Håkan Blomqvist‎ > ‎Artiklar‎ > ‎Artiklar 1986-1990‎ > ‎

Änglar viska enbart falskhet

Den 18 oktober 1976 avrättades amerikanen Michael Shobek genom hängning i Nassau på Bahamasöarna. Han var anklagad för att ha bragt tre människor om livet. Trots vädjanden om nåd från bland andra president Ford verkställdes avrättningen. Till sitt försvar hävdade Shobek: "Jag fick order från Gud. De jag dödade var djävulens änglar." (1)

 

Med största sannolikhet handlade den unge mannen ärligt. Han trodde verkligen att rösten kom från Gud. Ett liknande misstag gjorde den vackra och karismatiska amerikanskan Gloria Lee. Hon blev känd i UFO-kretsar främst genom sin bok "Why we are here", som utkom 1959. Boken bygger helt på de budskap som Gloria mottog med hjälp av automatisk skrift. Bakom pennan påstods ligga en gentleman från Jupiter som kort och gott kallades J. W. Den före detta flygvärdinnan inrättade hela sitt liv efter budskapen från sig vän från Jupiter. Hon bildade Cosmon Research Foundation i Kalifornien och ägnade sig bl a åt att resa runt till olika tefatsgrupper i USA för att predika rymdmänniskornas filosofi. Hösten 1962 började hon, på anmodan av J. W., en lång fasta på ett hotellrum i Washington. Efter 66 dagar fick myndigheterna reda på experimentet och Gloria Lee togs snabbt in på ett sjukhus, där hon dog redan efter några timmar.
 

 Glora Lee. Foto: AFU:s bildarkiv

 
Över hela världen förmedlar medier budskap från påstådda rymdmänniskor med namn som Ashtar, Orlon, Affa, Aetherius, Kumar, Orthon, Kalen-Li etc. De inrättar hela sitt liv efter dessa röster - ofta med tragiska resultat som följd. Mest bekant här i Norden är väl den s k Orthon-rörelsen i Danmark. Enligt droskchauffören Knud Weikings telepatiska meddelanden från rymdmannen Orthon skulle en världskatastrof inträffa julafton 1967. På  bara några veckor byggde medlemmarna en bunker av bly för att överleva katastrofen. Den 24 december installerade de sig i bunkern och väntade - och väntade.

 

Kanske skulle gruppen handlat annorlunda om de lyssnat till Emanuel Swedenborgs klassiska varning: "När andar börjar tala med en människa, måste hon vara på sin vakt och inte tro på något av vad de säger. För nästan allt de säger är påhitt, och de ljuger" (2). Uppenbarligen var Swedenborgs varning inte heller känd för Allen Noonan från Kalifornien. I slutet på 1960-talet dök han upp som en rymdålderns messias. För journalisten Lloyd Mallan berättade Noonan att han en dag hört en röst som ställde frågan: "Går du med på att bli världens frälsare?" Noonan förklarade sig villig. Därefter fick han regelbundna meddelanden från Ashtar från Venus. Noonan trodde verkligen att han var en kosmisk mästare och den nye messias. Och han inväntade den stora galaktiska flottans ankomst. Kanske väntar han fortfarande.

 

Erkännas måste också att undertecknad, som ung ufolog, inväntat venusianernas ankomst på berg mitt i natten. Efter någon kontaktpersons telepatiska budskap från rymdbröderna åkte vi (olika grupper) ibland ut i skogen för att få en skymt av tefaten. Några tefat kom det nu aldrig, åtminstone inte när jag var med. Upplevelserna vara förstås lärorika vad gäller mänsklig psykologi - och så var det ju gott med te och smörgås när nattkylan slog till. Ett fascinerande exempel på att även intelligenta och välutbildade personer kan låta sig ledas helt av "rymdandar" är fallet Stuart Holroyd och Andrija Puharich. Puharich blev känd i UFO-kretsar genom sitt samarbete med Uri Geller. När Puharich och Geller gick skilda vägar fann Puharich ett annat medium som kunde förmedla kontakten med hans "kosmiska lärare". Genom det amerikanska transmediet Phyllis Schlemmer presenterade sig för Puharich en röst med namnet Tom. Trots det mycket jordiska namnet påstod sig Tom komma från en annan planet. Huvudsyftet med hans kontakt var att förbereda mänskligheten på en masslandning av tefat i en nära framtid.

 

Från 1974 och några år framåt skickade Tom och det kvinnliga mediet, Puharich och Holroyd på alla möjliga uppdrag världen runt. De fick bl a sitta på hotellrum och be för världsfreden. Då och då piggade Tom upp de tre i gruppen med små trevliga nyheter som att de just hindrat en internationell katastrof. Resorna finansierades av en engelsk adelsman - Sir John Whitmore. De tre rymdmissionärenas öden och äventyr finns beskrivna i Stuart Holroyds bok "Briefing for the landing on planet earth" (3). Boken är en blandning av transbudskap,  psykiska upplevelser och författarens funderingar kring vad allt detta betyder.
 
 
Man kan naturligtvis fråga sig hur en briljant forskare och parapsykolog som Puharich kan låta hela sitt liv manipuleras av dessa transmeddelanden. Tom styr till och  med gruppens sexuella liv. Han påstår också att Puharich i ett tidigare liv varit guden Horus. Mediet själv hade för övrigt varit Isis.  Då och då reagerar trots allt Puharich på allt nonsens och alla undvikande svar: "Du ger oss alla de här konstiga påståendena som lämnar oss helt förbryllade. Förstår du inte hur förvirrade vi är?". Trots det fortsätter gruppen sina  konversationer med representanter från civilisationer som Hoova, Aragon, Altea och datorn Ryr och får viktig information som att "vi har kommit från den zon som ni kallar kyla".

 

Dr Puharich är inte den enda vetenskapsman som byggt sin tillvaro på psykiska meddelanden från rymdintelligenser. Kanadensaren Wilbert Smith försvarade ända till sin död den information han erhållit från Fru Frances Swan. Meddelandena kom genom automatisk skrift, och varelsen som talade genom mediets penna identifierade sig som "Affa från Uranus, bell flight signal M4 M4". (4) Precis som Affas meddelanden är Toms budskaps en märklig syntes av apokalyptiska visioner och filosofiskt nonsens. Stuart Holroyd tror dock inte att Phyllis Schlemmers röster är något slags sidopersonlighet från det undermedvetna. Han menar att kosmologin som presenteras är för komplicerad för att komma från mediet själv. Holroyd är tydligen inte medveten om vad jag skulle vilja kalla det undermedvetnas feedback-effekt. Genom egna erfarenheter med svenska medier har jag kunnat konstatera att mycket av dylik information endast är en feedback - en återkoppling - av frågarens egna idéer och förhoppningar.

 

När jag som tonåring fascinerades av Lobsang Rampas bok "Medicinlama från Tibet. Några år senare var mitt medvetande fyllt av tysk antroposofisk litteratur. Då hade jag, enligt ett annat medium, varit tysk läkare i ett tidigare liv osv osv. Sensitiva medier plockar helt enkelt upp och återger lyssnarens tankar och världsbild. Den här teorin utvecklas också av den engelske filosofen och författaren Colin Wilson i det monumentala verket "Mysteries".. Han är för övrigt god vän med Holroy och skrev förordet till hans bok. Colin Wilson sammanfattar: "Min egen övertygelse, som grundlades när jag studerade Geller på nära håll, var att Puharich själv är nyckeln till gåtan... De nio (en gruppering i boken - HB) har  kanske lyckats övertyga Puharich och hans medarbetare om sin existens. Men av vad vi hittills sett, så kan de knappast klaga om vi andra avstår från deltagande. " (5)

 

De mediumistiska UFO-kontakterna personernas värld är en fascinerande djungel av nonsens, lättrogenhet och uppenbar psykopatologi. Till Arkivet för UFO-forsknings postbox kommer ständigt en flora av tidskrifter med viktiga nyheter från Ashtar, De Förenta Planeternas Organisation o dyl. Man förstår seriösa forskare som bara skakar på huvudet och sedan inte vill ha med ämnet UFO att göra.

 

Efter att George Adamskis böcker publicerats i USA i mitten på 1950-talet, blev det plötsligt mycket populärt bland medier att byta ut sina orientaliska andar mot rymdmänniskor. Man må tycka vad man vill om Adamskis fantastiska påståenden om resor i tefat, men när det gäller inställningen till de mediumistiska UFO-kontaktpersonerna måste man ge honom rätt. Adamski var alltid mycket noga med att framhålla att det verkliga rymdmänniskorna var fysiska varelser av kött och blod och att deras tefat representerade en högre teknologi. Varför skulle en ande behöva ett tefat? Han inskärpta ständigt i sina medarbetare att inte falla för de mediumistiska transbudskapen från påstådda rymdmänniskor. "Du kan aldrig kontrollera sändaren av ett transbudskap. Vilken falsk ande som helst kan komma och föreställa sig som Ashtar eller Aetherius och berätta att han finns ombord på ett tefat. De här varelserna har fullt upp med att förleda godtrogna medier och deras publik"(6).

 

Adamski var mycket hård i sina kommentarer om de mediumistiska  kontaktpersonerna. Han menade att de förstörde och förvirrade informationen från de verkliga rymdmänniskorna som kom hit i fysiska farkoster. De hade också varnat honom och sagt att de aldrig använde sig av medier för att kontakta människor. Adamskis medarbetare flygingengören Carol Honey publicerade 1963 i sin tidskrift Science Publications en lång avslöjande artikelserie om sina erfarenheter av de olika mediumistiska UFO-kontaktpersonerna som dök upp på 1950-talet (7). Men hans varningar hörsammades knappast. De försvann i det allmänna bruset. Och medierna fortsatte förmedla sina budskap från Ashtar & Co.

 

Med facit i hand kan vi konstatera att Adamskis tidiga bedömning var riktig. UFO-rörelsen som helhet har lidit skada av alla felslagna profetior och annan uppenbart felaktig information som kommit från medier. Därmed inte sagt att de psykiska budskapen inte skall studeras. Forskning och dokumentation är naturligtvis lika viktig på denna punkt, men kanske inte så mycket för att vinna klarhet om UFO-fenomenen, utan för att få ökad förståelse för den psykologiska mekanismen. Att läsa mediumbudskap från påstådda rymdmänniskor är för det mesta oerhört långtråkigt. Och Stuart Holroyds bok är inget undantag i genren. Den filosofi som presenteras i dessa typer av budskap har ofta drag av en naiv, urvattnad kristendom. Puharich får ursäkta, men om detta verkligen representerar information från en högre utvecklad civilisation i rymden så har jag mitt budskap klart:

-Spacemen, go home!

 

Noter

1. Dagens Nyheter, 1976-10-20.

2. Jacques Vallee: UFO:s the psychic solution. Panther Books, St. Albans, Herts, England, 1977, s. 184.

3. Stuart Holroyd: Briefing for the landing on planet earth. Corgi Books, London 1979.

4. Randall Fitzgerald: Messages, the case history of a contactee, Second Look, vol.1, no. 12, Oct, 1979, s. 12-18, 28-29.

5. Colin Wilson: Mysteries. Hodder & Stoughton, London, 1978, s.540-547.

6. Lou Zinstag & Timothy Good: George Adamski - the untold story. Ceti Publication, England,1983, s.55.

7. Carol A. Honey: Astral & psychic fraud in UFO field revealed. Part 1-4. Science Publications Newsletter, no.14-17, Feb. -may 1963.
 
Håkan Blomqvist
(Publicerad i Sökaren nr. 3, 1986)

 

 

Comments