I juni 2006 avled Daniel Glantz. Han var sedan 1989, då han medverkade i teveprogrammet Svepet, en av Sveriges mera kända ufokontaktpersoner. Daniel efterlämnar maka Gun samt två söner, varav en i tidigare äktenskap. Daniel var förut känd som Tryggve Glantz men han bytte förnamn i början av 1970-talet. Hans ufointresse startade 1963 då han under svampplockning utanför Uppsala på nära håll såg en kupolformad farkost. Familjen flyttade till Oxelösund och strax därefter till Nyköping där Daniel och hans dåvarande fru Ingrid tog kontakt med Edith Nicolaisen på bokförlaget Parthenon i Helsingborg. Daniel och Ingrid försökte efter bästa förmåga hjälpa förlaget med marknadsföring och annat för att sprida rymdmänniskornas filosofi. I Arkivet för UFO-forskning finns korrespondens med Parthenon bevarad från och med mars 1964.

Daniels första kontakt med rymdmänniskor inträffade i september 1964 vid Nävsjön utanför Nyköping. En kupolformad farkost svävade på låg höjd över sjön. En ramp fälldes ut och en varelse i ljusgrå dräkt vandrade fram mot Daniel som stod på en spång i sjön. Varelsen tycktes gå strax ovanför vattnet. Ansiktet täcktes av en hjälm med visir. Varelsen stannade cirka fyra meter från Daniel och visiret fälldes upp så Daniel kunde se ett par mycket vackra ögon. Varelsen lyfte handen, återvände till farkosten som sedan gav sig av med en väldig hastighet. Daniel mötte senare samma varelse flera gånger vid Nävsjön.

Daniel Glantz vid Nävsjön 11 okt. 1986 Foto: Håkan Blomqvist

I september eller november 1965 (två olika tidsangivelser finns återgivna) arrangerade Daniel en kontakt där fyra andra personer fick möta rymdmänniskorna vid Nävsjön. De fyra var Sten Lindgren, Christer Jansson, Bernard Jordan samt Daniels dåvarande hustru Ingrid. Händelsen har bland annat återgivits i Sten Lindgrens bok ”Dialog med Kosmisk kultur” samt i min egen ”UFO – i myt och verklighet”. En lördagskväll for gruppen ut till Nävsjön där enligt några av vittnena ett landat klockskepp stod vid strandkanten. Daniel och Bernard Jordan går fram emot en overallklädd varelse som kommer ur farkosten. De talas vid en stund och sedan åker gruppen från platsen. För att sprida rymdmänniskornas filosofi och ge en bild av händelsen målade Daniels hustru Ingrid senare en affisch som såldes i början av 1970-talet av den egna firman Glans-Art. Daniel påstod att han träffat rymdmänniskorna flera gånger och i olika länder efter denna kontakt.

Inte förrän den 23 mars 1989 gick Daniel ut öppet i teveprogrammet Svepet och tillsammans med Sten Lindgren berättade han om händelsen vid Nävsjön och sina kontakter med rymdmänniskor. En grupp bildades kring Daniel som bland annat ägnade sig åt bibelstudier. Daniel var själv djupt religiöst kristen. Sommaren 1990 döpte han flera medlemmar i gruppen i Nävsjön där de kläddes i vita särkar. Vid många olika tillfällen i TV, radio, föredrag och tidningsintervjuer berättade Daniel Glantz om sina ufoobservationer och kontakter med rymdmänniskor. Han deltog också tillsammans med Sten Lindgren vid IGAP-kongressen i Frederica, Danmark den 16-17 oktober 1993. Daniel höll där ett föredrag om sitt liv och sina kontakter. IGAP är den danska grenen av Adamskirörelsen.

1992 flyttade han med nya hustrun Gun till Bergvik utanför Söderhamn. Genom en anställning vid kriminalvården i Österåker öppnade han ”Glantz Familjevård” för att hjälpa kriminella och missbrukare tillbaka till samhället. Daniel var en fridsam och vänlig mystiker som blandade sin kristna tro med rymdmänniskornas budskap. Han betraktade Jesus som rymdbrödernas chef. Hans berättelser och påståenden var många gånger fantastiska och speglade kanske mer en inre verklighet än yttre händelser. Men Daniel Glantz spelade en viktig roll i den svenska ufologins historia och det är inte utan en viss saknad som jag nu konstaterar att han inte längre finns ibland oss.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 2007)