Det är ingen lätt uppgift att ge sig in i UFO-litteraturen för att försöka vaska fram guldklimparna. Det mesta som skrivits på temat är inte värt någon närmare bekantskap. 85-90 procent av det som publicerats i genren kan man hänvisa till papperskorgen. Men om man nu ger sig på sisyfosarbetet att hitta signalen bland cirka 3.000 titlar brus så kommer man förr eller senare att stöta på namnet Jacques Vallée och då är det lämpligt att slå sig ner i fåtöljen för några timmars intressant och tankestimulerande läsning." Dimensions. A casebook of alien contact" är ett av de senaste verken från Vallées penna (1). För den som läst hans tidigare böcker är dock Dimensions lite av en besvikelse, eftersom den inte i egentlig mening är någon ny bok utan endast en sammanfattning, med några ändringar, av tidigare publicerat material. Förordet är skrivet av Whitley Strieber vars bok "Communion" toppade bestsellerlistorna för facklitteratur i USA 1987. Något verkligt nytt material innehåller inte Dimensions, men den är en god sammanfattning av Vallées tänkande över UFO-gåtan under snart 30 år.

Jacques Vallée, i dag 52 år, växte upp nära Paris och ägnade en stor del av sin tonårstid åt att skriva science fiction-romaner. Som 19-åring vann han Jules Verne-priset för sin roman "Sub space". Han spuderade matematik vid Sorbonne och astrofysik vid universitetet i Lille. Intresset för UFO väcktes på allvar 1961 när Vallée arbetade med satellitspårning vid Parisobservatoriet. Där lärde han sig att vetenskap inte alltid är vad vetenskapsmän sysslar med. Vid flera tillfällen detekterade forskarna vid observatoriet icke kända föremål med sina instrument. Av rädsla för att verka ovetenskapliga och för vad kolleger skulle säga lät chefen för observatoriet bevismaterialet förstöras. "Då tänkte jag", förklarar Vallée, "här sitter vi vid en berömd institution, observerar något vi inte kan förklara och förstör bevisen av rädsla för att bli förlöjligade. För mig var det inkörsporten till hela frågan" (2).

Vallée började försiktigt höra sig för bland kolleger om liknande observationer och fann till sin förvåning att astronomer i flera länder iakttagit UFO-fenomen men höll dessa hemliga. Eftersom kritiker alltid påpekade att astronomer aldrig såg UFO förstod Vallée att frågan inte var så enkel. Han började, i samarbete med sin fru Janine, resa runt och undersöka och dokumentera UFO-fall från hela världen. De koncentrerade sig på närobservationer som inte tidigare presenterats i pressen. Resultatet blev böckerna " Anathomy of a phenomenon: Unidentified objects in space - a scientific appraisal", 1965 samt "Challenge to science - the UFO enigma", 1966.

Redan 1962 slog sig paret ner i USA där Jacques arbetade vid Texasuniversitetet med att hjälpa astronomer använda datateknik för att skapa den första verkligt exakta kartan över planeten Mars. Data och informationsvetenskap blev därefter Jacques Vallées forskningsfält och han fick sin doktorsgrad i datavetenskap vid Northwestern University i Chicago 1967. Genom intresset för UFO-fenomenen kom Vallée i kontakt med andra forskare, astronomer, psykologer, fysiker som också var öppna för att med vetenskapens metoder ge sig i kast med gåtan, men inte ville skylta utåt. 1963-64 hade denna grupp växt ut till ett stort nätverk med forskare från sex länder. Man började kalla sig The invisible collage eftersom verksamheten huvudsakligen skedde underjordiskt eller var okänd för deltagarnas vetenskapliga kolleger. Gemensamt för gruppen var att man ansåg UFO-fenomenet intressant och viktigt att studera ur vetenskaplig synpunkt, en åsikt som inte var gångbar i början på 60-talet. En av deltagarna var den avlidne J. Allen Hynek.

Som så många andra forskare utgick Vallée från teorin att tefaten representerade en överlägsen teknologi från andra solsystem. Den fysiska aspekten och bevisfrågan upptog hans två första böcker. Men han fann snart att något bevis för utomjordiska besökare inte gick att spåra i UFO-rapporterna. Vallée bytte därför perspektiv på sin forskning till att jämföra tefaten med rapporter om tomtar, troll, älvor, demoner, etc, alltså tefaten som myt, folktro och religiös föreställning. 1970 formulerade han sina nya tankegångar i boken "Passport to Magonia", vilken blev en kontroversiell utmaning till UFO-forskare men framför allt till alla naivt tefatstroende som hoppades på vänliga besökare från andra världar: "...undersökarna har aldrig uppmärksammat det faktum att föreställningar identiska med dagens har uppstått gång på gång under den skrivna historien och i former anpassade till de troendes land, folk och sociala förhållanden", skriver Vallée (3). Tefatsvarelserna visade en slående likhet med forna tiders älvor, demoner, änglar och andra väsen. Huruvida dessa varelser endast finns i fantasin eller representerar någon form av parallell verklighet låter Vallée vara osagt, även om han spekulerar friskt. Även i sin nästa bok, "The invisible collage", diskuterar Vallée tefaten ur mytens, religionens och psykologins perspektiv.

Den 27 november 1978 hölls ett unikt möte i New York. I regi av FN:s speciella politiska kommitté hölls ett möte med syfte att diskutera möjligheten av en koordinerad internationell UFO-forskning. Bland de inbjudna talarna fanns Jacques Vallée. I sitt anförande varnade han för de sociala och på sikt politiska konsekvenserna av tron på en nära förestående kontakt med utomjordiska varelser - en tro, som enligt Vallée alltmer breder ut sig bland annat på grund av att vetenskapsmän inte bryr sig om genuina och seriösa UFO-rapporter. Utifrån sin forskning presenterade Vallée följande slutsatser:

1.Tron på rymdbesökare är oberoende av UFO-fenomenets fysiska verklighet. I den sociala vetenskapens termer säger vi att något är ´verkligt´ om tillräckligt många människor tror på det...

2. Tron på en nära förestående UFO-kontakt är en indikation på den allt vidare klyftan mellan allmänhet och vetenskap. Vi har fått börja betala priset för den negativa och fördomsfulla attityden med vilken våra vetenskapliga institutioner behandlar ärliga vittnen till UFO-fenomen. Bristen på seriös, förutsättningslös forskning har fått dessa vittnen att tro att vetenskapen är inkapabel att hantera fenomenet. Denna attityd har förlett många människor att söka svaren utanför det rationella sökandet efter kunskap som är vetenskapens kännemärke.

3. Frånvaron av seriös forskning i ämnet och tron på en nära förestående UFO-kontakt underminerar tanken på att människan kan styra sin egen framtid... Det skapar passiv förväntan på besök av vänliga rymdvarelser som kan lösa de nuvarande mänskliga problemen(4).

Tyvärr skapades ingen internationell UFO-kommitté i FN:s regi.

För att få en klarare bild av UFO-problemet delar Vallée in det i tre aspekter:

· Den första är den fysiska sidan. UFO uppträder som en liten avgränsad region i luften inom vilken en stor mängd energi är lagrad. Energin ger sig till känna genom intensiva, pulserande ljusfenomen, andra former av elektromagnetisk strålning och genom mikrovågor som skapar förvrängningar i vittnets verklighetsupplevelse

· Den andra aspekten är psykologisk. UFO-rapporter skapar olika former av psyko-fysiologiska effekter på vittnen: visioner, hallucinationer, fysiologiska effekter och långtgående personlighetsförändringar.

· Den tredje aspekten är social. Tron på tefatens verklighet sprider sig snabbt i alla delar av samhället. En snar kontakt med utomjordiska besökare emotses av många, och kulter, myter och rykten ger vatten på kvarnen.

· Det är den tredje aspekten - tefaten som socialt fenomen - som Vallée i dag koncentrerar sig på och finner mest intressant, speciellt med tanke på att data och informationsstyrning blivit hans specialitet. Han är nu bosatt i Palo Alto, Kalifornien och chef för Infomedia, ett data- och kommunikationsföretag.

Sina teorier om tefaten som myt och kult utvecklar han i boken "Messengers of deception. UFO contacts and cults", utkommen 1979 - en bok man inte kan släppa utan att gripas av en lätt känsla av akut paranoia (motverkas effektivt genom att ställa sig vid diskbaljan en halvtimme.) Kortfattat går den ut på att UFO-fenomenet, eller åtminstone dess sociala effekter, mycket väl kan styras av en grupp människor som med specifika mål i sikte använder allmänhetens reaktioner för egna syften. UFO kan fungera som ett kontrollsystem för mänskliga föreställningar och myter. " Jag tror fortfarande att det finns en verklig teknologi bakom, som skapar de effekter vittnen beskriver. Men jag är inte beredd att skriva under på att det är några rymdmänniskors teknologi" (5).

UFO är verkliga, konstaterar Vallée. De är en tillämpning av en psykotronisk teknologi, det vill säga fysiska instrument som påverkar människans medvetande. De behöver inte alls vara från yttre rymden. Syftet med deras användning kan vara att skapa sociala förändringar på planeten. Underrättelseorganisationer kan därför ligga bakom en del av UFO-fenomenen. "För att bevara en hemlighet måste du avslöja en del av den och förvandla den till ett rykte", skriver författaren W A Harbinson i UFO-romanen Genesis. Precis så menar Vallée att till exempel CIA kan ha arbetat. Om man har en hemlig, psykotronisk teknologi som man vill skydda men som ändå observeras ibland gäller det att skapa ett löjets skimmer över ämnet och personer som sett föremålen. Vallée anser att flera av 50-talets kontakt personer lurades av underrättelseagenter att tro att de var i kontakt med rymdmänniskor. Med sina absurda historier och religiösa budskap hindrade de seriösa forskare från att bry sig om den verkliga UFO-gåtan.

Myt är mycket gångbart som politiskt vapen. Hur många har inte handlat på order av gud eller någon ayatollah. Snabba sociala förändringar skapas lättast när människor är emotionellt motiverade av mytiska föreställningar. Detta faktum är underrättelseorganisationer världen över mycket medvetna om och använder sig av. Genom att jämföra UFO-kontaktkulternas filosofi har Vallée funnit följande idéer i olika tappningar: Människan kan inte lösa sina egna problem. Endast rymdmänniskorna kan hjälpa oss. Intressant i sammanhanget är att Syriens president Hafez Assad anser att mellanösternkrisen bara kan lösas om tefatsfolket griper in och tar makten, vilket han uttalade i en intervju i Time för några år sedan.

Demokrati skall försvinna. Rymdmänniskorna eller deras representanter skall leda samhällsutvecklingen. Dylika kulter kan skapas och deras föreställningar utnyttjas av makthavare som ser en möjlighet till social kontroll på lång sikt. Därför, menar Vallée, måste vi vara medvetna om att UFO inte bara är ett vetenskapligt problem utan också ett underrättelseproblem. Det är nödvändigt att vara både detektiv och forskare om man skall arbeta med UFO-gåtan. Vallée vill varna för naiv UFO-tro men också för rabiat skepsis som med humanism eller rationalism som svepskäl avfärdar all seriös UFO-forskning och kallar det pseudovetenskap. Han tror heller inte på stora UFO-organisationer. De glömmer bort forskningen för den interna byråkratin och blir oftast bara kvalificerade mytspridare. Det behövs skickliga forskare från olika discipliner som förutsättningslöst angriper frågan från olika håll. Men det är frustrerande att forska i UFO-fenomen. De är lika undanglidande som spöken och det är lätt att hamna i pseudovetenskap som ett sista desperat försök att närma sig gåtans lösning. Vallée har upplevt denna frustration många gånger men han avslutar:

"Även om UFO-fenomenet är oerhört komplext och gäckar den vetenskapliga matoden så är jag inte beredd att överge det rationella sökandet efter kunskap för slutsatser baserade på tro, intuition eller budskap från medier och kontaktpersoner. Allt för mycket står på spel"(6).

Noter

1. Jacques Vallée Dimensions. A casebook of alien contact. Comtemporary Books, Chicago 1988.

2. Interview. Jacques Vallée. Omni, Jan. 1980. s. 63.

3. Jacques Vallée. Passport to Magonia. Neville Spearman, London, s. viii.

4. Charles Bowen. UFOs debated at the United Nations. Flying saucer review, vol. 24:6, april 1979, s. 8-9.

5. Jacques Vallée. Messengers of deception. UFO contacts and cults. And/Or Press, Berkeley 1979, s. 8.

6. Dimensions, s. 221.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-aktuellt nr. 3-1991)