Håkan Blomqvist‎ > ‎Artiklar‎ > ‎Artiklar 2013-‎ > ‎

Henry T. Laurency - en svensk esoteriker

”… a disciple of rare capability in Sweden”.
Alice Bailey, A Treatise on White Magic

Det kräver många år av studier för att bemästra esoterikens världsbild och livsåskådning. Akademisk utbildning eller egna studier i filosofi och religion, vetenskapsteori och kunskapsteori är närmast en förutsättning. Mycket av svårigheterna ligger i den till stor del orientaliska terminologin och det symboliska framställningssättet. En av de författare som försökt avhjälpa denna problematik och presentera esoteriken med västerländska och vetenskapliga termer är svensken Henry T. Laurency, pseudonym för Henrik von Zeipel (1882-1971). Vad som skiljer Laurency från andra teosofer och esoteriker är hans enastående intellektuella kapacitet, bildning och stora kännedom om litteratur och kultur. Han imponerar genom sin beläsenhet och skarpa formuleringsförmåga. Laurencys samtliga publicerade arbeten finns att läsa på Förlagsstiftelsen Henry T. Laurencys officiella webbplats. (1) Stiftelsen leds av Lars Adelskogh i Skövde.

Här är det nödvändigt att presentera den historiska bakgrunden till mitt komplicerade förhållande till Laurency och Lars Adelskogh. Genom mitt intresse för ufo, teosofi och esoterik kom jag i december 1980 i kontakt med Adelskogh som ansvarade för Laurencys efterlämnade papper och opublicerade manuskript. Jag hade läst Laurencys bok Kunskapen om verkligheten och börjat intressera mig för det ufologen Jacques Vallee benämner; den esoteriska interventionsteorin – the esoteric intervention theory. (2) Med andra ord den eventuella kopplingen mellan ufo och hemliga jordiska grupper (broderskap). I Laurency fann jag ett kritiskt, vetenskapligt sätt att resonera kring esoterik och även påståenden om rent fysiska, jordiska dolda grupper.

Lars Adelskogh var under tidiga år aktiv inom uforörelsen bland annat i Ifologiska sällskapet samt i kretsen kring Sten Lindgren och den av honom grundade Intergalaktiska Federationen (IGF). Intresset för teosofi och esoterik tog dock överhand och han kom att ägna sig helt att Laurency efter att ha fått överta hans efterlämnade manuskript. Tillsammans med sin dåvarande fru Gertie, Casimir Reuterskiöld och Curt Edgar Östergren grundade Adelskogh Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency den 21 februari 1979. Enligt stiftelseurkunden är ändamålet att ”organisera och genomföra utgivandet av Henry T. Laurencys verk, så att de får största möjliga spridning.” Genom Adelskogh fick jag ytterligare kännedom om Laurency och hans författarskap vilken resulterade i att vi blev nära vänner och mellan åren 1982-1986 tillsammans genomförde både studiecirklar, seminarier och föredrag i hylozoik, som är benämningen på Laurencys variant av esoterik. Den 4 augusti 1984 deltog jag i grundadet av stiftelsen Institutet för hylozoiska studier vars övriga styrelse bestod av Lars Adelskogh och hans hustru Irmeli. Som en lämplig introduktion till hylozoiken föreslog jag en korrespondenskurs vilken Adelskogh arbetade fram i samråd med mig. Den blev sedan grunden till boken Förklaringen, publicerad 1991 på det nya förlaget Foinix, vilket ägs av stiftelsen Institutet för hylozoiska studier.

Lars Adelskogh i sitt hem i Skövde, 7 oktober 1984. Foto: Håkan Blomqvist

Under 1985-86 blev jag vid flera tillfällen betänksam över de politiskt extrema åsikter Adelskogh framförde i olika sammanhang. Jag kritiserade honom också för detta och påpekade att vi inte skulle blanda in extremhögerpolitik i esoteriken. Hans uttalanden gjorde att jag började ifrågasätta mitt engagemang i hylozoiken. Hösten 1986 blev för mig en tid av öppet ifrågasättande av hylozoiken och särskilt Adelskoghs handlande och medvetna arbete att koppla läran till politisk extremism. Jag uppfattade det som om jag i mitt intresse för hylozoiken svalt ett totalitärt bete bara för att det kopplades till en andlig världsbild. Ett bete som kunde bli fröet till en totalitär politisk rörelse. Det var en omtumlande upptäckt och jag kände det som mitt ansvar att varna för idéerna. Resultatet blev artikeln Varning för hylozoiken, vilken publicerades i tidskriften Sökaren 1987. (3) Den följdes några år senare av en uppdatering, Från ockultism till extremhöger. (4)

När jag i dag granskar min argumentation i artiklarna är det uppenbart att jag i stridens hetta alltför mycket blandade samman Laurencys uttalanden med Adelskoghs politiska idéer. Mina urval av citat från Laurency ger en missvisande bild av hylozoiken. Men eftersom jag fann ett antal tveksamma uttalanden hos Laurency blev det då min bedömning att hylozoiken skulle kunna bli den ideologiska basen för en totalitär rörelse. Resultatet blev att jag kastade ut barnet med badvattnet och tog avstånd från all esoterik och andliga läror. Endast i den sekulära (ickereligiösa) humanismen fann jag en godtagbar livsåskådning. Under några år skrev jag sedan i kulturradikal iver flera kritiskt granskande artiklar om nyandlighet och religion. 

Min förhoppning var bland annat att den kritik jag levererade skulle få Adelskogh att överge de politiskt extrema idéerna och istället koncentrera sig på hylozoiken och den esoteriska traditionen. Så blev dock inte fallet utan han upprättade istället kontakt och samarbete med radikalkonservativa katoliker (tidskriften Adoremus in Aeternum), nynazister och islamister. Under några år samarbetade Adelskogh med före detta islamisten Mohammed Omar, ledare för den Uppsalabaserade Studiegruppen Aguéli. (5) Han skrev även ett efterord till Omars bok Islamisten, publicerad 2010. (6) Mohammed Omar har i dag tagit avstånd från sina tidigare politiskt konservativa islamistiska idéer, bland annat i skriften En opieätares bekännelser. Han gör följande reflexion angående sina tidigare åsikter: ”Det kan vara så att jag på grund av mina tre vildmarksår har förlorat i trovärdighet. Det är fler än min gamle vän som betraktar mig som hoppjerka. Å andra sidan kan jag ha vunnit i trovärdighet. När jag nu talar om islamisk fundamentalism kanske folk tar mig på allvar. Jag har prövat den. Jag vet vad jag talar om. Det har gjort att jag förstått värdet av en sekulär stat. I en sådan stat kan ingen myndighet bestämma vilka religiösa uppfattningar som är ”ortodoxa” och vilka som är ”kätterska”. I en islamistisk stat skulle jag riskera att avrättas som kättare.” (7) 

Idéhistoriskt så kan Adelskoghs politiska inriktning betraktas som en form av radikalkonservatism och antimodernism. Han är starkt kritisk mot demokrati, sekularism, liberalism, feminism och fackföreningar kombinerad med ett försvar för Irans islamism och historierevisionism vad gäller andra världskriget. 2002 publicerades hans bok En tom säck kan inte stå, som är ett försök att hävda att det aldrig funnits några gaskamrar i de tyska koncentrationslägren, att det hela är en modern myt. (8) Adelskogh hämtar också en del idéer från den franske religionsfilosofen René Guénon, grundare av den så kallade Traditionella skolan, en modernismkritisk variant av mystik. På en av Adelskoghs webbsidor, Veidos, finner man en svensk översättning av Guénons klassiska verk Kvantitetens herravälde och tidens tecken. (9) Denna kombination av esoterik och politisk extremism har resulterat i att esoteriken i Sverige attraherat en del aktivister på den extrema högerkanten. Det ligger en djup tragik i att den esoteriska traditionen, som i grunden är en fördjupad humanism och vänsterinriktad modernism, blivit förknippad med hatets och intoleransens apostlar. Om den inriktningen skulle växa sig stark så håller fortfarande delar av den kritik jag tidigare framfört i tidskrifter som Sökaren och Humanisten. 

Till Lars Adelskoghs försvar skall dock sägas att han är en synnerligen kunnig esoteriker och utfört en imponerande kulturgärning med att publicera Laurencys efterlämnade manuskript samt översätta böckerna till ett flertal världsspråk. Det är också viktigt att påpeka att mycket av den kritik Adelskogh levererar mot Israel och sionismen är fullt legitim och inte kan anses vara någon extrem synpunkt. Problemet är att han i sin aktivism går över gränsen och söker aktivt samarbete med extrema politiska grupperingar och personer som inte står för frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, sekularism och humanism. Dessa gruppers idéer och verksamhet står i direkt motsats till esoterikens grundidéer och anda. Varför Adelskogh valt att handla på detta sätt är för mig en gåta. Resultatet har även blivit att många ärliga sökare och filosofiskt intresserade avhåller sig från att befatta sig med esoteriken som världs- och livsåskådning. Intressant i sammanhanget är att Laurency själv genomgående i sina texter är mycket tydlig vad gäller faran med religionsstyrda samhällen och diktatur. Och i de klassiska esoteriska texterna The Mahatma letters to A. P. Sinnett finner vi följande tydliga uttalanden: ”… grundorsaken till nära två tredjedelar av den ondska som hemsöker mänskligheten ända sedan den blev en maktfaktor. Det är religionen i dess skilda former och i alla nationer. Det är i prästämbetet, prästerna och kyrkorna, i de illusioner som människan betraktar som heliga, som man får söka källan till den mångfald av ondska som är mänsklighetens förbannelse.” (10) ”Aldrig skulle vi komma på tanken att upprätta en ny hierarki för ett framtida förtryck av en prästplågad värld”. (11)

Lars Adelskogh vid ett föredrag i Uppsala 20 januari 2009. Foto: Mohamed Omar

Tibetanen D. K. är i sina böcker, dikterade för Alice Bailey, också mycket tydlig vad gäller totalitära politiska system och varför planetväktarna stod på Englands och USAs sida under andra världskriget: ”Hierarkin och alla dess medlemmar, inklusive jag själv, älskar mänskligheten men godtar inte ondska, aggression, grymhet och att den mänskliga själen hålls fängslad. De står för frihet, för allas lika möjlighet till en ljus utveckling, för mänsklig välfärd utan diskriminering, för vänlighet och varje människas rätt att själv tänka, tala och handla. Självklart kan de därför inte stödja nationer eller människor i någon nation som är motståndare till mänsklig frihet och lycka.” (12)

Mot denna bakgrund kan vi gå vidare med en presentation av Henry T. Laurency och hans böcker och idéer. I Livskunskap fyra berättar han i inledningskapitlet (13) om sitt liv och utvecklingsväg. Laurency studerade teoretisk och praktisk filosofi i Uppsala vid förra seklets början. Som lärare hade han de kända filosoferna Axel Hägerström och Karl Hedvall. Axel Hägerström var professor i praktisk filosofi i Uppsala 1911-13. Genom studium av Vivekanandas skrifter och yogafilosofi fann Laurency senare Blavatskys Isis Unveiled och övriga teosofiska verk. Han inledde ett grundligt studium av teosofin och senare även Alice Baileys böcker. 

Under resor utomlands, bland annat till Tyskland, träffade han, förutom teosofer också flera kända kulturrepresentanter. Laurency läste allt han kom över som hörde till den tidens kultur och bildning. I biologen Ernst Haeckels Lebenswunder fann han en hänvisning till hylozoiken, en gammal grekisk världsåskådning. I korta drag säger den att verkligheten består av materia, rörelse och medvetenhet. I den esoteriska litteraturen fann han senare att detta även var planetväktarnas grundsyn på tillvaron. Under 1930- och 40-talen arbetade Laurency intensivt med att finna ett sätt att presentera den esoteriska världs- och livsåskådningen så att den kunde tilltala vetenskapligt och intellektuellt bildade. Han blev även medlem av Teosofiska samfundet Adyar och höll ibland föredrag i dess olika avdelningar.

Om sina verks tillkomst säger han: ”Det hela var mycket enkelt. Det bestod i att samla fakta och axiomer och systematisera dessa. Det kan varje diskursivt intellekt göra med tålamod och uthållighet. Svårigheten bestod i att rensa ut missvisande termer, misstolkade symboler och allsköns fiktioner, som råkat komma med när författaren levererat egna förmodanden, att uttaga fakta ur felaktiga sammanhang och insätta dem i rätta och att ge systemet enklast möjliga utformning.” (14) Att det skulle vara en enkel uppgift att ur verk av Blavatsky, Leadbeater, Bailey med flera syntetisera fram en klar och tydlig världs- och livsåskådning får väl sägas vara en sanning med modifikation. I själva verket kräver det en enastående kunskap om både esoterik, vetenskap och filosofi samt ett mycket strukturerat, skolat intellekt. 

Laurency pensionerades 1947 från sin tjänst som aktuarie vid Kommerskollegium i Stockholm. Han ägnade sig sedan åt ett intensivt skrivande inom esoterikens ämnesområden. Resultatet av många års studier presenterade han 1949 med första upplagan av De vises sten (DVS), publicerad privat. Den innehåller, förutom en allmän filosofisk och kulturhistorisk orientering, grunderna i hylozoiken, Laurencys speciella variant av den esoteriska världs- och livsåskådningen. Under sin livstid lät han även privat trycka Kunskapen om verkligheten (KOV). Det är en mera populariserad version av hylozoiken samt en genomgång av filosofins historia. Dessutom en kritisk granskning av Rudolf Steiners antroposofi samt av den indiska yogafilosofin. Distributionen sköttes av Laurencys nära vän fru Sonja Reuterskiöld, som han under senare delen av sitt liv delade bostad med i Göteborg. Efter Laurencys död 1971 förvarades hans efterlämnade manuskript hos Sonja Reuterskiöld. Senare uppstod en dragkamp om vem som skulle ta hand om materialet. Bertil Kuhlemann, känd ufolog och new age-förespråkare i Stockholm gjorde anspråk på manuskripten. Men materialet överlämnades till Lars Adelskogh.

Morgon-Tidningen 9 juli 1947

Den som ger sig i kast med att läsa Laurencys böcker slås direkt av den mycket skarpa tonen och kritiken av andra världsbilder och författare. En nybörjare som läser verken mera känslomässigt kommer sannolikt att ge upp och finna attityden hos Laurencys alltför stötande. Tonen är många gånger onödigt skarp men om läsaren klarar att bortse från detta kommer han att finna att kritiken många gånger är befogad och även notera att det är en medveten strategi hos författaren bland annat för att han huvudsakligen vill vända sig till den intellektuella eliten med filosofisk och vetenskaplig bildning. I avsnittet Är Laurency för skarp? i Livskunskap fyra skriver han: ”Läsare har stött sig på ”onödigt skarpa” omdömen i DVS och KOV. Jag är fullt medveten om att ”alltför skarpa uttalanden mer irritera än föda eftertanke”. Men det har alltmer visat sig, att överslätande formuleringar icke göra behövligt intryck… Med silkesvantar kommer man icke långt. Man blir observerad, ställd på hyllan och bortglömd.” (15)

Om man slår upp ordet hylozoik eller hylozoism i ett filosofiskt uppslagsverk står att ordet kommer av det grekiska hyle=materia och zoe=liv. Det är alltså den filosofiska läran att materien är levande eller besjälad. Laurency ville för sin variant av esoteriken använda termen hylozoik, dels som hänvisning till Pytagoras lära men också för att han i sin framställning betonade verklighetens tre aspekter, materia, rörelse och medvetande. Och att alla världar, även de vi normalt inte kan registrera, är materiella men med mindre atomtäthet. För att kunna erhålla kunskap om dessa världar med finare materia krävs utbildning av sinnesorgan som normalmänniskan inte förfogar över men som under evolutionens gång blir allas förmågor. Laurency är dock mycket noga med att påpeka att vanlig klärvoajans är ett högst opålitligt instrument eftersom möjligheten att bedöma vad man upplever är närmast obefintlig. Därav den stora mängden ockultister och mystiker med ofta helt motsägande påståenden om tillvaron. Riktig bedömning av fenomen och företeelser i de världar som benämns eteriska, astrala och mentala kräver undervisning och övning av en lärare från planetväktarna. 

Förutom De vises sten och Kunskapen om verkligheten har Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency publicerat serien Livskunskap i fem delar. Senast utgivna är mastodontverket (806 sidor) Människans väg som enligt min mening är Laurencys mest mogna och välskrivna verk men det förutsätter ett grundligt studium av de två grundböckerna. Även om hylozoiken är en mera akademisk, vetenskaplig presentation av esoteriken och i första hand vänder sig till en intellektuellt och kulturellt bildad publik så är det sannolikt få som i vår tid går in för ett djupare studium av dessa verk. Alltför få av de fakta som meddelas kan kontrolleras och därmed ter sig informationen i de flestas ögon för långt från vardagsverkligheten. Laurency gör dock en intressant förutsägelse om en revolutionerande vetenskaplig upptäckt: ”Inom hundra år skall man kunna fotografera företeelser i både etervärlden och emotionalvärlden.” (16) Bland annat kommer man därmed att kunna fotografera hur människans eterhölje lämnar organismen vid dödsögonblicket. Därmed kommer fler och fler forskare att intressera sig för esoterikens världsbild när man kan kontrollera riktigheten i delar av den information som meddelats av planetväktarna.

Tredje upplagan av De vises sten, 1995

En klar fara med Laurencys verk och givetvis också all övrig esoterisk litteratur är att fel personer läser böckerna. Ockultister, politiska extremister och new age-anhängare som i naiv övertygelse gör hylozoiken till en ny tro eller i fanatisk iver övertolkar vissa uttalanden och skapar ännu en ny bisarr sekt. Tyvärr finns det i Laurencys produktion en del formuleringar som är olyckliga och som visar att hans böcker som allt annat måste läsas med sunt förnuft och kritiskt tänkande. Några av dessa har jag anfört i mina tidigare kritiska artiklar men det kan vara viktigt att påpeka några uttalanden som man måste sätta frågetecken inför. 

Genomgående i Laurencys produktion finns en stark och ofta upprepad kritik av demokratin och en brist på förståelse för socialdemokratins förtjänster när det gäller kampen för social utveckling och ett mera rättvist samhälle. (17) Att demokratin har uppenbara brister som politiskt system påpekade redan statsvetaren och journalisten Herbert Tingsten. Men om man kritiserar demokratin måste man också visa på ett bättre system. Annars blir faran att politiska extremister tolkar kritiken som att ett totalitärt, eventuellt teokratiskt system är bättre och i linje med planetväktarnas synsätt. Att så definitivt inte är fallet visar de tidigare citaten från övrig esoterisk litteratur. Därmed inte sagt att Laurency är någon diktaturvurmare, långt därifrån. Följande citat kan vara värdefulla som balanserad jämförelse: ”Diktatur är livsfientlig, ty den strider mot livslagarna (särskilt frihetslagen, motverkar utvecklingen (utvecklingslagen). (18) Och de som till äventyrs har en dragning åt nynazism bör besinna följande: ”Vi inkarnera i alla raser, byta ständigt kön, tillhöra efter vartannat alla religioner etc. Förakta vi en ras etc, kan det hända att vi födas på nytt i den rasen. Så få t.ex. nazister inkarnera såsom judar och judar bli nazister alternerande, tills de slutat hata varandra. Förtryckare blir de förtryckta i ny inkarnation. Skördelagen är en rättvisans lag.” (19)

Märkligast i Laurencys politiska diskussioner är hans totala missuppfattning av socialdemokratin som han närmast jämställer med totalitär kommunism: ”Socialdemokraterna uppträda under falsk skylt. En demokrat kan icke vara socialist och en socialist är ingen demokrat”, skriver han i Kunskapen om verkligheten. (20) Detta uttalande framstår som ännu mera obegripligt med tanke på att den esoteriska traditionen till mycket stor del får räknas som politiskt till vänster. Särskilt tydligt framgår det hos Alice Bailey som är en av Laurencys viktigaste källor. Socialismen och socialdemokratin kommenteras i positiva termer av Bailey i flera av hennes verk, medan kapitalism och konkurrens ses med mycket kritiska ögon. Det sägs till och med att startandet av arbetarrörelsen inspirerades av en av de ledande planetväktarna. Här några belysande citat: 

”Vi kommer nu till det förberedande arbete som utförts av den mästare som startade vad ni kallar ”arbetarrörelsen”. Denna betraktas av hierarkin som ett av de mest lyckade försöken i historien att väcka massorna … till allmän förbättring.” (21) 

”Prostituerandet av livet till uppgiften att bara tillhandahålla det allra livsnödvändigaste eller göra det möjligt för de få rika och priviligierade människorna att ha för mycket medan andra har för lite, kommer att upphöra… investerarna, de stora kartellerna, trusterna och monopolen… kommer att mobilisera sina resurser och utkämpa en dödlig kamp för att förhindra att de förlorar sina inkomster; de kommer inte att tillåta, om de kan förhindra det, att kontrollen över denna obegränsade makt övergår till massorna, vilka är de rättmätiga ägarna.” (22) 

”Så har vi då den socialistiska ideologin vilken av somliga betraktas som i grunden ond. Socialism kan degenerera till en annan form av totalitarism, eller den kan bli mer demokratisk än dagens form av demokrati… en blandning av nationalisering av allmänna medel och fri företagsamhet – en kombination som kan mycket värdefull, om den bibehålls.” (23) 

Det är intressant att notera att det kommer fler och flera akademiska avhandlingar och böcker som belyser det inflytande teosofin haft som inspiration för vänsterpolitik, för socialdemokrati, radikala och socialistiska rörelser. (24) I Sverige var Kata Dalström inspirerad av teosofin. 1910-1911 presenterade Socialdemokratiska Kvinnoförbundet i sin tidskrift Morgonbris en lång och uppskattande artikelserie under rubriken ”Mrs Annie Besant. En av samtidens märkligaste kvinnor”. Innan hon blev ledare för Teosofiska samfundet var Annie Besant agitator för socialism, preventivmedel och kvinnors rättigheter. (25) Ur politisk synpunkt kan det vara intressant att notera att den svenska teosofen Constance Wachmeister var med om att öppna det första feministiska restaurangen i London 1889. (26) Dr. Hugh Gray (1916-2002), som under flera år var generalsekreterare för The Theosophical Society in England var också  parlamentsledamot för British Labour Party mellan 1966-1970. Exemplen kan mångfaldigas. En av världens främsta kännare av teosofins historia, Dr. Joscelyn Godwin, skriver i sin bok The Theosophical Enlightment att de flesta tidiga teosofer kan räknas till vänster (left wing) på den politiska skalan. (27) 

Hur skall man då förklara Henry T. Laurencys mycket negativa syn på socialdemokratin och därmed klart avvikande inställning i förhållande till den esoteriska traditionens synsätt? En del kan sannolikt lastas på hans uppväxt som priviligierad överklass och Uppsalastudent i det tidiga 1900-talets Sverige. En annan förklaring kan vara att han skrev sina verk under det kalla krigets dagar då hotet från Sovjetunionen var mycket påtagligt. Ändå är det märkligt att han med sin beläsenhet och intellektuella överlägsenhet inte kom fram till en mera balanserad syn på socialdemokratin. Laurencys idéer är en blandning av radikalism och konservatism. Han hyllar kulturradikaler som dansken Georg Brandes och går till storms mot moralister och deras hyckleri samtidigt som han förespråkar celibat före äktenskapet. Någon rationell förklaring till varför sexuell okunnighet före äktenskap skulle vara en dygd ges inte.

Naturligtvis finns det också vad man kan beteckna som högeresoterik men jag vill mena att detta är en, mer eller mindre, medveten misstolkning av huvudfåran i den esoteriska traditionen, alltså Blavatsky och Bailey. Att den esoteriska traditionen ofta förknippas med högerextremism och nazism beror på att framförallt populärlitteraturen koncentrerat sig på den strömningen. Böcker med titlar som innehåller orden nazism och ockultism säljer dessutom alltid bra. Av forskare är det främst Nicholas Goodrick-Clarke som ägnat sig åt högeresoterik. Klassisk är redan den drygt tio år gamla Black Sun. Aryan Cults, Esoteric Nazism and the Politics of Identity. (28) Den innehåller för övrigt ett mycket läsvärt kapitel om nynazism och uforörelsen, Nazi UFOs, Antarctica and Aldebaran. Det senaste tilltaget i denna väg är en obskyr esoterisk nynazistisk grupp i Wien, Tempelhofgesellschaft, som genom att manipulera George Adamskis tefatsfoton försöker bevisa att Adamskis klockformade farkoster i själva verket var Hitlers tefat. (29)

En något märklig ensidighet hos Laurency är hans kompakta motstånd mot att intressera sig för människors personlighet eller privatliv och hans negativa inställning till biografier. Följande citat är belysande: ”Det är likgiltigt vem som framför åsikten. Att intressera sig för personen är nyfikenhet. Att intressera sig för åsikten, dess riktighet eller oriktighet, är vetgirighet. Esoterikern har intet som helst intresse för ”vem som sagt det”.” (30) Självklart kan personintresse bedrivas på fel sätt och vara ett otillbörligt rotande i andras privata angelägenheter. Men som konsekvent inställning blir det en hjälp för alla som inte har rent mjöl i påsen. Det innebär att man aldrig får kolla privata källor eller en persons pålitlighet. En perfekt täckmantel för mytomaner, kriminella och allsköns skojare. Utan ett intensivt källstudium av privata brev, dagböcker med mera hade till exempel aldrig religionsvetaren Gregory Tillett kunnat skriva sin kritiska biografi över teosofen Charles Leadbeater. (31) Sanning och ärlighet även vad gäller det personliga borde ligga i linje med teosofernas gamla devis - det finns ingen religion högre än sanningen. Att det sedan finns en tystnadsplikt som gäller vissa fakta endast invigda kan konstatera eller känner till är en annan fråga. 

En kärnfråga som anknyter till denna boks tema är: kan vi räkna Henry T. Laurency som en  kontaktperson i ufologisk bemärkelse? Någon hänvisning till egna ufouppleveler finns inte i hans verk även om han kommenterat ufofrågan, vilket jag återkommer till i senare kapitel. Däremot antyder han på flera ställen någon form av kontakt med planetväktarna: ”…det jag skriver icke är dikterat av min s.k. personlighet – något som jag icke bryr mig om att närmare förklara, eftersom det är min privata hemlighet, som jag har rätt att bevara… DVS är icke ett verk av mig, även om jag varit redskapet som fört pennan och fått skriva om varje sida, tills innehållet godkänts såsom rätt uppfattat.” (32) Huruvida kontakten med någon representant för planetväktarna varit fysisk, genom brev eller på annat sätt framgår inte. Läsare får själv försöka bedöma trovärdigheten i dessa påståenden. I Alice Baileys bok A Treatise on White Magic finns ett intressant uttalande om en i Sverige verksam medarbetare (lärjunge) till planetväktarna. Personen beskrivs som ”a disciple of rare capability in Sweden”. Om man nu  tolkar det som en hänvisning till Henry T. Laurency så får man onekligen tillerkänna honom en, i intellektuellt avseende, synnerligen ”rare capability”. (33)

Med vissa förbehåll kan jag rekommendera filosofiskt och vetenskapligt intresserade att, med kritisk sinne, fördjupa sig i Laurencys skrifter. De är en intellektuell, för att inte säga existentiell, utmaning och utan tvekan den klaraste och bästa formuleringen av den esoteriska världs- och livsåskådningen som presenterats av någon författare, även i ett internationellt perspektiv. 

Noter
1. http://laurency.com/Swedish/indexswe.htm 
2. Jacques Vallee. ”Messengers of Deception. UFO Contacts and Cults”, And/Or Press, Berkeley, California, 1979, s. 204-209.
3. Håkan Blomqvist. ”Varning för hylozoiken!”, Sökaren, nr. 8, 1987, s. 28-31.
4. Håkan Blomqvist. ”Från ockultism till extremhöger”, Humanisten, nr. 3-4 2002 s. 23-39 samt i Sökaren, nr. 3, 2003, s. 30-36.
5. www.muhamedomar.org samt http://alazerius.wordpress.com/
6. Mohamed Omar. ”Islamisten”, Islamiska förlaget Aguéli, Uppsala, 2010, s. 318-324 (Lars Adelskoghs efterord).
7. Mohamed Omar, ”En opieätares bekännelser”, Aguéli förlag, Uppsala, 2012, s. 21.
8. Lars Adelskogh. ”En tom säck kan inte stå – Myten om ”förintelsen i gaskamrarna” i Auschwitz”, Nordiska förlaget, Linköping, 2002.
9. www.veidos.se
10. The Mahatma Letters to A.P. Sinnett, 3. uppl., s. 57-58, (letter 10).
11. Ibid. s. 401 (letter 87).
12. Alice Bailey. ”Discipleship in the New Age. Volume one”, Lucis Publishing company, New York, 1985 (originaluppl. 1944), s. 785.
13. Henry T. Laurency. “Livskunskap fyra”, Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency, Skövde, 1995, s. 7-59.
14. Ibid. s. 13.
15. Ibid. s. 47-48.
16. Henry T. Laurency. ”Människans väg”, Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency, Skövde, 1998, s. 221 samt 649.
17. Henry T. Laurency. ”Kunskapen om verkligheten”, Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency, Spånga, 1982, s. 210-214.
18. Laurency, ”Människans väg”, s. 448.
19. Ibid. s. 134.
20. Henry T. Laurency, ”Kunskapen om verkligheten”, 3. uppl., Skövde, 2011, s. 207.
21. Alice Bailey, ”The Externalisation of the Hierarchy”, Lucis Publishing Co. New York, 1981, s. 664.
22. Ibid., s. 499.
23. Alice Bailey, “The Rays and the Initiations”, Lucis Publisning Co., New York, 1970, s. 746-747.
24. Se t. ex. Per-Olof Fjällsby, “Indien som utopi och verklighet. Om den teosofiska rörelsens bidrag till indisk utbildning och politik 1879-1930”, Karlstad University Studies, Karlstad, 2012 samt ”Esotericism, Religion and Politics”, edited by Arthur Versluis, Lee Irwin and Melinda Phillips, North American Academic Press, Minneapolis, MN, 2012.
25. http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/05/1910/index.xml
26. http://lostwomynsspace.blogspot.se/2012/10/dorothy-restaurant.html
27. Joscelyn Godwin, ”The Theosophical Enlightment”, State University of New York Press, New York, 1994, s. 204.
28. Nicholas Goodrick-Clarke, ”Black Sun. Aryan Cults, Esoteric Nazism and the Politics of Identity”, New University Press, New York, 2002.
29. http://www.openminds.tv/nazi-ufo-propaganda-123/
30. Laurency. ”Livskunskap ett”, s. 308.
31. Gregory Tillett. ”The Elder Brother. A Biography of Charles Webster Leadbeater”, Routledge & Kegan Paul, London 1982. 
32. Laurency. “Livskunskap fyra”, s. 14 och 31.
33. Alice Bailey, ”A Treatise on White Magic”, Lucis Publishing Co., New York, 1971, s. 79.

Håkan Blomqvist
Publicerad i Gudarna återvänder. UFO och den esoteriska traditionen, Nomen förlag, 2013

Comments