3.1 Olika sätt att styra

Hur länder styrs kan skilja ganska mycket mellan olika delar av världen. Det finns så kallade enhetsstater som tex Sverige där hela landet har samma lagar och parlamentet (riksdagen) beslutar för hela landet. 

Det finns även federala stater som tex USA där flera delstater bildar ett land. Delstaterna bestämmer lite själva i ett eget parlament och sen finns det även ett nationellt parlament (tex kongressen i USA) som bestämmer över hela landet. 

Många länder i världen har även en maktdelningsprincip som innebär att makten i landet delas mellan den som styr i landet (tex president), den som stiftar lagar (tex kongressen) och den som dömer (Högsta domstolen).

Det finns två huvudgrupper för hur olika länder kan styras, ett land kan vara en demokrati eller en diktatur. 

Demokrati

För att ett land sak vara demokratiskt ska det uppfylla vissa krav:

• De grundläggande fri-och rättigheter ska tillgodoses i landet.

• Fria, hemliga och regelbundna val med allmän och lika rösträtt. 

• Det ska vara fritt att bilda partier och att få ställa upp i valen.

• Politikerna ska kunna avsättas om de inte längre har stöd av medborgarna i landet.

• Majoritetens vilja i valen ska gälla, alltså att det som de flesta röstar på ska gälla. Kallas även majoritetsprincipen.
  (Det finns dock undantag mot majoritetsprincipen. De beslut man kommer fram till får inte gå emot FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. )

• Lika lagar för alla samt rätt till en ny rättegång om man blivit felaktigt dömd.

• Minoriteternas rättigheter i samhället ska skyddas.

Diktatur

En diktatur är ett samhälle där makten är samlad hos en person eller en liten grupp människor. Exempel på detta är:

• Teokrati – landet styrs av religiösa ledare, ex Iran

• Militärdiktatur – militären styr landet

• Partidiktatur – ett parti styr landet, ex Kuba

Det finns inga speciella krav som ska uppfyllas att ett land ska klassas som en diktatur, men man saknar rättigheter som finns i en demokrati. Exempel på hur det kan vara i en diktatur är:

• Inga val eller betydelselösa val (tex endast ett parti att rösta på).

• Begränsad åsikts- och yttrandefrihet, journalister hotas om de är kritiska mot de som styr. 

• Censur är vanligt. Det är att de som styr landet bestämmer över vad som ska finnas med i t ex tv och tidningar.

• De mänskliga rättigheterna respekteras inte.

• Låg rättssäkerhet, tex fängslas människor utan rättegång.

• Valen genomförs inte enligt de krav som finns på ett demokratiskt val.

3.2 Så styrs Sverige

Politik handlar om makt. Vem eller vilka ska bestämma och hur ska det bestämmandet gå till? Politik innebär att fatta beslut och bestämma i frågor som berör många människor. Hur går detta till i Sverige? 

Det politiska systemet i Sverige är uppbyggt kring vår författning – våra grundlagar. Där står hur Sverige ska styras. Vi har fyra grundlagar:

• Successionsordningen (Vem ska vara statschef?)

• Tryckfrihetsförordningen (Vad får man skriva?)

• Yttrandefrihetsgrundlagen (Vad får man säga?)

• Regeringsformen (Hur ska Sverige styras?)

I regeringsformen står bland annat att, alla makt i Sverige ska utgå från folket. Demokratiska länder låter befolkningen välja vem som ska styra landet. I Sverige har vi val till fyra olika politiska församlingar:

• Riksdag/Regering 

• Regioner

• Kommuner

• Europaparlamentet/EU 

I regeringsformen står även att den som enligt reglerna i successionsordningen innehar tronen i Sverige är statschef. Statschefen är den högste ledaren i ett land. Sverige är en monarki och det är kungen, Karl XVI Gustav, som är statschef. I en monarki ärver medlemmar ur statschefens familj uppdraget. Andra monarkier är Danmark, Storbritannien och Spanien. 

I Sverige har statschefen inte någon makt utan kungens uppdrag är att representera landet och vara en symbol för Sverige. Det kallas därför för en konstitutionell monarki. Det kungen gör inom politiken är att vara ordförande i riksdagens utrikesnämnd och öppna riksdagen varje år. 

I länder som är republiker är det annorlunda. Där väljer folket vem som ska vara statschef. I en republik kallas statschefen för president och makten ärvs inte inom familjen. I till exempel Frankrike, Finland, Ryssland och USA har man en president. Presidenten i en republik har ofta viss makt och kan mer självständigt fatta beslut i vissa frågor.

3.3 Riksdagen 

Efter valet till riksdagen så finns det alltså 349 stycken riksdagsledamöter som är valda på 4 år för att fatta beslut som rör Sverige. 

Riksdagens uppgifter:

• Stifta lagar: Riksdagen beslutar i frågor som gäller hela Sverige och detta blir sedan nya lagar.

• Bestämma statens budget: Riksdagen beslutar om statsbudgeten ska godkännas en gång per år. Statsbudgeten är regeringens förslag på hur statens inkomster och utgifter ska fördelas.

• Kontrollera regeringen: Riksdagen granskar regeringens arbete och om riksdagen inte gillar hur regeringen styr Sverige så kan de tvinga regeringen att avgå.

• Kontrollera statliga myndigheter: Riksrevisionen och Justitieombudsmän (JO) övervakar (åt riksdagen) hur olika myndigheter sköter sitt arbete.

• Arbeta med utrikespolitik och EU-frågor: Utrikesnämnden och EU-nämnden ser till att samarbetet mellan riksdag och regeringen fungerar i dessa frågor.

Arbetet i riksdagen 

Riksdagens viktigaste arbete är att fatta beslut och eftersom det är flera tusen olika frågor varje år så är det för mycket för varje riksdagsledamot att sätta sig in i. Därför är riksdagen indelad i 15 olika utskott som har olika områden. I varje utskott finns 17 platser som är fördelade mellan partierna precis som i riksdagen. Utskotten ska förbereda de beslut som ska fattas i riksdagen. Alla motioner och propositioner behandlas i utskotten. En motion är ett förslag från en riksdagsledamot. En proposition är ett förslag från regeringen. Riksdagens arbete kan delas in i olika steg:

1. Riksdagen uppmärksammar olika förslag. Förslagen kan bara komma från medlemmar i riksdagen eller regeringen. Vanliga medborgare kan ta kontakt med politiker eller försöka få fram förslag via massmedia.

2. Förslagen anmäls i kammaren. Det är den stora mötessalen i riksdagen.

3. Utskotten behandlar de olika förslagen och förbereder för de beslut som ska fattas i riksdagen.

4. Förslagen skickas till kammaren för debatt. Det är oftast bara de ledamöter som i utskottet arbetat med förslaget som debatterar. Debatten sker mest för att alla medborgare ska ha möjlighet att få veta vad partierna tycker i olika frågor.

5. Beslut fattas. Riksdagsledamöterna röstar antingen ja, nej eller avstår.

6. Genomförande av beslutet. När riksdagen fattat ett beslut så är det regeringen som sen ska se till att beslutet blir genomfört. Besluten blir till en lag som skrivs in i Svensk författningssamling.

3.4 Regeringen

Efter valet så ska det utses en regering och en statsminister. Det är riksdagens talman som föreslår vem som ska bli statsminister men det är riksdagen måste godkänna statsministern genom röstning. Det är vanligast att partiledaren för det största partiet blir statsminister. Statsministern är chef för regeringen och utser även vilka ministrar (statsråd) som ska vara med i regeringen. Det finns drygt 20 ministrar. Varje minister har ett departement till sin hjälp som till exempel utrikesdepartementet och finansdepartementet.

Regeringens uppgifter:

• Styra utvecklingen i landet: Regeringen försöker se vad som behöver göras för att det ska bli som bra som möjligt i Sverige både nu och i framtiden.

• Lämna förslag till riksdagen: Genom att lämna in propositioner så kan regeringen få till nya lagar.

• Fatta beslut: Regeringen får fatta beslut i mindre frågor som detaljer i de beslut riksdagen fattar.

• Se till att beslut genomförs: När riksdagen fattat beslut ska regeringen genomföra dessa. Det är med hjälp av olika statliga myndigheter i statsförvaltningen detta sker. Till exempel skolverket och polisen.

• Ta upp frågor i EU: Regeringen tar upp frågor i EU:s ministerråd.

Olika regeringstyper

För att regeringen ska kunna sköta sitt arbete så måste de ha stöd av majoriteten av riksdagens ledamöter, annars kanske de inte får stöd för sina förslag när riksdagen röstar. Detta kallas för parlamentarism.

• Majoritetsregering är en regering som har stöd av mer än hälften av ledamöterna i riksdagen. Det kan vara endast ett parti (enpartiregering) eller att flera partier går samman och bildar regering (flerpartiregering). En majoritetsregering är en stark regering som kan få igenom sina förslag i riksdagen.

• Minoritetsregering är en regerings om inte har stöd av hälften av ledamöterna i riksdagen. I så fall måste de ha stöd från andra partier i riksdagen. En minoritetsregering kan även den bestå av ett eller flera partier. Det blir då en svag regering eftersom de inte kan vara säkra på att få igenom sina förslag i riksdagen utan måste ha stöd från andra partiers ledamöter.

• Samlingsregering och koalitionsregering är två andra typer av regeringar där ett eller flera partier samarbetar över sina ideologier för att få till en stark regering.

3.5 Regioner

I Sverige finns 20 regioner. Det finns vissa frågor som är för små för riksdagen att lägga sig i och styra över. Därför finns det regioner som ska ta hand om dem.  Regionen ansvarar för ett större geografiskt område. Regionens viktigaste uppgifter är att ha hand om hälso- och sjukvården samt kollektivtrafik och viss utbildning. Anledningen till detta är att dessa uppgifter är så dyra att inte kommunerna har råd att ha hand om dessa själva.

Precis som till riksdagen väljs var 4:e år en regionfullmäktige som ska sköta budgeten och bestämma mål för regionerna. De är som en riksdag i regionen. Det finns även en regionstyrelse som ska se till att besluten genomförs och kan jämföras med en regering.

Pengarna till regionen kommer i huvudsak från skatt samt bidrag från staten. Orsaken till att sjukvården till största delen finansieras med skatteintäkter är att alla människor som bor i Sverige ska ha råd med bra sjukvård.

3.6 Kommuner

I Sverige finns 290 kommuner. En kommun ansvarar för området där du bor och ska se till att människorna har tillgång till vissa saker som till exempel skolor. Kommunerna är den lokala nivån i svensk politik och är precis som riksdag och regionerna uppbyggt med en ”riksdag” och en ”regering” som väljs var 4:e år.  Det finns vissa frågor som man vill att invånarna i en kommun själva ska bestämma över. Det är dessutom frågor som är för små för en regionen att ansvara för. 

Kommunfullmäktige är riksdagen och de som fattar besluten i kommunen. De politiska partierna har representanter i fullmäktige. Kommunstyrelsen är regeringen i kommunen som leder arbetet i kommunen. Precis som regeringen och regionsstyrelsen har de olika nämnder som hjälper dem, tex Socialnämnd och Kulturnämnd. 

Kommunerna har vissa saker eller områden som de är ansvariga över och som de är skyldiga att se till att de fungerar, några exempel är:

• Skola – förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning.

• Socialtjänst – barnomsorg, socialbidrag och äldreomsorg.

• Kultur och fritid – idrottshallar, bibliotek och teatrar.

• Avfall, energi och vatten – renhållning, avlopp och vatten.

• Hälso-, miljö- och brandskydd – räddningstjänst och miljöskydd.

Kommunens inkomster är:

• Skatt – alla som jobbar betalar kommunalskatt till den kommun man bor i.

• Statsbidrag – bidrag från staten som kan baseras på kommunens storlek eller vara bestämda till något särskilt som till exempel flyktingmottagning.

• Avgifter – vissa delar som till exempel sophantering och barnomsorg får man betala en avgift för att få ta del av.

• Lån – för att klara stora investeringar så kan man som kommun vara tvungen att låna pengar.

3.7 Partier och ideologier

Då man diskuterar politik i Sverige pratar man ibland om höger och vänster på den politiska skalan. Begreppen höger och vänster kommer från den franska revolutionen. I nationalförsamlingen satt de som ville ha kvar kungen till vänster och de som ville ha republik istället till höger. Politiskt sett så var det högern som stod för de rika och att bevara det gamla i samhället medan vänstern vill förändra samhället och göra det rättvisare för de fattiga. I mitten fanns de som representerade medelklassen, det blev centern.

I Sveriges riksdag sitter idag 8 olika partier som på ett eller annat sätt har sina rötter i de olika politiska ideologierna. Ur liberalismen och konservatismen har Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna kommit fram. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har sitt ursprung inom socialismen och kommunismen. Miljöpartiet ligger lite mellan dessa andra partier och tar stor hänsyn till ekologiska synsätt. Sverigedemokraterna kommer ursprungligen från fascismens högerextrema sida, men har idag blivit lite mer konservativa och socialistiska.

I fördjupningen i samhällskunskap kan du läsa mer om de politiska ideologierna.

Partierna

Det socialdemokratiska partiet (S) bildades 1889 och växte fram ur arbetarrörelsen. De ställde krav på allmän och lika rösträtt och en rättvisare fördelning av samhällets tillgångar. Socialdemokraterna strävade efter ökad jämlikhet i Sverige där arbetarnas rättigheter och förhållanden skulle förbättras. Socialdemokraterna vill att marknadsekonomi ska finnas i landet men även att staten ska styra ekonomin till viss del så att det blir en rättvis fördelning av samhällets viktiga funktioner som vård, omsorg och skola. Socialdemokraterna har haft makten i Sverige under en stor del av 1900-talet och varit det största partiet vid många val.

Vänsterpartiet (V) kom till 1917 av medlemmar ur Socialdemokraterna som tyckte att Sverige skulle förändras snabbare genom en revolution. Vänsterpartiet vill att staten ska vara stark och kunna fördela välfärden i Sverige rättvist och att skatter ska vara högre för de som tjänar mycket pengar. Skatterna ska staten sen använda till den offentliga sektorn så att alla får del av välfärden. 

Miljöpartiet (Mp) grundades 1981 och de viktigaste frågorna rör miljön, men även att föra en jämlik politik. Partiet kom in i riksdagen första gången 1988 och har varit med i riksdagen sedan 1994. Partiet kallar sina ledare för språkrör istället för partiledare som övriga partier säger. De har i många frågor röstat med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i riksdagen. 

Moderaterna (M) har sitt ursprung i den konservativa gruppen Allmänna valmansförbundet som kom till 1904. Sedan dess har partiet bytt namn flera gånger och kallar sig nu Moderaterna. För Moderaterna är människans frihet att bestämma över sitt liv viktigt. De tycker inte att staten ska bestämma eller styra för mycket utan istället ska människor fritt få välja vad man gör med sin inkomst.

Centerpartiet (C) bildades 1913 under namnet Bondeförbundet av bönder som tyckte att ingen tog tillvara på deras intressen i riksdagen. Partiets väljare har i huvudsak kommit från landsbygden, men då partiet även är engagerat i miljöfrågor så har väljare tillkommit från andra delar av samhället. 

Liberalerna (L) kom till 1934 men har rötter ur andra partier från 1900-talets början. Liberalerna säger sig vara ett socialliberalt parti. Det innebär att man både tycker det är viktigt med människors frihet men även att samhället ska hjälpa de svaga. 

Kristdemokraterna (Kd) grundades 1964 som ett parti med kristna värderingar, men de har även konservativa tankar som att traditioner är viktigt. Till exempel är frågor som rör familjen viktiga. Partiet kom in i riksdagen 1991.

Sverigedemokraterna (Sd) bildades 1988 och beskriver sig som ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn. De kom in i riksdagen 2010 och bedriver en politik där man vill begränsa invandringen till Sverige och att man i första hand ska hjälpa de som har det svårt i Sverige. 

Politiskt samarbete

Politiska partier i Sverige har idag svårt att få så många röster att de själva kan bestämma hur landet ska styras. Det innebär att de samarbetar för att bli tillräckligt starka för att kunna styra. Man brukar prata om två politiska block, det socialistiska och det borgerliga blocket. En annan benämning är som ovan nämnt höger och vänster på den politiska skalan. Dock har många partier hamnat mer och mer mot mitten på denna skala och deras åsikter om hur Sverige ska styras blir mer lika. Dessutom har partierna de senaste åren samarbetat mer över de så kallade blockgränserna för att få till en regering.

Den ena sidan har bestått av Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. De kallas för den högra eller borgerliga sidan. Utöver detta används även benämningen ”De blåa” partierna, vilket kommer från färgen på deras symboler. Ett tag kallades de för Alliansen. Deras gemensamma tankar är att människan själv ska få bestämma över sina egna liv. Det ska till exempel vara fritt att välja skola eller vårdcentral. De vill även att man ska få bestämma över sin inkomst och därför ska skatten vara låg. 

Motståndarna har ofta kallats den socialistiska eller vänstra sidan. Dessutom har de kallats ”De röda” partierna och då har man syftat på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Ibland har även Miljöpartiet varit med denna sida och då kan benämningen ”De rödgröna” användas. 

Grundtankarna hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är att staten ska ta ett stort ansvara för att alla människor ska få ett bra liv. För att staten ska kunna genomföra detta och fördela rättvist mellan människor måste skatten vara olika beroende på lön och användas till bland annat sjukvård och skola.

Sverigedemokraterna och ibland även Miljöpartiet räknas inte till de två sidorna av politiska partier. I valet 2014 fick Sverigedemokraterna en så kallad vågmästarroll. Det innebär att deras röster kan avgöra vilket beslut vinner i riksdagen.

Efter valet 2018 är det splittringar inom båda blocken och de har svårare att föra en gemensam politik. Bland annat har Centerpartiet samarbetat med Socialdemokraterna.

3.8 Sveriges valsystem

Vart fjärde år (2018, 2022 osv) är det val till riksdagen, region (tidigare kallat landsting) och kommunerna i Sverige. Det är även val till EU-parlamentet i Bryssel vart femte år (2019, 2024 osv). För att få rösta i valet till riksdagen och EU-parlamentet måste man fyllt 18 år senast på valdagen och vara svensk medborgare. Om man är 18 år men inte svensk medborgare har man rätt att rösta i regionval och kommunalval om man bott mer än tre år i Sverige.

För att ett val ska vara demokratiskt måste vissa villkor vara uppfyllda:

• Fria - Man ska kunna rösta på vad man vill.

• Allmänna - Alla ska kunna vara med och rösta.

• Lika - Allas röster ska vara lika mycket värda.

• Hemliga - Ingen ska kunna ta reda på vad du röstat på.

• Regelbundna - Valen måste återkomma med regelbundna mellanrum.

Valet

Under en lång tid före valet pågår valkampanjer då de olika politiska partierna för fram sina åsikter. De berättar vad de står/tycker i olika frågor. Politikerna är då ute och talar inför människor på gator och torg och försöker använda massmedia för att sprida sitt budskap. Några veckor före valet får alla som är röstberättigade, alltså de som får rösta, hem ett röstkort. På röstkortet står ditt namn och i vilka val du får rösta. Det står också i vilken lokal du ska rösta och var du kan rösta i förväg. Det är nämligen så att om man inte har möjlighet att rösta på valdagen, får man förtidsrösta.  Det kan man göra på posten eller via brev om man bor i utlandet. Har man svårt att själv ta sig till vallokalen, till exempel om man är gammal eller sjuk, kan ett ombud rösta åt dig. Ett ombud är en person du skickar i ditt ställe.

På valdagen, andra söndagen i september vart fjärde år, går man till vallokalen. Det kan vara en skola eller ett bibliotek. Utanför vallokalen brukar valarbetare från olika partier dela ut valsedlar, men det finns valsedlar inne i vallokalen också. När du ska rösta får du tre kuvert. Det finns ett kuvert för varje val och du ska lägga en valsedel i varje kuvert. En gul valsedel för riksdagsvalet, en blå för regionvalet och en vit för kommunalvalet. Det finns färdiga valsedlar från alla partier som ställer upp i valet, men du kan även fylla i en tom valsedel själv. När du fått dina kuvert får du gå in i ett röstbås för att ingen ska få se vem du röstar på. Det är viktigt ur demokratisk syn att valen är hemliga. Efter du lagt i dina valsedlar går du till röstförättarna och lämnar dina kuvert då måste du visa din legitimation. Du prickas därefter av i röstlängden och röstförättaren lägger dina tre kuvert i tre olika lådor. Du har nu röstat klart. 

När man röstar i Sverige gör man det i grunden på ett politiskt parti. En valsedel är inte giltig om det inte står ett partinamn högst upp. Under partiets namn står en lista med de kandidater/personer som partierna tycker ska väljas i första hand. De viktigaste står överst och ju fler röster ett parti får desto fler personer på partiets lista blir valda. Om man inte är nöjd med den ordning partiet har på sina kandidater så kan man kryssa för den person på listan som man tycker är bäst. Detta kallas för personval. Man får endast markera ett namn på listan, markerar man fler blir rösten ogiltig. Om en kandidat till riksdagen får mer än 8% av rösterna i sin valkrets så kommer personen in i riksdagen. 

För att ett parti ska komma in i riksdagen krävs att partiet får mer än 4% av rösterna i hela landet. Detta kallas för 4-procentspärren. Den finns till för att inte en massa småpartier ska komma in i riksdagen. Om för många småpartier kommer in i riksdagen blir det svårare att komma fram till beslut och styra landet. För att komma in i regionfullmäktige krävs 3% av rösterna men i kommunalvalet delar alla partier på platserna i fullmäktige.

Rösträkningen börjar när vallokalerna stängs och efter några timmar har man ett ganska säkert resultat, men det slutliga resultatet är klart efter några dagar. Efter rösträkningen ska man fördela platserna i riksdagen, de så kallade mandaten, mellan de olika partierna. Sverige har proportionella val. Det betyder att om man fått 12% av rösterna i valet så ska man ha 12% av platserna i riksdagen. Det finns 349 mandat att fördela mellan partierna. Valen till regionerna och kommunfullmäktige är också proportionella.

3.10 Media 

Media brukar kallas för den tredje statsmakten (efter riksdag/regering och domstolarna) och har en mycket viktig roll i ett demokratiskt samhälle. Detta dels för att tryckfrihet och yttrandefrihet är grundläggande i en demokrati och dels för att de uppgifter media sköter fyller en viktig funktion i samhället.

Medias uppgifter:

• informationsspridare – informera medborgarna om viktiga händelser

• tolka omvärlden – media ska förklara, kommentera och tolka händelser och vid behov ge bakgrund till händelser och jämföra omvärlden

• opinionsbildare – skapa åsikter (opinion) i olika frågor och få människor att engagera sig i olika frågor

• underhållare – att visa upp ett brett utbud av underhållning som passar olika människor 

• granskare av samhällets maktstrukturer – media ska kontrollera att de som har makt i landet sköter sina uppdrag, både politiska makthavare, tjänstemän och företagsledare

Olika slags medier

Det finns många olika slags medier som möter människor i olika mängd varje dag. Dessutom skiljer det sig lite mellan hur olika media betalas.

• Internet – Internet kom igång på allvar i början av 1990-talet och är idag det snabbast växande och största mediet. Det innehåller dessutom alla de andra i olika varianter. Hur tjänster på nätet betalas skiljer sig mycket, en hel del via reklam men även via att användaren betalar för tjänsten.

• TV – I Sverige startade tv-sändningar officiellt 1956 och var då endast en kanal som fanns (monopol). Idag finns det betydligt fler kanaler. De flesta betalas via reklam eller en kostnad till ett privat bolag, men Sveriges Televisions (SVT) kanaler betalas via skatt. Det kallas för Public Service och ska se till att alla människor får tillgång till neutral nyhetsinformation.

• Tidningar - De första tidningarna i världen kom till under 1600-talet. Den första svenska moderna tidningen var Aftonbladet som grundades 1830. Det finns flera olika sorters tidningar och de vanligaste är dagstidningar (kan vara både morgontidning, kvällstidning eller gratistidning), facktidningar (handlar om ett visst ämne) eller populärtidningar (ska vara underhållande). De flesta tidningar betalas via reklam och att man betalar för tidningen.

• Radio – Sveriges Radio har funnits sen 1925 och betalas via skatten och är därför reklamfri, det kallas Public Service. Utöver detta finns numera en stor mängd andra kanaler som finansieras via reklam. De började sända 1992 och kallas för reklamradio.

Källkritik

För att kunna avgöra om det man ser, hör eller läser går att lita på behöver man använda källkritik och granska informationen man möter. Det finns olika frågor man kan använda sig av för att tänka källkritiskt:

Vem?
Vem är avsändaren? Är det en myndighet , organisation, företag eller privatperson? Någon som kan ämnet? Kan man se vem som ligger bakom källan?

Vad?
Vad är det som källan påstår? Man kan även jämföra med andra källor om vad som påstås. Är det som sägs eller skrivs rimligt? Kan det verkligen stämma?

När?
Hur gammal är källan? Har det gått lång tid, kan kanske faktan förändrats?

Varför?
Vilket syfte har källan? Att informera eller luras? Sälja något? Sprida en åsikt om något? Underhålla? 

Hur?
Hur ser källan ut? Finns information om vem/vilka som ligger bakom? Finns det information om källans källor?