Räcker vetenskapens metoder för att undersöka komplicerade ufo- och paranormala fenomen? Det är frågan man måste ställa sig efter att ha läst Hunt for the skinwalker. Science confronts the unexplained at a remote ranch in Utah. Författarna Colm A Kelleher och George Knapp ger i sin spännande bok en insideskildring av hur en grupp forskare försöker dokumentera en hel serie olika fenomen koncentrerade till en gård i Utah, USA.

1995 grundades The national institute for discovery science (NIDS) i Las Vegas, finansierat av fastighetsmäklaren Robert Bigelow. Genom journalisten George Knapp blev det känt att på en gård i Utah har det under lång tid rapporterats en mängd olika fenomen: ufo, bigfoot, oförklarliga djurstympningar och paranormala fenomen av skilda slag. 1996 köpte NIDS gården och anställde ett team forskare med uppgift att försöka vetenskapligt dokumentera fenomenen. Gården går under namnet Skinwalker ranch, hämtat från de lokala indianernas föreställningar om skinwalker, en person med övernaturliga krafter som kan förvandla sig till olika djur. I nordisk mytologi kallas motsvarande person hamnskiftare. Boken, som för övrigt inte är något för personer med svaga nerver, inleds med en lång serie skrämmande upplevelser som den tidigare ägaren, Tom Gorman (pseudonym) och hans familj varit med om. Första kapitlet beskriver mötet med en varg som attackerar en av familjens kalvar. Men vargen är tre gånger så stor som en vanlig varg och trots att Tom Gorman skjuter den tre gånger från nära håll reagerar den inte för skotten utan försvinner in i skogen.

Djur stympas regelbundet på gårdens ägor. Sonen Tad upptäcker en kviga vars hela bakdel skurits av med kirurgisk precision och utan något blod bredvid. Han hade passerat kvigan för tjugo minuter sedan och då var den utan skador. Familjen observerar regelbundet olika typer av ufofenomen, lågflygande trekantiga föremål, märkliga varelser och en mängd olika paranormala fenomen. Den psykiska stressen, alla rykten och den dåliga ekonomin till följd av dödade djur gör att familjen Gorman till slut ger upp och säljer gården. NIDS leddes (nedlagd 2004), förutom av Robert Bigelow, av Colm Kelleher, biokemist och expert på bioteknologi. Dessutom anställdes en sekreterare Mary Allman. Till gruppen knöts ett antal konsulter bland annat Jacques Vallee, John Schuessler, Harold Puthoff och Edgar Mitchell. I september 1996 installerade man en husvagn på gården med mängder av tekniska instrument för att kunna mäta olika typer av strålning. Dessutom kikare, kameror och videokameror utrustade för nattseende. Det första teamet bestod av Colm Kelleher, en fysiker och en veterinär som båda önskade vara anonyma.

Under sammanlagt åtta år tillbringade forskarteamen många timmar, både natt och dag på gården. Man intervjuade också boende i trakten för att samla så mycket data som möjligt om ufo- och andra observationer. Ekonomiskt hade man alla möjligheter. När som helst kunde ett privat jetplan flyga gruppen till området för studien. Trots alla instrument lyckades man aldrig filma eller registrera några fenomen som kunde presenteras som bevis för andra forskare. Vid flera tillfällen observerade gruppen ljusfenomen som uppträdde på ett intelligent sätt men registrerade data var alltför vaga för att vara intressanta.

Däremot upplevde flera av forskarna fenomen som var svåra att förklara. Fysikern Jim observerade i augusti 1997 tillsammans med en kollega ett ljusfenomen som svävade över ägorna. I kikaren ser Jim hur ljuset expanderar och formas till en tunnel. I tunneln framträder en stor mörk varelse som kravlar sig fram, hoppar ner på marken och försvinner. När de undersöker platsen där ljuset svävat känner de en stark lukt av svavel. En annan forskare ser en natt i sin kikare en stor svart skugga över ett träd. Plötsligt ropar han till sin kollega: ”Den har fångat mig. Den säger vi har er under observation”. Upplevelsen blev en chock för forskaren. Hans långa akademiska karriär hade aldrig förberett honom på att han kunde höra röster inom sig.

En central fråga som författarna till boken ställer sig är: Hade alla dessa fenomen som uppträdde på gården samma ursprung? De prövar en mängd hypoteser, avancerade skämt, hemliga militära experiment, misstolkningar av naturfenomen, utomjordiska besökare och till och med okända jordbaserade existenser. Men framförallt ställer de sig frågan, är det möjligt att använda den vetenskapliga metoden för att studera en ”intelligent, extrem anomali?” En intelligens som är helt oförutsägbar. De undrar om de istället kanske skulle ha använt sig av klassiska underrättelsemetoder, alltså en form av kontraspionage på en annan intelligens. Forskarna kämpade också med problemet att de gav sig in i områden som inte är vetenskapligt accepterade, det som Jacques Vallee kallar ”forbidden science”. Av den anledningen ville flera som knöts till projektet vara anonyma. Inte blev det lättare av att skeptikerrörelsens James Randi 1996 utdelade årets Pigasuspris till Robert Bigelow för en ”meningslös studie”. Med den inställningen från skeptikerrörelsen görs inga revolutionerande upptäckter. I sammanhanget kan jag inte låta bli att göra jämförelsen med den svenska skeptikerrörelsen där Sven Ove Hansson 1995 skrev att han tyckte UFO-Sverige istället för ufo skulle ägna sig åt astronomi och hembygdsforskning och andra skeptiker tyckte att Arkivet för UFO-forskning kunde läggas ner.

Efter åtta års undersökningar konstaterar Colm Kelleher i förordet till boken att vår värld synes vara ”mycket större, märkligare och mera komplicerad än vad någon av oss kan föreställa sig.” Med ett stänk av ironi och en underton av vemod avslutar han med att konstatera att den typ av fenomen som boken dokumenterar fortsätter att rapporteras runt om i världen. ”De är fortfarande oförklarliga. Och vetenskapen fortsätter att titta åt andra hållet.”

Colm A Kelleher, George Knapp

Hunt for the skinwalker. Science confronts the unexplained at a remote ranch in Utah

Paraview, New York 2005

304 s.

Håkan Blomqvist

(Publicerad i UFO-Aktuellt nr. 4, 2010)