Ännu en gåta efter 29 år

Klockan är strax efter sex en tidig lördagskväll i september 1989 när Kerstin Jonsson och hennes dotter Tina lämnar av en kompis till Tina på busshållplatsen i Björkvik, ett litet samhälle invid sjön Yngaren i Södermanland. Vad de inte vet är att om någon minut kommer deras liv att förändras för alltid av vad de får uppleva.

Kerstin kör och Tina sitter i baksätet. På vägen hem, endast några hundra meter från villan, får Kerstin syn på ett föremål som hänger i luften strax ovanför björkarna vid vägen. Hon pekar ut det för sin dotter och de kör långsamt fram mot föremålet och stannar bilen alldeles under den märkliga farkosten.

Tina blir rädd och vill att de skall åka hem men Kerstin är nyfiken och vevar ner bilrutan. De studerar föremålet under någon minut. Ingen annan bil kommer och det är förvånansvärt tyst runt omkring. Från föremålet hörs inte ett ljud. Det liknar ett klassiskt tefat, runt och minst fem meter i diameter. Färgen är matt metallisk och undertill blinkar tre lampor, rött, gult och grönt oregelbundet. Till en början ser Kerstin och Tina endast föremålet underifrån och då syns något som liknar en rund lucka i mitten. Avståndet är inte mer än cirka 15–20 meter.

Efter någon minut säger Kerstin att hon skall gå ut och titta, så hon öppnar dörren och sätter foten i backen. Men Tina är nu jätterädd och ropar “du är inte klok, det får du inte”. Precis samtidigt börjar föremålet sakta snurra motsols och svävar ut över vägen. Tina slänger sig i baksätet och börjar gråta. Kerstin kan nu se föremålet från sidan. Det har en kupol med ett antal gula ljus som Kerstin uppfattar som fönster. Sedan går allt mycket snabbt. Föremålet svänger i otrolig fart iväg över skogen och bort mot sjön Yngaren.

Kerstin kör direkt hem och de skyndar in i köket där övriga familjen sitter och äter. Kerstin och Tina berättar om observationen men blir först inte trodda. Kerstins man Sture ser dock att Tina är väldigt blek och förstår att något ovanligt inträffat.

Denna intressanta närobservation fick jag kännedom om vid ett föredrag på studieförbundet Vuxenskolan i Björkvik den 11 oktober 1994. Cirka 30 åhörare deltog och efter föredraget kom flera fram för att berätta om egna iakttagelser, bland annat Kerstin och Tina Jonsson. Intresset för ufofrågan blev så stort att en studiecirkel om UFO senare drogs igång i Vuxenskolans regi.

Tyvärr har det inte gått att fastställa ett exakt datum för observationen, men det kan ha varit lördagen den 9 september. Vädret vid tillfället var klart, torrt och vindstilla. Det var fortfarande ljust men började skymma lite. Vittnena är något osäkra på föremålets storlek. Kerstin jämför det med en normal vändplan för bilar. Intressant i sammanhanget är den onormala tystnaden. “Det reagerade jag verkligen på, att det var så tyst”, förklarar Kerstin. Något som känns igen från många andra UFO-fall.

Man får säga att det var modigt av Kerstin att köra fram och stanna alldeles under föremålet. Men hon var nyfiken. Tina däremot skriver i sitt frågeformulär, “blev rädd och trodde inte att det var på riktigt”. Man rapporterade inte iakttagelsen till någon tidning eller myndighet utan nämnde den bara för några vänner.

Fallet är närmast ett skolexempel på en klassisk “tefatsobservation”. Eftersom det också fanns två vittnen beslöt Anders Liljegren och jag att följa upp händelsen ytterligare. Den 28 juni 1995 for vi till Björkvik och intervjuade Kerstin och Tina separat hemma i familjens villa. Därefter åkte vi ut till observationsplatsen för att fotografera och få ytterligare data. Senare intervjuade jag Kerstins man Sture Jonsson för att få hans kommentarer till det inträffade. Sture säger sig vara skeptisk men öppen för möjligheten att det finns UFO. “Dom var uppjagade när dom kom hem. Tina var alldeles förskräckt”, säger Sture. Han anser sig inte ha någon anledning att misstro sin fru och dotter. De brukar inte fantisera ihop historier.

Det som är både intressant och frustrerande är att det finns minst sju vittnen till denna närobservation men övriga observatörer vill vara anonyma, även för oss undersökare. I juli 2008 fick UFO-Sveriges rapportcentral in en anonym bekräftelse på observationen. En person som då händelsen inträffade var 16 år berättar att han färdades i bil med sin mor och syster och såg föremålet från andra sidan sjön Yngaren. Han skriver i sitt e-mail:

”Jag, min syster och mamma satt i bilen och var på väg hem, när vi fick syn på detta, på högra sidan av bilens färdriktning. Vi var på väg norr-nordväst ut och hade då Yngaren på vänster sida om oss. Först ropade min syster till att något konstigt mörkt moln befann sig över sjöns mittersta del, och sedan tittade jag ut och fick också se något märkligt ovalt, som inte alls liknade ett mörkt moln, det var en rund mer ovalformat föremål som stod helt oberörd och inte gjorde någon slags manöver alls. Vi ropade till mamma att hon skulle stanna bilen omedelbart och titta ut. Hon nästan tvärnitade, för hon trodde väl säkert vi hade kört på en älg eller något.

Och nu fick vi alla se den märkliga formen liksom hängandes i luften. Det såg ut att vara minst 7-8 meter nästan 9. Stort och overkligt kändes det. Vi gick ut och tittade närmre, inga bilar kom förbi och kunde se detta, men vi stod däremot kvar där fastnaglade av synen som avek från allt annat vi kände till och försökte utröna om det var en zepperlinare av något slag, ballong, flygplan, men misslyckades totalt. Tillslut så verkade den röra på sig, och vi kunde bara se att den var mörk, inte glänsande men verkade mer matt, men vi stod också säkert minst 50 meter ifrån den. Var svårt att se några exakta detaljer. Tyckte att den blinkade under, men kunde inte se så noga. Sedan försvann den igen med ett ryck, men utan att den på något sätt gjorde en ljudbang efter sig eller ens påverkade vattnet under den. Var i trädtoppshöjd precis. Kändes mycket bisarrt Vi pratade länge om detta hela kvällen sedan.”

Tyvärr går det inte att följa upp den senare rapporten eftersom personen vill vara anonym. Kerstin och Tina berättar att de vet om ett par de känner som såg samma föremål på kvällen, men vill inte låta sig intervjuas. Tina har även en gammal klasskamrat från skolan som också blev vittne till händelsen. Även han vill vara anonym men kanske är det han som skrivit det anonyma brevet.

I sina frågeformulär fyllde både Kerstin och Tina i att deras namn fick publiceras. Det innebar att media snart visade stort intresse för observationen och flera artiklar och intervjuer publiceras i olika tidningar och tidskrifter. Under en period förklarade Kerstin att hon tyckte uppmärksamheten och pratet bland grannarna blev påfrestande och hon berättade för mig att om hon vetat vad som skulle bli resultatet hade hon varit tyst om händelsen.

Jag har vid flera tillfällen under åren pratat med både Kerstin och Tina. Det står fast vid vad som hände och har fortfarande ingen förklaring till observationen. Båda är sansade och trovärdiga vittnen. Någon rimlig naturlig förklaring till denna unika närobservation har ännu inte framkommit.

Håkan Blomqvist

Publicerad i UFO-aktuellt nr 3, 2018