller hör. Det är ganska viktigt. Man hör ofta det här: man måste ju tro på sina egna ögon, man får inte utgå ifrån att folk ljuger etc. Skaffa oberoende bekräftelser och gör det först för i och med att du hamnar i en intervjusituation så är nästan loppet kört. Nästan allting måste göras före intervjun. Jag har varit med om otaliga gånger att någon berättar en historia och det finns andra människor med. Dessa människor förmodas ha varit med vid den här händelsen. *Dom kommer sedan att bekräfta den här killens historia fast det inte är sant. Dom uppfattar sådana här saker som meningslösa avvikelser och vill inte påstå att han eller hon ljuger. Och sedan är hela undersökningen fördärvad. Sådana misstag är mycket lätta att göra. Folk skall intervjuas en och en och man skall samla bekräftelserna först.

HB: Generellt, tycker du att det är bra att det forskas i UFO-fenomenet?

ÖB: Det är oerhört viktigt faktiskt och jag tycker det är en skam för vetenskapen att det inte görs på ett vettigare sätt. Som det är i dag bedrivs den eventuella forskning som finns, på samma sätt som etnologerna forskar, det vill säga man utgår från att folk ljuger, man utgår från att det handlar om memorat, att historien kommer där och där ifrån. Det finns en lustighet i det här etnologiska sättet att forska. Det är väl Ulf Palmenfeldt som skriver om sådana här konstiga historier som finns. Han beskriver då bland annat den här vandringshistorien om hur någon kommer in på toaletten hos invandrarfamiljen och låter bli att tända. Plötsligt hör han ett plask i badkaret och där ligger en enorm fisk. Man utgår då ifrån, som man gör i sådana sammanhang, att det här är ett påhitt. Och då tänker man inte på det att exempelvis här i Skåne har vi en hel del katolska familjer och för en tjugo år sedan så var det vanligt att dom köpte julkarpen i levande tillstånd. Den fraktades hem levande och fick förvaras i badkaret tills det var dags att ta den på juldagen. Vilket alltså är en helt riktig sak som har hänt. Men i en normal intervju skall man utgå från att folk talar sanning och då skall man också skaffa sig oberoende bekräftelser.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 1992)