HB: Berätta lite om dig själv först.

HE: Jag är född i Sala 1950, på sommaren. Har bott större delen av mitt liv i en liten by utanför Sala som heter Heby. Jag är utbildad maskiningenjör och sedan har jag läst data på Uppsala universitet; datavetenskaplig linje. 1986 började jag som datagrafiker i Västerås.

HB: Du har varit redaktör för UFO-Aktuellt sedan 1980. Hur orkar du hålla igång år ut och år in? Vad är din drivkraft?

HE: Vi startade i samband med omvälvningen inom UFO-Sverige när Carl-Axel Jonzon lämnade organisationen och tog med sin tidning UFO-Information. Då stod vi där utan tidning och var tvungna att fixa nåt nytt. Det kom på min lott eftersom jag redan då var med i UFO-Sveriges styrelse. Första åren gick det bra, det var en utmaning för mig som person att göra en bra grej. Från 1985 blev jag väldigt trött på det här med UFO så engagemanget var lågt. Jag gjorde tidningen men inte mera.

HB: Hade du planer på att lägga av?

HE: Ja, men i och med att Clas kom med i sammanhanget så tycker jag faktiskt att det här med UFO har börjat bli kul igen.

HB: När kom Clas Svahn in i bilden?

HE: Första artikeln av Clas kom någon gång 1985-86. Den handlade om Stonehenge.

HB: Han fungerade alltså lite som katalysator för dig?

HE: Ja, vi stämde väl med varandra på något vis. I dag är vi ett slags bollplank för varandra. Vi har daglig kontakt, risar och rosar varandra.

Håkan Ekstrand på UFO-Sveriges riksstämma i Strängnäs 1997

HB: Hur startade ditt UFO-intresse från början?

HE: Det var också en annan person som var delaktig i det. Det var Mats Nilsson. Redan i början på 60-talet kom jag i kontakt med Mats i grundskolan. Han bad mig läsa några böcker. Jag tänkte att jag kunde vara snäll mot honom och läsa några böcker. I en av böckerna var det en förklaring från det amerikanska försvaret på ett UFO-fall som jag tyckte lät väldigt dum. Då tänkte jag, det här kan väl inte stämma. Det här måste jag läsa mera om och på den vägen är det. Så jag har ingen egen upplevelse som första steg utan jag började läsa böcker.

HB: Du kan inte sätta något särskilt år när intresset började?

HE: Inte något bestämt år men runt 1967 så blev jag riktigt engagerad.

HB: Men du blev inte aktiv 1967. Vad hände sedan?

HE: Det blev inte förrän 1976 som jag på allvar engagerade mig i UFO när Sala amatörförening för tvärvetenskap - SAT - startade. Det var Mats och jag som startade SAT.

HB: Hur bildades föreningen?

HE: Först kom Thorvald Berthelsen, som han hette på den tiden, upp och höll föredrag i Sala. Efter det föredraget beslutade man att starta en studiecirkel i Studiefrämjandets regi runt Sven Magnussons bok. Där hoppade jag med. Och utifrån den studiecirkeln bildades SAT.

HB: Du började ganska så tidigt som redaktör fast inte för UFO-Aktuellt?

HE: Vi hade en tidning i SAT som hette Saturnus. Det var jag och Mats som gjorde den. Och så fick vi även ta hand om nånting som hette Intern UFO-Sverige-information. Jag jobbade med den under några år. Jag hade ju ingen aning om hur man gjorde en tidning då.

HB: Ni blev mer aktiva sedan och tog över centralgruppsfunktionen 1979. Vad fick er att ta det beslutet?

HE: Thorvald hade ju en väldig övertalningsförmåga så det var mycket hans förtjänst.

UFO-Sveriges centralgrupp 1979. Fr v Karl-Olof Pettersson, Birgitta Andersson, Jörgen Granlie, Mats Nilsson, Håkan Ekstrand

HB: Så kommer vi till det här turbulenta året 1980 när Carl-Axel Jonzon lämnade riksorganisationen. Jag skulle gärna ha dina synpunkter på vad som hände?

HE: Det började väl egentligen på riksstämman i Köping 1979. Då önskade Västerbergslagens UFO-förening en redovisning av ekonomin inom UFO-Sverige. Då började väl Carl-Axel Jonzon att ilskna till. Ungefär vid samma tid började Thorvald träda tillbaks.1980 gick Carl-Axel Jonzons grupp ur UFO-Sverige. De marscherade ut ur lokalerna under stämman i Enköping. Ett par grupper till hoppade av då, UFO-Syd och UFO-Tumba. Jag tyckte väl det var underligt att Carl-Axel Jonzon gav sig utan konfrontation. Han försvarade inte sina åsikter. När det sedan gällde UFO-Aktuellt så hade jag inte en aning om hur man gör en tidning på traditionellt sätt. Jag gick in till Sala-tryckeriet och klev fram till chefen och frågade: Hej, jag skulle starta en tidning. Hur gör man? Han berättade senare att han undrade vad jag var för en underlig typ. Men vi fick ett väldigt bra samarbete sedan.

HB: Hur ser du på tidskriftens utveckling under åren?

HE: I början var vi glada amatörer. Det var mycket fantastiska fall, ofta utan källor - häftiga berättelser. Sedan när Clas kom med så höjdes ju kvalitén. Det tycker jag är rätt.

HB: I början på 80-talet samarbetade UFO-Aktuellt med Föreningen för Psykobiofysik och tog in mycket av deras material. Hur ser du på det?

HE: Det tyckte jag var en flopp faktiskt. UFO-Sverige försvann lite grann i det sammanhanget. Det blev mera psykobiofysik än UFO. Upplagan började rasa när vi hade för mycket annat än UFO.

HB: Du var mycket intresserad av Hessdalenprojektet i början av 80-talet?

HE: Det var väl det som tog knäcken på mig egentligen. Jag jobbade för hårt. Sommaren 1983 till våren 1985 var det ett heltidsjobb - ett andra heltidsjobb. Jag satt ju också med i kommittén för Hessdalenprojektet, så det var i princip dygnet runt i två år.

HB: Kan du sammanfatta din syn på Hessdalenfenomenet?

HE: Det var en fantastisk period dels i min egen historia och dels i UFO-Sveriges historia. Det var första gången UFO-Sverige gjorde någonting riktigt, på rätt sätt. Det var en kick men den tog mycket kraft.

HB: Där gjorde du en UFO-observation.

HE: Ja, det var inte så märkligt. Det var i februari 1985 som Erling Strand och jag stod utanför huvudstationen där vi hade radar. Vi såg ett ljus rakt i norr som kom närmare och som sedan försvann bara. Jag reagerade ganska underligt. Man var helt inriktad på att här skall registreras och dokumenteras. När det sedan var över så tänkte man, fan, jag har ju varit med om någonting extraordinärt.

HB: I mitten på 80-talet kom URD med Sten Lindgren och Bertil Kuhleman. Har du några synpunkter på det samarbetet?

HE: Det lät ju väldigt bra i början. Dom var duktiga. Sten och Bertil, på att presentera sitt material och sina visioner. Det lät ju inte så dumt. Vi gick kodifieringskurser flera i styrelsen. Men sedan hände ingenting mer. Det var en lärdom, ett misstag som man får ta. Det var för trögt. Och så tyckte jag att Bertil Kuhleman var allt för mycket av manschettufolog. Han bestämde mycket men hade inte satt på sig ett par stövlar och gått ut på fältet. Det var något som irriterade mig. Han hade svaret på allt utan att ha gått utanför dörren. Vi fick aldrig fram någon substans ur det här systemet.

HB: Hur ser du på det här problemet med föreningsverksamhet inom UFO-området. Alltså den här frågan om information kontra forskning?

HE: I början av UFO-Sverigeeran försökte vi vända opinionen genom information. Det var det som gällde. Jag får väl faktiskt säga att jag har börjat ändra mig där lite grann. Information är väldigt viktigt men vad skall vi informera om ifall vi inte kan forska fram någonting? Vi kan inte informera om samma sak hela tiden, vi måste ha något nytt. Därför måste forskningen komma i första hand. Vi har kommit i den utvecklingsfasen nu att det är forskning som gäller om vi skall komma längre.

HB: Nu kommer vi till kärnfrågan. Vad tror du om UFO-fenomenet?

HE: Jag har ingen ledstjärneteori. Just nu tycker jag att alla teorier är skit. Jag tycker ingen har ett riktigt svar. I början av intresset så var det utomjordiska farkoster som gällde. Men när man tagit emot mycket rapporter och pratat med många människor gled man över i tankar på parallella världar och tidsresenärer. Nu är jag mest intresserad av den psykologiska delen och psykologiska förklaringar. Jag har till exempel nyss läst Antoon Geels bok "Att möta gud i kaos".

HB: I rapporterna har du en spännvidd mellan teknologiska farkoster och psykologiska förklaringar.

HE: Det här att man ser teknologiska farkoster tror jag är dels misstolkningar av kända fenomen, till exempel militära farkoster och önskedrömmar av människor som ser skruv- och mutterfarkoster.

HB: Du tror inte det ligger någon främmande teknologi bakom?

HE: Jag tror inte det, men jag kan inte förneka att det kan vara så.

HB: Hur skulle du då bedöma en händelse som till exempel Gotlandsfallet 1957, en handfast närobservation där farkosten ser rent teknologisk ut?

HE: Det skulle vara väldigt svårt att bedöma den utifrån den åsikten jag har idag. I det fallet ser det väldigt mycket mutter och skruv ut. Men man kan ju ändå tänka sig en psykologisk förklaring. Jag har inte stött på något fysiskt bevis för något föremål utan det är ju bara vittnenas, observatörernas berättelser.

HB: Vilken är den intressantaste UFO-händelsen som du själv undersökt?

HE: Det var en händelse utanför Sala i slutet på 70-talet. Det var en person som kom på vägen mellan Huddinge och Heby. Han tyckte att en lada brann på ena sidan av vägen. När han kom närmare ladan så stod det nånting där som sedan for upp. Någonting rusade över vägen och sedan for det där upp. Han kan inte säga vad det var för nånting. Det här hände på natten. Det brann alltså inte i ladan utan det som lyste stod bakom.

HB: Kontaktfallen, vad har du för åsikt om dom?

HE: Jag tror säkert det finns folk som upplever dom här kontakterna. Men jag tror det är psykologiska, inre upplevelser. En del av dom här människorna går ut till allmänheten och försöker sprida sina läror. Däremot finns det andra kontaktmänniskor i Sverige som är svårare att avfärda. Ante Jonsson är svårt att bara avfärda som en bluff till exempel. Jag har varit med Clas och träffat Ante en gång och upplever honom som trovärdig.

HB: Vilket tycker du är det mest beviskraftiga svenska UFO-fallet?

HE: Om nu allting håller kring Gösta Carlsson så måste väl det vara ett av de mest beviskraftiga fallen.

HB: Vad är din egen världsbild?

HE: Jag tror att det finns någon slags högre kraft, kanske något kollektivt medvetande som styr mänskligheten på något vis eller något åt det hållet. Jag tror inte på någon gud.

HB: Om du ser bakåt. Vad är ditt bästa minne från UFO-tiden?

HE: Det är Hessdalen. Det är det starkaste minnet, nätterna på fjället.

HB: Du tycker inte att du har kastat bort din tid genom att syssla med UFO?

HE: Nej, men jag har funderat ibland vad jag skulle gjort om jag inte sysslat med UFO. UFO har gett mig många nya vänner runt hela Sverige. Jag har träffat mycket intressanta människor.

HB: Vad har du för framtidsförhoppningar för UFO-Sverige?

HE: Att vi kan göra mer forskning. Att vi får så god ekonomi så vi kan göra mera undersökningar och att vi får flera människor som kan göra bra undersökningar.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 1994)