Språklig medvetenhet

Med språklig medvetenhet menar vi förmågan att skifta uppmärksamhet från språkets innehållssida till dess formsida, alltså hur någonting sägs och inte bara vad som sägs (Olofsson, 2009). Barnets kognitiva utveckling leder till en mer medveten relation till språket och därför utvecklas även den språkliga medvetenheten, dock leder inte den språkliga och kognitiva förmågan automatiskt till språklig medvetenhet. Forskning styrker att tidiga pedagogiska insatser kan förbättra språklig medvetenhet och barn som har övats i språklig medvetenhet har uppnått bättre resultat när det gäller att läsa och stava (Snow et al.1998). Även i samband med att barnet lär sig läsa och skriva utvecklas den språkliga medvetenheten, språket blir synligt i den första läs- och skrivinlärningen och barnet reflekterar över språket på ett nytt sätt (Lundberg, 2006a; Snow et al., 1998). Språklig medvetenhet är ett samlingsbegrepp och omfattar fonologisk, morfologisk, syntaktisk, pragmatisk och semantisk medvetenhet. Att vara fonologiskt medveten innebär kännedom om språkets ljudsida, alltså förmågan att vara uppmärksam på de ljud som ingår i ord. Morfologisk medvetenhet omfattar ord som enhet och olika orddelars tillämpning. Språkets regelsystem kring hur ord sätts ihop till satser benämns som syntaktisk medvetenhet. Den pragmatiska medvetenheten handlar om språkets funktion, hur språket används och semantisk medvetenhet om dess betydelse och innehåll (Gillon, 2004).

Bornholmsmodellen är utarbetad efter en studie på förskolebarn i Danmark (Lundberg, Frost & Petersen, 1988). Syftet med studien var att ta reda på om det var möjligt att stimulera språklig medvetenhet och att bekräfta ett positivt samband mellan fonologiskmedvetenhet och tidig läsinlärning. Nästan 400 barn ingick i studien som var uppdelad i en experimentgrupp på Bornholm och en kontrollgrupp på Jylland. Barnen testades i språklig medvetenhet både före och efter studien. Lundberg, Frost och Petersen hade cirka ett år före studien började i ett samarbete med lärare utformat övningar till Bornholmsstudien. Ett schema av övningarna utformades med en genomtänkt progression. Övningarna gjordes med barnen dagligen i ca 15-20 minuter under en 8-månaders-period. Fokus låg på att lekarna skulle vara välstrukturerade, lärarledda och lustfyllda. Några övningar skulle sedan upprepas under en 8-veckors-period under första klass. Resultatet av undersökningen blev att experimentgruppen klarade testen som utfördes efter undersökningen bättre än kontrollgruppen. Studien verkade fungera allra bäst på de barnen som hade haft lägst språklig medvetenhet före studien. Stor effekt märktes i den fonologiska medvetenheten för alla barnen i experimentgruppen. Även på ordavkodning och stavning märktes en tydlig effekt. Lundberg, Frost och Petersen (1988) märkte effekten redan i första klass men det märktes också en tydlig effekt av studien ända upp till tredje, fjärde klass.

Lundberg (2007) menar att Bornholmsmodellen baseras på språklekar som kan utveckla barns läsinlärning innan de börjar skolan och de barn som får ägna en liten stund varje dag åt språklekar klarar läs- och skrivinlärningen bättre. Lekarna är uppbyggda så att de ska vara lustfyllda, skapa glädje och nyfikenhet. Författaren delar in språklekarna i fem kategorier.

Lundberg (2007) skriver att man måste gå igenom alla lekarna noga och i rätt ordningsföljd om man ska få goda resultat, eftersom svårighetsgraden ökar. Programmet omfattar ett 40-tal lekar och Lundberg rekommenderar att man ägnar högst en kvart om dagen till språklekarna. Under ett sådant pass bör man hinna med flera lekar. Programmet bör gås igenom på ungefär 15 veckor men naturligtvis anpassat efter barnens förmågor.

I Konsensusprojektet (Myrberg, 2003) är många forskare positiva till modellen eftersom den grundas på ett experiment kring fonologisk medvetenhet hos sexåringar och att metoden gav goda resultat framförallt för barn i riskzonen för att få läs- och skrivsvårigheter. Att flera uppföljningar av metoden har visat på samma resultat stärker dess trovärdighet.

Bornholmsmodellen bygger på den syntetiska metoden för läs- och skrivinlärning. Det finns ingen studie som styrker att en syntetisk metod skulle vara mer gynnsam än en analytisk. Lärarens kunskap och en kombination av olika arbetssätt anses vara mest effektivt (Billing, 2012). Man kan alltså dra slutsatsen att Bornholmsmodellen varken skulle vara mer eller mindre effektiv än någon annan metod. Snarare skulle användandet av denna metod kunna bero på att det i Sverige finns en lång tradition av att arbeta med syntetisk metod vid läs- och skrivinlärning i skolan. Eftersom förskoleklassen numera ligger inom skolans organisation är det möjligt att verksamheten influerats av skolans tradition. Bornholmsmodellens svenska rötter skulle kunna förklara dess popularitet inom svensk undervisning. Användandet av Bornholmsmodellen motiveras främst med att man genom denna metod leker in språket vilket pedagogerna anser tilltalar barnen (Fast, 2007).