Den 4 oktober 2012 fick jag ett telefonsamtal från en kvinna, Birgit (pseud.) boende i en stad i norra Sverige. Hon ville berätta om en märklig händelse som inträffade 1979 och som både hon och hennes tidigare make Göran (pseud.) undrat mycket över. Birgit önskar vara anonym men har meddelat mig sina personuppgifter. I ett brev den 18 december 2012 fick jag en mera detaljerad beskrivning av händelseförloppet.

”Den där kvällen i januari eller februari 1979 gick vi till sängs, Göran och jag, som vanligt välklädda eftersom det var väldigt kallt. Både ute, minus 25 grader, och inne plus 15 grader. Min före detta man hade en sorts overall på sig. Dessutom strumpor och fårskinnstofflor (i sängen!). Jag hade en lång klänning, sydd av bordsfilt, ett tjockt flanelliknande tyg, och Helly Hansenstrumpor. Vi hade båda nyinköpta, varma duntäcken på oss. Mitt i natten vaknade jag. Det var ljust och varmt (hett) i rummet. Jag låg på rygg med armarna längs sidorna. När jag försökte vända på huvudet för att titta på min man som låg till höger om mig, gick det inte. Först efter en stund lyckades jag med det. Då blev jag medveten om att vi var nakna och genomsvettiga. Det såg jag eftersom det var så ljust i rummet. Som i trance kom vi upp ur sängarna och gick in i badrummet och duschade. Vi torkade oss och gick tillbaka in i sovrummet, tog upp våra täcken från golvet och lade oss. Det måste ha varit mörkt i rummet, annars tycker jag att vi borde ha tittat ut.

Vi sov som döda. Nästa morgon när vi vaknade, pratade vi inte om det som hänt. Vi var som bedövade. Det som jag har skrivit ner är det som jag är säker på att jag minns. Det finns detaljer jag inte är säker på att jag minns, men som finns där ändå. Vi pratade ju om den här händelsen senare men vi var lågmälda och betedde oss som om vi tyckte att det var skamligt det vi hade varit med om. Inte för att vi var nakna. Ingen av oss trodde att någon annan hade sett oss t.ex. men det hela var så absurt!

Ett helt upplyst sovrum mitt i natten och ingen av oss ifrågasatte det!

Det kunde ju ha brunnit i grannhuset men ingen av oss tittade ut!

Varför var vi nakna?

Varför kände vi oss förlamade vid uppvaknandet?

Varför pratade vi inte med varandra?

När jag skriver ner det här, inser jag hur orimligt och fantastiskt osannolikt det verkar. Det var en vanlig natt. För oss alltså. Barnen låg och sov i sitt rum. Det rummet har inget fönster åt det hållet som vårt vetter åt. Dom kunde alltså inte se och känna det som vi såg och kände.”

Så lyder brevet från Birgit. Jag har vid flera telefonsamtal fått lite ytterligare detaljer kring händelsen. Tiden på natten har inte gått att fastställa. Ljuset i rummet var kraftigt orange. Ingen lukt uppfattades. Huset makarna bodde i är ett gammalt trevånings boningshus där de bodde på tredje våningen. Både Birgit och Göran samt andra grannar har upplevt många paranormala fenomen i sina lägenheter. Trettondagsafton 1978, första julen som paret bodde i lägenheten, skulle Birgit dra fram en köksstol vid middagsbordet. Den gick inte att rubba och var som fastspikad i golvet. Hennes man gjorde också ett försök men lyckades inte rubba stolen. Efter några minuter var allt som vanligt igen och stolen gick att flytta som om ingenting hänt. En gång när en kvinnlig släkting var på besök och skulle gå på toaletten på natten fick hon se en gammal gubbe sitta på en stol i köket. Hon blev rädd och gick in till Birgit och Göran för att berätta vad som hänt. När de kollade fanns ingen man i köket. Då och då hörde grannarna steg och ljud från Birgits och Görans våning trots att ingen var hemma. Birgit har även mitt på dagen känt en osynlig närvaro i våningen. Det var så påtagligt att hon gick ut ur våningen och tillbaka till arbetet utan att äta lunch som planerat.

Birgit har ingen egen teori om vad som hände natten de vaknade. Hon har läst en del ufoböcker men tolkar det inte som någon typ av bortförande av främmande varelser. Någon rimlig naturlig förklaring till händelseförloppet har jag inte kunnat finna.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 2013)