En av Sten Lindgrens huvudkanaler till rymdmänniskorna går under pseudonymen "Roger", alternativt "Bertil". Han betecknas av Sten som rymdmänniska eller agent för rymdbröderna. För att få större klarhet gjorde jag följande brevintervju med Roger. Den nedtecknades under slutet av april månad 1991. Svaren har förkortats något. Roger vill tills vidare vara anonym.

När började ditt UFO-intresse?

Sommaren 1947 inträffade i ... (Europeisk huvudstad -HB) en massobservation av ca 15-20 UFO; väl synliga, starkt lysande tingestar, på mycket hög höjd, uppskattningsvis 5-10 km, rakt ovanför stadens centrum. Jag stod intill en bro i omedelbar närhet till mitt hem. Händelseförloppet varade ca 15 minuter och observerades av ca 100 personer bara på platsen där jag stod. Formationen stod först alldeles stilla, vilket inte skulle vara fallet med några flygplan. Föremålens lyskraft var intensiv trots det starka solskenet. Formationen rörde sig plötsligt alla på en gång i riktning kl två. Den stannade några gånger för att på nytt röra sig i en annan riktning - alltid som en formation. Det var på sitt sätt en hisnande upplevelse, dock utan att den då hade fått något namn till exempel UFO. Vi trodde då att det var några nya avancerade flygplan, men blev ändå mycket förbryllade eftersom man inte kunde begripa hus dessa tingestar kunde stå stilla i luften och sedan röra sig unisont.

När träffade Du Sten första gången?

Sten träffade jag i den på sin tid aktiva föreningen Ifologiska sällskapet, troligen hösten 1961. Föreningen hade regelbundna möten dör UFO och närliggande spörsmål dryftades.

Sten har i flera offentliga föredrag hänvisat till dig som rymdman eller agent för rymdbröderna. Du presenteras som en av hans tre kanaler till rymdmänniskorna. Vad är din kommentar?

Sten har närmat sig mig med (intensitet) och frågat och frågat tusentals frågor. Min dialog med Sten har huvudsakligen varit av filosoferande karaktär där hypotetiska resonemang ställts mot varandra i termer av "vad uti fall...". Jag fann ganska snart att inte enbart Sten utan ett stort antal människor, såväl gamla som unga, formulerade en hypotes eller "absorberade" påståenden från den redan då relativt ymniga UFO-litteraturen och upphöjde helt sonika dessa hypoteser/påståenden till fakta. Jag insåg tidigt att här fanns det en stor fara för medvetna eller omedvetna demagoger, vilka skulle kunna på olika sätt profetera på detta sug efter det kosmiska. Min dialog med Sten fortsatte jag främst på grund av att han hade uppenbara talanger att samla människor omkring sig vilka hade lika intressen och utgick från att han helt enkelt skulle kunna sprida "jordnära" viktiga principer i fråga om fenomenet UFO genom att strikt skilja mellan fakta och önsketänkande.

På sitt sätt fanns här en viktig uppgift att på något sätt bredda resonemangen från det rent tekniska till filosofiskt/kulturellt/politiskt/socialt viktiga frågor. Det fanns flera anledningar till detta. Redan på den tiden fanns det klara tendenser till byråkratisering och "skråväsenförskansningar" respektive tendenser till diktatoriska toppstyrningar inom olika organisationer. Vissa händelser hade klart fascistiska/nazistiska förtecken - i de flesta fall mer aningslösa än medvetet. Tidigt blev jag varse att Sten ville få mig "positionerad" i en skara personer med prefixet "kontaktman/rymdbroder /agent" etc. Jag fann detta mycket besvärande, samtidigt som jag förstod Stens genuina intresse för spörsmålen. Jag förklarade för Sten att han istället borde fråga sig vad en eventuell "rymdbroder" skulle kunna ha för intresse eller uppgift uti fall han skulle få för sig att hälsa på vår röriga jord. Jag antog att sådana frågeställningar skulle med tiden dämpa det breda osofistikerade och att hela debatten skulle bli enklare, mer ödmjuk och inte full av alla dessa tvärsäkra påståenden. Denna min inställning var dock inte så lätt att få förankrad hos Sten som väldigt gärna ville få mitt nekande till en särskild betydelse som på sitt sätt skulle vara "beviset" på min identitet. J ag har aldrig påstått att jag är någon rymdbroder eller kontaktman. Men Sten kommenterade mina avståndstaganden som ett bevis i sig. Det kan tänkas att mitt krav på att inte bli citerad är orsaken till hans tro. Jag antog att Sten skulle varsamt "dosera ut" jordnära synpunkter och frågeställningar vilket skulle få en dämpande och sundhetsskapande effekt. Jag ville inte avfärda själva diskussionen om UFO. Jag ville at ett genuint sökande skulle bemötas med respekt och att man dessutom borde söka skapa sådana frågor vilka fick igång en mer vetenskaplig process. Med andra ord, undvika spekulationer och hålla sig till fakta. Sten fascinerade säkert många, eftersom ingenting kunde avskräcka honom. Han spekulerade också (direkt och indirekt) i att om han gör en insats för "rymdbröderna" så skulle han rikligen belönas på något sätt. Kanske genom att få vara med, få bli en av de första att medverka i viktiga världsomspännande projekt. Hisnande tankar i och för sig, men samtidigt på sitt sätt djupt mänskligt gripande. Jag fann att denna "hunger" efter att få betyda något, tillhöra något eller några, göra det rätta sakerna, vara med i kretsen av de utvalda, var så uttalat stark och intensiv att verkligheten och önsketänkandet till slut kunde få något diffusa gränser.

Vad tror du är orsaken till Stens agerande?

På ett plan är Sten värd en eloge för sin trohet mot en av honom vald livsuppgift. Motiven, de djupt liggande, kan ju bara Sten svara på. Som jag nämnde ovan vill nog Sten göra de "riktiga sakerna", de trygga, de som leder till "evigt liv" där någonstans i universum. Det är också en längtan efter meningsfullhet som driver Sten - en högst respektabel sådan. Tyvärr har Stens nuvarande aktiviteter kommit in i en återvändsgränd, så tillvida att just det som var målet och medlen i de tidiga UFO-grupperna har i och med Stens agerande fått sin renässans. Istället för att mödan ägnas åt själva identifieringen så begränsas det till enbart ett "vittnande" om att man har iakttagit ett UFO, med hela skalan till kontakter av tredje graden. Ifologiska sällskapets tillställningar hade ofta karaktären av frikyrkomöten, med undantag av hallelujaropen. Stens motiv är kanske att han hoppas på att "Bröderna" skall eventuellt kunna framproduceras - på sitt sätt ett identifieringssyndrom från Stens sida, så tillvida att om han själv var en rymdbroder då skulle han snabbt "skapa ordning på den arma jorden..." Vem vill inte det? Till dags dato duger inga andra än demokratiska metoder för förändringar, med all den osäkerhet och inexakthet det medför.

Har Du något råd att ge till Sten?

Skilj mellan: antaganden, påståenden och redogörelser. Klarlägg eget/andras uppsåt respektive människosyn och mål/medelmixen. Det är inte ett svaghetstecken att erkänna att man med de bästa avsikter skenade med i sin fantasi. Omprövning och sundhet är högeligen respektabla egenskaper och skulle säkert inspirera många av dom vilka i dag andäktigt lyssnar på Sten; av samma skäl som han läste UFO-böcker och ville ha spekulativa debatter med mig. Sten har här ett stort ansvar.

I sitt föredrag på Medborgarhuset i Stockholm den 22 februari 1991 säger Sten följande: "Roger inbjöd mig 1964 att få vara med om en kontakt i Bergslagen..Han talade inte om vad som skulle hända men han lovade en kommunikation eller kontakt. När vi kom upp på en ganska ödslig plats kom det ner ett moderskepp, ungefär två tre hundra meter i längd och tre stycken sådana här klockskepp... vad vi fick se var att dom slussade in dom här tre föremålen i moderskeppet... sedan stack hela grejen iväg. Den här Roger hade alltså timat klockslaget, minuterna för denna kontakt. Han visste i förväg om det". Kan Du ge Din version av händelsen?

1964 hade vi mycket riktigt åkt till en gruva som kallas Yxsjökullsgruvan för att leta efter lapis lingua-stenen vilken omtalas i en av UFO-böckerna som ett lämpligt objekt för att träna telepatiförmågan. Det fanns en uppgift i boken (Stanford: "kontakt med rymdmänniskor") att det rörde sig om tungsten. Efter diverse kontakter med mineralkunniga fann vi att tungsten i svenskt språkbruk är det samma som wolfram-malm och slutligen att det i Sverige fanns en wolframgruva enligt ovan. När vi kom till platsen fick vi hjälp av en gammal pensionerad arbetsledare. Gruvan var nerlagd. Men vi fick i alla fall titta och ta några prover. Det gjorde vi och vi fick med oss en kartong med sådana malmprover. Efter det minns jag inte så mycket mer än att jag sov gott på resan tillbaka till Stockholm, vilken skedde på natten. Vi observerade himlavalvet men jag minns inte vad som har varit. Några observationer minns jag inte heller, med undantag av något som kunde varit satelliter. Natten var mycket klar. I övrigt har jag inga andra minnen. Jag sov bra som sagt. Sten kör bra och tryggt.

Vad tror Du hände vid den påstådda tefatskontakten vi Nävsjön 1965 - där Du var med?

Vi åkte först till Daniel. Han "bestämde" när vi skulle fara till Nävsjön. Bilen parkerades en bit från slutdestinationen och vi gick en stund i en kuperad terräng. Ganska omgående när vi kom till "observationsplatsen" så såg vi ett ljus på andra sidan vattnet. Ljuskällan var relativt låg, ungför manshöjd och rätt så bländande i så motto att man inte kunde urskilja några skarpa konturer. Jag såg två figurer av ungefär samma höjd, silhuettlika, mörka mot ljusskenet. Sedan gick jag med två andra samstämmigt enligt andras vittnesmål till höger, förmodligen för att komma närmare och avsikten var, som jag minns den, att gå runt själva vattnet. Hur långt vi kom minns jag inte. Jag minns att vi kom tillbaka och minns inte att vi träffade någon annan under promenaden. Jag minns att jag hade något fodral som man brukar ha dokument i men minns inte vad som var i detta konvolut - dock att papperen var mina. Jag har heller inte något minne av att jag gav mina papper till någon, ej heller att jag fick eller bytte till mig några papper. Stämningen var inte det minsta upphetsad, snarare dämpad. Daniel hade "mycket att säga" men det kunde inte ha varit något viktigt eftersom jag inte minns det. Jag hade inga obehagskänslor eller andra psykologiska effekter under, medan eller efter "observationen". I dag är det svårt att tala om några minnesluckor eller sannolikheten av att jag hade någon "blackout". Jag har under mitt liv inte råkat ut för några upplevelser där jag fått känslan av att ha "missat tiden".

Du träffade Stens "rymdkvinna" BEA. Kan du beskriva mötet?

Mötet var kort, stillsamt, intetsägande, vänligt, lågmält. Inte mycket sades vid mötet. Jag har inget minne av vad som diskuterades, möjligen var UFO temat men inga detaljer. Kommer ihåg att BEA hade bruna, vänliga ögon. BEA tillhörde den intellektuella typen. Längden var ungefär 168 cm(min mors längd och därför bra som referenslängd), välproportionerad kropp, klädd lite omodernt, inte alls iögonfallande, hårfärgen cendré. Hon talade utmärkt svenska. Hennes hår var pagelångt och slutade på höjden, mitt emellan öron och axelnivån. Hennes dräkt var lätt. Det kunde vara under våren eller hösten. Hon hade en brunaktig dokumentportfölj som hon bar i vänstra handen. Rösten var välmodulerad. Vi talade inga andra språk än svenska. Mötesplatsen var någonstans i närheten av Stureplan. Mötet var planerat av Sten. Vi stod ute. Efter en tid talade Sven alltid om BEA som "kontaktkvinna/rymdkvinna". Jag hade inga frågor till Sten. Jag antog att han beskrev henne hypotetiskt.

Hur ser du på Stens påstående att hon var utomjordisk eller agent för rymdbröderna?

Som jag sa ovan är det ett påstående som bara Sten har rätt att fälla, dock att det bara är ett påstående. Det undandrar sig därför min bedömning att bekräfta eller vederlägga påståendet. Min minnesbild är högst påtagligt jordisk.

Hur ska man bemöta Stens påståenden?

Som sagt har Sten formellt rätt att fälla vilka påståenden som helst. Däremot har han inte rätt att avkräva av sin omgivning att bli trodd i kraft av det faktum att han fäller påståendet. Pedagogiskt bör man möjligen påminna honom om vikten av att skilja mellan privata upplevelser/erfarenheter och allmänna sanningar. Hans inompersonliga erfarenheter är varken mer eller mindre fantastiska än andra människors påstådda privata upplevelser tillhörande den själsliga/psykiska världen. Sten bör respektera att vi inte automatiskt kan omfatta hans privata erfarenheter, hur verkliga dom än ter sig för honom. Att stigmatisera Sten till en lögnare för detta vore å andra sidan också opraktiskt. Det gagnar Sten mer att veta att han kan hävda vad han vill (det vill säga han "vittnar") dock utan att förvänta sig att privata insikter är automatiskt allmänna fakta.

Tror du Sten ljuger medvetet?

Jag tror att Stens gräns mellan den ortodoxa verkligheten och den interpersonella verkligheten inte är skarp. Sten upphöjer till fakta "upplevda antaganden". Att kalla det för den råa lögnen vore för barskt och på sitt sätt opedagogiskt. Jag tror istället att Sten upplever so väldigt obehagligt att inte bli tagen på allvar och förstärker successivt sin "story" till den antar "en verklighets-prägel" även för honom själv.

Många unga människor tror på Sten och hans kosmiska budskap. Har du något råd till dessa unga entusiaster?

Studera litteraturen. Jämför intrycken i dialog med goda vänner. Dra inga förhastade slutsatser. Ett visst mått av vetenskaplig slutledningsförmåga kan inte skada i dessa sammanhang. Var samtidigt lyhörd för din intuition-känsla. Dock utan att avkräva sin omgivning att det du har på känn automatiskt är ett faktum. Skilj mellan bekräftade och obekräftade hypoteser. Försök att komma i dialog med Sten, inte enbart att "tala till" honom. Vad som påstås i många böcker är inte automatiskt ett faktum. Det är i detta sammanhang bättre att vara en tvivlande Tomas än en allslukande och alltroende vem-som-helst.

Vad är din uppfattning om UFO-fenomenet?

UFO är värt att studeras. Fenomenet är en utmaning för mänskligheten och en väg till självkännedom - förmodligen lika god som andra vägar, förutsatt att man är ärlig mot sig själv och andra, uppriktig och sanningssträvande.

Lycka till!

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 1991)