Den 27 april 1986 avled J.Allen Hynek, av många ansedd som världens främste UFO-expert. Hynek, som hunnit bli 75 år gammal, dog av cancer i Scottsdale, Arizona. Kanske kommer han av eftervärlden att minnas som UFO-forskningens Galilei - ett epitet som han tilldelades av tidskriften Newsweek 1977. Den 5 maj 1910, när Hynek var bara fem dagar gammal, lyftes han upp på taket till sina föräldrars hus för att få beskåda Halleys komet. En ödets nyck gjorde att han avled samma år som Halleys komet återkom, 1986. Han föddes av tjeckoslovakiska föräldrar i Chicago 1910. Efter studier vid universitetet i Chicago tilldelades han en fil. doktorsgrad i astronomi 1935. Året efter anställdes han vid Ohiouniversitetet, där han utnämndes till professor 1950. 1956 lämnade han sin tjänst vid Ohiouniversitetet för ett fyra år långt samarbete med professor Fred Whipple vid Harvard. Hynek föreläste i astronomi och var samtidigt en av cheferna för smithsonianobservatoriet. Därefter utnämndes han till professor i astronomi vid Northwestern University och chef för Dearbornobservatoriet, en post som han innehade till sin avgång 1978.

En minnesvärd dag 1948 när Hynek arbetade vid Ohiouniversitetet anlände tre flygvapenofficerare från den närbelägna flygbasen Wright Air Field. De var klädda i full mundering och kallpratade en stund om väder och vind. Till slut fick de dock fram sitt ärende. "Vad tror ni om flygande tefat?" frågade en av männen. "Det är en jädrans massa strunt, dille ,efterkrigsnerver", svarade Hynek. Uppenbarligen var det precis det svar militärerna önskade, och de frågade Hynek om han ville bli flygvapnets astronomiska konsult i UFO-frågor. Arbetet skulle inte bli särskilt betungande. En eller två gånger i månaden skulle han besöka flygbasen och gå igenom en dossier med rapporter. Hynek accepterade. På den tiden var han själv en fullkomlig skeptiker. Tefat var bara nonsens, ansåg han. Knappast kunde han ana att detta deltidsarbete sakta men säkert skulle leda till att han blev den främste förespråkaren för UFO-fenomenets realitet.

I sin första rapport till flygvapnet i juni 1949 drog Hynek slutsatsen att åttio procent av UFO-rapporterna hade astronomiska eller andra naturliga förklaringar. De övriga tjugo procenten skulle säkert också kunna förklaras om det gjordes vidare och mera detaljerade undersökningar, skrev han. Men med den stora vågen av UFO-observationer bl a över Washington sommaren 1952 började Hynek tvivla på Flygvapnets linje i UFO-frågan. Han såg skillnaden mellan de officiella förklaringarna och de verkliga rapporterna. Ibland gav Pentagon en förklaring, medan flygvapnet lade fram en annan; ofta stod de i strid med varandra. Ibland kunde den officiella förklaringen vara Venus, trots att planeten över huvud taget inte befann sig över horisonten vid observationstillfället. Hynek insåg att projekt Blue Book bara var en yttre fasad och PR-grej som militären använde för att lugna allmänheten.

Någon verkligt vetenskaplig utvärdering av rapporterna gjordes aldrig av flygvapnet. En tid leddes arbetet av kapten Charles Hardin, en mäklare som ägnade en stor del av sin tid på kontoret åt att läsa börsnoteringarna. Lustigt nog avskydde han också att flyga. Varje gång han skulle undersöka ett fall tog han tåget till platsen. På grund av den höga kvaliteten på en del vittnen; piloter, trafikledare, astronomer och andra vetenskapsmän, övertygades Hynek sakta men säkert om att tefaten verkligen representerade ett okänt fenomen. Han började kopiera rapporter från flygvapnets samlingar och byggde på det viset upp ett eget arkiv för egna djupare studier. Man har anklagat Hynek för att han inte redan tidigt under sin konsultverksamhet i flygvapnet kritiserade den officiella attityden, när han såg hur illa saken sköttes. Men han ansåg det bättre att ligga lågt tills vidare och på det sättet få tillgång till militära rapporter. Hynek trodde heller inte att hans kaliber som vetenskapsman var så stor att han kunde få till stånd en förändring.

Den stora vändpunkten för Hyneks del kom 1966. Efter en serie uppseendeväckande UFO-observationer i Michigan 1966 kallade dåvarande kongressledamoten Gerald Ford till en s k hearing om UFO. Denna hearing ledde till Coloradouniversitetets beryktade undersökning 1967-69. I ett öppet brev publicerat i tidskriften Science 21 oktober 1966 förklarade Hynek att UFO-fenomenet inte kan avfärdas med en axelryckning och pläderade för en grundlig vetenskaplig undersökning. Coloradouniversitetets undersökning av UFO under ledning av professor Edward U. Condon blev dock inte vad Hynek hoppats på. Någon opartisk vetenskaplig studie kunde den knappast kallas. Det visade sig bl a genom ett internt memorandum skrivet av projektledaren Robert Low. Där sades på förhand att resultatet med säkerhet skulle komma att bli negativt. Kommittén arbetade också med en mycket begränsad frågeställning, nämligen om UFOs representerande utomjordiska intelligenser. På det sättet kunde man effektivt blanda bort korten i sakfrågan. I sin kritik över Condonrapporten skriver Hynek: "Problemet var - och är - huruvida UFO-rapporter från mer än ett hundra länder representerar något genuint nytt för vetenskapen oavsett förutfattade meningar (t ex ETI, utomjordisk intelligens) som förklaringsgrund för rapporterna." (1)

Sedan mitten på 1960-talet hade Hynek mer eller mindre i hemlighet samarbetat och utbytt data med vetenskapsmän som var intresserade av UFO-problematiken men inte ville framträda utåt. Likt vetenskapsmän under medeltiden arbetade de i form av ett "osynligt kollegium"." The invisible college ", blev också titeln på en bok av dr Jacques Valle, en av deltagarna i gruppen. (2) Resultatet av sina egna ansträngningar på UFO-forskningens område presenterande Hynek i sin epokgörande bok "The UFO-experience" 1972, tyvärr inte översatt till svenska. (3) Där visar han med all önskvärd tydlighet att UFO-fenomenet verkligen representerar ett för vetenskapen nytt fenomen som är värt vidare undersökning. Han presenterar också sin indelning av UFO-rapporterna i sex kategorier, vilken sedan blivit allmänt godtagen. Den sista kategorin, närobservationer av det tredje slaget, d v s observationer av varelser, vilket av svenska massmedia döpts om till närkontakt av tredje graden, har blivit ett begrepp som kommit att fastna i det allmänna medvetandet.

I samband med den stora UFO-vågen 1973 grundade Hynek sitt Center for UFO Studies. Men först besökte han Vita Huset för att diskutera sitt projekt med representanter för Nixonadministrationen. Hynek hänvisades till presidentens rådgivare Walt Rostow för vilken han förklarade: "Jag vill inte skapa en privat organisation som gör ett dubbelarbete, om det är så att det redan pågår forskning från regeringens sida. Jag vill inte ta på mig ännu en börda om det inte är nödvändigt." Walt Rostow svarade kort: - You do not need to know - ni behöver inget veta. Med andra ord förklarade presidentens rådgivare att myndigheternas UFO-forskning inte angick Hynek.

Center for UFO Studies har samlat flera av de ledande UFO-forskarna i USA och bidragit till att ämnet fått en bättre status i vetenskapliga kretsar. Man har struntat i flygvapnet och övriga myndigheter och utför arbetet själva. I boken "The edge of reality", skriven tillsammans med Jacques Vallee, framför Hynek åsikten att Donald Keyhoe med all sannolikhet skulle ha lyckats bättre med sin organisation NICAP på 1950-talet om han struntat i att bråka med myndigheterna och istället byggt upp en stab av vetenskapsmän som gjort jobbet själva. Pengar saknades nämligen inte. Under en period hade NICAP till och med mer pengar att röra sig med än flygvapnets eget projekt Blue Book. (5) Något av höjdpunkten på Hyneks karriär kom 1977 i och med Steven Spielbergs film om närkontakt av tredje graden. Filmen grundar sig delvis på verkliga fall, vilket var ett förslag från Hynek som fungerade som konsult till Spielberg. I den efterföljande publicitetsvågen döptes Hynek till UFO-forskningens Galilei av tidskriften Newsweek. Därmed befästes hans rykte som världens främste UFO-forskare.

När det gäller teorier om UFO-fenomenet var Hynek ovanligt öppen för möjligheter som för gemene man gränsar till science fiction. En god bild får man genom att läsa boken "The edge of reality", som till stor del består av en diskussion mellan Hynek och Vallee. Hynek var skeptisk till den utomjordiska teorin, mycket på grund av de stora avstånden i rymden. Antalet UFO-observationer var alldeles för många för att det skulle vara en logisk teori, menade han. Samtidigt förbryllades han av de uppenbara psykiska aspekterna i många UFO-fall och spekulerade att det kunde röra sig om en teknologi som innefattade både det fysiska och psykiska, en mind-matter-teknologi. (6) Tefaten skulle kunna representera ett gränsområde mellan vår verklighet och en parallell verklighet. Något färdigt svar på UFO-gåtan gav han aldrig i intervjuer. "Om ni vet svaren i förväg är det inte forskning ni håller på med", brukade han framhålla för sina studenter vid Northwestern University.

Verkligt filosofisk blev Hynek när han funderade över tefatens betydelse för vår kultur och människans utveckling. "Kanske är UFOna instrument för att göra oss medvetna om sanningen, göra oss bekanta med nya begrepp om liv och verklighet", spekulerade han i en av de sista intervjuerna. (7) Samma tankegångar har föresvävat många forskare som tittat på UFO-fenomenet i ett globalt, historiskt perspektiv. Följdfrågan är förstås: Vem sköter "instrumenten"? Att läsa Hynek och följa hans forskning och tankegångar är ett stimulerande intellektuellt äventyr. Det är ännu för tidigt att uttala sig om vilket betydelse hans insats kommer att få för framtiden. Kanske kommer han att gå till historien som en banbrytare och en av detta sekels stora män.

Noter

1. J. Allen Hynek: The UFO experience - A scientific enquiry. Corgi Books, London 1972, s. 242.

2. J. Allen Hynek & Jacques Vallee: The edge of reality. A progress report on unidentified flying objects. Henry Regnery, Chicago 1975.

3.Enda boken på svenska av Hynek är: UFO-rapporten. Vad U.S. Air Force förteg och varför. Berghs 1977.

4. John Keel: UFO intelligence digest: The contactee key. UFO-report, vol.4, nr.4, aug. 1977. s. 10.

5. Ibid. s. 194.

6. J. Allen Hynek: What I really believe about UFOs. Proceedings of the First International UFO Congress (Chicago 24-26 juni 1977). Warner Books, N. Y. 1980, s. 165.

7. Intervju med J. Allen Hynek. Sökaren, nr. 9, 1985, s. 10. Ursprungligen publicerad i Omni 1985.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i Sökaren nr. 8, 1986)