Den 6 mars i år avled ufologen Staffan Stigsjöö. Han är mest känd för sina tre böcker Tefatsfolket ser oss (1973), Tefatsfolket – vänner eller fiender (1974) samt Tefatsfolket har landat (1977). Dessutom var han under många år ordförande för Alingsås ufologiska sällskap som han grundade 1970. Staffan Stigsjöö var i mycket en produkt av 1970-talets svenska ufologi. Han var en flitig insändarskribent i diverse tidningar från 1970 och framåt. Och han hade ett enkelt och klart svar på gåtan. Så här skriver han i Skånska Dagbladet den 13 februari 1971: ”Över hela världen observerar verkligen folk år efter år underliga himlafenomen, som inte kan vara något annat än rymdskepp från ett annat solssystem.” Genom sitt ordförandeskap i Alingsås ufologiska sällskap intervjuades Staffan redan som 20-årig fackskolestudent i Elfsborgs Läns Tidning 28 maj 1970. Det skulle med tiden bli många intervjuer i massmedia speciellt efter första boken 1973.

Alingsås ufologiska sällskap anslöt sig till UFO-Sverige redan 1970 men Staffan blev med tiden ganska kritisk mot riksorganisationen. Han började till och med ge ut en liten stencilerad tidskrift Ufologen 1973. Syftet beskrevs i följande ordalag: ”Denna tidnings uppgift är att gå till attack mot alla de vidskepliga påståenden som alltid brukar spridas i samband med de flygande tefaten”. Och med vidskepliga påståenden menade Staffan både FOA:s officiella uttalanden och de budskap från rymdmänniskor som förmedlades av de mera nyandligt inriktade inom UFO-Sverige. Ufologen utkom bara med ett nummer till, då under namnet Ufologisk debatt. Staffan upptäckte att det redan fanns en ufotidskrift med samma namn, utgiven av Anders Liljegren och senare med undertecknad som redaktör.

Staffan Stigsjöös första bok Tefatsfolket ser oss fick tämligen positiva recensioner i tidningar och tidskrifter. I Svensk bokhandel fick han möjligheten att intervjua sig själv som fackboksdebutant och berätta om sina journalistiska ambitioner och kommande bokprojekt. Men kanske blev det lite för mycket uppmärksamhet för den unge Staffan. I ett brev till Jan-Ove Sundberg 13 december 1973 skriver Staffan om mystiska besök, inbrott och underliga ljud i lägenheten. Han avslutar brevet med följande häpnadsväckande bekännelse: ”Det är inte uteslutet att något kommer att hända mig eftersom jag kanske är svaret på gåtan på spåren, hela sanningen om varifrån och varför tefaten kommer, hur de byggs och vilken dag det upprättas officiellt kontakt mellan andra världar och jorden. Händer det mig något (24 juni 1974?) så kom ihåg en sak: LÄGG NER UFO-SVERIGE. Upphör med UFO-information och lägg ner alla de 30 organisationerna.”

Bok nummer två Tefatsfolket – vänner eller fiender, som kom redan 1974 fick ett något ljummare mottagande. Men med den tredje boken Tefatsfolket ser oss, 1977, möttes han av en rejäl kritikstorm, inte bara från dagstidningarnas skribenter utan kanske framförallt från svenska ufologer. UFO-Sveriges dåvarande ordförande Thorvald Berthelsen skrev en recension med rubriken ”Konsten att göra en höna av fjäder” och utifrån alla felaktigheter i boken avslutar han med att den är ”en dolkstöt i ryggen på seriös svensk ufologi”. Den skarpaste och mest detaljerade kritiken levererade Anders Liljegren i AFU:s Nyhetsblad nr 10, 1977. Recensionen återgavs också av Sven Magnussom i hans tidskrift Sökaren. Med rubriken ”Kan en UFO-bok bli sämre?” visade Anders mycket konkret på en stor del av de felaktigheter som finns i boken. Och de var många. Ett litet smakprov på Anders kritik: ”Rykten, missförstånd, dunkelheter och meningslösa upprepningar av rapporter blandas av Stigsjöö till en ”salig soppa”, som är både hårdsmält och farlig för ufologins allmänna anseende.”

Inte lika kunnig men lika bitsk var kulturskribenten Göran Bengtsson i Sydsvenska Dagbladet som kallade Stigsjöö för en ”harmlös stolle”. Att Staffan Stigsjöös tredje bok var en undermålig produkt som inte höll måttet var i stort sett alla recensenter ense om. Två märkliga undantag förekom dock. Astronomen Tord Hall, som samtidigt recenserade Boris Jungkvist bok UFO – en fantastisk verklighet, skriver i Svenska Dagbladet: ”Därför bör Stigsjöös och Jungkvists insatser vara välkomna för alla som är intresserade av problemet kring UFO.” Ännu mera gåtfull är Roland Adlerberths recension i Bibliotekstjänsts tidskrift Bokrevy som avslutas med: ”För den redan tefatsintresserade är Staffan Stigsjöös tredje bok förvisso något av en guldgruva, den också.” Jag sätter ett stort frågetecken för om herrar Hall och Adlerberth verkligen läst Stigsjöös tredje bok.

Någon mer ufobok kom inte från den unge ufologen. Kanske den förintande kritiken blev för mycket. 1970-talet var Staffan Stigsjöös storhetstid som författare och ufolog. Därefter försvann han mer eller mindre från ufodebatten. Böckerna må ha varit av blandad kvalitet men Staffan Stigsjöö inspirerade ändå många att intresserade sig för ett udda ämne och bli aktiva ufologer.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 2009)