Är det farligt att syssla med ufologi? Det är en fråga som säkert de flesta skulle besvara med ett klart nej. Efter cirka tre år av aktivt ufoarbete har jag dock gjort personliga erfarenheter samt kunnat notera tendenser som tyder på att ufo kan vara riskabelt att syssla med. Syftet med den här artikeln är inte att skrämma eller skapa sensation utan att ge en översikt över vad jag uppfattar som riskerna i ufologin, samt även komma med några råd. För att kunna göra denna översikt vill jag dela in riskerna i två huvudmoment:

1. Ufologins sinnesförvridande effekt (mindbending effect).

2. Ufovarelserna själva.

Med den första risken, vilken jag valt att kalla den sinnesförvridande effekten, menar jag det förhållandet att en stor del av de personer som sysslar med ufologi, påverkas på ett sätt som gör att dessa personer tappar kontakten med verkligheten. De lever sig så in i någon del av ufologin att de knappast ser något annat. Denna effekt kan jag personligen vittna om eftersom jag själv har en tråkig erfarenhet av den. Typiskt för denna effekt är t ex önsketänkande, brist på logik och sunt förnuft samt blindhet för, eller ovilja mot, fakta. En ansenlig del av dagens ufologer faller tyvärr inom denna kategori. Att sedan psykiskt instabila personer tycks dras till sidoämnen som ufo gör ju inte saken bättre. Detta kan bara en bidragande orsak till att så få vetenskapsmän och intellektuella vill engagera sig i ufosaken. Hur kan man då motverka detta förhållande? Ja, här vilar ett stort ansvar på de nu aktiva ufologerna, att inte ”dra in” vem som helst i ufologin. Nya intresserade bör introduceras att tänka kritiskt, logiskt och gärna efter en vetenskaplig metodik. Ämnet ufo lämpar sig heller inte att arbeta med i föreningsform. Detta vet jag av personlig erfarenhet. Till sådana föreningar dras nämligen ofta personer som inte bör syssla med ufo.

En betydande del av medlemmarna i dagens ufoföreningar är okritiska, emotionellt engagerade eller psykiskt instabila. Det är speciellt lätt för unga och oerfarna att dras med i denna antiintellektuella atmosfär. Det kan orsaka nog så stora problem att bygga upp en världsbild på ufologiskt önsketänkande. Ur flera synpunkter ter det sig därför bäst att bearbeta ufoproblemet på det viset att man bildar små forskarteam eller mindre informella grupper. På så sätt kan man undvika en hel del komplikationer och risker.

Den andra risken, nämligen ufovarelserna själva kanske kräver en utförligare kommentar. Vi vet inte i dag dessa varelsers syften med sina besök. Det är dock tydligt att en del ufovarelser ej har goda avsikter. De flesta kontaktpersoner matas med en förfärlig soppa av motsägande information. Uppenbarligen kan varelserna manipulera kontaktpersonen att tro på deras ord, för att sedan gå ut och sprida ”evangelium” eller fungera som robot åt deras önskningar. Kontaktpersonen tycks få inplanterat i sig en slags psykisk blockering som hindrar personen i fråga att inse bristen på logik och sunt förnuft i meddelandena. Kontaktpersoner som vill dra sig ur en kontakt upplever ofta en mängd mystiska händelser där ibland t o m deras liv står på spel. Dessa händelser har en slående likhet med vad man inom ockult terminologi brukar benämna psykisk attack. Jag skulle vilja beteckna en del händelser inom ufologin som utslag av rent ”sataniska” krafter. För att klargöra källorna till dessa slutsatser vill jag framhålla att det inte bara rör sig om fall från utlandet utan om fall som jag själv undersökt här i Sverige.

De som fått en något djupare inblick i ufologin och som har förmågan att läsa lite mellan raderna har ganska snart märkt att ufo inte är något att leka med. En del ufologer som märkt vartåt det lutat har fridsamt dragit sig ur för att ägna sig åt ”sundare” intressen. Här inskjuter säkert någon att detta är extrema sidoaspekter som sällan rapporteras. Men detta har sin naturliga förklaring. Det är nämligen mycket få ufologer som gett sig in i att studera ufofrågan på djupet. De flesta har stannat vid att skälla på myndigheterna och försöka bevisa att ufos existerar. Men detta är sidoproblem. Den verkligt viktiga frågan är: ”Varför är dom här?” Ytterst få ufologer tycks arbeta för att lösa den mycket viktiga frågan. Men den måste få ett svar. Och ett sätt att angripa problemet är att undersöka just kontaktpersoner och deras budskap och förehavanden.

Här krävs mycket av den som utför undersökningarna i fråga om kompetens. Vi vet i stort sett ingenting om vilka krafter som ligger bakom ufofenomenen och vakenhet och försiktighet är därför på sin plats i ufoforskningen. Om man skulle ge några önskvärda krav på en ufolog som verkligen vill komma någon vart med ufogåtan så vore det bl a psykisk styrka och stabilitet, klart intellekt, öppet sinne samt humor. Det sista draget kan kanske verka irrelevant i sammanhanget, men att kunna se humoristiskt på det allvarligaste kan vara nog så viktigt ur psykologisk synvinkel.

Till sist vill jag ge några allmänna råd angående det andra riskmomentet. För den ufolog som kommer i direkt eller indirekt ”kontakt” med ufovarelser bör följande uppmärksammas:

a) Arbeta aldrig ensam med ett ”djupare” kontaktfall utan jobba i team på två eller flera personer.

b) Om ni själv råkar ut för en ufoupplevelse, försök i möjligaste mån att hålla ett ”säkerhetsavstånd” till farkosten samt undvika ljus eller strålar från farkost eller varelse.

c) Håll noga reda på tiden under en ufohändelse genom att titta på klockan då och då. Om ni efteråt upptäcker att det har gått ”för mycket” tid så bör ni snarast uppsöka läkare för att undergå hypnos och på det viset fastställa vad som hänt under tiden som ”fattas”.

Slutligen vill jag bara framföra ett hopp om att informationen om de ovan berörda aspekterna skall nå en större krets. På det sättet kan vi hindra att alltför många, på grund avb okunnighet, råkar illa ut i ufologin.

Håkan Blomqvist

/Publicerad i Ufologen, nr 11, okt. 1973)