Part 2: the reign of tzars

De tre goda tsarerna

År 610 – Tsaritsa Miroslava

År 610 dog tsartisa Cvetanas äldste son och hennes dotter Miroslava valdes till tsaritsa.

Under hennes regim (610 – 642) repade sig landet från följderna av inbördeskriget och började frodas.

Tsaritsa Miroslavas, hennes son tsar Jaroslavs II och sedan hans bror tsar Izislavs regeringstid ses som Trimans guldålder - åren 610 – 658 . Handeln såväl inom landet som med grannländerna blomstrade. Kyrkan bidrog i arbetet att hitta effektivare sätt att odla och riket hade mat i överflöd. Konst skapades och vetenskapen gick framåt. Viktigast av allt under denna period var att i Jarslav restes ett astronomitorn för att kunna titta närmare på stjärnorna.

År 642 – 649 – Tsar Jaroslav II

Astronomitornet i Jarslav färdigställdes år 644.

Under tsar Jaroslavs II regim (år 642 – 650) försökte Frakia på nytt erövra land vid gränsen (ca år 647), men Triman stod starkt och hade inga problem att besegra dem (år 649). Trimans härar korsade även gränsen till Frakia och intog några av byarna där för att skapa en buffertzon mot Frakiska angrepp. Dessa områden sattes under boyarförläning under namnet Ledoslavl, men blev och inte en fullvärdig provins.

År 647 attackerades även det som idag är Jereman av tulgariska ryttare. Emedan jeremanerna sett Triman växa sig starkt bad de lokala ledarna om att få ingå i Triman, men inledningsvis nekade tsar Jaroslav II då han inte ville utkämpa ett tvåfrontskrig. Efter att kriget mot Frakia vunnits skapades en andra buffertzon även mot sydöst, där tulgariska rövare och jeremans fria folk bodde. D v s att jeremanerna från att ha styrt sig själva, utan någon tsar, nu hamnade under tsarens regim.

Ingen av buffertzonerna sågs som separata provinser utan räknades som tsarens domäner, med en boyar som skötte dem. Tsar Jaroslav II blev dock sjuk kort därefter och dog. Somliga menade att frakerna hämnats genom att förgifta honom, men inga bevis som stödde det påstående kunde någonsin hittas och frakernas kung förnekade all inblandning.

År 650 – 658 – Tsar Izislav

Efter tsar Jaroslavs II död, axlade brodern Izislav hans mantel. På inrådan av sin hustru, kniaginian av Kardomir, accepterade han år 651 förslaget att uppta Jereman i Triman, och gjorde ataman Zoritsa till provinsens ledare. Hon äktade senare Izislavs yngste son Staromir. Trimanerna drev ut de sista tulgarerna från Jereman år 653 och för en tid var det fred i Triman.

Izislav är ihågkommen som en god och välvillig tsar som lyssnade och tog till sig råd från andra, särskilt makan.

Grundandet av Kardomir-dynastin

År 658 – 665 Tsaritsa Miloluba

Tsar Izislav efterträddes av dottern Miloluba, som även var arvinge till Kardomir-provinsen. På så sätt gick kronan till Kardomir. Provinsen Gradoslavl gavs till hennes yngre bror, Peromir, som var Izislavs äldste manlige arvinge.

Miloluba valdes med en ringa majoritet och många hade föredragit att se Peromir på tronen. Oroligheter följde, i synnerhet vid hovet, men Peromir tog inte strid med Miloluba om tsartiteln. Istället understödde han sin bror, kniaz Staromir, och stred modigt mot de tulgariska ryttarna vid gränsen.

De båda kniazerna grundade år 660 staden Vostokograd vid gränsen till Tulgar och inbjöd tulgarerna att komma och bedriva handel där. Detta medförde att somliga tulgarer kom i fredliga syften och ställde sig på Trimans sida, vilket gjorde det svårare för andra tulgarer att rättfärdiga raider mot Triman.

Medan saker och ting gick tämligen bra i öst, ökade konflikterna i övriga Triman. Motsättningarna avseende kyrkans roll ökade mellan kunskapare i kyrkans olika delar. Tsaritsa Miloluba stöttade en kyrkoreform medan provinsen Drevnedub starkt motsatte sig det. Meningsmotsättningarna rasade vidare och år 663 dog kyrkans äldste, så en ny äldste, som stod nära tsaritsa Miloluba, utsågs. Drevnedub vägrade acceptera att någon så oerfaren fått kandidera till posten som äldste och isolerade sig från såväl kyrkans äldste som hovet.

Kyrkoreformerna fråntog kyrkan mycket av dess politiska inflytande. Istället fokuserade den sina ansträngningar på allmän utbildning, vilket tsaritsan satte stort värde på.

Att de flesta av dagens trimaner idag kan läsa, skriva och räkna har sin grund i denna reform.

Orostider

År 666 – 708 Tsar Borislav

Tsaritsa Milolubas regim fick ett abrupt slut i och med en attack år 666 ledd av den frakiska kung Leobald III. Istället för att anfalla Gradoslavls gräns lejde han vesanska legosoldater att segla hans arme av handelsskepp till huvudstaden Jarslav. Där plundrade han staden och belägrade det kungliga slottet. Han tog vanligt folk till fånga och hotade avrätta dem om inte Miloluba sträckte flagg och äktade honom.

Miloluba, som ville rädda sitt folk, överlämnade slottet. När hon gick för att möta Leobald III ansikte mot ansikte försökte hon döda honom med en förgiftad dolk. Hon lyckades, men blev själv dödad av kungens vakter.

Dock valdes ingendera av Milolubas bröder till tsar. Folket tyckte att de vistats i Jereman för mycket och varit för ointresserade av landets centrala delar. År 668 valdes istället Milolubas unge son Borislav.

Jarslav befriades av Milolubas bröder, som hört om attacken och skyndade till undsättning från Jereman. Ett långt kring följde men tillsist besegrades Frakia år 674 och riket plundrades.

Tsar Borislav, som genomlevt belägringen av slottet och plundringen av Jarslav, var konstant orolig för nya attacker och fokuserade sina ansträngningar på att förstärka gränserna och utöka antalet riddare. Han höjde skatterna och blev därmed tämligen impopulär hos Folkets Råd. Adelsmännen i Ädlingarnas Råd var dock tillfreds då han följde deras anvisningar, vilket gjorde honom lätthanterlig för dem.

År 708 dör tsar Borislav.

År 709 – 722 Tsar Mstivlad

Tsar Borislav efterträddes av sin son Mstivlad. Folkets Råd krävde skattesänkningar om han ville ha deras röster, vilket han inledningsvis också genomförde. Dock upplöste han Folkets Råd efter sitt första år på tronen. Detta ledde till mycket oroligheter bland folket och många vägrade betala skatt. Tsar Mstivlad skickade sina soldater för att tvinga dem att betala, men stoppades av tiggarriddarna och år 710 ingrep kyrkan för att försöka förmå honom att tänka om.

Förhandlingarna avbröts i och med att tulgarerna attackerade igen. Tsar Mstivlad försökte samla ihop en armé, men utan pengar och utan stöd från folket misslyckades han. Hans egna riddare räckte inte till för att stoppa tulgariska ryttarna och redan vid första sammandrabbningen med de tulgariska horderna slogs hans armé i spillror.

Kyrkan uppmanade då folket att hjälpa Jereman och kniaz Nikovar, barnbarn till Zoritsa och Staromir, som modigt höll stånd mot de invaderande tulgarerna. Många frivilliga anmälde sig för att hjälpa Jereman och en milis formades, ledd av kniaz Bereslav av Drevnedub. Folkets Armé, som den kom att kallas, var segerrik och drev tillbaka tulgarerna.

Tsar Mstivlad drog sig tillbaka till sin borg i Jarslav och vägrade visa sig offentligt. Efter hans död år 721 föreslogs att såväl kniaz Bereslav av Drevnedub som kniaz Nikovar av Jereman skulle kandidater för tsartiteln. Kniaz Bereslav vägrade och lät förstå att han ville inte ha någon annan titel än den som kniaz i sin nuvarande provins. Kniaz Nikovar ställde dock upp mot tsar Mstivlads son Gorodub. När Nikovar utropades till tsar lät han även kungöra att Folkets Råd skulle återupprättas. Gorodub begav sig till Frakia där han svor trohet till kung Rudolph II..

År 722 försökte Rudolph II invadera Triman och nyttja Gorodubs följare för att försvaga Trimans nye tsar. Tsar Nikovar kallade då alla provinser att mobilisera för krig. Kniaz Bereslav av Drevnedub, kniaz Taras av Gradoslavl, tsarens äldsta barn kniaginia Olga av Jereman och kniaginia Navara av Kardomir mötte upp med sina väpnade styrkor. Detta var sista gången Trimans stora armé var samlad.

De mötte Rudolph II:s arméer och stred mot dem under åtskilliga dagar. Tillsist stod Trimans armé som segrare och Gordub dödades i strid. Ett fredsfördrag skrevs år 723 vari man enades kring att Rudolph II lät gifta bort sin dotter med Vsevolod, tsar Nikovars son, att Frakia för all framtid avstod alla krav på de områden som då låg under Triman och istället gav dem som bröllopsgåva till brudparet.

Boyar Vitigost av Ledoslavl hade visat sig så värdig i strid att han lyckades övertyga riddar Oksana, tsar Nikovars andra dotter, att äkta honom.