Läs- och skrivutveckling

Ehri (2005) delar in läsutvecklingen i fyra olika faser som hon menar utvecklas i olika takt och inte alltid linjärt. Fridolfsson (2008), Lundberg & Herrlin (2009) bygger sina beskrivningar på Ehris faser, men sätter andra namn på de olika utvecklingsstadierna.

Barnets läsutveckling börjar med att barnet ”låtsasläser” texter, t.ex. en saga som hon hört många gånger (pseudoläsning, logografisk läsning). Lundberg m.fl. (2003) lägger till att barnet nu känner igen sitt eget och andras namn som en ordbild. Barnet kan börja sin fonologiska resa genom att kunna höra och själv kunna rimma. Utvecklingen går vidare med att barnet kan markera stavelser i ord. Snart kan barnet identifiera första ljudet i orden för att så småningom kunna laborera med de olika ljuden i orden på olika sätt. Då har barnet enligt Ehri (2005) nått fas nummer två som kallas partial–alphabetic. När barnet lärt sig att koppla ihop alla bokstäver (grafem) och ljud (fonem) har hon nått den tredje fasen som Ehri (2005) kallar för fullalphabetic (fonologiskt- eller alfabetiskt läsande). Nu kan barnet läsa ut obekanta ord och skriva ut orden med alla ljud. Ehris (2005) fjärde fas consolidated alphabetic (ortografisk och morfologisk läsning) nås när barnet börjar bli bekant med ordmönster och kan börja läsa ut orden som en helhet. Barnet kan dela upp längre ord i stavelser och morfem, t.ex. ka-ra-mell, för att inte behöva belasta minnet lika mycket som när

Precis som med läsningen delar Fridolfsson (2008) upp skrivinlärningen i olika stadier. Pseudoskrivning eller lekskrivning kännetecknas av att barnet skriver bokstavsliknande krumelurer på ett papper. Barnet härmar den vuxnes sätt att skriva. Logografisk skrivning karakteriseras av att barnet kopierar ord. Hon använder oftast versaler vid skrivning och bokstäverna i ett ord kan byta plats med varandra eller orden kan skrivas i omvänd läsriktning. Det är ofta sitt eget namn barnet lär sig först. Alfabetisk- fonemisk skrivning innebär att barnet skriver ord genom att lyssna på de olika ljuden, ett i taget. Ortografisk skrivning innebär att barnet stavar utan att behöva gå igenom vilka bokstäver ordet innehåller. Det går snabbt att skriva och därmed har skrivningen blivit automatiserad. Den morfologiska skrivningen innebär att barnet har fått kunskaper om hur ord är uppbyggda samt om vilka morfologiska regler vår skrift har. Nu är barnet duktigt på att stava och kan därmed använda sig av den morfologiska principen i skrivandet.

Lundberg (2008) delar upp skrivutvecklingen i fem dimensioner: stavning, meningsbyggnad och textform, funktionell skrivning, skapande skrivning och intresse och motivation för skrivning. Inte heller dessa dimensioner anses ske linjärt utan utvecklingen kan ske samtidigt i olika dimensioner.

I den tidiga läsinlärningen är bokstavskännedom i sig viktigt, och sammankopplingen bokstavsljud och bokstavsnamn underlättar för eleverna att uppmärksamma att orden är uppbyggda av mindre enheter, grafem/morfem (Lundberg et. al, 2010). I en undersökning gjord av Leppänen et al.(2007) följde man 158 finska elevers läsutveckling från 5-årsåldern till årskurs 4. I undersökningen framkom att elevernas bokstavskännedom i början av förskoleklass hade det starkaste sambandet med elevernas läsförståelse och läsflyt i årskurs 4. Det som anses vara avgörande är att förstå den alfabetiska principen och kunna tolka enheter i skrift till tal (avkoda) samt översätta enheter i tal till skrift (Adams, 1990; Byrne, 1998). Här spelar känsligheten och medvetenheten om ljudstrukturer i ord, det vill säga fonologisk medvetenhet, en central roll.