De senaste åren har vi sett en markant ökning av och massmedialt intresse för den nyreligiösa delen av UFO-rörelsen. Tendensen är tydlig inte bara i Sverige utan synes vara ett internationellt fenomen. I Sverige har flera, både gamla och nya, kontaktpersoner framträtt med sina budskap från visa rymdmänniskor. Inom new age-rörelsens ram presenteras kanaliserade meddelanden från diverse kosmiska figurer som Nipla, TiffiMO, Ashtar och Semjase. Man kan spekulera över de psykologiska, sociala eller kanske kulturhistoriska orsakerna till denna trend. Två skäl ligger enligt min mening nära till hands. Vi närmar oss år 2000. Inom många religiösa grupper skapar det stora förväntningar antingen av katastrofer eller ett kommande lyckorike. UFO-kulterna har sina egna varianter på dessa teman. Den andra orsaken till utvecklingen skulle mycket väl kunna vara den allmänna politiska och sociala oron. Arbetslöshet och utslagning gör behovet av tröst och mening ännu mera skriande. Rymdbudskapen kan ses som den egna oron projicerad i en tefatsfantasi. Tyvärr kommer vi förmodligen att få se mycket av denna trend de närmaste åren.

Arbetslösheten och den sociala turbulensen skapar också en grogrund för rena bondfångare och svindlare som försöker utnyttja godtrogna människor. Här har den seriösa UFO-rörelsen ett socialt ansvar att avslöja bedrägerier. För att få lite perspektiv på frågan kan det vara intressant att studera ett klassiskt bedrägeri inom tefatsbranschen – fallet Karl Mekis. “Hitlers son i världsregering – med deltagare från Venus”. Så löd rubriken på en artikel i Norrköpings Tidningar den 13 december 1962. Massmedia från hela världen rapporterade från rättegången mot den 51-årige österrikaren Karl Mekis som dömdes till fem års straffarbete för bedrägeri av en domstol i Wiener Neustadt, Österrike. Karl Mekis hade en brokig karriär bakom sig. Under kriget var han officer i SS. Senare slog han sig på lukrativa näringsfång som förfalskning, smuggling och vapentransaktioner. Detta resulterade i flera fängelsevistelser. När hans fru också övergivit honom tröttnade han på Europa och flydde som så många andra gamla nazister; han köpte en enkel biljett till Sydamerika på ett passagerarfartyg. På resan träffade han en själsfrände, den internationellt kände bondfångaren Franz Weber-Richter. Tillsammans planerade de en kupp för att lura alla godtrogna idealister som på femtiotalet börjat tro på flygande tefat. Idén döptes till “Projekt Venus”.

Invasion väntar

Mekis och Weber-Richter slog sig ner i Santiago, Chile, där de upprättade ett högkvarter. Projekt Venus gick ut på att övertyga så många som möjligt att jorden snart skulle invaderas av en rymdflotta från Venus. Venusianerna skulle snabbt besätta jorden och installera en ockupationsregering. Men venusianerna skulle behöva kollaboratörer i olika länder, personer som kunde sköta administrationen. Samarbetsmännen skulle erbjudas poster i den nya venusianska regeringsapparaten - mot en “anställningsavgift”. Till att börja med utnämnde sig Franz Weber-Richter till president för den venusianska världsrepubliken och tilldelade sin nyvunne vän och kompanjon titeln chef för venusianska världsrepublikens säkerhetstjänst. Franz Weber-Richter använde också pseudonymen Karl Michalek. Flera maskinskriverskor anställdes för att skriva ut propagandamaterial. Viktigast var den 630 sidor tjocka boken “Grundlag för venusianska världsrepubliken”. Den innehöll detaljerade planer för jordens framtida förvaltning med hela nätverk av ämbets- och tjänstemän. Inspirerade av Adolf Hitlers herrefolksfantasier skulle man också bygga “kärleksläger” dit unga kvinnor skulle rekryteras för att sammanföras med utvalda venusianska män. Resultatet skulle bli en ny ras av övermänniskor.

Annonskampanj

Förutom propagandamaterial skrev man ut hundratals pass och identitetskort. Därefter startade man en annonskampanj i Österrike, Italien, Schweiz och Västtyskland. Annonserna sattes in i både dagstidningar och science fictiontidskrifter. De beskrev Karl Mekis möten med venusianerna och den kommande invasionen. Så här kunde det låta i några annonser: “Sökes: Rådgivare i ekonomiska frågor till Venusianska världsrepublikens civilförvaltning.” “Venusianska världsrepubliken. Chaufför sökes till arbete för hög tjänsteman från Venus efter invasionen av jorden.”

Hundratals människor skickade in sina ansökningar utifrån dessa och liknande annonser. En av dem var den bayerske värdshusvärden Herr Freschner. Från högkvarteret i Santiago kom ett brev som bekräftade att befattningen var hans bara Freschner skickade in anställningsavgiften på 700 kronor. Trots en viss tvekan skickade han pengarna och erhöll en officiell utnämning till rådgivare i ekonomiska angelägenheter (livsmedel och konsumtionsartiklar) i Venusianska världsrepublikens civilförvaltning.

Weber-Richter och Mekis lockade inte bara med hög status och goda löner. Mängder av brev kom också från unga kvinnor som ville bli mödrar till den nya rasen av övermänniskor. De lovades genom annonser giftermål med ståtliga venusianska man. Affärerna gick strålande och svindlarparet tog snart in tusentals kronor i veckan. Några personer blev dock misstänksamma. De kontaktade polisen i Santiago och begärde en utredning. När polisen började titta på verksamheten beslöt Weber-Richter och Mekis att flytta högkvarteret till Rom. Innan de reste skickades telegram till alla trogna “anställda”. Herr Freschner i Bajern fick ett av dessa som löd: “Planerade invasionen av jorden uppskjuten. Bristande ekonomiskt stöd. Sänd allt ni kan undvara”. Telegrammet var undertecknat: “Presidenten, Venusianska världsrepubliken.” Freschner skyndade till sin bank och tog ut 4.500 kronor av sina besparingar, som han telegraferade till Santiago de Chile.

Herrarna Weber-Richter och Mekis slog sig ner i en lyxvilla i Rom och fortsatte mjölka sina representanter på pengar. De anställde en 22-årig privatsekreterare, Annemarie Baumann från Salzburg. Hon fick bo i villan men fick ingen lön, endast mat, logi och lite fickpengar. Efter att hela bedrägerihärvan uppdagats berättade hon: “Jag trodde allt han (Mekis-HB) sa var sant för han berättade så detaljerat om sina samtal med venusmänniskor i flygande tefat. Jag bodde i hans hus och arbetade för honom utan lön därför att han lovade mig en venusman efter invasionen. Han insisterade på att jag skulle sova separerad från alla andra eftersom jag skulle bevaras för en av de stora venusledarna.”

Till en början gick allt som smort även i Rom. Men efterhand som invasionen dröjde började det jäsa i leden. Karl Mekis försökte till slut förklara att överbefälhavaren för den venusianska invasionflottan hade avlidit. Då tappade två officiellt utnämnde funktionärer tålamodet och gick till polisen. Karl Mekis arresterades under ett besök i Wien medan hans kumpan Weber-Richter lyckades smita undan. Därmed var det upplagt för en närmast tragikomisk rättegång som hela världen skrattade åt. Endast Karl Mekis kunde åtalas efter som Franz Weber-Richter lyckats smita. Under rättegången framkom det att paret tjänat cirka 700.000 kronor under sex år på sina anställda. Det var en ansenlig summa i början på 1960-talet. Flera bedragna funktionärer redogjorde för hur de lurats på pengar. Där fanns till exempel den österrikiske fabriksarbetaren Helmuth Mille som betalt 150 kronor för en kontoristplats i Venusianska världsrepublikens civilförvaltning. Liksom de andra funktionärerna hade han försetts med ett venusianskt pass. Vid ett tillfälle under rättegången kallades en astronom in som expert för att förklara att det inte fanns något liv på Venus. Mekis förnekade att han svindlat någon och lämnade istället följande varning till domaren Hans Braun: “Om du finner mig skyldig kommer du att ångra det. Den dagen när venusianerna invaderar landet kommer jag att friges och du blir krossad.” Hotet bet inte något vidare på domaren. I december 1962 dömde han Mekis till fem års straffarbete för bedrägeri.

Naiva idealister

Världen vill bedragas, är ett slitet men alltför sant uttryck. Religiösa och ockulta bedrägerier är en synnerligen lönande bransch. Här spelar man på människors grundläggande behov av tröst, mening och social gemenskap. De som faller i fällan är välmenande, naiva idealister som hoppas på en bättre värld och ett bättre liv. Det finns egentligen bara ett effektivt motmedel – kunskap och sunt förnuft. Utan vetenskaplig kunskap och en kritisk inställning till fantastiska påståenden har man stora möjligheter att bli strandad på en öde ö separerad från verkligheten genom en ocean av illusioner. Något att tänka på nästa gång du får ett erbjudande om en ambassadörspost för de kommande rymdmänniskorna.

Källor:

J. AIlen Hynek, Jacques Vallée. The edge of reality, sid 183–185.

Venus is going to invade the earth. Flying saucer news (New York), augusti 1965, sid 25–26.

Hitlers son i världsregering – med deltagare från Venus. Norrköpings tidningar 13/12 1962.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr 2, 1995)