Förväntningarnas film

Så kom den då äntligen, Spielbergs 100-miljonersfilm. Alla ufologers stora dröm – en reklammässigt hårt uppbackad film om ufo. När de översvallande positiva recensionerna från USA började dyka upp måste jag medge att det började kittla i maggropen. Kanske hade man lyckats åstadkomma något som skulle revolutionerna hela ufosaken.

Okey, det är lika bra att säga det rakt ut – jag blev besviken, eller rättare sagt, mina tämligen högt ställda förväntningar blev inte infriade. Eftersom de flesta tycker att filmen är toppen, skall jag försöka motivera mina hädiska synpunkter. Vad man tycker om den här filmen avslöjar i viss mån vad man anser ufos vara eller vilken vision man har av hela ufosaken. Om den hade presenterats som science fiction skulle dessa kommentarer varit grundlösa. Men nu har den basunerats ut som en ufofilm. Allen Hynek har ju också fungerat som rådgivare. För mig representerar inte filmen ufo, utan 50- och 60-talens tekniska vision av ufo.

Överhuvudtaget är teknik lösenordet i filmen. Det stora rymdskeppet i avslutningsscenen representerar ett mästerverk av ”mutter-och-skruvfarkost”. De flesta scenerna är byggda på starka effekter som väl anses locka den breda allmänheten. Exorcisten förstördes som bekant på samma sätt. Tempot är närmast hysteriskt; sandstorm, påslagna TV-apparater, telefoner som ringer samt en dialog som ofta befinner sig på skriknivå. Jag kände mig ganska utmattad efteråt. Den underliga ljussättningen gör utomhusscenerna till surrealistiska tavlor. Man får nästan aldrig en känsla av verklighet. Personteckningen är svag eller obefintlig. Jag kände mig aldrig ”med” i filmen, den var alltid ”där borta”.

Spielberg har, enligt min mening, inte lyckats fånga ufofenomenets mystik. Han kunde exempelvis istället ha byggt upp handlingen kring forskaren (Truffaut) där man fått följa hans undersökningar av ständigt mera märkliga fall och kanske egna kontaktupplevelser. På det sättet hade han kunnat bygga upp den till en psykologiskt laddad thriller där det okända sakta kryper närmare. Han borde ha lärt av Hitchcock som är mästare på området. På det sättet hade budgeten också kunnat krympas med åtskilliga miljoner.

Som ufolog kan jag dock inte vara helt negativ till filmen. Vissa scener ger trots allt en hyfsad bild av rapporterade fall. Troligt är väl också att ämnet i sig får en skjuts framåt som säkert ger resultat i fler medlemmar i ufoorganisationerna. Men för 100 miljoner hade man faktiskt kunnat skaka fram en produkt av högre klass.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i AFU Nyhetsblad nr. 12, jan-mars 1978)