Embedded Files
Mopperacet i Lur 2018
Det fins ingen grense for så dom man kan bli. Man trenger ikke å ha venner eller andre bekjentskaper for å slå fast det. Det holder med egne erfaringer. Det store spørsmålet er om det fins noen grense i den andre enden av skalaen. Altså så lur man kan bli. Det holder neppe med egne erfaringer for å få svaret på dette spørsmålet. Det hadde kanskje hjelpa med ei reise dit luringene bor. Det vil si til Lur, for folk derfra kan neppe benevnes som lurensere. Da er det ikke noe annet å kalle innbyggerne der enn luringer. Nå var det helt andre ting som gjorde at Alfredsen dro til Lur, men tross alt gjorde han noe lurt der.
Som så mange ganger før var det moped som stod på programmet, da Alfredsen smæla igjen døra på Chevroleten, og la i vei. Mopperacet i Lur var det det var merka av for på kalenderen denna dan, lørdag 8. september 2018. Det var mer enn Alfredsen som hadde trua med å sette sitt preg på dan. Yr.no hadde et par dager før varsla, at tonge regnskyer ville sende en middels syndeflod over den lille bygda i Bohuslän. Hverken truslene eller skyene var helt tomme, men tidspunktet var litt mer beleilig for arrangøren enn meldt. Skyene tømma nemlig det meste av sitt vann og sin vrede over landskapet natta før løpet, og ikke under sjølve rallyet. Det var ikke lite vann som hadde kommi ner fra oven. Støvete grusveier var en saga blott.
Ruta hadde metervis, eller skal vi si kilometervis, med sånne herlige grusveier. Det er noe eget med å kjøre moped på sånne småveier ute på landsbygda. Når man farer gjennom landskapet i bil er det ikke mye man får med seg. Tar man toget får man i det minste se verden fra baksia. Arkitekter og døm som bor inntil jernbanesporet må ha glømt at togvognene har vinduer. Ut mot veien skal alt være fint og flott, med søyler og ornamenter og en nykløpt plen. I bakgårn, mot skinnegangen er det ikke så farlig. Den forteller mer om det virkelige livet til døm som bor der. Det er spor etter både barnas lek og hobbyer huseieren har hatt. Med moped på små grus- og bygdeveier kommer man enda nærmere folk og fe. Man har en følelse av å komme dypt inn i folkesjela til døm innfødte. Og der det hverken er folk eller fe å se kan man bare nyte naturen. Man får en følelse av å være et sted der tia enna ikke er oppfonni, og utta den blir det heller ikke noe stress og mas heller. Helt i sin egen verden kan man sitte sånn å nyte livet, til det plutselig farer en trimma Zündapp forbi i hundre. Den sparker i grusen, og forsvinner rundt neste sving like fort som den kom. Sell om man blir vekka fra sin indre sjelero er det ikke noe å gråte over. Man skjønner at man er på Mopperally. Og det er jo morsomt.
Nå var det ikke bare asfaltveier og grusveier som hadde fått hver sin del av løpet i Lur. Akkurat som det mellom døm krokete grusveier, kom strake farts sletter med asfalt, skifta været karakter. Under starten var himmelen like blå som røken bak moppene. Det fortsatte den å være ei god stønn. Sola kasta sin glans over landskapet, og smila om kapp med deltakerne. Det heter seg at alt har en ende. Denna gangen gjaldt det både sola og rallyet. Dessverre slutta døm ikke samtidig. Sola ga seg rett etter pausa var over, og satte inn regnværet som sin stedfortreder. Først bare med noen få dråper. Alfredsen som føler seg innestengt i regntøy tok døm herre første regndråpene som en tom trussel. Regntøy er ikke det som gjør deg mest fri og lealøs. Hetta på regnjakka fjerner all hørsel, og det meste av sidesynet når den er i bruk. Regntøy er derfor det plagget som kan gi døm freske et snev av åssen det er å være multihandikappa. Derfor har Alfredsen en liten vegring mot en sånn bekledning. Likavæl tok han en beslutning etter å ha fått nærkontakt med par tre større dråper. Han kapitulerte, og krøp inn i regnklea. Det skulle vise seg å ikke være et domt innfall. Hjula på mopeden hans hadde ikke tatt mange omdreininger før det var totalt urå å telle regndråpene. - Så blir man da trolig litt lurere i Lur.
Nå ga regnværet seg før døm omkring 50 mopedistene kom i mål. Sell om regnet ga seg, holdt regndråpene og dågga på Alfredsens briller stand ei stønn til. Tåkesynet det ga sørga for at det ikke var like lett å få øye på alle pilene som viste å hen man skulle. Han frykta derfor at arrangørklubben Lur Mopperacers skulle få si takk for sist. To av klubbens medlemmer hadde tidligere på året gjesta Moropeden, som Alfredsen er med å årne i stand. Der hadde en brist i arrangørens løypemerking sendt døm to i feil retning, med den følge at døm fikk prøve seg i orientering utta kart og kompass. Klart det ville være fristanes for døm å få dirigert Alfredsen ut av kurs. Derfor hadde han for sikkerhetskyll tenkt ut et mottrekk.
En overvektig mopedist synes mye bedre i terrenget enn ei litta, rød pil. Derfor var planen å alltid ha øyekontakt med mopedisten foran, for å følge med på hans veivalg. En sånn taktikk er ikke lett å få til. Hvis man kommer bak en moped som går så sakte at man kan ligge bak og følge den, skjer det noe mentalt. Sell døm utta konkurranseinstinkt er skapt så fremadstormanes at det ikke er naturlig å ligge bak, man bare må prøve å kjøre forbi. Som oftest går det helt greit, og snart kan man se den andre mopedisten i speilen. Han blir lengre og lenger bak, og snart forsvinner han helt. Det samme gjør muligheten til å bruke han som veiviser. For døm som har større vridningsmon på gasshåndtaket enn deg, og dermed får mer fart, er det motsatt. Døm forsvinner ganske raskt ut av syne i neste sving. Og vekk blir døm, så sant døm ikke ligger og ynker seg i grøftekanten. Men det er liten vits å følge etter døm som har forsvonni ut i horisonten på denna måten.
Langt inne i skauen ble Alfredsen ligganes i et sånt her ensomt tomrom, med ingen foran og ingen bak. Det var ikke lange tia, men nok til at han fikk en ekkel tanke. Kunne han ha blitt leda inn på en vei i døm øde og dype skoger, for at døm skulle få sin hevn. Hadde døm laga en vei som gikk i sirkel, og dermed ikke hadde noen ende. – Den såkalte lureveien i Lur. Ville han måtte kjøre rundt her som den ensomme mopedrytter til evig tid. Heldigvis skulle det ikke gå lange tia før det både ble to-taktsdur å høre og mopedister å se. Enaste form for ensomhet Alfredsen kunne skryte på seg denna gangen, måtte være at han var enaste medlem i Team Alfredsen som deltok. Den enaste norrbäggen var han langt i fra å være. Fra Halden stilte både GrensePeden og Nedere Rockeveien Motor Klubb med hver sin tropp. Dessuten spiller det ikke noe rolle om man er norsk eller svensk på et mopperally. Det er hjelp å få uansett. Det fikk Alfredsen erfare når dågget på brille var som verst, og han omsider tok et feil veivalg. Da var det en svenske som la i vei å fikk snudd han sydover, og leda han inn på rett spor. Dermed slapp Alfredsen og moppa hans og ende som en utgiftspost på sosialbudsjettet til Jokkmokk kommune. Det er vel omtrent så langt en utrimma moped når på full tank. Da er det litt annerledes med trimma mopeder. Det døm fleste som stod langs veikanten og ikke kom fra flekken ønska seg mest var nemlig en skvett bensin. Her kunne man fint, utta å ha forretningsinstinkt fått 80 kroner for literen. Nå årna det seg for døm fleste. En tom tilhenger bak hjelpebilen da den svinga inn på plassen etter løpet var beviset for dette.
Sell om alle var i mål gjenstod premieutdelinga, før Alfredsen kunne lesse på mopeden, og kjøre hjemover. Før man kunne kåre en vinner fikk alle prøve seg på geværskytingen, for å kunne skille ut den aller beste fra døm beste. Tror det ble en femmer på Alfredsen. Det viktigste var at det ikke ble bom, for i døm herre tiene er det vel ikke noe som er mer hata enn bom og bompenger. Alfredsen er av døm som satser på flaks, og ikke bryr seg om å stoppe ved spørsmålspostene. Flaks kan nok stille opp mot kunnskap og viten, men mot google og nettet taper den. Derfor ble det ikke noe første premie på Alfredsen. Den gikk til en haldenser med en liten Honda, og trolig både 4G og siste utgave av Samsung. Da det kom til flaks, og gevinstene ble trokki ut blant alle som deltok, fikk Alfredsen vist sitt talent. Han var så heldig at han vant det han ønska seg aller mest der og da - et par tørre sokker. Da var det bare å få på seg sokkene og legge i vei mot grensa og Norge. Om han glømte å takke Lurs Moppes for en flott dag og et fint arrangement, så gjør han det her og nå.
Det finns ingen gräns för hur dum man kan vara. Du behöver inte ha vänner eller andra bekanta för att bekräfta det här. Det håller med dina egna erfarenheter. Den stora frågan är om det finns någon gräns i den andra änden av skalan. Hur lur kan du vara. Det är nog inte tillräckligt med sina egna erfarenhet för att få svaret på den här frågan. Det kan ha hjälpt med en resa, din luringene lever. Alltså till Lur, för att människor därifrån kan knappast kallas lurensere. Då finns det inget annat att kalla invånare där än luringer. Nu var det helt andra saker som gjorde att Alfredsen åkte till Lur, men trots allt gjorde han något lurt där.
Liksom så många gånger tidigare var det moped det var markerat för i programmet, när Alfredsen stängde dörren på Chevrolet och åkte i väg. Mopperacet i Lur var vad som märktes på kalendern denna dag, lördag den 8. september 2018. Det var mer än Alfredsen som hotade att sätta sitt märke på dagen. Yr.no hade några dagar innan meddelade att tunga regnskurar skulle skicka en mellan stor syndaflod över det lilla samhället i Bohuslän. Varken hoten eller molnen var helt tomma, men tiden var lite mer bekväm för arrangören än anmälda. Molnen tömde nämligen den största delen av sitt vatten och sin ilska över landskapet natten före loppet, inte under rallyet själv. Det var inte lite vatten som hade fallit uppifrån. Dammiga grusvägar var en saga blott.
Körningen hade mil efter mil, med sådana härliga grusvägar. Det är något speciellt att köra moped på dylika små vägar på landsbygden. När du reser med bil, är det inte så mycket du ser. Om du resa med tåg kan du åtminstone se världen från baksidan. Arkitekter och dem som bor upp till järnvägsspåret måste ha glömt att tågvagnar har fönster. Ut mot vägen ska allt vara snyggt och vackert, med kolonner och ornament och en nyskuren gräsmatta. Mot järnvägen är det inte så noga. Det berättar mer om det verkliga livet för de som bor där. Det finns spår av både barnspel och hobbyer som husägaren har haft. Med moped på små grus och byvägar kommer du ännu närmare folk och fä. Man har en känsla av komma in i själen till de infödda. Och där det inte finns folk eller att se, kan du bara njuta av naturen. Man får en känsla av att vara en plats där tiden ännu inte har uppfunnits, och utan det blir det heller inte påkänning och svårigheter. Helt i sin egen värld kan man sitta att njuta av livet, tills det plötsligt passerar en trim Zündapp i hundra. Det sparkar i gruset, och försvinner om nästa sväng lika fort som den kom. Även om du vaknar från din inre synvilla, är det inget att gråta över. Du inser att du är på Mopperally. Och det är roligt.
Nu var det inte bara asfaltvägar och grusvägar som hade fått sin del av loppet i Lur. Precis som det mellan de krokiga grusvägarna, kom raka hastighetesträcker med asfalt, ändrade vädret. I början var himlen lika blå som röken bakom mopeden. Det fortsatte ett tag. Sola kastade sin glans över landskapet och smilade lika mycket som deltagarna. Det sägs att allt har ett slut. Den här gången var det både solen och rallyet. Tyvärr slutade de inte samtidigt. Solen försvunnit rakt efter pausen var över, och satte regnet som sin ställföreträdare. I början, bara några droppar. Alfredsen som känner sig instängd tog dessa första regndroppar som ett tomt hot. Regnkläder är inte det som gör dig mest befriad och ohämmad. Huven på regnjacket avlägsnar all hörsel och det mesta av sidosynet när det används. Regnskläder är därför plagget som kan ge helt fräsch människor en inblick i hur det är att vara handikappade. Därför har Alfredsen en liten vägran mot ett sådant kläder. Ändå fattade han beslut efter att ha haft nära kontakt med ett par tre stora droppar. Han kapitulerat och kröp in i regnskläderna. Det skulle inte vara ett dumt infall. Hjulen på hans moppe hade inte tagit många varv innan det var helt omöjligt att räkna regndropparna. – Då är det troligt att du förmodligen blir lite lurer i Lur
Nu slutade det att regna innan de cirka 50 mopedister passerade målstreck. Trots att regnet slutade, försvann inte regndropparna och och deggen på Alfredsen sina glasögon omedelbart. Dimsynen det ledde till gjorde det svårt att upptäcka alla pilarna som visade var de skulle åka. Han fruktade därför att arrangörsklubben Lur Mopperacers skulle säga tack för sista gången. Två av klubbmedlemmarna hade tidigare i år besökt Moropeden, vilken Alfredsen är en av dem som organiserar. En brist på arrangörens spårmärke, skickade där de två i fel riktning, vilket resulterade i att de kunde få prova orientering utan kartor och kompass. Det är uppenbart att det skulle vara frestande för dem att skicka Alfredsen ut på fel vägar. Av säkerhetsskäl hade han därför tänkt på ett skydd.
En överviktig mopedist är mycket mer synlig i terrängen än en liten röd pil. Därför var planen att alltid ha ögonkontakt med mopeden framför, för att följa honom i vägkorsningen. En sådan taktik är inte lätt att behärska. Om du kommer bakom en moped som går så långsamt att du kan ligga bakom och följa den, händer något mentalt. Även människor utan tävlingsinstinkt är skapad så maktgalna att det inte är naturligt att ligga bakom. Du måste bara försöka kör vid. Oftast klara du av det och snart kan du se den andra moped i spegeln. Han blir längre och längre bakom dig och snart försvinner han. Detsamma gör det möjligt att använda honom som en trollkarl. För dem som har mer längre vridningsmöjligheter på gashandtaget än dig, och därmed får mer fart, är det motsatsen. De försvinner ganska snabbt ur sikte i nästa sväng. Och bort är dem, om de inte är rak i diket och gråter och klagar ligger på marken och sylt. Men det är ingen nytta att följa dem som har försvunnit i horisonten på detta sätt.
Långt inutiskogen låg Alfredsen i ett så ensamt utrymme. Där ingen var framför honom och ingen bakom honom. Det var inte länge, men tillräckligt för honom att få en otäck tanke. Kunde han ha blivit ledd in på en övergiven väg i de djupa skogarna, att de skulle få hämnd. Hade dem gjort en väg som gick i cirkel. En väg som inte hade någon ände. -Den så kallade lure-vägen i Lur. Skulle han behöva köra runt här som den ensamma moped-ryttare till evigt. Lyckligtvis skulle det inte vara länge innan det var både två taktsdur att höra och mopedister att se. Den enda ensamhet Alfredsen kunde skryta på sig den här gången, var att han var den enda medlemmen i Team Alfredsen som deltog. Den eneste norrbägge var han inte alls. Från Halden kom både GrensePeden och Nedere Rockeveien Motor Klubb med egna trupper. Dessutom spelar det ingen roll om du är norska eller svenska på en mopperally. Det är hjälp att få ändå. Det upplevt Alfredsen när glasögonen var på sitt värsta, och han gjorde slutligen gjorde ett fel val. Då var det en svensk som körde in för att vända honom söderut och leda honom på rätt väg. Således släppte Alfredsen och hans moppe att bliva en kostnadspost på Jokkmokks sociala budget. Det borde vara så långt som en utrimmad moped med redo att köra på full bränsletank. Då är det lite annorlunda med trimma mopeder. Majoriteten av dem som stod vid vägkanten och kom inte från platsen ville ha en skvätt bensin. Här kunde du, utan att ha affärsinstinkt, få 80 kronor för liter. Alla lyckades visserligenkomma in i mål. En tom släpkärra bakom servicebilen när den svängde in i platsen efter loppet var ett bevis på detta.
Trots att alla var i mål återstod prisutdelningen innan Alfredsen kunde ladda mopeden och köra hem. Innan man kunde utse en vinnare fick alla prova gevärskottlossning, för att skilja den allra bästa från de bästa. Det blev förmodligen en femmer på Alfredsen. Det viktigaste var att det inte blev någon boom, för i dessa tider finns inget mer hatade än vägbommar och vägtull. Alfredsen är av dem som satsar på tur, och inte bryr sig om att stoppa på frågorna. Tur kan konkurrera mot kunskap och lärdom, men mot google och nätet förlorar det. Därför blev det ingen första pris på Alfredsen. Det gick till ett man från Halden med en liten Honda, och förmodligen både 4G och senaste versionen av Samsung. När det kom till tur och priserna drogs bland alla som deltog, visade Alfredsen sin talang. Han hade ett sådant fax att han vann vad han verkligen hoppas att vinna där och då - ett par torra strumpor. Då var det dags att sätta på strumporna och köra mot gränsen och Norge. Om han glömde att tacka Lur Mopps för en bra dag och en trevligt rally, gör han det nu.
Page updated
Google Sites
Report abuse