Part 1: how Triman became Triman

De första nybyggarna

Inga uppgifter finns om när de första nybyggarna nådde fram till Trimanälven. Somliga menar att de härstammade från de sydliga öarna och andra menar att de kom västerifrån, från dagens Frakia. Oavsett varifrån de kom sägs det att de inte var de första att bosätta sig i det som idag är Triman, emedan det inte var nybyggarna som uppförde klostret Sviatogor. Kyrkan tvistar om saken.

Dock berättas i Legenden om Trim hur en man kom dit och lade grunden för ett samhälle. Där älv och hav möttes levde nybyggarna sedan av jordbruk och fiske. Landet var rikt och folket var tillfreds med livet.

År 0

På en ö i Trimanälven restes den allra första kyrkan till Svarogs ära och Trimans tideräkning utgår från när den stod färdig – år 0. Den uppfördes av lokalbefolkningen med hjälp av prästerskapet från den gamla skogen i norr, där det redan då existerade ett litet samhälle vid klostret Sviatogor och som dyrkade Svarog.

300-talet – Frakerna invaderar

Under seklernas gång ökade befolkningen och även odlingsmarkerna väster om älven bebyggdes. Dock spred sig ryktet om de rika jordägarna och någon gång under 300-talet började frakiska trupper attackera jordbruken och krävde att bönderna lämnade tribut och svor trohet till diverse frakiska hövdingar, beroende på varifrån trupperna kom. Trimanerna hade få möjligheter att bjuda frakerna motstånd då dessa var fullfjädrade krigare med bronsvapen av högsta kvalitet medan de själva var bönder med endast odlings- och jaktredskap, såsom pilbågar och spjut, att försvara sig med. En del flydde således norrut medan andra accepterade de frakiska hövdingarnas överhöghet.

En av de som flydde var en man vid namn Mikula. Långt i norr byggde han en by nära älven åt såväl sin egen familj som många andras. Därefter begav han sig till Sviatogor för att söka Svarogs välsignelse att sätta sig upp emot de frakiska inkräktarna. När han återvände till sin by var han en förändrad man. Det sägs att han kunde anta djurskepnad och utföra magiska bedrifter. Han medförde även den allra första rustningen som ägts av en triman.

Rustningen gjorde Mikula oövervinnerlig i strid och han gjorde liknande munderingar till sina vänner. Tillsammans färdades de sedan söderut och västerut och tog strid med frakerna. Många är legenderna om bataljerna mellan Mikula och frakerna. Till syvende och sist var det dock Mikula som avgick med segern och frakerna fick retirera.

Trimans folk ville utropa Mikula till hövding enligt frakisk sed. Han vägrade dock med förklaringen att i Svarogs ögon var alla jämlikar, således ville han inte ha någon titel. Istället skulle han återvända till sin familj och uppföra en kyrka. Den eller de som behövde hans hjälp hade bara att sända bud efter honom.

370-talet – Grundandet av Gradoslavl

Folket som tvingats underkasta sig frakiskt styre upplevde Mikulas löfte om hjälp som otillräckligt och började utse hövdingar ur de egna leden, de tog fallna frakers vapen eller smidde egna. Varje ledare grundade en egen stad som hen kallade sitt högsäte och uppförde även kyrkor till Svarogs ära. Snart behärskade de landet från sydvästra bergen på båda sidor om älven ända ut till havet och krävde genomresande på tull, men ännu hade området inget eget namn. Det fick det först år 420.

Vid den här tiden ökade handeln runt Trimanälven och skepp kom seglande från Vesans till Trimans stränder, dels för att bedriva handel men också för att genomföra pilgrimsfärder till Sviatogor, klostret bland bergen

År 396 – Kyrkan i Dubrovo

Tillbaka hos sin familj uppförde Mikula den utlovade kyrkan i det som sedermera blev Dubrovo, Drevnedubs huvudstad, men vid 300-talets slut fanns där inte ens bosättningar. Mikula ansåg det ändå vara en bra plats för en kyrka. Den färdigställdes år 396 och blev därmed den andra kyrkan rest på trimanskt jord. Kyrkan i Dubrovo står än i denna dag, och enligt ryktet finns där ett träsnideri gjort av Mikula som föreställer Svarog och ett annat, av okänd slöjdare, som avbildar den åldrade Mikula.

Enligt sägnen dog Mikula inte, utan istället sammankallade han sin familj och förklarade att det var dags för honom att lämna dem – varpå han förvandlades till en eldfågel och flög till klostret bland bergen.

År 420 – Gradoslavl

Förbundet av hövdingar beslöt att kalla det område de hade under sitt styre för Gradoslavl och menade att det, liksom Frakia, borde vara ett eget land. De kunde dock inte enas om vem av dem som skulle leda dem alla, då envar ville ha den posten själv. Tillsist, efter ett ingripande från kyrkan, beslöt man att hålla val. Varje hövding hade en röst och följaktligen fick varje hövding en röst var i valet.

När kyrkans äldste, som skötte valet, såg detta, förklarade de att detta visade hur svagt förbundet i själva verket var och meddelade att hövdingarna borde sträva efter att förbättra levnadsvillkoren för sina respektive folk hellre än att söka makt för egen del. Den som lyckades bäst med detta var den som var mest värdig posten som kniaz.

År 421 – Amiral Ammirateus från Vesans erbjuds styra Gradoslavl

För en tid följde hövdingarna kyrkans påbud, men fann det tillsist vara en alltför tråkig och utdragen process. Istället enades de om att erbjuda den vesanske amiralen Ammirateus att bli deras ledare. Ammirateus antog erbjudandet, valde staden Woldar till sitt högsäte och gav adelstitlar till sina egna män istället för de lokala hövdingarna. Följaktligen blev han genast impopulär.

År 429 – Ammirateus attackerar Dubrovo och ansluter sig till inbördeskriget i Vesans

Under de årtionden som gått sedan Mikula uppförde sin kyrka hade hans och hans vänners ättlingar uppfört staden Dubrovo runt den. Ammirateus krävde tribut även därifrån. Man vägrade, varvid Ammirateus ville dra i krig mot dem. De lokala hövdingarna mindes dock hur Mikula hjälpt dem och deras byar och vägrade ta del i detta.

Ammirateus försökte då äkta Dragoslava som var dotter till en av hövdingarna. Hon vägrade och rymde till Dubrovo, där hon tog sin tillflykt. När det kom till Ammirateus kännedom att det var där hon gömde sig, attackerade han staden. Hans arméer drevs tillbaka av lokalbefolkningen, under ledning av Misha – en kvinna som enligt legender från Drevnedub förvandlade sig till en gigantisk björn.

Misha blev sedermera ledare för Dubrovo och dess omgivningar. Hennes ättlingar grundade den drevnedubianska kniazi-ätten.

I hopp om att vinna allierade till sitt krig mot Dubrovo anslöt sig Ammirateus till det pågående inbördeskribet i Vesans. I hans frånvaro uppbådade Dragoslava en armé och marscherade mot Gradoslavls huvudstad Woldar. Hon lyckades inta staden och utropades till kniaginia av Gradoslavl.

Den sida i det vesanska inbördeskriget som Ammirateus anslutit sig till förlorade och retirerade mot Gradoslavl. Dragoslava vägrade dock släppa in dem i sitt rike, varför de blev kvar ute till havs. Därifrån inledde de plundring av såväl Frakias som Gradoslavsls kuster och anföll de sydliga öarna Rhin, Dol och Ton, nära Trimans gräns. Såsmåningom tog de sig även för att plundra vesanska skepp och kustbyar.

År 430 – Vesan anfaller Gradoslavl

Eftersom vesanerna såg Ammirateus som Gradoslavs regent attackerade den vesanska flottan Gradoslavl i hopp om att det skulle göra slut på hans piraträder. Sändebud skickades från Gradoslavl till Vesan och informerade om att Ammirateus var förvisad från landet. Vesanerna vägrade dock upphöra med sina anfall och belägrade Woldar.

Trots att hon var höggravid och möjligheterna till seger över vesanerna var försvinnande små vägrade Dragoslava lämna sin stad. Majoriteten av stadens medborgare flydde, men många beväpnade sig och lovade att försvara Dragoslava med sina liv. Dessa välsignades av Svarogs kunskapare och svor bogatyreden. Dessa Dragoslavas bogatyrer lyckades, trots stora förluster, hålla staden. Som belöning för detta fick de äran att bli kniazen/kniaginian av Gradoslavls hird, då och i alla kommande generationer.

År 440 – Gradoslavl och de södra öarna ingår allians

För att skydda sig mot Ammirateus ingick Gradoslavl och de södra öarna en allians. Gradoslavl hade få skepp, varav de flesta i huvudsak var anpassade för att segla på älvar, men Svarogs kunskapare läste magiska formler över dem så de kunde segla på havet och attackera Ammirateus flotta. Skeppen från Gradoslavl och de södra öarna var mindre, snabbare och mer lättmanövrerade än piraternas och lyckades därmed driva tillbaka den anfallande flottan.

De södra öarnas invånare såg detta som ett mirakel och ville veta mer om Svarog. Därmed stannade ett fåtal kunskapare från Gradoslavl kvar på öarna för att bygga kyrkor och lära befolkningen.

År 442 stod den första av de sydliga öarnas kyrkor klar.

År 456 – Ammirateus dödas

Åtskilliga sammandrabbningar mellan gradoslavlerna och Ammirateus följde innan han slutligen dödades av Dragoslavas son, Jaroslav, som högg av honom huvudet i envig.

Under Dragoslavas regim växte sig konfederationen stark och folket ville att hennes ätt skulle förbli Gradoslavls regenter, varför de utsåg Jaroslav till Gradoslavls kniaz.

Ätten Dragoslav

Gradoslavl frodades under Dragoslavas ättlingar (av historikerna benämnd Dragoslaverna eller den Kungliga Ätten Dragoslav). Riket växte sig mäktigt och skapade fredliga förbindelser med sina grannar i norr och söder – drevnedubs medborgare, fiskarna från Rhin, Dol och Thon. De lyckades också åstadkomma en icke-aggressionspakt med Vesans genom att att ge dem rätt till skattefri handel i staden Jarslav, som grundats runt den första kyrkan av Jaroslavs son Izislav och som han uppkallade efter sin far.

Under kommande decennier utkämpades åtskilliga krig mellan Gradoslavl och Frakia. Inledningsvis hade Frakia övertaget men genom en allians med Drevnedub kunde Dragoslaverna driva tillbaka de invaderande styrkorna. Drevneduberna följde dock ogärna gradoslaverna in på frakiskt territorium, vilket de ville för att få ett slut på invasionerna. Det föranledde den dragoslaviske kniaz Slavolub att söka andra allierade.

År 516 – Äktenskap med Vesans

Kniaz Slavolub äktade en vesansk prinsessa och säkrade därmed vesanskt stöd mot Frakia. I gengäld gavs vesanerna tillstånd att söka efter järn i de östliga träsken och ta dem som sitt eget land. Arrangemanget ledde förvisso till seger över frakerna men i och med det hade kniaz Slavolub släppt in det som sedermera blev Svarta Magi i Triman.

Under de 50 år som följde byggde vesanerna befästningar i träsken och gjorde vad man kunde för att att slå in en kil mellan Gradoslavl och Drevnedub. I och med att makt och inflytande ökade utropade man sig till ett eget land – Kardomir.

År 566 – Drevnedub i krig med Svarta Magi – Gradoslavl är neutralt

Drevneduberna anklagade kardomirs Svarta Magi för att utöva mörk magi, varpå Svarta Magi förklarade krig mot Drevnedub. Gradoslavl lät meddela att man förhöll sig neutral. Vad varken Drevnedub eller Gradoslavl visste var att Svarta Magi, som ständigt eftersträvade ökat inflytande, samtidigt började sända orosstiftare in i Gradoslavl för att att vända folket mot Svarogs kyrka.

Drevnedub såg Gradoslavls neutralitet som förräderi. Istället sökte man hjälp från Sviatagor-klostret, varifrån de fick mäktiga artefakter för att bekämpa den mörkmagi som utövades av Svarta Magi.

År 568 – Fred med Frakia

I och med kriget upphörde all handel mellan Gradoslavl och Drevnedub. Gradoslavl nödgades hitta nya handelsförbindelser och sökte allians med Frakia. Vid förhandlingarna mellan regenterna nyttjades den frakiska grenen av Svarogs kyrka. Detta försvagade klostret Sviatogors inflytande i Gradoslavl – i synnerhet hos adeln.

Under Slavolubs dotters, kniaginia Vasilisas, regim skrevs freds- och handelsfördrag med Frakia. Så länge hon regerade förblev Gradoslavl neutralt och upplät rentav landområden till Svarta Magi för att undgå krig med dem. Kniaginia Vasilisa själv var emot det men röstades ned av Ädlingarnas Råd.

Kyrkan motsatte sig denna politik och matriarken Olga, Sviatogors äldste, försökte påverka ädlingarna att förena sig med Drevnedub i striden mot Svarta Magi. Men då Svarta Magi föreföll ha övertaget föredrog adeln neutraliteten.

År 571 – Kniaz Ladamír ärver tronen

Kniaginia Vasilisa efterträddes av kniaz Ladamír som var väldigt positivt inställd till allting frakiskt. Medan modern styrde Gradoslavl hade han färdats till Frakia för att dubbas till riddare av den frakiska kungen och bott där i flera år. Under de åren äktade han en frakisk prinsessa och vid moderns död återvände han till Gradoslavl med frakiska riddare i sitt följe.

Han ändrade kniazens bogatyrvakt så den kom att likna de frakiska riddarna, organiserade turneringar liknande de som hölls i Frakia och deltog även själv i dem vid ett flertal tillfällen. De frakiska riddarna förlänades land och titlar i Gradoslavl och blev en del av kniazens hird tillsammans – men ändå skilda från – bogatyrriddarna.

År 581 – Kniaz Mstislav ärver tronen

Ladamírs son, kniaz Mstislav fortsatte på den av fadern inslagna linjen och snart stiftade han lagar som gjorde bönderna till adelns livegna. Matriark Olga protesterade och menade att det inte var i överensstämmelse med Svarogs lära att hålla sig med livegna, men kniaz Mstislav vägrade avskaffa såväl lagarna som förtrycket. Istället krävde han att kyrkan skulle svära trohet till kniazen och att kniazen skulle utse kyrkans patriark, i enlighet med Frakisk sed.

Första kriget mot kyrkan

År 583 – Krig mot kyrkan

År 583 gav Svarta Magis nära två decennier långa uppviglande mot kyrkan resultat. Kyrkan vägrade böja sig för kniaz Mstislavs krav på att överta styret vilket ledde till inbördeskrig mellan staten och kyrkan. Gradoslavs kniazer upplevde sedan lång tid tillbaka att de hade föga makt jämfört med sina grannländer och att det var kyrkan som höll dem tillbaka. Nu krävde kniazerna att kyrkan skulle sluta blanda sig i såväl deras lagstiftning som de domslut som tagits av dem och markägande adel. Därtill menade kniazerna att de kyrkliga ledarna skulle utses av dem samt att kyrkans egendomar skulle ligga under gradoslavskt styre.

Kyrkan motsatte sig detta arrangemang och förmådde även vanligt folk att ta deras sida i konflikten. Folket hade i alla tider sett kyrkan som sin beskyddare mot överhögheten. Den som ansågs orättvist förföljda av kniazerna kunde alltid finna asyl i Svarogs kyrkor. Det var något man inte ville mista.

För att få ett slut på denna asyl skickade kniaz Mstislav soldater att arrestera folk även inne i kyrkorna. Åtskilliga kyrkor blev dessutom plundrade av soldater som korrumperats av Svarta Magis uppviglare. Kniazens bogatyrer reste sig mot detta, beordrade sina styrkor till vapen och förenade sig med Svarogs kunskapare för att skydda kyrkorna. Kniazen svarade med att förklara bogatyrerna upplösta och behöll bara ättlingarna till de frakiska riddarna i sin tjänst. Nya riddare rekryterades från adeln som endast svurit kungen lojalitet enligt frakisk sed. De fredlösa bogatyrernas land och egendomar konfiskerades och gavs till de nyligen dubbade riddarna. Gradoslavls bogatyrer svor då trohet till kyrkan och lade i o m detta grunden till vad som sedermera blev Trimans tiggarriddare.

Till sist stod där två arméer mot varandra – kniazens riddare och soldater och kyrkans bogatyrer tillsammans med milisen,bestående av ofrälse. Båda sidor var ovilliga att inleda attack då arméerna var lika stora och vem som skulle avgå med segern var osäkert. Samtidigt attackerade Svarta Magi Gradoslavls gräns.

År 590 – Förräderi

Under trycket från ett tvåfrontskrig försökte kniazen i hemlighet förhandla fred med Svarta Magi och få deras stöd mot kyrkan. Kniazens äldste son, prins Dobroslav, avslöjade hans förehavanden för folket och med folkets hjälp satte han sig upp emot sin far. Därmed tvingades kniazen avbryta förhandlingarna med Svarta Magi och istället låta prinsen förhandla med kyrkan.

År 591 – Äktenskap med Drevnedub

Drevnedubs kniaz hade stött kyrkan mot Gradoslavl, men i o m att prins Dobroslav gjorde slut på all fientlighet mot kyrkan och slöt ett fredsavtal med matriarken Olga den Rättvisa såg kniazen det lämpliga i att gifta bort sin dotter med Dobroslav.

Kort därefter dog kniaz Mstislav av sjukdom och Dobroslav efterträdde honom.

År 592 – Allians mellan Gradoslavl, Drevnedub och Jereman

Kniaz Dobroslav skapade en allians mellan Gradoslavl, Drevnedub och Jeremanska ryttare och ledde de samlade arméerna mot Kardomir, drev bort dem från Gradoslavls gränser och tillbaka in i träsken.

Kniazen ville även återupprätta bogatyrerna, men de svarade att de var nu i kyrkans tjänst och vägrade ta tillbaka sitt land och sina egendomar. De accepterade dock hans försök till försoning och lät förstå att de hyste intet agg mot honom eller kungadömet och skulle ta strid mot invasionsstyrkor precis som förr.

Krig mot Svarta Magi

År 593 – Kardomir invaderas

För att kunna besegra Svarta Magi måste Kardomir invaderas, vilket skedde år 593, och Svarta Magis slott belägrades. Övriga Kardomir kapitulerade till kniaz Dobroslav och blev en del av Gradoslavl. Kniaz Dobroslav antog titeln storkniaz för att markera att han regerade över båda länderna. Han instiftade lagar för det nya kungadömet, av vilka många används än idag.

År 594 – Kardomir besegras

Medan Kardomir hölls försökte Svarta Magi flera gånger bryta belägringen. Var gång drevs de tillbaka av Drevnedubs bogatyrer och kyrkan. I en sådan batalj dödades Drevnedubs kniaz. Bogatyrerna försökte hämnas honom och stormade slottsporten. Väl innanför möttes de av Svarta Ormens demoner som åkallats av Svarta Magi. Leden vacklade, men en bogatyr med ett kopparsvärd steg fram. Det visade sig vara Cvetana, dotter till den dödade kniazen och därmed Gradoslavls kniaginia. Vid sin sida hade hon fyra kopparvakter och det avslöjades för alla närvarande att Cvetana hade antagits till Kopparvakten. Under hennes ledning dödades Svarta Magi i Kardomirs slott och slottet plundrades och förstördes.

År 595 – Triman blir Triman

Riket Triman uppstod genom Cvetanas äktenskap med Gradoslavls kniaz. För att framhäva att regenten av dessa land skulle väljas av folket ändrade storkniaz Dobroslav sin titel till tsar. De enade länderna Gradoslavl, Kardomir och Drevnedub döptes till Triman efter den största av älvarna som genomflöt landet.

År 607 – Cvetana blir tsaritsa

År 607 dog tsar Dobroslav och efter hans död återvände Cvetana till Drevnedub, där hon bodde omväxlande i Dubrovo eller i Sviatogors befästa kloster. Hennes äldste son gjordes till kniaz av Kardomir.

År 610 – Kniazen av Kardomir dör

År 610 dog kniazen av Kardomir utan att tsartiteln hunnit övergå till honom. Cvetanas dotter Miroslava valdes till tsaritsa över Triman och efter Cvteanas död valdes den yngste sonen, Vladoslav, till kniaz av Drevnedub.

Cvetana ses av många som Trimans moder då hennes söner och döttrar regerade över de tre gamla provinserna och hon själv ingick i Kopparvakten. Tsar Dobroslav ses som Trimans fader, då han bringade fred mellan kyrkan och Gradoslavl och i och med äktenskapet med Cvetana enade de tre ursprungliga länderna till Triman.