John Keel i Sverige
Det var med stor förväntan vi emotsåg ett besök av mannen som vid det här laget har blivit ”den nya ufologins” grand old man. John A Keel, amerikansk journalist och ufolog dök upp i det svenska höstmörkret under några dagar i oktober och undertecknad samt några AFU-vänner fick då tillfälle att under två dagar diskutera och utbyta information om ufoproblematikens vinklar och vrår. Keels resa betalades av ett amerikanskt bokförlag. Hans nästa bok kommer vad vi förstår att innehålla en del om de många märkliga ”ubåtsfallen” i Norden. Efter Sverige gick hans resa vidare till Norge och England, där han ämnade träffa Charles Bowen.
John Keel och hans dåvarande flickvän kalasar på ufotårta hemma hos ufologen Åke Franzén. Foto: Håkan Blomqvist
De frågor vi främst berörde gällde de skilda aspekterna på den psykiska sidan av ufofrågan och hur man skulle tackla detta väldiga problem. Vad som inte så tydligt kommit fram i författarens böcker är att han inte betraktar alla ufofenomen som överfysiska. En liten del av fallen, menar han, synes vara händelser med rent fysiska farkoster och varelser. Keel vill inte spekulera över vad som ligger bakom dessa fall. Han menade dock att det uppenbarligen lever varelser i vårt samhälle som inte är människor i vanlig bemärkelse. Var dom kommer ifrån och sysslar med är ett mysterium. ”I´d really like to get one”, var Keels stående kommentar. Denna aspekt av ufologin är mycket lite känd trots att problemet är globalt. Det får väl anses ha sin förklaring i att det hela ter sig så absurt att många ufologer drar sig för att ta upp frågan. Den kanadensiska ufologen Wido Howille var på Sverigebesök veckan efter Keel och han kunde berätta om samma typ av observationer och problem i Kanada. Ett av de mera intressanta fallen han redogjorde för inträffade 1966, då cirka 30 soldater från den brittiska armén observerade ufos i norra Wales, varvid kraftiga EM-effekter noteras. (1)
Som Keel tidigare påpekat i sitt magnun opus Operation Trojan Horse tycks en del av ufoaktiviteten vara en cover-up för någonting annat. Med fara för att verka paranoid får man konstatera att ”någon” opererar över hela vår jord utan att vi vet syftet. Keel vill särskilt framhålla vikten av att vittnen till närobservationer undersöks noggrant. Tidsförluster dyker ofta upp i detta sammanhang. En hypnos brukar då visa att observatören genomgått en kontaktupplevelse vilken sedan har blockerats i medvetandet. Här krävs hjälp av skickliga psykologer.
Den nya ufologin börjar sakta men säkert att vinna terräng i USA. Motståndet mot dessa tankegångar är inte så stort i dag som det var för bara några år sedan. Men APRO och NICAP sitter fortfarande kvar i 50-talet. Många synes helt enkelt vara emotionellt bundna vid ET-hypotesen och då är ju argument meningslösa. Även om man inte kan godta Keels alla påståenden så framstår han ändå som något av en gigant inom ufologin. Han har banat ny väg där andra kan följa efter. Vid ett avslutande telefonsamtal påtalade jag att kritikerna anser att den nya ufologin innebär slutet för den vetenskapliga ufoforskningen. Keel skrattade hjärtligt och svarade: ”It´s the beginning”.
1. Wideo Hoville. The army and EM effects. Flying saucer review, vol. 21:3-4, s. 56-57.
Håkan Blomqvist
(Publicerad i AFU Nyhetsblad nr. 8, okt-dec. 1976)