Richard Dolan är ett känt namn för alla som intresserar sig för ufofrågan. Han är en amerikansk historiker med underrättelseväsen som specialitet och ofta anlitad föreläsare på diverse ufokonferenser världen runt. Närmast klassiska är redan de två volymer ufohistoria han skrivit med titeln UFOs and the National Security State. Historiken omfattar åren fram till och med 1991 och en tredje del är planerad som skall täcka resterande år. Dolans senaste bok A.D. After Disclosure är skriven tillsammans med tevejournalisten Bryce Zabel, som bland annat ligger bakom ufoserien Dark Skies. Det är en bok som skiljer sig avsevärt från tidigare historiska verk. Eftersom det är två författare så kan det vara lite svårt att veta mera exakt vem som står för vilken åsikt men man får anta att båda skriver under på innehållet. Dolan är väl insatt i spionage och hur underrättelseverksamhet fungerar och han blev tidigt övertygad om att diverse myndigheter i USA hemlighöll information om ufo.

På senare år har han alltmer kommit att anamma vad man kan kalla den stora konspirationen. Kortfattat går den ut på att en hemlig grupp, benämnd Breakaway Group, har under lång tid känt till sanningen om utomjordiska besökare och även lyckats bygga egna tefat baserad på kunskap från undersökning av störtade tefat. Gruppen är internationell och styrs huvudsakligen av individer i stora privata företag och underrättelsegrupper. Den har tillgång till oerhörda ekonomiska medel bland annat genom så kallade black projects som inte syns i USAs officiella ekonomi. Det är ytterst de som styr hemlighållandet av allt som rör ufo.

Tanken på en hemlig konspiration, tystnadsgruppen, är inte på något sätt ny inom ufologin. På 1950-talet var Donald Keyhoe den främsta förkämpen för idén med böcker som The Flying Saucer Conspiracy (1955). Och tanken på en hemlig grupp som själva lyckats bygga tefat framfördes redan på tidigt 1950-tal av kontaktmannen George Van Tassel. 1967 skriver han i sin tidskrift Proceedings att denna ”secret science organization” byggt antigravitationsskepp och lyckats bygga en bas på månens baksida. Boken A.D. After Disclosure är i huvudsak en spekulation i hur världen och människor kommer att förändras när myndigheterna tvingas erkänna vad de vet om ufo och utomjordiska besök. Förordet är skrivet av Stephen Bassett, ledare för den Washingtonbaserade lobbyinggruppen Paradigm Research Group, som är en del av den världsvida så kallade exopolitikrörelsen, som på olika sätt försöker få myndigheter att avslöja sanningen om tefaten. Ett försök att starta en svensk avdelning av denna rörelse gjordes 2003 då initiativtagaren Kim Forsell höll ett föredrag i Göteborg. Men något svenskt ”Projekt avslöjande” skapades aldrig och det hela rann ut i sanden.

Vad kommer att hända när USAs president vid en presskonferens tvingas avslöja att utomjordiska intelligenser besöker jorden. Vad händer dag ett, två, tre etc. Hur reagerar massmedia, politiker, forskarsamhället, den hemliga maktgruppen, skeptikerrörelsen? Dolan och Zabel tecknar olika möjliga scenarior. Vad händer om USAs president av politiska skäl, presenterar en felaktig bild av läget, en false flag operation? Bakom alla resonemang och scenarior tar författarna det som en självklarhet att vi har besök av utomjordiska varelser och att den hemliga gruppen verkligen existerar. De hänvisar inte bara till frisläppta dokument och så kallade whistle blowers utan till personliga kontakter med människor inom underrättelseväsendet som bekräftat det hela. Enligt dessa källor handhas de hemliga projekten i huvudsak av den privata sektorn och genom black projects som mycket få känner till, kanske inte ens USAs president. Författarna hoppas att The Breakaway Group trots allt gör ett ansvarsfullt arbete i sina eventuella kontakter med de utomjordiska besökarna. Men de menar att tiden nu är inne att avslöja sanningen. Allmänheten har rätt att få kännedom om denna den största händelsen i mänsklighetens historia. Boken slutar med en uppmaning till politisk aktivism i global skala: ”Nu är det dags att börja förändringen från en internetbaserad grupp av konspirationsteoretiker till en stark politisk kraft för öppenhet och ärlighet.”

Från svensk horisont och utifrån en kritiskt granskande ufologi finns det flera problem med författarnas resonemang. De utgår ifrån att ufo, förutom den utomjordiska gruppens farkoster, huvudsakligen handlar om utomjordiska besökare. Men då förutsätter man det som skall bevisas. Problem nummer två är att bedöma trovärdigheten hos whistle blowers och frisläppta dokument. Hur mycket är desinformation? Hur många är mytomaner av de som berättar om sin tid med hemliga militära operationer? Problemet är att det blir nästan omöjligt att kontrollera källorna. Nästan alla dessa påståenden kommer från USA. Att bygga en organisation för ”disclosure” på dessa premisser bedömer jag som tveksamt och minst sagt skakigt. Säkrare då att göra jobbet själva och undersöka de fall vi har på nära håll och där vi har förstahandskällor. Det är den väg UFO-Sverige valt. Därmed inte sagt att vi förnekar möjligheten av konspirationer på hög nivå. En rimlig öppenhet är nödvändig i ett ämne där vi trots allt inte vet svaret.

Om vi hade ett antal höga militärer i Sverige som berättade om motsvarande hemliga operationer med ufofarkoster så vore kanske situationen annorlunda? Men så långt UFO-Sverige kunnat finna så finns inget som tyder på någon stor konspiration i Sverige. Hemlighållande av vissa uforapporter, javisst, men det är en annan sak och inte så märkligt. Självklart är det viktigt att följa hur exopolitikrörelsen utvecklas och vad den får fram för resultat men personligen håller jag fortfarande på Jacques Vallees slutsats från boken Forbidden Science: ”Det verkliga fenomenet fortsätter att manifestera sig i vår närhet och det behövs ingen tillgång till tveksamma myndighetsdokument för att utföra seriös forskning.”.

Richard M Dolan & Bryce Zabel

A.D. After Disclosure. When the government finally reveals the truth about alien contact

New page Books, New Jersey 2012

335 s. ill.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 2012)