Skönlitteratur

“If you don’t like to read you haven’t found the right book.”

JK Rowling

Författaren till Harry Potter-böckerna kanske har rätt. Det kan också finnas andra förklaringar till att man inte gillar att läsa. Att läsa innebär så mycket mer än att bara ljuda ihop bokstäverna. Att läsa innefattar också till exempel att skapa mening. Den som skriver en text vill förmedla något, och det är sedan läsaren som tolkar detta – utifrån sig själv, sina erfarenheter, sina kunskaper och mycket annat. Man kan säga att en text står i relation till både skrivare och läsare (se bl. a. Michail Bachtins dialogicitetsbegrepp). Texten står också i relation till tidigare texter (exempelvis skriver vi fortfarande dramatik, lyrik och epik, precis som de gamla grekerna), och framtida texter (se bl. a. Julia Kristeva). En enkel modell kan beskriva dessa perspektiv:

Tomrum

Tomrum i en text (termen myntad av Wolfgang Iser 1985) är intressant, roligt och viktigt att arbeta med tillsammans med elever. Författaren bjuder in läsaren till medskapande i texten genom dessa tomrum. Arbeta med tomrum: textsamtal, rollspel, bildskapande, eget skrivande.

Exempel på uppgifter:

• Gestalta personer och spela upp händelser som man förstår måste finnas eller äga rum men som man inte direkt får läsa om.

• Ändra en kritisk händelse i boken.

• Personer får agera i situationer som ej finns i boken.

• Intervjua någon av bokens huvudpersoner.

• Låta figurer från olika böcker som man läst träffas.

Skönlitteratur i undervisningen

”För andraspråkseleverna är skönlitteraturen det bästa läromedlet. Den ger en mer levande bild av den svenska kulturen och det sociala livet än lärobokstexter. Traditionella böcker som tränar språkfärdigheter i isolerade sammanhang är ofta helt obegripliga för dessa elever. En språkutvecklande undervisning utifrån skönlitteratur gagnar alla elever.” (Lindö, 2005 s. 82 Den meningsfulla språkväven)

Här är några saker att fundera över som lärare före, under och efter läsningen:

FÖRE LÄSNING: Vad måste förklaras för barnen innan ni läser boken?

• Förståelse vad gäller innehåll – kulturell förförståelse.

• Förförståelse vad gäller språket.

FÖRE LÄSNING: Språklig förståelse

• Är meningsbyggnaden lätt att förstå?

• Finns det ord som behöver förklaras före läsningen, alltså ord som är viktiga för att man ska förstå innehållet i helhet?

FÖRE LÄSNING: Vilka ord kan vara svåra?

• Ord som är ovanliga i talspråket.

• Kulturbärande ord.

• Fasta uttryck, pratikelverb, liknelse, bildspråk …

• Ord med flera betydelser.

• Sammansatta ord.

FÖRE LÄSNING: Förutspå

• Vad kommer att hända? Hur vet du det?

• Vilka kommer vi att möta?

UNDER LÄSNING: Bildanalys

• Är bilderna tydliga och lätta att tolka?

• Ger bilderna samma information som texten?

UNDER LÄSNING: Vilka ord kan vara svåra?

• Teman

• Kontrollera att barnen har förstått de ord som kan vara svåra. Hur gör man det?

• Prata om eventuella tomrum. Hur gör man det?

UNDER LÄSNING: Berättarteknik och persongalleri

• Förstår eleverna vad som händer? Hur arbetar man med det?

EFTER LÄSNING

• Hur ska texten bearbetas efter läsning?

• Hur ska de nya orden repeteras och befästas?

Samtalsmodell

1. Den inledande fasen som kallas den beskrivande då läsarna letar efter fakta i texten. Faktafrågor ställs för att se hur eleven har förstått texten.

2. Den personliga tolkningsfasen. Tolkningsfrågor som är handledande eller

utforskande frågor. Frågor om ”tomrummen”.

3. Analysfasen där textinnehållet relateras till ett större socialt sammanhang. Problematiserande frågor.

4. Den kreativa handlingsfasen. Man omsätter ord i handling.

(Alsing & Högström 2003, Böcker kan användas att tänka med.)

Läskoncept – information

Bakgrund, läsning

Vi lever i ett samhälle som blir mer och mer textuellt, men vi läser allt färre böcker. Det vill vi förändra! Därför ska vi läsa skönlitteratur! Höga förväntningar ger höga resultat och ju längre fri läsning utövats desto mer följdriktigt blir resultatet. Ungdomarna måste få välja boken de läser, och det kräver tid – och böcker och därför är skolbiblioteken så viktiga. Ungdomar måste se andra läsa. Att belöna läsning sänder budskapet att läsning är något tråkigt eller något som inte är värt att göra om man inte får en belöning/yttre motivation.

Harry-Potter-effekten visar oss:

… att ungdomar kan läsa!

… att ungdomar läser!

… att ungdomar tycker om att läsa!

… att ungdomar tycker om att läsa tjocka böcker!

… att ungdomar ger status åt läsning och läsare!

… att ungdomar gillar att läsa komplicerade böcker!

Instruktion till eleverna

För att hitta rätt bok att läsa kan man behöva hjälp: fråga din lärare eller bibliotekarie! När du hittat rätt bok: läs! För att upptäcka olika slags böcker behöver man läsa böcker i olika genrer, och det är en del av din läsuppgift.

Under läsåret läser du minst 15 böcker. Du provar också böcker i olika genrer. Gör så här:

• Ta hjälp av din lärare, klasskompis eller en bibliotekarie att hitta en bra bok.

• Läs! På lästiden och hemma.

• När du läst färdigt: fyll i tabellen här nedan. Berätta också om din bok för din svensklärare.

• Om du läser fler än 15 böcker fortsätter du bara att fylla i tabellen.

• Böcker på mer än 400 sidor räknas som 2 böcker.

På tal om genrer: Vi kommer gå igenom och beröra en hel del genrer på skolan, men det finns ju så många fler. Kungliga biblioteket i Stockholm har gjort en egen lista över de genrer som de använder sig av när de kategoriserar sina böcker när det gäller skönlitteratur för vuxna, vilken du kan hitta här: Skönlitterära genrer för vuxna.

Självfallet finns det fler genrer än denna lista tar upp, och du kan säkert komma på en hel del som du tycker saknas som t.ex. kriminalromaner etc. Detta kan bero på att vissa genrer anses vara en undergenre till andra, t.ex. kriminalromaner hör till den stora genren deckare. När de gäller realistiska ungdomsromaner så kan dessa ha drag från många genrer, men handlar om ungdomar och deras liv.

Litterära föreställningsvärldar

Judith Langer talar om litterära föreställningsvärldar, som man går in i när man läser. Man kan tänka att man gör det i flera steg:

1. Att vara utanför och kliva in i en föreställningsvärld:

Vilka ledtrådar hade du innan du började läsa?

Vilka ledtrådar hjälpte dig att förstå boken från början? (Ledtrådar kan vara: genre, erfarenheter, framsida/baksida/omslag, någon har berättat om boken eller sett filmen, igenkänning i karaktärer, miljöer, handling ...)

2. Att vara i och röra sig genom en föreställningsvärld.

Kunde du känna under läsningen av boken att du var ”inne i boken” = att du var fördjupad i texten, att du var fängslad av bokens berättelse?

Hur kopplade du det du läste till: dig själv, livet, omvärlden …?

Fick du idéer och tankar, till exempel om vad som skulle hända härnäst i boken?

3. Att stiga ut och tänka över det man vet.

Har du använt något som du läst i boken efter avslutad läsning? Det kan exempelvis betyda att något du läst har påverkat hur du tänkt i en viss fråga, gett dig en annan syn på något, förändrat ditt sätt att tänka om något.

Är det någon annan bok som du läst under året som gett dig nya tankar efter att du läst ut den?

4. Att stiga ut ur och objektifiera upplevelsen. (Distans från det lästa.)

Kan du jämföra boken med något annat du läst/sett/spelat?

Kan du fundera över författarens sätt att skriva och berätta?

Vad är det som gör att du gillade boken?

Högläsning

Läs högt för dina elever i alla åldrar! ”Bokläsning är överlägset för att föra in nya sammanhang och begrepp.” Caroline Liberg

”Vad är det då för speciellt med berättande och högläsning? Jo, de måste vara berättelser som liknar musik när det blåser. Den som lyssnar behöver inte förstå allt, men man kan klara betydligt svårare text när någon läser högt. Man uppfattar ändå en melodi, när man är en del i varm gemenskap, sitter nära, har samma puls.”(Ektröm & Isaksson 2003 i Lindö s. 50)

”Högläsning kräver mer av lyssnaren och därför är det viktigt att vi som lärare inför högläsningen har läst texten inte bara en gång utan flera gånger.” (Lindö s. 55)

”Uppläsarens litterära medvetenhet, förhållningssätt till sagor, dikter, noveller och bilderböcker är normerande för eleverna i klassrummet. Hennes intresse och entusiasm inför en speciell bok eller läsupplevelse genererar stimulans och nyfikenhet till barnen som lyssnar. Och motsatsen.Talar aldrig läraren om böcker, sin egen läsnings betydelse, eller olika bokhändelser, riskerar läsningen av skönlitteratur att bli enbart en pedagogisk fråga för eleverna.” (Thorson 1995 i Lindö s. 56)

”Att enbart läsa högt för barnen, utan att bearbeta textinnehållet, ger emellertid inte några större effekter, varken för barnens ordförråd, tidiga litteracitetsutveckling, medvetenhet om narrativa strukturer eller tillägnande av skriftspråkets mer komplexa grammatiska strukturer.”

Damber, 2014

Skickliga lärare i grundskolan ägnar 30 minuter/dag åt tyst läsning, som dock inte alltid är självständig. De ger eleverna stöttning, undervisar i tillämpning av läsförståelsestrategier flera gånger per vecka och ger eleverna stöd att hitta rätt böcker.