Håkan Blomqvist‎ > ‎Artiklar‎ > ‎Artiklar 1981-1985‎ > ‎

Fallet Edvin

De intressantaste, men samtidigt mest glamoriserade, UFO-händelserna är onekligen de fysiska kontaktfallen, där en avancerad civilisation kan tänkas ligga bakom. Ufologer har spekulerat mycket över varför kontakter av typ Adamski, Fry, Menger fick ett så stort uppsving under 1950- och 1960-talet, medan de idag är sällsynta undantag. De senaste decennierna karakteriseras istället av ett ökat antal ombordtagningsfall, där en eller flera personer berättar att de, vanligtvis ofrivilligt, genomgått undersökning ombord på en okänd farkost. De ombordtagna blir alltid utsatta för hypnos eller annan form av sinnesmanipulation. De behandlas kliniskt kallt och ges ytterst sällan några positiva budskap från "bröderna från rymden", som var det vanliga temat tidigare.

Men det finns som sagt undantag. Ett hittills ganska okänt fall med både fysiska kontakt och radiokommunikation är det sydafrikanska fallet Edvin. Trots att det pågått sedan 1960 är det mycket lite känt i UFO-kretsar. Fallet Edvin har dokumenterats av journalisten och ufologen Cynthia Hind, som koordinerar den seriösa UFO-organisationen MUFONs (1) aktiviteter i Afrika. Hon  blev intresserad av fallet 1976, när hennes kollega inom MUFON, ingenjören Carl van Vlierden, lämnade organisationen för att helt ägna sig åt de radiobudskap som Edvin mottog från påstådda utomjordiska intelligenser. Cynthia Hind var och är fortfarande mycket skeptisk till budskapen. Hon för fram teorin att någon hemlig grupp med stora ekonomiska resurser och avancerad teknologi ligger bakom. I sin bok "African Encounters" presenterar hon Edvins berättelse, grundad på flera intervjuer med honom. (2)
 
Carl van Vlierden
Foto: AFU:s bildarkiv 
 
Edvin bor med fru och barn i en villa i Pinetown, ca 20 km utanför Durban, Sydafrika. Han är nästan två meter lång, har ett smalt ansikte och mörka, intensiva ögon. Till vardags är han radiotekniker. Som 18-åring arbetade han vid ett stort företag söder om Durban. 1960 anställdes en ny avdelningschef vid namn George. Denne berättade mycket lite om sin bakgrund och levde ensam på ett hotell i Durban. George och Edvin blev snart goda vänner, och de åkte ofta ut och fiskade tillsammans. En kväll såg de ett lysande föremål röra sig över himlen. Därefter började de diskutera flygande tefat och möjligheten av liv på andra planeter. " Jag ska bevisa för dig att alla ljus på himlen inte är satelliter", sade George en tid efter observationen.
 
En varm sommarkväll for de som vanligt ut till fiskeplatsen, men nu hade George en svart läderväska med sig. När alla andra hade lämnat området tog han fram en radiomottagare med en H-formad, ca två meter hög, antenn. Från radion kunde Edvin höra en röst som talade ett okänt språk. Efter en kvart dök ett blålysande föremål upp på himlen. George förklarade att det var ett rymdskepp som mottagit hans meddelande. Strax därefter hördes en engelsktalande röst ur radion. Rösten identifierade sig som Wy-Ora, befälhavare för de rymdskepp som svävade ovanför stranden. De kom från planeten Koldas (sic) och tillhörde en konfederation av planeter.

Wy-Ora förklarade att George var en av dem och att hans  riktiga  namn var Valdar. Hans uppgift på jorden var att finna en lämplig person som kunde  organisera en grupp för att sprida information om varelser från andra planeter. "Om du är intresserad, så skulle vi vilja att du bildade den här gruppen åt oss", sade radiorösten. Farkosten försvann sedan från platsen med en enorm acceleration.

När Edvin lugnat ner sig efter upplevelsen, försökte han förklara för George att han var för ung och okunnig för en så stor uppgift. Men George lugnade honom med att han skulle få all hjälp och allt stöd från konfederationen.

 
Efter avslöjandet att George var av  utomjordisk härkomst, blev Edvin ännu mer fascinerad av sin gode vän. Till utseendet var George lång och kraftig. Han hade ett vackert ansikt med mörka ögon och mörkt hår och såg ut att vara i 35-årsåldern. Edvin imponerades av hans vänlighet och humor. Ett av Georges favorituttryck var att "aldrig oroa sig". George berättade att hans hemplanet, Koldas, tillhörde en konfederation av tolv planeter och att man hoppades att jorden skulle bli den trettonde. Men konfederationen hade inga tankar på att störa jordutvecklingen, även om de var oroliga för våra kärnvapen. Enligt George levde hundratals rymdmänniskor okända på jorden för att studera förhållandena så diskret som möjligt. De levde på jorden i perioder om ett till fem år. Sedan for de åter till sina hemplaneter.
 
När tiden var inne för George att återvända hem, hade Edvin känt honom i två år.  En kväll åkte de ut till Richards Bay utanför Durban, Där George bytte om till en overalliknande dräkt. Han bad Edvin ta skydd bakom en sanddyn för att inte skadas av farkostens strålning. Efter ett känsloladdat avsked på stranden fick Edvin överta den svarta väskan med radion. En diskusformad farkost, ca 50 meter i diameter, landade en bit borta på stranden. Det hördes ett skrapande ljud, när den tog mark. I en fönsterförsedd kabin ovanför farkosten såg Edvin en människa röra sig. Ett ca två meter långt rör sköts fram under skivan och hissade upp den ett par meter ovanför stranden. En dörr i röret innehöll en hissanordning i vilken George steg in. Farkosten lyfte sedan snabbt, och efter några sekunder var den bara en prick på himlen.
 
En tid efter avskedet, när Edvin lyssnade på den vanliga kommersiella radion, avbröts sändningen och Valdars röst kom igenom. Han uppmanade George att vid en viss tidpunkt lyssna på den mottagare han fått. Budskapen från Valdar kom sedan regelbundet med en månads mellanrum. Språket var engelska. Valdar förklarade att "koldasierna" var en vänligt sinnad, avancerad, civilisation från ett "anti-materiauniversum". De kunde  materialisera och dematerialisera sig direkt på vilken plats de önskade. Valdar påpekade ofta att de troligen kommit för tidigt till jorden. Vår civilisation var ännu inte redo för kontakt.
 
Några av Valdars påståenden är  klassiska konspirationsteorier som ofta framförts i UFO-kretsar:

·        Det finns negativa grupper på jorden som enbart arbetar för att förvirra allmänheten med felaktiga budskap.

·        Dessa grupper kontrolleras av en annan ras från rymden som kontinuerligt försöker motarbeta Valdars folk.

·        De negativa grupperna har infiltrerat på alla nivåer i samhället och i alla länder.

·        De har lyckats mycket väl med att bryta ned och förstöra vår civilisation.

 
Valdars folk har kontaktat regeringen i flera länder för att föreslå ett freds- och utvecklingsprogram men alltid mötts med kalla handen. Deras idéer har ansetts alltför opraktiska. Den 27 juni 1977 var Cynthia Hind närvarande vid en mottagning av Valdars radiobudskap. Övriga deltagare var Edvins fru, två barn, Carl van Vlierden samt en god vän till Cynthia Hind. Radion såg ut som vilken vanlig mottagare som helst. Enda skillnaden var en ovanligt kopplad antenn. En bandspelare var kontinuerligt inkopplad till radion.

Klockan åtta på kvällen hördes plötsligt ett ljud i högtalaren som övergick i ett lågt brummande. Strax därefter kom en mycket kraftig röst som presenterade sig som befälhavaren "Herrenoah" från "Corynthian Astraelcraft" (sic). Han berättade att man funnit en mycket vacker planet i vårt universum, vilken har byggts ut av konfederationen för att kunna husera så många jordbor som möjligt om en krissituation  skulle uppstå på vår planet. En förtrupp av människor från jorden har redan fraktats till Epicot, som planeten kallades. Tydligen var japaner starkt representerade.

 
Cynthia Hind upplevde både förvirring och olust kring fallet Edvin. Hon undrade om Edvin och Carl blivit utsatta för ett kolossalt bedrägeri. Men till vilket syfte? Radiobudskapen har fortsatt kontinuerligt i tjugo år och innehåller idag mängder av information. Men ofta är de naiva och repeterar samma sak om och om igen. Varken Carl eller Edvin har fått någon ekonomisk vinning av det hela. I början försökte Edvin övertyga så många människor som möjligt, men efter att ha blivit utskrattad och hånad i flera år säger han att han inte bryr sig om vad människor tror.
 
 
Det är ganska naturligt att vetenskapligt inriktade ufologer avfärdar påståenden av de här slaget utan att ens undersöka eller dokumentera fallen. De naiva och ofta absurda budskapen ger en känsla av kvasi eller dålig science fiction. I likhet med flera andra ufologer misstänker Cynthia Hind att det finns två nivåer i den här typen av händelser. Den ursprungliga kontakten är verklig och utförs av någon okänd grupp. Däremot är budskapen ofta en blandning av halvsanningar och rent nonsens. Absurditeter staplas på varann, vilket gör att hela upplevelsen negerar sig själv. Ingen människa med sunt förnuft tror därför att kontakten  verkligen ägt rum. UFO-forskare som Vallee, Hynek, Keel, Farish m fl har kommit till liknande slutsatser. Men vad är då motivet? Och vem ligger egentligen bakom?
 
Fallet Edvin påminner i viss mån om den mycket märkliga s k "Ummo-affären" som förbryllat och engagerat spanska ufologer i närmare tjugo år (3). Med början år 1965 erhöll ett tjugotal personer, huvudsakligen boende i Madrid, "Ummo-rapporter" genom posten och per telefon. Det var tekniskt invecklad information som påstods komma från utomjordiska varelser som landat på jorden 1950, närmare bestämt i La Javie i Franska Alperna. Personerna som erhöll budskapen var till stor del högt utbildade: ingenjörer, advokater, ambassadpersonal. De inblandade skulle sannolikt ha betraktat det hela som ett bisarrt skämt om inte budskapen också givit exakta informationer om en kommande UFO-händelse. Den 10 juni 1967 fotograferades ett tefat på lår höjd över Madridförorten San José de Valderas. Tid och plats var exakt som Ummo-rapporterna meddelat.
 
Budskapen skrevs ut och kopierades av en man i Madrid som hade en egen kopieringsfirma. Han hade en dag fått besök av två välklädda herrar. De var långa och ljushyade, typiska skandinaver till utseendet. De presenterade sig som danska läkare och undrade om spanjorerna kunde utföra ett stort arbete åt dom. Det gällde att skriva ut och kopiera vetenskapliga rapporter. Männen talade på  ett märkligt, sjungande sätt. Innan de gick gav de mannen tusen pesetas i förskott och förklarade att han skulle få mycket bra betalt för arbetet. Det märkliga samarbetet fortsatte under en tid när en dag en av männen dikterade följande mening: "Vi kommer från en kall himlakropp kallad Ummo, som befinner sig 14,6 ljusår från Jorden." Spanjoren trodde först att de båda männen var galna men överbevisades om deras utomjordiska härkomst genom en rad märkliga händelser.
 
Precis som Edvins budskap fortsätter Ummo-rapporterna att komma in än idag. Kombinationen av nonsens blandat med intressanta vetenskapliga informationer är det gemensamma draget. De flesta spanska ufologer som undersökt Ummo-affären menar att någon jordisk grupp måste ligga bakom. Men om det är ett bedrägeri, så är det ytterst komplicerat och har krävt stora ekonomiska och praktiska insatser under tjugo år, inklusive  tillgång till UFO-farkoster. Inte undra på att UFO-forskare är ett frustrerat släkte. I kontaktfall som de här räcker inte den "vetenskapliga metodiken" långt. Det blir då mer av detektivarbete än ordinär forskning.

Ett sätt att angripa problematiken är att studera de sociala och psykologiska effekterna av händelserna. Om en okänd jordisk organisation ligger bakom delar av fenomenet, bör man kunna dra slutsatser angående deras syften genom att studera effekterna av organisationens aktiviteter. Men vilka slutsatser drar man av fall av typen Edvin och Ummo? Är det frågan om kosmiska skämtare eller politiska orosstiftare?

 

Noter

1. MUFON= Mutual UFO Network

2. Cynthia Hind: UFOs - African encounters, Gemini, Salisbury, Zimbabwe, 1982, s. 80-104.

3. Antonio Ribera: The mysterious "Ummo" affair - part 1. Flying saucer review, vol. 20, nr. 4, 1974, s.20-24.

Håkan Blomqvist
 
(Publicerad i Sökaren nr. 7, 1985) 

 

 

 

 

Comments