Håkan Blomqvist‎ > ‎Artiklar‎ > ‎Artiklar 1976-1980‎ > ‎

John A Keel: The Mothman prophecies

Så har då John Keel slagit till igen, denna gång med en bok som bl a handlar om Mothman, West Virginias berömda fågelman, en ”läderlappsliknande” varelser med stora lysande röda ögon. Vi har tidigare (1) utförligt behandlat rapporterna om Mothman och jag ämnar därför koncentrera mig på Keels diskussion kring hela detta fenomenkomplex (ufo, mystiska varelser).

 

En tillbakablick på författarens åsikt om ufo, som han bl a noggrant redovisat i Operation Trojan Horse, kan vara på sin plats. Keel anser inte tefaten vara några utomjordiska farkoster. Hans undersökningar av parapsykologin och det ockulta har övertygat honom om att tefaten endast är ”transmogrifications of energy”, alltså ett slags materialisationsfenomen. De är till stor del orsakade av vad teosoferna kallar ”elementalväsen”, en typ av undermänskliga, osynliga väsen eller krafter med en stor förmåga att lura, skoja och kasta ”glamour” över observatörer. (2) (jfr folktrons bergtagen). Därav Keels åsikt att tefaten är en trojansk häst, något i stil med århundradets största myt.
 

 

Den 15 december 1967 störtade den 700 fot långa bron ”Silver Bridge” i Ohiofloden vid Point Pleasant, West Virginia. 37 människor omkom och många skadades. Månaderna före denna katastrof hade Point Pleasant, det lilla samhället i Ohiodalen, hemsökts av en våg av märkliga händelser. Det förekom ufos, Mothman, MIB (män i svart), mystiska telefonsamtal, psykiska fenomen etc. Keel ägnade cirka ett år åt en djupundersökning av detta område, just under händelsernas gång. Det är resultatet av dessa undersökningar han framlägger i sin nya bok.

 

Ufos uppträder i samma område år efter år. Ett sådant område är Ohiodalen. Keel konstaterar att de tycks hålla sig indianernas gamla kultplatser. Ufoentusiasterna har, menar han, ignorerat de ufofenomen som inte stämde in med deras föreställningar om hur en supercivilisation från rymden skulle uppträda. De har koncentrerat sig på ”farkostsidan” av fenomenet, men detta är endast en del. De s k MIB-fallen , svartklädda orientaler med märkligt uppträdande) är också en del av fenomenet. Den som är bevandrad i filosofi, religion, ockultism etc kan observera hur dessa typer av fenomen uppträtt genom hela världshistorien, men vi har tolkat dem annorlunda på grund av skilda referensramar. ”Få nutida ufoentusiaster har den utbildning som krävs för att förstå sådan litteratur (religion, filosofi, ockultism-HB). De behandlar därför fenomenet på en rent materialistisk basis och antar att märkliga objekt och varelser i vår atmosfär är bevis för en utomjordisk civilisation.

 

Keel menar sig inte ha funnit något stöd för ET-hypotesen. Han använder termen ”ultraterrestriella” varelser och vill därmed säga att det är fråga om väsen och krafter som alltid funnits på jorden men tillhör en annan tid-rymd-dimension. Även om Keel har något viktigt att säga så får man nog påstå att han hårddrar sina teser när han menar att fenomenet ligger bakom all religion och filosofi genom tiderna. Vi kan ju heller inte helt utesluta att ufo är en blandning av skilda fenomen. Men Keels bok är full av intressanta observationer, uppslag och jämförelser som visar att ufofenomenet mycket väl kan tillhöra vår egen jord.

 

Han säger bl a: ”Medan amatörforskarna tenderar att koncentrera sig på observatörernas subjektiva beskrivningar, gick jg längre och studerade vittnena själva. Jag fann att många uppvisade vissa medicinska symptom som tillfällig minnesförlust, svår huvudvärk, muskelkramper, svårt törst och andra effekter, som alla har observerats genom historien i religiösa mirakler (uppenbarelser), demonologi, ockulta fenomen och kontakter med småfolk. Alla dessa manifestationer visar tydligt på en gemensam källa eller orsak. (3)

 

I egna undersökningar har jag själv kunnat bekräfta flera av dessa Keels teser. 1925 utkom en bok med titeln Fairies at work and a play av den klärvoajante teosofen Geoffrey Hodson. Boken är full av observationer som i dag skulle klassificeras som ufohumanoider. Intressant är att en varelse av Mothmantyp också finns beskriven. Författaren berättar: ”När jag observerade några tunga stormmoln komma in över dalen fick jag syn på ett antal fågelliknande luftandar som hastigt färdades framför de anstormande molnen. Många av dem är mörka och otrevliga att beskåda då de liknar läderlappar… Deras ansikten är mänskliga och välformade, ansiktsuttrycket är otrevligt; resten av kroppen är ej helt formad och de liknar faktiskt fåglar med mänskliga ansikten… De utstöter ett hemskt, skrikande läte och då och då skjuter de nästan lodrätt upp och in i molnen.” (4)

 

Det höga skrikljudet och den vertikala stigningen beskrivs i flera Mothmanrapporter. Här erinrar man sig onekligen Keels ord ”det är inte vad man ser som är suspekt, utan hur man tolkar det”. Det kanske är onödigt att påpeka att jag rekommenderar boken till alla ufologer. Den är ett viktigt inlägg i den nya ufodebatten. Onekligen undrar man ibland vad man skall ge för råd till persofner som råkar ut för dessa typer av varelser. Kanske borde dom säga som den judiske rabbin Zera sade när han mötte Golem (5): du är en skapelse av magi, återvänd till ditt element.

 

  1. Ufologen nr. 12, s. 2.
  2. Se bl a Hodson. Fairies at work and at play, samt Leadbeater. The astral plane.
  3. Keel. The Mothman prophecies, s. 43.
  4. Hodson. Fairies, s. 84-85.
  5. Golem är i den judiska mystiken en själlös varelse skapad på magisk väg. Se bl a Gershom Scholem. On the Kabbalah and its symbolism, s. 158-204.
John A Keel. The Mothman prophecies
Saturday Review Press/E V Dutton & Co, USA 1975
Inb. 269 s.
 
Håkan Blomqvist
(Publicerad i AFU Nyhetsblad nr. 5, jan-mars 1976)

 

Comments