Hilary Evans är född 1929 och har studerat litteraturvetenskap vid Cambridge University. I dag är han chef för The Mary Evans Picture Library i London, ett mycket omfattande bildarkiv. Han har skrivit flera böcker om UFO och paranormala fenomen. De kanske mest kända är ”Visions, apparitions, alien visitors” (1984) samt ”Gods, spirits, cosmic guardians” (1987). Den senaste boken från Evans penna är ”UFOs 1947–1997”, för vilken han står som redaktör. Ett av kapitlen är för övrigt skrivet av Anders Liljegren. Hilary Evans brukar räknas som en av de främsta företrädarna för den så kallade psyko-sociala hypotesen, vilken menar att UFO-fenomenet är ett resultat av den mänskliga fantasin. Psykologiska och sociologiska faktorer i den kultur man lever styr innehållet i fantasierna/misstolkningarna. I boken ”International Who’s who in ufology” anger han sin inställning till UFO-fenomenet i två steg: 1/ Ett naturligt men för vetenskapen okänt fenomen, 2/ Ett psyko-socialt fenomen. Hilary Evans har en bred och lång erfarenhet av såväl UFO-fenomenet som av dem som ägnar sig åt att undersöka det.

Hilary Evans på besök i AFU 7 oktober 1996 Foto: Håkan Blomqvist

Håkan Blomqvist (HB): Berätta lite om dig själv, din bakgrund.

Hilary Evans (HE): Det är viktigt att poängtera att jag egentligen inte är ufolog. Min bakgrund är paranormala fenomen. Jag har varit styrelsemedlem i The Society for Psychical Research. Men jag drog mig tillbaka på grund av tidsbrist. Jag är i grunden intresserad av alla typer av fenomen. Jag upptäckte snart att UFO är en speciell typ av fenomen. Dom är speciella på grund av det stora intresset som finns, vilket resulterar i att det finns många konferenser och publikationer. Och så är UFO-observatörer lättare att finna än vittnen till andra fenomen som till exempel spöken. Att hitta någon som varit ombordtagen på ett främmande rymdskepp är inte alls svårt. De berättar gärna om sina upplevelser.

HB: Hur började ditt intresse för de här frågorna?

HE: När jag var 15–16 år hittade jag en bok om det paranormala i en bokhandel i Cambridge. Det var första gången jag hörde talas om ovanliga händelser. Varken mina föräldrar eller lärare hade berättat om ESP, parapsykologiska fenomen eller dylikt. 1960 gick jag med i The Society for Psychical Research. 1979 deltog jag i en konferens i Salzburg om närobservationer och ombordtagningar. Det var en liten konferens, ej för allmänheten. Vi var kanske trettio personer. Alwin Lawson deltog och det var början på en lång vänskap med honom. Jag blev medveten om att det inom ufologi fanns ett slags hemligt kollegium (secret college). Det var människor som liksom jag var väldigt skeptiska men samtidigt ansåg att det fanns ett antal frågor som borde besvaras. Jag identifierade mig väldigt mycket med den här gruppen och den växte till ett nätverk. Vi är inte ufologer i den klassiska amerikanska betydelsen. Vi är inte ute efter att tjäna pengar på våra böcker utan att närma oss sanningen.

HB: Har du gjort egna fältundersökningar av UFO-observationer?

HE: Jag har ägnat mig väldigt lite åt fältundersökning. Undersökningar tar väldigt mycket tid. Om det är något jag saknar så är det tid. Bildarkivet behöver all tid jag kan ge.

HB: Har du någonsin undersökt ett UFO-fall som du bedömer inte har psykologisk förklaring?

HE: Jag är väldigt intresserad av Hessdalenfenomenet. Enligt min åsikt finns det tre undersökningar som visar att något verkligen inträffar. Där det går att undersöka inte bara en berättad historia, utan själva fenomenet därför att det uppträder tämligen konstant. En av dessa undersökningar gäller Yakima i den amerikanska delstaten Washington, det andra är Project Identification under ledning av Harvey Rutledge i USA och det tredje är Hessdalen. Dessa tre fenomenområden är intressanta därför att de inte bara innehåller en vittnesberättelse. Annars är allt man kan göra att försöka kolla historien och personen. För närvarande är jag inte så intresserad av själva fenomenet utan av människorna som är intresserade av UFO.

HB: Du får ofta kritik för den psyko-sociala teorin.

HE: Även om jag menar att de flesta fall har en psyko-social förklaring innebär det inte att jag anser att det inte finns några UFO. Om du med UFO menar oidentifierade flygande objekt så finns det förstås många saker som behöver en förklaring. Och jag tror inte konventionella förklaringar räcker. Jag är öppen för möjligheten att det kan finnas något okänt.

HB: Hur ser du på närobservationer av metalliska farkoster när det finns flera observatörer?

HE: Det är alltid ett problem. Det finns en hel del sådana fall. I Richard Haines bok till exempel. Det är dessa observationer som gör att vi fortfarande söker ett svar.

Undertecknad med Hilary Evans i AFU:s bibliotek 7 oktober 1996. Foto: Anders Liljegren

HB: Har du något råd till svenska ufologer och fältundersökare?

HE: Det viktigaste är att vara öppen. Skulle det framkomma bevis för att vi har besök av främlingar från andra världar hoppas jag kunna acceptera det. Om jag har en förkärlek för den psyko-sociala teorin så beror det på att det är den slutsats jag kommit fram till. För mig tyder de data som framlagts på en psyko-social förklaring. Men jag är inte helt låst i den teorin. Man får aldrig bli låst utan måste vara öppen – helt öppen.

HB: Vad är din åsikt om CSICOP – skeptikerorganisationen?

HE: Dom gör ett mycket bra arbete, särskilt när det gäller UFO. Jag har aldrig träffat Robert Shaeffer men Philip Klass känner jag lite grann och gillar honom skarpt. Hans böcker är viktiga och hans arbete är väldigt värdefullt. Det enda jag har emot Klass är att han inte är öppen. Han vet svaret från början. Jag skulle vilja höra Klass säga en enda gång att här finns en möjlighet att det kan vara något okänt. Men samtidigt kan jag förstå honom för i USA är diskussionen svart-vit. Han har tvingats in i en position av media. Om han vore en starkare personlighet kunde han undvikit det.. Han skulle då vara mera lik Jacques Vallée. Men media behöver en ”bogey man”. Vid ett tillfälle sa jag till honom ”jag är säker på att du gillar att vara stora stygga vargen”. Och han svarade ”ja, jag älskar det”. Så även om han har sina tvivel kommer han aldrig att publicera dom.

HB: Det är inte särskilt vetenskapligt?

HE: Inte alls. Men han är ingen vetenskapsman. Han är journalist.

HB: Ändå är han den officiella talesmannen för en vetenskaplig organisation.

HE: Det är det jag vänder mig emot. Jag gillar det inte. Jag får Skeptical Enquirer och dom har ofta intressanta fall. Men varje artikel är skriven av någon som från början ”vet” att det inte är sant.

HB: Hur är situationen för UFO-forskning i England?

HE: Den är eländig. Visst finns det en del fältundersökare men för det mesta koncenterarar dom sig på ombordtagningar. De flesta är emotionellt engagerade. Jenny Randles är den enda jag kan rekommendera. Jag har stor respekt för henne. Men hon arbetar ganska ensam nu. Det skulle behövas en ny generation.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt, nr. 3, 1997)