En stor del av intresset för UFO är en religiös respons på ett svårförklarligt fenomen. Diverse UFO-myter ingår som en bit i den nyreligiösa new age-kakan. En god bild av hur människor fungerar och resonerar som nyreligiösa sökare ger Ma Oftedals bok Doxa: Till hela härligheten (doxa betyder lovprisning). Den publicerades i april 1996 och är en självbiografisk, mycket självutlämnande bok. Ma Oftedal är en modig kvinna som ofta förekommer i massmedia, ibland med mycket kontroversiella åsikter – för att vara präst i statskyrkan. Doxa skildrar Ma Oftedals livskris: utbränd svimmar hon i sakristian mellan två vigslar. I bilden ingår skilsmässa, konkurs för det egna företaget, en nära väns död, depressioner, ångest och psykoterapi. Hon får en tid söka socialbidrag för att överleva. I denna kaotiska tillvaro blir inte kyrkan utan new age-rörelsen hennes tillflykt. Hon kastar sig in i en värld av runmagi, shamanism, kristaller, channeling, UFO med mera. Men inget av detta är egentligen nytt för Ma Oftedal. Hon beskriver sina ungdomsår som fyllda av ångest och ensamhet men också kompenserade av mystiska upplevelser. Hon har, vad man kan kalla, ett mystikertemperament och upplevde ett genomgripande gudsmöte i en kyrka 1974.

Boken ger en stor dos av mystiska upplevelser. Allt viktigt som händer Ma är styrt av “makterna“. Personer som dyker upp är “karmatiska“ relationer från tidigare inkarnationer. Röster talar inom henne och ger råd i både vardagliga och livsavgörande frågor. Genom bön och meditation kommer Ma i kontakt med varelser från andra dimensioner. En del av dessa betraktar hon som utomjordingar, goda och onda: “Men jag hade inte förstått att det fanns många olika ETar. Och alla var inte goda. Det finns till exempel andevarelser som lever på jordmänniskors energier, men också förbrukar dem liksom varulven suger ur sina offer.“ (s. 27)

Under en period av extrem trötthet och utbrändhet hör Ma en röst när hon kör bil på motorvägen utanför Stockholm. Rösten tvingar henne att svänga av på en liten grusväg. Hon stannar bilen och vandrar fram till en stenformation. Rösten berättar om Mas kommande uppgifter och kontakter med utomjordingar. Hon hittar en sten vid platsen. Ådringarna i stenen påminner om Orions stjärnbild. I intervjuer har Ma Oftedal hänvisat till att en del av hennes utomjordiska kontakter kommer från Orions stjärnbild. De är människoliknande, stora och långa.

För den kritiskt inriktade ufologen finns inte mycket att ta på i boken. Men Ma Oftedal har också i en tidningsintervju sagt att hon inte skriver för skeptikerna. Några UFO-observationer finns dock beskrivna. En vinterkväll med snöstorm och dålig sikt får Ma syn på ett ljus från sin bil. Hon hör sig själv ropa högt med metallisk röst: “Ma calling UFO! Don´t leave. I´m coming back. Don´t leave!“ (s. 168) Hon sätter på varningsblinkern och stannar vid dikeskanten. UFO:t har formen av en hel ljusramp med blåa och vita ljus. Ma öppnar dörren och tar cirka tio foton med sin kamera (de visade sedan bara snöflingor och mörker). Efteråt tolkar hon upplevelsen i psykologiska termer som orsakad av stress och oro. Tack vare Ma Oftedals öppenhet blir det nästan övertydligt att hennes upplevelser har en kompensatorisk psykologisk funktion. De blir ett sätt att hantera stress, depression, sömnlöshet, utbrändhet. Vårt behov av tröst är oändligt, skrev författaren Stig Dagerman. Man kan söka tröst och mening i nyandligheten, men det är en illusorisk tröst. Ma Oftedal gör det klassiska misstaget att tolka inre röster och syner som verklighet. Alla religioner – kulter, sekter, samfund – bygger sin tro på dylika upplevelser. Patetiskt men mycket mänskligt. Ma Oftedals otillfredsställda mänskliga behov lyser så naket igenom i boken att man inte kan känna annat än medlidande. Det är bara att hoppas att hon landar i någon trygg famn.

Slutligen aktualiserar Doxa en annan problematik. Vad händer om flera präster i statskyrkan byter ut Kristus mot rymdmänniskorna? Ma Oftedals agerande har diskuterats vid domkapitlet i Stockholm. Här finns en konflikt i vardande, eftersom flera präster följt i Ma Oftedals fotspår. Det får mig att tänka på Hjalmar Söderbergs ironiska kommentar: “Jag håller på statskyrkan som en motvikt mot den tilltagande religiositeten.“.

Ma Oftedal

Doxa: Till hela härligheten

Sellin & Partner Bok och Idé AB, 1996

Inb., 195 s.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 3, 1996)