Jacques Vallee: The Invisible College
Vi har med spänning väntat på fortsättningen till Vallees mästerverk Passport o Magonia. Den nya boken kan också sägas infria många förväntningar. Vallee har öppnat sig på ett helt nytt sätt i The Invisible College.
Under medeltiden tvingades vetenskapsmän arbeta ”under jorden” för att undåg kyrkans åsiktstyranni. De kallade sig då för ”det osynliga kollegiet”. Tyvärr finner vi samma förhållande i dag, med den skillnaden att förtrycket nu kommer från vetenskapliga och militära myndigheter. Också i dag tvingas vetenskapsmän med obekväma åsikter att arbeta i hemlighet. Så har skett och sker inom ufoområdet. Vallee fördes i kontakt med en sådan grupp av Hynek. Detta Invisible College, som består av ca 100 personer från sex olika länder, har i tysthet arbetat på en lösning av ufoproblemet. ”Under ett kvartssekel har de ägnat tid och energi åt denna uppgift. De har diskret givit sitt stöd till grupper av amatörer som samlat data som ej kunnat erhållas genom officiella kanaler och de har skyddat detta värdefulla material. Ibland har de lyckats informera press och allmänhet om fenomenets realitet och den seriösa, om än dolda, aktivitet som pågår för att förstå det.”
Vallee betecknar ET-hypotesen som naiv. Den är en alltför enkel förklaringsmodell som stämmer illa med förefintliga data. Han noterar de stora likheter som finns mellan ufo och religiösa och parapsykologiska manifestationer. De fenomen som visade sig i Fatima 1917 anses av den katolska kyrkan vara en uppenbarelse av jungfru Maria. Vid en närmare granskning finner man observationer av bl a ett lysande diskusformat föremål ur vilket varelser steg ner. Det är således en fråga om referensram. Vallee konstaterar att parapsykiska upplevelser i samband med ufoobservationer snarare är regel än undantag. Vi finner huvudsakligen tre typer av upplevelser:
Oförklarliga händelsesamband.
Röster inuti observatörens huvud.
Tids- och rymdförvrängningar.
Detta, den psykiska komponenten i ufoproblemet bör studeras mera noggrant än vad som skett tidigare. Den fråga Vallee främst vill finna svar på är vilka krafter som ligger bakom ufofenomenet och hur de påverkar oss. Han berättar om vetenskapsmän som plötsligt börjar få ”meddelanden” liknande de som framförs av Geller och Puharich. De blir så uppjagade av denna information att de lämnar vetenskap och sunt förnuft åt sidan. Blind tro på dessa väsen blir ofta följden. Vallee vill varna forskare. Det finns inget som tyder på att dessa varelser är mera högtstående än människan.
I mina undersökningar förbryllades jag till en början av att många kontaktpersoner inte läste böcker om andras upplevelser. ”Nej, jag får all information från dom”, blev ofta svaret. Jag ansåg först att detta var ett utslag av ren dumhet innan det kom fram att många kontaktpersoner blev tillsagda att inte läsa böcker utan bara lita till ”deras” informationer. Ett bättre sätt att hålla människor i okunnighet kan man knappast tänka sig. När jag hör dylikt nonsens och gör jämförelser med Vallees erfarenheter kommer jag osvikligt att tänka på några rader ur Goethes Faust där Mefistofeles ordar: ”Förakta blott förnuft och vetenskap, den högsta kraft hos människoanden. Låt lögnens furste leda dig i banden av bländverk i magins avgrundsgap. Då har jag dig för alltid fast.”
Människans utveckling styrs av okända krafter konstaterar Vallee. Han vill benämna det ett kontrollsystem. ”Jag tror att när vi talar om ufoobservationer som rymdbesök så ser vi på fenomenet på fel nivå. Det är inte fråga om regelbundna besök från rymden. Vi har att göra med ett kontrollsystem.” Men hur få svaret på de djupare frågorna kring detta kontrollsystem? Svaret, menar författaren, ligger där det alltid har funnits: inom oss själva. Voilá, monsieur Vallee!
Jacques Vallee. The Invisible College. What a group of scientists has discovered about ufo influences on the human race.
E P Dutton & Co. New York 1975
Inb. 216 s.
Håkan Blomqvist
(Publicerad i AFU Nyhetsblad nr. 7, juli-sept. 1976)