Vilket är det bästa sättet att aktivt arbeta med ufofrågan? Svaret är inte på något sätt givet och har debatterats många gånger under UFO-Sveriges drygt 40-åriga historia. Stor organisation eller en liten grupp aktiva? Föreningar eller enskilda representanter? Satsning på forskning eller information? När Kjell Jonsson och jag engagerade oss i UFO-Sverige startåret 1970 var det en självklarhet att vi skulle bilda en lokalförening till riksorganisationen. Vi diskuterade över huvud taget inte något alternativ. Det var så man drev frågor i det traditionella förenings- och folkrörelsesverige. I dag är situationen radikalt annorlunda. Det är ytterst få ufointresserade som tänker i banor att starta en lokalförening på sin ort.

Antalet lokalföreningar inom UFO-Sverige har varierat kraftigt under åren. Den högsta siffran nåddes enligt statistiken 1972 med 45 lokalavdelningar. Men då var inte alla regelrätta föreningar utan mera löst sammansatta grupper. Från 1980 och framåt har medeltalet legat på cirka 20 lokala föreningar. Toppnoteringen nåddes 1996 med 27 anslutna grupper. I dag är det tre eller fyra grupper inom UFO-Sverige som fungerar som traditionella föreningar. Istället är det nu lokala representanter runt om i Sverige som fungerar som riksorganisationens förlängda arm, undersöker ufohändelser, arrangerar föredrag, informerar om UFO-Sverige med mera.

Thorvald (Bevan) Berthelsen och medlemmar ur Köpings UFO-förening färdigställer ett faktahäfte 1976. Foto: Karl-Olov Pettersson

1970- 80- och 90-talen var en storhetstid vad gäller antalet aktiva lokalföreningar i UFO-Sverige. Med nya media och sätt att kommunicera har den sociala sidan av ufologin förändrats. Vi behöver idag inte träffas på samma sätt som tidigare för att diskutera och utbyta information i form av text, bilder och film. Internet har helt förändrat våra kommunikationsvanor och vårt sociala liv. Samtidigt finns hos de flesta ufologer ett behov av att träffa likasinnade.

Tidigare år brukade Anders Liljegren och jag i AFU ibland lite ironiskt kommentera aktiviteterna i UFO-Sveriges lokalföreningar där man ägnade sig åt korvgrillning, lotterier och grötfester. Varför sysslade man inte med ufoforskning istället? Nu är förstås behovet av social samvaro olika hos oss människor men vad vi kanske inte insåg då var hur stor betydelse den sociala sidan av föreningslivet har för en förenings fortlevnad och utveckling. Att man som medlem känner gemenskap och får tillfälle att umgås under gemytliga former kan vara avgörande för det aktiva engagemanget. Idag är det vi i AFU som ordnar sociala aktiviteter vilka har utvecklats till trivsamma traditioner. Golftävling under sommaren, glöggfest till Lucia och restaurangbesök när någon i gänget fyller jämna år. Och det kan säkert utvecklas flera traditioner med tiden. Att ha roligt tillsammans stärker gemenskapen och kamratandan vilket i sin tur är positivt för AFU:s verksamhet.

Glöggfest i AFU 13 december 2011. Foto: Håkan Blomqvist

Även om antalet aktiva lokalföreningar minskar i UFO-Sverige och vi istället får fler små undersökningsgrupper samt enskilda lokala representanter så är den sociala sidan av riksorganisationens verksamhet fortsatt levande. En rik flora av trivsamma traditioner har med åren utvecklats inom UFO-Sverige. Riksstämmor med tillhörande middag och eftersnack på hotellen. Fältundersökarkurser med uppsändande av ufoballonger, tipspromenad, lotteri och stor gemensam middag, årlig sammankomst på Hotell Lilton i Ängelholm - för att nämna några aktiviteter.

En riksorganisation som UFO-Sverige måste följa med i tiden och förändras automatiskt i takt med kultur- och teknikutvecklingen. Att ufointresset inte kanaliseras genom traditionella lokalföreningar behöver inte i sig innebära en negativ faktor. Många intresserade hör av sig och vill engagera sig aktivt och då finns flera möjligheter att både arbeta med fältundersökningar och också få del av den sociala gemenskapen med andra ufologer. UFO-Sverige arrangerar riksstämmor, planeringskonferenser, kurser för fältundersökare, studiebesök på Arkivet för UFO-forskning med mera. Även om många i dag räknar det traditionella föreningslivet i Sverige till historia så vill jag ändå gå mot strömmen och påstå att det finns en typ av föreningar som jag tror har en framtid. Och det är rena föreläsningsföreningar. Behovet av att lyssna på och kunna ställa frågor till författare och sakkunniga inom olika områden tror jag alltid kommer att finnas. Ett intressant exempel är Malmö interplanetariska sällskap (MIS) som fungerat som föreläsningsförening sedan 1958 och som 2010 också blev medlemmar av UFO-Sverige. Jag skulle kunna tänka mig att det framöver bildas rena föreläsningsföreningar inom UFO-Sverige. Föreningar som då har ett brett utbud av ämnen som, förutom ufo, forteana, kryptozoologi, forntida mysterier, parapsykologi, esoteriska traditioner, folktro, astronomi, underrättelseväsen, flyghistoria, meteorologi med mera - allt med koppling till ufo som ämne.

Håkan Blomqvist håller föredrag för Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS) 4 september 2009. Foto: AFUs bildarkiv

UFO-Sveriges kärnverksamhet, undersökning av och dokumentation av ufofenomen, utbildning av fältundersökare med mera kommer alltid att vara en grund. Men vi människor är olika. En del är mera socialt inriktade och trivs med föreningsliv. Andra är utpräglade individualister och forskartyper. UFO-Sverige har plats för båda kategorierna och alla behövs inom organisationen.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 3, 2011)