Lärarkompetens och läroböcker

I konsensusrapporten (Myrberg, 2003) lyfts lärarkompetens fram som den utslagsgivande faktorn när det gäller elevers läsframgångar. Läraren måste ha ingående kunskaper om barns språk och språkutveckling för att kunna planera arbetet och möta varje elev. Om läraren behärskar många olika metoder kan han/hon anpassa dessa till sina elevers behov. Myrberg (2006) skriver att alla skolor borde ha minst en expertlärare i läs- och skrivinlärning för att vända den negativa lästrend som svenska skolbarn hamnat i de senare åren och att det är positivt att flera kommuner i Sverige använder sig av ett ”mentorsystem” där äldre erfarna lärare fungerar som handledare för yngre. Även Frost (2009) lyfter fram pedagogens erfarenhet av nybörjarundervisning som en viktig faktor för elevernas framgång. Han skriver att pedagoger behöver ha teoretisk kunskap om läsprocesser och läsmetoder för att bli framgångsrika.

Hög lärarkompetens är den enskilt mest betydelsefulla faktorn för ett framgångsrikt arbetssätt. En kompetent lärare behärskar många olika metoder och kan anpassa sin undervisning utifrån varje elevs förutsättningar. De lärare som är trygga i sin yrkesroll är sällan bundna till en bestämd läsinlärningsmetod (Frost, 2002). En skicklig lärare kan hjälpa eleven att finna de effektiva strategierna som krävs för att nå framgång (Myrberg & Lange 2006). Det är särskilt viktigt för grupper som är i riskzonen för lässvårigheter att få en undervisning som är organiserad och systematisk, med detta menas en undervisning som bygger på metodiskt testad och i praktiken prövad kunskap (Snow et al., 1998). Frost (2002) menar att undervisningsmetoden som läraren använder inte är avgörande för hur eleven presterar. Det är lärarens förmåga att kunna identifiera elevers styrkor och svagheter som beskrivs viktiga för att sedan kunna utforma undervisningen efter elevernas behov. För att upptäcka och identifiera elevers svårigheter krävs att läraren har teoretiska kunskaper om läs- och skrivprocessen. På så sätt kan man ringa in de områden som eleven och läraren måste jobba vidare med för att elevens läsförmåga ska utvecklas (Frost, 2002). Snow et al. (1998) anser att de elever som är i behov av stöd i sin läsning måste få undervisning av lärare som är specialister.

Damber (2010) nämner några viktiga faktorer hos framgångsrika pedagoger:

Myrberg (2007) konstaterar att lärarkompetensen är skolans viktigaste faktor för elevernas läsframgång och att valet av pedagogisk metod har visat sig spela mindre roll. Han skriver att ” lärare som lyckas ge sina elever en god läs- och skrivförmåga utmärks av en god förmåga att ”läsa” sina elevers inlärningsstrategier och ge målinriktat stöd till elever som valt mindre framgångsrika strategier”. (2007:79)

Konsensusrapporten (Myrberg, 2003) lyfter fram att läroböcker kan ha en viktig roll för att utveckla elevernas ordförråd och läsförståelsestrategier men att de i många fall utformas med korta ord, korta meningar och kortfattade texter för att göra läroböckerna lättlästa och att de då istället blir svårlästa. Där står också att det är viktigt att läs- och skrivundervisningen i skolan bedrivs med metoder som är dokumenterat framgångsrika.