Den fransk-amerikanske ufologen och dataexperten Jacques Vallee behöver knappast någon närmare presentation. Redan 1965 kom hans första ufobok Anathomy of a Phenomenon. Det har sedan blivit ett tiotal titlar med klassiker som Passport to Magonia (1969) och Messengers of Deception (1979). Vallee är alltid läsvärd, utmanande och intellektuellt stimulerande. Han har tagit ut svängarna rejält när det gäller teorier om ufofenomenet men alltid med en hälsosam distans. Vallees styrka är att han själv undersöker ufofall på fältet och bygger teorier utifrån egna data. Ufologin som sociologiskt fenomen har nu mer än 50 år på nacken. Där märks genom att flera ufologer som varit med under många år börjat ge ut sina memoarer eller skriver biografier om andra ufologers liv och tänkande. Jacques Vallee har valt en annan väg, han publicerar sina dagböcker. Den första delen kom redan 1992: Forbidden Science. Journals 1957-1969. En bok jag då och då återvänder till då den ger en god insiderbild av framförallt 1960-talets ufologi.

Den andra delen, som fått titeln Forbidden Science. Volume two. Journals 1970-1979. The Belmont Years, fokuserar på Vallees liv och arbete i USA efter flytten till Kalifornien. En stor del av dagboken belyser personliga förhållanden och Vallees arbete med datautveckling på SRI – Stanford Research Institute. Men framförallt ger den en god bild av Jacques Vallees både personliga sökande och ufoarbete tillsammans med kretsen kring Allen Hynek. Det är en nästan omöjlig uppgift att sammanfatta en dagbok på 547 sidor. Det får bli några nedslag i den digra volymen.

Vid ett möte med Charles Bowen 1970 får Vallee veta att det stora ufoarkiv som Waveney Girvan (Flying Saucer Reviews förste redaktör) samlat, efter hans död kastats av hans fru. Hon avskydde hans intresse. Vi känner igen problematiken även i Sverige. Jacques Vallee och Allen Hynek är både kända för en vetenskaplig inställning till ufofrågan. Därför kommer det säkert som en överraskning för många läsare att både Hynek och Vallee visar så stort intresse för den ockulta/esoteriska traditionen. 1970 beslutar sig Vallee tillsammans med vännen Don Hanlon att undersöka om de ockulta grupperna i USA vet något om ufo. De möter mängder av mystiker och gurus i Kaliforniens ganska vilda undergroundvärld, till exempel anhängare av magikern Aleister Crowley och den excentriske Anton Szandor LaVey, överstepräst i Church of Satan. Vallee konstaterar till slut att ingen av de ockulta grupper han studerat vet något nytt eller intressant om ufo. De är lika okunniga och konfunderade över frågan som den vanlige forskaren eller mannen på gatan. Det är lite underligt att Vallee inte kontaktar representanter för den teosofiska traditionen där det finns en lång rad av berättelser om utomjordiska besökare och kontakter med olika typer av väsen. Dock noterar han att ”de flesta esoteriska rörelser är antidemokratiska”. En tendens som Vallee kommenterat och varnat för i flera av sina böcker.

Dagboken ger intressanta inblickar i konkurrensen mellan de stora ufo-organisationerna i USA: Apro, Mufon och Hyneks Center for ufo studies. Hur man försöker vara den som först får tag på ufovittnen och vägrar utbyta data. Dessa erfarenheter gör att Vallee blir mycket kritisk till ufo-organisationer. ”Tillhör inte någon”, är den läxa jag lärt mig, skriver han 1975. Och han vill inte bli en mediacelebritet, som han tycker Allen Hynek blir alltför mycket på 1970-talet. En intressant uppgift rör rapportarkivet som Center for ufo studies bygger upp i Chicago. De märker att uforapporter ibland saknas, särskilt från andra länder än USA. Vid ett tillfälle besöker några av medarbetarna arkivet en kväll och finner flera okända personer befinner sig i arkivet, insläppta av hyresvärden. De lyckas dock inte få reda på vilka personerna är.

I dagboken för den 17 augusti 1975 berättar Vallee om ett föredrag har varit på med de medelålders paret Marshall Applewhite och Bonnie Nettles, också kallade ”the Two”. För en godtrogen publik berättar de hur alla kan transforma sig till ett högre nivå och få evigt liv. Någon i publiken frågar vad det kostar? Paret svarar med ett leende: ”Det kostar bara ditt liv”. Några år framåt skulle de bli en ohygglig sanning. Applewhite och Nettles grundade sekten Heaven´s Gate där 38 medlemmar tog kollektivt självmord 1997.

Jacques Vallee blev tidigt kritisk till den utomjordiska teorin. I dagboken för 25 maj 1979 formulerar han istället följande arbetshypotes: 1. Ufos existerar och är en produkt av ett ”hyper-dimensional multiverse”. 2. Det finns ett officiellt hemlighållande. 3. Fenomenet används också för att kamouflera hemliga experiment. Samtidigt konstaterar han att de skeptiska rationalisterna vägrar befatta sig med basdata medan de troende bara letar efter data som bekräftar deras egna föreställningar. En sympatisk sida hos Vallee, som kommer fram flera gånger i dagboken, är hans sunda förnuft kombinerat med en närmast mystisk känsla för tillvaron. Han avhåller sig från sinnesutvidgande droger under de många fester han deltar i och ser hur flera vänner tragiskt går under i drogmissbruk. Vallee vill ha sin hjärna intakt. Samtidigt beskriver han i närmast poetiskt-mystiska ordalag kärleken till sin hustru Janine och upplevelser av intensiv närvaro och klarhet.

I ett avslutande kapitel, Reflections, sammanfattar Vallee sina farhågor och förhoppningar om ufologins framtid. Hans avslutande budskap till dagens ufologer är värt att citera i sin helhet: ”The real phenomena continue to manifest under our noses, and no special access to questionable government documents is required to pursue a serious study. I tried to apply this knowledge in my own experiments during the following decade.” Under 1980-talet ägnade sig Vallee mycket åt fältundersökningar. Flera resor gick till Brasilien. Något han dokumenterat i trilogin Dimensions (1988), Confrontations (1990) och Revelations (1991). Jag väntar med spänning på motsvarande dagbok från 1980-talet.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 2, 2009)