Tsar Vsevolod den Förskräcklige
År 723 - Återuppbyggnad av Triman
Efter fredsfördraget med Frakai påbörjade tsar Nikovar den svåra processen att återuppbygga landet. Hans äldste son Vsevolod var fostrad att efterträda honom på tronen, medan de övriga barnen hade viktiga poster i riket. Döttrarna styrde egna provinser medan den yngste sonen Bezlav var gift med kniaginia Navara av Kardomir och dämed det den boyar som representerade Kardomir vid tsarens hov.
För en tid verkade det som att tsar Nikovar skulle lyckas återföra Triman till dess forna storhet – boyaren av Ledoslavl hade hittat silver som genom beskattning även gynnade tsarens skattkammare, Kardomir medverkade till återställandet av hirden och bidrog med stål till riddarna för tillverkning av rustningar och vapen, fred rådde vid rikets gränser och tsaren var respekterad och understöddes av Drevnedubs och Gradoslavls kniazer.
År 733 - Tsar Vsevolod
Man trodde att de goda tidena skulle fortgå även efter tsar Nikovars plötsliga frånfälle år 733, men den nye tsaren ansåg att han behövde befästa sin makt. Detta resulterade i en bitter fejd mellan inte bara tsaren och kyrkan utan även mellan tsaren och flertalet kniazer – särskilt hans egen syster, kniaginia Olga, som var mycket from och hängiven sin tro.
Tsar Vsevolod stiftade nya lagar och när Folkets Råd, som återupprättats av hans far, motsatte sig det upplöste han det år 737. Han höjde skatterna och fråntog många deras privilegier. Därtill gjorde han det olagligt för ofrälse att bära vapen.
Emedan tsaren kände att han höll på att förlora greppet om den makt som givits hans far kallade han på de frakiska Änglariddarna för att hjälpa honom utrota förrädare och kättare. Hans svärfar, Frakias kung, stod gladeligen till tjänst. Kniaz Bereslav av Drevnedub motsatte sig detta och lämnade sin post i protest.
Tsar Vsevolod ansåg även att han själv – inte hans äldre syster - skulle ha ärvt Jereman. De blev också bittra fiender över tsarens reformerade lagar, som kniaginian menade gick emot Svarogs vilja.
År 739 - Tulgarerna attackerar Jereman
När tulgarerna attackerade Jereman år 739 var tsaren ovillig att hjälpa dem och tog sådan tid på sig att mobilisera armén att tulgarerna tog sig hela vägen till Vostokograd och belägrade det innan tsarens armé ens nått fram till Jereman. Vostokograds murar bräcktes och dess invånare gömde sig i borgens huvudbyggnad, som försvarades av kniaginia Olga och hennes riddare. Plundrarna brände staden i ett försök att röka ut de som höll till i huvudbyggnaden. Detta lyste upp natthimlen och förtrupperna i tsarens armé, ledda av riddar Vratslav, såg det. Man skyndade mot staden och lyckades attackera tulgarerna bakifrån, just som de stormade huvudbyggnaden. Tulgarerna förlorade, men kniaginia Olga – som lett sina riddare i en motattack - dödades tillsammans med majoriteten av Jeremans riddare.
Vratslav tryggade borgen och kunde driva ut de tulgariska ryttarna från Jereman innan tsarens armé nådde Vostokograd. När nyheten om kniaginia Olgas död nådde Jarslav utropade tsar Vsevolod sig själv till kniaz av Jereman och gjorde provinsen till en del av sitt tsardöme. Många motsatte sig detta, i synnerhet Vratslav som krävde att tsaren utsåg en ny kniaz. Vratslav slängdes i tsarens fängelsehålor för att svältas till döds, medan tsaren skickade Änglariddarna att utplåna all opposition.
Vratslav svalt inte ihjäl som tsaren avsett, eftersom tsardottern smög till honom mat. Med hennes hjälp lyckades han även fly från fängelset. När tsaren upptäckte att Vratslav rymt blev han än mer övertygad om att förrädare fanns överallt. I synnerhet anklagade han tiggarriddarna, som motsatte sig Änglariddarna då de såg dem som utländska trupper i sitt land.
Tiggarriddarna hade, som de tiggare de var, inget av värde, så tsaren förde ett kostsamt krig mot dem utan några förhoppningar om rika krigsbyten som kunde täcka hans förluster. För att kunna betala sina trupper såväl som sin svärfar för nyttjandet av Änglariddarna och även kompensera för de skatter som inte kunde samlas in, emedan byborna flydde från byarna istället för att betala, såg tsaren sig om efter ett mer lönsamt mål. Kanske var det önsketänkande, kanske lade han för stor vikt vid rykten, men tsaren trodde att kyrkan förfogade över enorma guldreserver. Alltså förklarade han krig mot kyrkan för att de inte underkastade sig hans styre.
År 742 – Krig mot kyrkan
När tsar Vsevolod förklarade krig mot kyrkan år 742 och började plundra kyrkor hade folket fått nog och reste sig mot honom. Den nyligen utropade kniazen av Gradoslavl, Vratslav, såg det som sin uppgift att leda folket mot tsar Vsevolod. Ledoslavl och Kardomir ställde sig på tsarens sida medan Drevnedub inledningsvis förhöll sig neutralt. Dock erbjöd Drevnedub en fristad till vemhelst som flydde undan tsarens vrede.
Rebellerna, som antagit den forna Folkets Armés namn, var segerrika och åtskilliga ofrälse deserterade från tsaren för att ansluta sig till dem. År 743 lyckades de belägra huvudstaden, Jarslav, och krävde tsarens abdikation.
År 744 - Frakaia och Ledoslavl invaderar Drevnedub
Medan Trimans tsar var upptagen med Folkets Armé övertalade den frakiska kungen Ledoslavl att invadera Drevnedub. Han ledde sina arméer genom Ledoslavl och belägrade Vailano år 744. Drevnedubs milis försökte häva belägringen, men då frakerna använde sig av mörk magi föll staden. Drevnedubs kniaz dog i strid likväl som större delen av Drevnedubs armé.
Den frakiska armén tågade vidare mot Dubrovo. Det sägs, men har inte kunnat bekräftas, att en Dödens Ängel uppenbarade sig utanför Dubrovo för att strida mot de frakiska inkräktarna. Andra säger att det var den forne kniazen Bereslav. Dock förefaller det ligga sanning i att någon form av gudomligt ingripande ägde rum, för de som försvarade Dubrovo var för få för att kunna hålla staden mot den frakiska armén - ändå misslyckades frakerna med att inta den borgkärnan och deras armé decimerades genom magi.
Medan frakerna attackerade Drevnedub, skickade Ledoslavl och Kardomir sina riddare mot Folkets Armé för att häva belägringen, men när de närmade sig lägret runt Jarslav stoppades de av Drevnedubs milis, som krävde att de skulle hålla sig utanför konflikten och istället begära förhandlingar mellan tsaren och folket. De numeriskt underlägsna riddarna gick med på det. Tsaren vägrade dock förhandla.
Folkets Armé stormade staden och tsarens borg och tvingade honom att avsäga sig tronen. Då kniaz Vratslav inte ville skapa en tradition av att ta tronen med makt och inte heller hade någon större önskan att regera över Triman vägrade han låta sig utropas till tzar. Istället förhandlade Ädlingarnas Råd med representanter för Folkets Armé och tsarens dotter, prinsessan Vasilisa, valdes till tsartisa. Hennes regim blev dock kort, då hon försvann bara några månader efter kröningen. Den avsatte tsar Vsevolod blev funnen mördad, halshuggen av en stor klinga, natten efter hennes försvinnande.
Krig om tronen
År 745 - Oenighet om tronföljden
Efter tsar Vsevolods död kunde Ädlingarnas Råd inte enas om vem som skulle bli deras näste regent. Tsar Vsevolod hade inte någon annan arvinge i rakt nedstigande led än dottern Vasilisa och sålunda krävde kniaginian av Kardomir titeln för egen del, emedan hennes make var såväl tsar Vsevolods bror som tsarens kansler. Ledoslavl kunde inte acceptera en kvinna på tronen och vägrade rösta till hennes fördel.
Många hade hoppats att kniaz Vratslav skulle krönas till tsar, men han överlämnade kniaztiteln till sin yngre bror, Rastislav, och svor tiggarriddareden varefter han begav sig norrut till klostret Sviatogor, där han fick inträda i Kopparvakten som den yngste och den ende någonsin som fått en plats bland dem på egen begäran, istället för att bli erbjuden en plats.
Gradoslavls nye kniaz hade inga problem med en kvinna på tronen. Dock hade han alltid upplevt sig stå i skuggan av brodern Vratslav. Nu såg han en möjlighet att höja sig över honom genom att själv bli tsar, eftersom hans provins var den mäktigaste. Ledoslavs kniaz höll inte med, utan hävdade att hans provins var den mäktigaste och att han själv låg närmare till i tronföljden.
Drevnedub gjorde som de brukade och avstod från att rösta och Jereman saknade representant. Därmed kunde inget enigt beslut fattas. Kardomir höll icke desto mindre tsarens territorier genom tsarens kansler Bezslav, vilken de försökte presentera som en ny kandidat till tronen.
Gradoslavl vägrade acceptera honom och allierade sig med Ledoslavl i ett försök att driva ut de kardomiriska styrkorna. Kardomir tvingades retirera, men Ledoslavls och Gradoslavls kniazer kunde inte enas om vem som skulle hålla tsarens territorier i väntan på att en ny tsar valdes och började strida mot varandra. Tillsist lyckades Gradoslavl driva ut Ledoslavl.
År 746 - Kardomir ockuperar norra Jereman
Under våren marscherade Kardomir in på jeremanskt område och ockuperade dess norra delar. Under tiden försökte Ledoslavls kniaz utöka sitt område genom att invadera drevnedubskt land. Visserligen var han inledningsvis framgångsrik, men befolkningen flydde och det fanns inte mycket att vinna på att plundra de övergivna byarna.
År 747 - Krigen om kronan inleds
Drevnedubs kniaz inledde en motattack och drev tillbaka Ledoslavl till deras eget territorium. Ledoslavls kniaz åkallde hjälp från sin släkting, kungen av Frakia, för att invadera Drevnedub. Kungen hörsammade visserligen kallelsen, men var mer intresserad av att strida mot Gradoslavl och med hans hjälp attackerades Gradoslavl från två fronter – nord och väst. Gradoslavls kniaz tvingades retirera med sina trupper för att försvara den egna provinsen, vilket medförde att Ledoslavl kunde invadera tsarens territorier.
Gradoslavl bad Drevnedub och Kardomir om hjälp mot Ledoslavl och Frakia. Detta föranledde Drevnedubs kniaz att leda sina bogatyrer till Gradoslavl för att försvara dess västliga gräns. Kardomir tog längre tid på sig. Kniaginian krävde i gengäld hjälp att ockupera Jererman. Gradoslavls kniaz vägrade då han med hjälp av Drevnedub kunnat driva ut frakerna.
När den västliga gränsen var tryggad, ledde han en motoffensiv mot de ledoslavska trupperna på tsarens domäner. Med segern säkrad marscherade han vidare österut i förväntan att kunna hålla även Jereman och därmed kunna utropa sig själv till tsar, med hopp om uppbackning av Drevnedub. Drevnedub vägrade dock ställa sig bakom att Gradoslavl intog Jereman, utan krävde istället att en jeremansk kniaz skulle utses.
År 749 - Drevnedub attackeras och Dubrovo belägras
Kardomir och Gradoslavl fortsatte bekämpa varandra på såväl jeremanskt som kungligt område. Under tiden inledde Ledoslav, stödd av frakernas kung, en ny attack mot Drevnedub. Drevnedub åberopade hjälp från Gradoslavl, men Gradoslavls kniaz hade fullt upp med att skydda sin västliga gräns och med att strida i Jereman och hade därmed inga trupper att skicka.
Mycket av Drevnedubs territorium var bränt och inkräktarna belägrade Dubrovo. Drevnedubs kniaz beordrade då hela Drevnedub till strid. Han ville dock inte ta strid med hela den förenade armén av ledoslaviska och frakiska riddare. Istället terroriserade hans trupper deras läger nattetid och anföll deras underhållslinjer så Drevnedub i sin tur belägrade den belägrande armén.
Eftersom vintern var i antågande ville frakernas kung retirera, medan Ledoslavls kniaz vägrade. När den frakiska armén försökte dra sig tillbaka, omdirigerades den och tvingades tillbaka till stadsmurarna. Frakernas kung ledde sina riddare till floden och försökte ta sig över isen. Här attackerades han dock av den drevnedubiska milisen och besegrades, emedan många av hans tungt beväpnade riddare gick genom isen och drunknade. För att kunna dra sig ur hade kungen hade inget annat val än att underteckna ett förödmjukande fredsfördrag. När frakerna var avklarade attackerade Drevnedubs milis ledoslaverna, som satt som i en rävsax mellan dem och Dubrovos belägrade invånare. Kniazen av Ledoslavl dödades i striderna och hans arme krossades.