Söndagen den 25 april 1982 var det åtskilliga svenskar som höjde ögonbrynen när de slog upp Dagens Nyheter på morgonen. I en helsidesannons kunde man läsa "Kristus nu här" och så en förklaring att världsläraren, Lord Maitreya, alltsedan juli 1977 funnits i ett välkänt land. Vidare att han skulle tillkännage sin identitet och tala till världen genom TV och radio "under loppet av de närmaste två månaderna". Annonsen utlöste en febril aktivitet bland svenska journalister. Speciellt när det visade sig att samma text förekommit i sexton stora dagstidningar runt om i världen. Vem hade råd med annonskostnader på över en miljon? Bara den i DN kostade 65.000 kronor. Spåren ledde till en liten grupp esoteriker i London under ledning av den engelske konstnären Benjamin Creme. Creme påstod sig ha stått i telepatisk kontakt med mästarna och Kristus sedan 1959. Han agerade nu som Kristi förelöpare och ambassadör. Den 14 maj 1982 dök Benjamin Creme upp igen i internationella sammanhang. Vid en presskonferens i Los Angeles, inför över hundra journalister, förklarade han att Kristus bodde i East End i London och att han var omkring 40 år och närmast kom från Karachi i Pakistan. Om journalisterna reste till London och letade, så skulle de finna honom. Men ingen åkte och hela saken dog. Ännu en profetia som slagit fel, resonerade många.

Jag blev nyfiken på Benjamin Creme 1980 när hans första bok, The reappearance of the Christ and the masters of Wisdom (1), kom ut. Förutom sina telepatiska kontakter med mästarna påstod han sig också ha varit i fysisk kontakt med rymdmänniskor och arbetat för dem i flera år. 1981 skrev jag till honom, men utan resultat. Det var därför med många obesvarade frågor jag reste till Stjärnsunds kursgård i Dalarna för att delta i ett seminarium med Benjamin Creme 28-29 mars 1987. Sammanlagt deltog ett trettiotal personer, och cirka 50 under det öppna föredraget.

Benjamin Creme visade sig vara en jovialisk engelsman som såg ut som en blandning av Norman Mailer och George Adamski, om nu någon kan göra sig den bilden. Med sina drygt sextio år, en humoristisk läggning och glimten i ögat charmade han snabbt hela församlingen av sökare från olika delar av Sverige. Första dagen ägnades åt ett föredrag om meditation, nämligen den speciella form av transmission meditation som Creme förespråkar som ett sätt att sprida kristusenergier. Under en timme satt trettio personer i en ring och koncentrerade sig på det s k ajnacentret i pannan. Det var inte bara jag som tyckte det var måttligt roligt, men ingen ville störa "Kristus" som då "överskuggade" Creme. Under det öppna föredraget på kvällen fick vi veta bakgrunden till alla de egendomliga och motsägande turerna kring Kristi återkomst. Benjamin Creme berättade hur han utvalts som Kristi förelöpare, om mästarnas arbete och rymdmänniskornas inblandning i händelseutvecklingen. Söndagens seminarium ägnades återigen huvudsakligen åt meditation och frågor.

Benjamin Creme, som är konstnär till yrket, har ägnat hela sitt liv åt studier i mystik, ockultism, esoterik och flygande tefat. Redan som fjortonåring slukade han Alexandra David Neels klassiska With mystics and magicians in Tibet. På 1940-talet upptäckte han att han hade en stor känslighet för "eterströmmar" och påstår att han kunde avgöra när en atombomb exploderat någonstans på jorden. (2). Inspirerad av den teosofiska traditionen började han meditera i början av 1950-talet. Namn som dyker upp i hans välsorterade bokhylla är Blavatsky, Leadbeater, Gurdjieff, Brunton, Bailey, Vivekananda, Yogananda m fl. I mitten av 50-talet läste Creme också George Adamskis böcker om resor i flygande tefat och kontakter med venusianer. 1957 gick han med i en UFO-grupp i England, och där startade han också sin föredragsverksamhet med att berätta om rymdmänniskorna.

Men det var i slutet av 1958 som det verkliga arbetet inleddes: - En man jag känner, som står i regelbunden kontakt med hierarkin, berättade att jag mottog budskap från mästarna. Jag svarade att det gjorde jag inte. Men han sa att han uppmanats att informera mig och tillade att jag inte skulle vara orolig. "De kommer igenom till sist." Några veckor senare, den 3 januari 1959, när Creme var på väg in i badrummet, kom plötsligt ett inre meddelande som en blixt från klar himmel. Den inre rösten var ett kort budskap att han skulle gå till en viss bro över Themsen cirka tre veckor senare, en tisdag kl 21.00. Han skrev ner meddelandet och begav sig till mötesplatsen, så som den inre rösten uppmanat honom att göra. Vid bron stod en bil och väntade. I bilen fanns mannen som tidigare sagt att Creme fick budskap från mästarna. De övriga visade sig senare vara rymdmänniskor stationerade på jorden. Färden gick till en våning i London, där Creme instruerades vidare i att motta budskap, och samtidigt började ett intensivt samarbete med rymdmänniskorna.

- Omfattningen av detta samarbete får jag tyvärr inte avslöja. Men många av mina missuppfattningar om dem och deras aktiviteter rättades vid den tiden. Jag samarbetade också mycket kort med George Adamski under ett besök som han gjorde i England, och från egna erfarenheter kan jag intyga att hans kontakter var äkta (3). Creme var mycket förtegen om sina kontakter med rymdmänniskorna. I en paus frågade jag honom om han åkt med deras farkoster. "Många gånger", svarade han. Men endast genom s k utanför-kroppen-upplevelser. Det är omöjligt att färdas i fysisk kropp i deras farkoster, eftersom tefaten är eteriska. Inte heller Adamskis påstådda tefatsresor var fysiska, menade Creme, och tillade att de rymdmänniskor som arbetar i vårt samhälle endast är materialiserade. Efter första kontakten med rymdmänniskor i London började de inre budskapen komma regelbundet. Han beordrades att skaffa en bandspelare för att tala in de dikterade meddelandena. Redan i början av 1959 informerades Creme genom ett budskap direkt från Kristus att han hade ett arbete att utföra i samband med Kristi återkomst. Senare dikterade Cremes egen mästare att "det kommer en tid då du förväntas att handla" (4).

Under sitt besök i Stjärnsund gav Creme en sammanfattning av den esoteriska traditionens syn på mästare och Kristi återkomst. Han anser sig fortsätta Alice Baileys arbete, men Baileyanhängarna menar att Creme är galen. Mästarna har i tusentals år levat dolda i avlägsna bergs- och ökentrakter på jorden. Senaste framträdandet gjordes under den atlantiska eran. Just nu finns de bl a i Himalaya, Anderna, Klippiga bergen, Uralbergen, Atlasbergen och Gobiöknen. Kristus-Maitreya är deras ledare och har sitt högkvarter i Himalaya. Sedan 550 år har mästarna vetat att de måste börja närma sig mänskligheten igen för att leda planeten in i vattumannens tidsålder. Frågan har varit när mänskligheten är redo för denna uppenbarelse. Först hoppades man att Kristus skulle kunna framträda redan 1950, men nationerna visade sig då inte vara redo. Tidpunkten när mänskigheten kunde ta emot Kristus nåddes i juli 1977. Enligt Creme försökte man en annan plan i början av seklet. Kristus skulle då komma genom Krishnamurti, men planen ändrades och Krishnamurti informerades om förändringen.

Den 8 juli 1977 färdades Kristus från Himalaya till Karachi i Pakistan för att acklimatisera sig några dagar. 19 juli flög han till London för att börja sitt arbete, först som en vanlig muslim i den asiatiska delen av East End. Mästarna anmodade Creme att hålla en presskonferens i maj 1982 för att informera världen att Kristus nu återvänt och bodde i London.

- Jag höll presskonferensen i Los Angeles eftersom jag fick en enorm mediarespons i USA. Mer än 90 journalister kom. Jag berättade för dom att om en tillräckligt stor grupp inflytelserika journalister kom till London och gjorde en symbolisk undersökning, skulle de finna honom på 24 timmar. Underligt nog hände ingenting. Inga mediamänniskor reagerade, bara några frilansjournalister...Och ingenting inträffade. Kristus kunde inte framträda, eftersom ingen bjöd in honom.

Engelska BBC svarade att de väntade på mera påtagliga bevis innan de skulle agera. När ingenting inträffade, ändrades gradvis kraven. Journalisterna behövde bara besöka en viss restaurang, så skulle Kristus komma dit. En sammankomst med journalister kom till stånd i november 1984 på den avtalade restaurangen, men den enda som upplevde något den gången var en kvinnlig journalist från Colombia. Creme nämnde aldrig hennes namn. I februari 1982 hade den sydamerikanska journalisten besökt ett möte med Creme i London. Under seansen hade hon sett hur Cremes ansikte försvann i en gyllene aura och istället framträdde ett annat ansikte med gyllenbrun hy, stora mörka ögon, höga kindknotor och en kärleksfull energiutstrålning. På den avtalade restaurangen i november 1984 hade kvinnan känt sig iakttagen, vänt sig om och då sett samma man, som hon såg i visionen, stå vid dörren. Men han försvann i ett gyllene ljus och ingen av de övriga journalisterna såg honom. Enligt Benjamin Creme har flera stora TV-bolag gjort intervjuer med Kristus. Men påtryckningar från "vissa delar av etablissemanget" har förhindrat att intervjuerna visats. Den 26 februari 1987 gjorde ett stort amerikanskt TV-bolag en tio minuters lång intervju med Kristus. När den sänds kommer hela världen att veta att det är Kristus som talar. Alla människor kommer då att telepatiskt, på sitt eget språk, höra Kristi budskap. Den 6 mars 1987 for Kristus till Indien för att där upprätta sitt ashram. Till dags dato har ingen sett TV-intervjuerna.

Så lyder i korthet Benjamin Cremes egen version av händelserna kring Kristi återkomst. Det skulle kräva en enorm massa undersökande journalistik för att kolla upp alla fantastiska påståenden och händelser kring Creme och hans grupp. Klart är att hans budskap har en väldig genomslagskraft. Centra finns i många länder. Efter Sverige skulle Creme vidare till Holland och Japan. Pengar saknas heller inte. Rörelsen backas upp av flera rika amerikaner. På tre veckor samlade man in över en och en halv miljon kronor för annonskampanjen 1982 (5).

Förutom sin bok The reappearance of the Christ and the masters of Wisdom har Creme givit ut Maitreya´s mission vol. 1, 2 och Transmission and meditation for the new age (6). Dessutom är han redaktör för den stora och påkostade månadstidskriften Share international. Kristi budskap till jordens människor är kortfattat att omfördela jordens resurser för att undvika svält och nöd i tredje världen. Ordet share - att dela med oss - är det viktigaste. Här får man säga att det sympatiska med Creme är mans enkla och förnuftiga budskap. Det är inte ockult utveckling som är det centrala, utan en rättvis fördelning av jordens resurser.

Den stora frågan när det gäller inre budskap och transmeddelanden är förstås hur man skall förhålla sig till dem. Personligen ser jag det som en enastående naivitet att bygga upp hela sitt liv på inre röster Creme har aldrig träffat någon av mästarna, men tror lika obetingat på allt de "säger". Lika övertygande är förstås andra kultledare världen över med helt andra budskap. Att godta något av dessa meddelanden som fakta blir en lovsång till subjektivismen, att lämna över till godtycke och auktoritetstro. Följden blir också att man måste svälja absurditeter. Creme förklarade under ett föredrag att Olof Palme var invigd av andra graden. Men det var också Hitler och Idi Amin, fast de misslyckades i sitt arbete.

Man kan förstås spekulera huruvida någon politisk grupp utnyttjar Creme för egna syften. Vilka var t ex egentligen de "rymdmänniskor" han mötte i London - om nu inte hela historien är en myt? I sin kritiska biografi över Rudolf Steiner framförde professor Hjalmar Sundén tanken att det kanske fanns en verklighet bakom berättelserna om Blavatskys mästare: "Jag håller det icke för otroligt att bakom talet om mahatmorna döljer sig verkliga indier av det kynne som utmärkte stiftarna av Arya Samaj, en klart antikristen rörelse, som ville utrota kristendomen" (8). I mångt och mycket fortsätter Creme traditionen från Blavatsky och Bailey. Bailey profeterade också om ett tredje skede i mästarnas planering som skulle inbegripa radio och TV. Vi vanliga dödliga får väl vänta och se om något TV-bolag sänder en intervju med Kristus.

NOTER

1. Benjamin Creme: The reappearance of the Christ and the masters of wisdom. Tara Press, London 1980.

2. Ibid. s. 12.

3. Ibid. s. 13.

4. Ibid. s. 14.

5. Dagens Nyheter 30 april 1982.

6. Kan beställas från Tara Press, 59 Dartmouth Road, London NW5 1SL England.

7. Gregory Tillett: The elder brother. A biography of Charles Webster Leadbeater. Routledge & Kegan Paul, London 1982, s. 10.

8. Hjalmar Sundén: Rudolf Steiner. En bok om antroposofin. Diakonistyrelsens förlag, Stockholm 1962, s. 14.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i Sökaren nr. 7, 1987)