5.1 Imperialismen

En del av bakgrunden till de förödande världskrigen ligger i den tid under 1800-talet som kallas för imperialismen. Imperialismen handlade om att de europeiska stormakterna tävlade med varandra i att skaffa sig makt i världen. Detta gjorde man genom att erövra kolonier i andra världsdelar.

Redan under 1400- och 1500-talet så började Spanien och Portugal med att ta områden i bland annat Afrika och Sydamerika med vapenmakt. Dessa områden kallas kolonier. Under 1600- och 1700-talet började även Storbritannien, Frankrike och Nederländerna skaffa sig kolonier. Kolonierna utnyttjades genom att man tog de naturresurser som fanns där och även använde befolkningen som slavar eller billig arbetskraft. På 1800-talet växte tanken om att utveckla kolonialismen till ett större imperium fram. Man ville använda sina landområden dels som ett ställe du kunde få billiga naturresurser från och dels som en marknad där du sedan kunde sälja dina färdiga produkter. 

Det landet som hade det största imperiet skulle vara mäktigast. Denna tävlan gjorde att även Tyskland och Belgien började skaffa sig kolonier i Afrika. Konkurrensen om kolonier och imperialismen hade nu gjort att flera av stormakterna i Europa (Frankrike, Storbritannien och Tyskland) var inblandade i en kamp om landområden (kolonier) i olika delar av världen. Detta var en av de bakomliggande orsakerna till första världskrigets utbrott.

5.2 Orsakerna till kriget

Första världskriget kallas tiden mellan 1914-1918/1919.

Orsaker

Det fanns flera olika orsaker till att första världskriget bröt ut, ingen av dem enskilt hade troligtvis varit tillräcklig att starta kriget, men tillsammans blev det till slut för mycket. En orsak var som ovan nämnts imperialismen och den tävlan som då uppstod mellan stormakterna. Nedan anges några viktiga orsaker till första världskriget:

• Allianssystemet

• Nationalism

• Allmän värnplikt och kapprustningen

• Ny teknologi – gamla idéer

• Oro på Balkanhalvön

• Imperialismen - kampen om kolonierna

Allianssystemet

Den orsak som bidrog till att det utvecklades till ett världskrig var att det hade bildats två stormaktsblock i Europa. De olika stormaktsblocken eller allianserna var trippelalliansen och trippelententen. I trippelalliansen ingick Tyskland, Italien och Österrike-Ungern. (Österrike-Ungern var en så kallad dubbelmonarki där Österrikes kejsare styrde hela riket.) Trippelalliansen bytte senare namn till centralmakterna. I trippelententen var det Storbritannien, Frankrike och Ryssland som var de viktigaste medlemmarna. Denna sida kallas även ibland för de allierade. Länderna i de båda allianserna hade lovat att hjälpa varandra vid eventuella framtida krig eller konflikter. Följden av detta blev så klart att när ett land blev indraget i en konflikt mot ett land i den andra alliansen så drogs alla de andra länderna med. Utöver dessa länder stöttades respektive sida av ytterligare länder och dessutom av de kolonier som ingick i respektive lands imperium.

Nationalism

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet växte sig tankarna om den egna nationens storhet och folkets styrka allt starkare. Både Tyskland och Italien bildades som länder i slutet av 1800-talet efter att tidigare varit delat i många mindre länder/stater. I många länder började man att hylla den egna nationen och en tro på att det egna folket var bättre än andra började växa fram. Man ville skydda sin egen nationalstat från yttre hot. Nationalismens idé byggde på att ett och samma folk skulle finnas i ett och samma land. Med folk menade man att de hade ett gemensamt ursprung, språk, kultur och identitet.

Allmän värnplikt

Tidigare hade varje land haft en armé som bestod av yrkessoldater som stred i utbyte mot lön, legosoldater. Antingen hade man betalat män från sitt eget land eller köpt in legosoldater från andra delar av världen. Under 1800-talet införde alltfler länder allmän värnplikt. (Det betyder att alla män inom ett visst åldersspann ska delta i militären vid behov.) Följden blev att många länder nu kunde ställa upp stora arméer, med miljoner soldater till en relativt låg kostnad. 

Ny teknologi – gamla idéer 

Industrialismen under 1800-talet hade även bidragit till en teknisk utveckling gällande vapen. Vapnen blev mer tekniskt avancerade och kraftigare. I tidigare krig var eldkraften inte särskilt stor men när varje soldat fick bättre vapen ökade dödligheten. Kulsprutan var ett exempel på ett vapen som inte funnits tidigare.  Kulsprutan gjorde det möjligt för några få soldater att på kort tid skjuta ner hundratals fiender. Detta var något som tidigare inte varit möjligt. Även stridsflygplan, stridsvagnar och förbättrade kanoner var exempel på ny teknik. Med den nya teknologin följde en ökad tro på den egna armén. Om armén i landet fick nya vapen så blev ju det egna landet starkare. 

De militära ledarna var dock inte lika uppdaterade i sina tankar om hur krig med de nya vapnen skulle utkämpas. Ledarnas idéer låg kvar i hur man tidigare hade krigat, där man använde sig av massanfall. I ett massanfall marscherade soldaterna fram mot fienden i stor trupp, på räta led. Detta hade fungerat ganska väl med de äldre vapnen. Men med den nya vapentekniken innebar det att försvararna kunde ligga och vänta med kulsprutor och skjuta ner anfallarna väldigt enkelt. Denna kombination av ny teknologi och gamla idéer bidrog starkt till att så många soldater dog i första världskriget.

Oro på Balkanhalvön

Det Osmanska riket (Turkiet ) hade krympt och genom det hade det bildats flera nya stater på Balkanhalvön i Europa (Rumänien, Serbien, Grekland och Bulgarien). Dessutom var det många grupper som hoppades på att de skulle få egna stater och kunna bryta sig loss från till exempel Ryssland eller från Österrike-Ungern. Detta innebar att både Ryssland och Österrike-Ungern hade stora intressen att bevaka där. Ryssland ville bland annat stödja alla slaviska folkgruppers vilja att bilda egna länder på Balkan, som till exempel serberna medan Österrike-Ungern ville försvara sitt område. Österrike-Ungern hade bland annat kontroll över Bosnien, men där fanns en serbisk minoritet och därför ville vissa i Serbien att detta område skulle tillhöra dem. De ville bilda ett: "Stor-Serbien".

5.3 Den tändande gnistan

Det som brukar räknas som det som startade första världskriget är "Skotten i Sarajevo". Den 28 juni 1914 var Österrike-Ungerns kronprins, Frans Ferdinand och hans hustru Sophie på besök i Bosniens huvudstad Sarajevo. Under statsbesöket blev Frans Ferdinand och hans hustru skjutna av en serbisk terrorgrupp som kallade sig Svarta handen. Anledningen till attentatet var att Svarta handen ville att Bosnien skulle tillhöra Serbien istället för Österrike-Ungern. Efter mordet ställde Österrike-Ungern ett antal krav på Serbien som de visste att Serbien inte skulle kunna gå med på. Österrike-Ungern ville därmed tvinga fram ett krig med Serbien då de visste att de skulle få stöd av Tyskland och Italien. Serbien fick dock stöd av Ryssland och deras allierade Frankrike respektive Storbritannien. Detta leder fram till det som kallas den "Svarta veckan".

Svarta veckan

Efter att Serbien vägrat gå med på Österrike-Ungerns krav så följer en vecka som drar in stora delar av världen i krig. Första världskriget startar.

• 28 juli - Österrike - Ungern förklarade krig mot Serbien. Ryssland mobiliserade (förbereder) sin armé för krig.

• 29 juli - Tyskland försökte övertala Ryssland att avbryta sin mobilisering, Ryssland fortsatte ändå att samla ihop sina arméer.

• 1 augusti - Tyskland förklarade krig mot Ryssland. Frankrike mobiliserar sina arméer för att hjälpa Ryssland.

• 3 augusti - Tyskland förklarade krig mot Frankrike och inleder ett anfall genom Belgien.

• 4 augusti - Storbritannien hade garanterat att försvara Belgien och förklarade därför krig mot Tyskland.

5.4 Händelser under första världskriget

Krigets utseende och resultat skiljer sig lite år beroende på var det utspelade sig. Det fanns tre olika stridsplatser, nämligen västfronten, östfronten och kriget till havs. Dock fanns det en gemensam nämnare för alla fronter. Tiden kriget tog. När det första världskriget bröt ut trodde de flesta att kriget skulle vara slut på endast några månader. Många jublade och var glada över att deras land skulle ut i krig, de trodde på en snabb seger. Men verkligheten blev en helt annan och kriget blev ett långdraget ställningskrig som varade i över fyra år med miljontals döda soldater som följd.

Västfronten

Kriget på västfronten inleddes när den tyska Schlieffenplanen sattes i verket. Det var en plan som skulle hindra att Tyskland skulle behöva kriga på både västfronten och östfronten samtidigt. Tanken var att snabbt anfalla och besegra Frankrike genom att gå igenom Belgien. Därefter kunde man flytta över sina trupper till östfronten och kriget mot Ryssland. I början såg det ut som att planen skulle lyckas väl, de tyska trupperna gick snabbt framåt och pressade tillbaka de franska och brittiska styrkorna. Men genom det som kallades ”Undret vid Marne” lyckades man hindra den tyska arméns framgång. Genom en samlad insats av franska folket lyckades man transportera en stor mängd soldater till floden Marne och där stoppa den tyska framryckningen. 

Skyttegravskriget

Kriget utvecklades därefter till ett skyttegravskrig där båda sidorna grävde ned sig i skyttegravar och sedan utförde anfall mot varandra till stora förluster. Under skyttegravskriget var den vanliga stridstaktiken att först genomföra massiv kanonbeskjutning av fiendens skyttegravar för att sedan storma fram på bred front med sina trupper. Problemet med detta var att oftast hade kanonernas beskjutning dålig effekt och skapade endast en förstörd terräng med massor av stora hål för soldaterna att ta sig fram genom. Hålorna fylldes av vatten och allt förvandlades till lera i och med att regnen kom. När soldaterna sen sprang fram genom lervällingen var de en enkel måltavla för fienden att skjuta ner med sina kulsprutor. Följden av denna taktik som generalerna gång på gång använde vid västfronten blev mängder av döda soldater. Slagen vid Ypern, Verdun och Somme är alla exempel på detta. Vid vart och ett av dessa slag var förlusterna mer än en miljon soldater och ingen av de stridande vann i stort sätt någonting på dem.

Östfronten

Striderna på östfronten var av en mer rörlig karaktär utan att bli ett ställningskrig. Till en början ryckte den Österrikiska-ungerska armén fort fram och kom ända till Belgrad, men där tog det stopp. Österrike-Ungerns armé klarade sig dåligt då armén visade sig vara sämre än de trodde och de led stora förluster.

Ryssland hade lyckats samla ihop sin armé snabbare än vad Tyskland hade räknat med. De avancerade därmed framåt och tyskarna tvingades flytta en del av trupperna från västfronten till östfronten. Men därefter vände den ryska krigslyckan och tyskarna blev alltmer framgångsrika, bland annat genom segrar vid Masuriska sjöarna och vid Tannenberg år 1914. De kunde därefter hela tiden flytta fram sina positioner och den ryska armén var på reträtt.

Kriget till havs 

Till havs var ententen överlägsna centralmakterna och rensade haven från tyska fartyg och blockerade handeln till Tyskland. Tyskland försökte då svara genom att blockera all handel till Storbritannien genom det så kallade "oinskränkta ubåtskriget". Det betydde att de sänkte massor av fartyg på väg till Storbritannien utan förvarning. Det innebar att även amerikanska fartyg sänktes. När till exempel skeppet Lusitania sänks 1915 så medförde det att människor i USA blev upprörda då flera hundra amerikanska medborgare dödades. Denna och andra sänkningar av amerikanska fartyg gjorde att USA år 1917 bestämmer sig för att gå med i kriget på Ententens sida. USA hade även lånat ut pengar till Frankrike och Storbritannien. Om Frankrike och Storbritannien skulle förlora kriget riskerade USA att inte få tillbaka sina pengar. Det bidrog också till att USA gick in i kriget på ententens sida. När USA gick med i kriget blev ententen mycket starkare än centralmakterna.

5.5 Slutet på första världskriget

Slutet på första världskriget inleds med händelser på östfronten. 

Den ryska revolutionen – slutet på östfronten

I Ryssland styrde tsaren (kejsaren) som en diktator, tsarfamiljen och adelsmännen levde ett liv i lyx medan en stor del av den ryska befolkningen led av hungersnöd. Det gick även dåligt för den ryska armén i kriget och i februari år 1917 gjorde delar av det ryska folket revolution.  De dödade tsaren och dennes familj. I oktober samma år kom kommunisterna till makten med Vladimir Lenin som ledare. Lenins och hans Bolsjeviker (kommunister) slöt fred med centralmakterna i mars 1918. Detta innebar att Tyskland kunde flytta över stora delar av sina trupper till västfronten där de var i akut behov av förstärkningar, då USA hade börjat skeppa över stora mängder soldater dit.

Västfronten - Tyskland kapitulerar

Efter att  USA gått med i kriget 1917 så hade ententens styrka växt mer och mer. I början av 1918 gav detta ett allt större militärt övertag. Freden med Ryssland efter den ryska revolutionen gav Tyskland en möjlighet att föra över trupper till västfronten, men under 1918 så började det bli brist på både mat, ammunition och soldater för den tyska armén. Tyskland försökte i desperation göra en sista militär kraftansträngning i ett storanfall på västfronten, men det misslyckades. Istället tvingades den tyska krigsledningen be om vapenvila.

5.6 Freden i Versailles

När det till slut blev vapenstillestånd den 11/11 klockan 11:00 1918 så var det för första gången på över fyra år slut på striderna. Det dröjde dock till den 28 juni 1919 innan freden i Versailles undertecknades, vilket var fem år efter mordet på Frans Ferdinand. Fredsvillkoren som man kom fram till var mycket hårda för Tyskland som var tvungna att:

• Erkänna sig som skyldiga till kriget.

• Betala ett enormt krigsskadestånd.

• Lämna ifrån sig alla sina kolonier.

• Lämna landområde till Frankrike (Elsass-Lothringen) och Polen (del av Schlesien). 

• Armén begränsades till 100 000 man.

• Tyskland fick inte ha något flygvapen och endast en väldigt liten flotta.

Nya länder

Det uppstod även ett antal nya länder efter första världskriget bland annat på grund av att Österrike-Ungern splittrades och att Tyskland fick lämna ifrån sig områden. Länderna som bildades var Finland, Estland, Lettland, Litauen, Österrike, Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Polen, Island och Irland.

NF

För att bevara freden efter första världskriget bildades freds-organisationen Nationernas Förbund år 1920 efter en idé av den amerikanske presidenten Wodrow Wilson. Tyvärr fick organisationen ingen större framgång då bland andra USA valde att stå utanför projektet.

Lidandet

Totalt dog uppemot 20 miljoner människor av orsaker som är direkt knutna till första världskriget. Efter kriget bröt även den svåra influensasjukdomen Spanska sjukan ut. Denna epidemi orsakade i en krigstrött värld uppemot 50 miljoner dödsoffer, bland annat på grund av att man inte hunnit återhämta sig från kriget.

5.7 Tiden mellan två världskrig

Många trodde att första världskriget skulle vara kriget som tog slut på alla krig, men efter endast 20 år bröt ett nytt och ännu värre krig ut. Tiden mellan de båda världskrigen, 1919 – 1939, kallas för Mellankrigstiden.

Kris i Tyskland

Bland de många soldater som stridit i första världskriget för Tyskland var det många som hade svårt att acceptera att landet hade förlorat kriget. Många av dem tyckte att den tyska regeringen hade svikit landet när de skrivit under de hårda fredsavtalen. En av dessa soldater var en man vid namn Adolf Hitler som var ledare för det lilla partiet Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) eller som de oftast kallas – nazisterna. Under hösten 1923 försökte Hitler och hans anhängare genomföra en statskupp, den så kallade Ölkällarkuppen. Den misslyckas dock och i fängelset skriver Hitler sin bok Mein Kampf i vilken han avslöjar delar av sina planer för Tyskland. 

En annan orsak som bidrar till utvecklingen i Europa var den ekonomiska kris som drabbar Tyskland som en följd av fredsvillkoren efter första världskriget. Tyskland dömdes till att betala ett enormt krigsskadestånd till Frankrike. När sen Tyskland inte klarade av att betala tillbaka år 1922 så försökte fransmännen få pengar genom att ta ut avgifter inne i Ruhrområdet i Tyskland. Då blev det stora strejker i Ruhrområdet och Frankrike fick inga pengar. Dock var Tysklands regering tvungna att hjälpa de som strejkade genom ett ekonomiskt stöd, men till slut klarade man inte detta längre. För att lösa detta började man trycka upp enorma mängder av sedlar. Detta ledde till en kraftig inflation och pengarna minskade i värde. Det blev en så kallad hyperinflation som ruinerade alla som hade sparat pengar på banker för de blev helt värdelösa. För att rädda upp situationen började man under slutet av 20-talet ta lån från utlandet, främst från USA och situationen i Tyskland förbättrades.

Den 24 oktober 1929 kraschade börsen i New York och ruinerade massor av människor som satsat pengar på aktier. Detta spred sig över hela USA och senare resten av världen. Mängder av människor blev arbetslösa. Världsekonomin hamnade i en depression. USA ville inte längre låna ut pengar till Tyskland vilket drabbade landet extra hårt.

5.8 Nazisterna tar makten

I och med de ekonomiska kriserna och den stora arbetslösheten i Tyskland lyckas Hitler och det Nationalsocialistiska partiet skaffa sig fler och fler anhängare. Hitler var en duktig talare och partiet använde sig av slagkraftig propaganda för att värva medlemmar. Den nazistiska propagandan och deras idéer bestod bland annat av:

• Freden i Versailles efter första världskriget ansågs orättvis.

• Den germanska rasen var överlägsen. Judar var liksom slaver och svarta underlägsna. 

• Den germanska rasen – arierna – skulle härska över de underlägsna raserna.

• Det behövdes även Lebensraum (livsrum) för det tyska folket.

• Judarna var dessutom farliga då de låg bakom demokratin. Demokratin var inget bra styrelseskick utan tyckte man att handlingskraft och våld skulle ge den starkaste makten.

• Det behövs en stark ledare – en Führer – vid makten. Den som har makten är starkast och har alltså rätt.

• Kommunismen var ett hot mot mänskligheten.

Efter att den tyska ekonomin på nytt blivit sämre på grund av börskraschen i USA växer missnöjet i landet. Det ledde till att nazistpartiet växer sig större vid de tyska valen. Vid riksdagsvalet 1932 blir de Tysklands största parti. Hitler blir regeringschef i Tyskland (kansler) och struntar då i landets lagar. Nazisternas motståndare trakasseras och förföljs. I juli 1933/34 förbjuds alla partier utom nazistpartiet och Tyskland blir därmed en diktatur. När president Hindenburg dör i augusti 1934 blir Hitler även president och överbefälhavare (högste militäre ledare). Hitler har nu all makt i landet och utropar sig till Führer. Han blir Tysklands diktator.

Nazisternas organisation

Det fanns några olika avdelningar inom nazistpartiet. 

• SA (Sturmabteilung) var en halvmilitär avdelning som använde våld i kampen mot politiska motståndare. Kallades brunskjortor på grund av sina uniformer.

• SS (Schutz-Staffeln) var från början Hitlers egna livvakt. Hade svarta uniformer. Ansvarade för koncentrationslägren, övervakade Gestapo och ledde terrorn mot politiska motståndare.

• Gestapo var den hemliga statspolisen (Geheime staatpolizei). Var först en politisk polis som sen blev en del av SS.

• Hitler-Jugend var nazisternas ungdomsorganisation. Hade som uppdrag att fostra Tysklands ungdomar att bli lojala nazister.

Under nazisternas styre så sköljs Tyskland med propaganda. Propagandaministern Joseph Goebbels såg till att det nazistiska budskapet spreds överallt. Det som nazisterna inte gillade censurerades. Budskapet att tyskarna och den ariska rasen skulle styra över underlägsna raser fanns överallt. I Nürnberglagarna 1935 så berövades judar sitt medborgarskap i Tyskland. De förbjöds att gå i vanliga skolor och att gifta sig med tyskar samt att ha en statlig tjänst. Gestapo börjar arrestera människor som inte passar in i Tyskland och sen skicka dem till arbets- eller koncentrationsläger.

Nazismens åsikter - en sammanfattning

Nazismen byggde på tanken om att alla människor inte är lika värda. De menade att den tyska ariska rasen var överlägsen alla andra och därmed förtjänade att härska över de mer undermåliga raserna. De delade in mänskligheten i olika raser med den ariska, tyska rasen överst och den judiska rasen underst. 

De var motståndare till demokrati. De tyckte att ett land skulle styras av en stark ledare som ofelbart skulle fatta alla beslut. De ville att ett land skulle styras av en diktator.

De är för den starkes rätt och de föraktar svaghet. De starka i samhället som kan ta för sig och kämpa ner de svaga har mer rättigheter än de svaga.

De har en stark antisemitism (judehat). De hatar det judiska folket som de anser inte förtjänar att leva.

Nationalistiska tankar om erövring. Det tyska folket står i centrum och folket kräver livsutrymme (lebensraum) som de ska skaffa sig genom krig.

5.9 Vägen till andra världskriget

Hitler börjar efter sitt maktövertagande att inrikta landets ekonomi mot att stärka militären. Det var ett brott mot Versaillesfreden, men 1935 förklarar Hitler att freden inte gäller längre. Tyskland börjar förbereda landet för krig genom ett antal olika åtgärder:

• Under 1930-talet bygger man klart motorvägarna i Autobahn som både gav jobb åt tyskarna men dessutom skulle kunna frakta trupper och militärfordon snabbt genom Tyskland.

• Hitler inför allmän värnplikt igen. 

• Man utbildar officerare i hemlighet och tillverkar militärt material i hemlighet och i samarbete med Sovjetunionen.

• Hitler försöker få Tyskland självförsörjande så att man inte är beroende av utrikeshandeln.

När Tyskland nu var rustat var det dags att börja ta tillbaka det man förlorat i första världskriget samt att utöka sitt område. Detta var man enligt Hitler tvungen att göra med våld och man fick inte vänta för länge för då skulle de andra länderna hinna ikapp Tysklands försprång. Händelserna som leder fram till andra världskriget är följande:

• 1936 går tysk armé in i Rhenlandet. Det var ett brott mot det man kommit överens om i freden i Versailles, men ingen av Frankrike eller Storbritannien vill ha krig så de låter Tyskland vara.

• I mars 1938 tar den tyska armén över Hitlers gamla hemland Österrike utan våld. Inget land vågar hindra Hitler på grund av rädslan för krig.

• Hitler kräver nu att de delar av Tjeckoslovakien där det bodde många tyskar skulle bli en del av Tyskland. I september 1938 går Storbritanniens premiärminister Chamberlain med på detta för att undvika krig.

• I mars 1939 anfaller Hitler resten av Tjeckoslovakien och landet blir en del av det tyska riket. Hitler installerar en lydregering i det lilla nybildade landet Slovakien. Efter detta inser ledarna i Storbritannien och Frankrike att de inte kan förhandla mer med Hitler. De lovar istället att skydda Polen när Hitler ställer krav på polska områden.

5.10 Sovjetunionen och Gulag

Det var inte bara i Tyskland det blev en diktatur utan även i Sovjetunionen. Under Lenins styre avskaffas det privata ägandet och staten tar kontroll över allt ägande. 1922 bildas Sovjetunionen som var Ryssland samt ett antal länder runt omkring Ryssland. När Lenin dör 1924 tar Josef Stalin makten och blir en väldigt stark diktator. Stalin såg alla som var fiender till honom som fiender mot landet och kommunistpartiet. 

Under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet så har Stalin bestämt att Sovjetunionen ska industrialiseras snabbt och inför så kallade femårsplaner. Det var jordbruket som skulle betala för detta genom att staten sålde delar av skördarna till utlandet. För att göra detta behövde staten total kontroll över jordbruket och de bönder som inte gick med på detta dödades eller skickades till Gulag. Utöver detta så drabbades mängder av människor av svält då staten skulle ha sin del av skörden oavsett om det var en bra skörd eller inte. Ukraina drabbades extra hårt av detta och miljontals av människor svalt ihjäl.

Gulag

Många av de som Stalin ansåg vara fiender till Sovjetunionen hamnade i Gulag. Det var fångläger i Sibirien dit nästan 30 miljoner människor skickades totalt. Dock var det arbetsläger och inte förintelseläger som nazisterna hade. Trots detta dog mängder av människor i Gulag då man inte ansåg att fångarnas liv var värt mycket. Uppemot 3 miljoner räknar man med dog i Gulag. Man använde fångarnas arbetskraft till att få fram råvaror från Sibirien till de nya industrierna. 

Utrensningar

Förutom de som dog i Stalins fångläger eller hans framkallade svält så dog hundratusentals människor i olika utrensningar av fiender mot Stalin och Sovjetunionen. Stalin var oerhört misstänksam och såg fiender överallt. Han lät den hemliga polisen arrestera människor utan riktiga orsaker och genom tortyr tvinga dem att erkänna påhittade brott. Bland annat rensade han ut ledare inom militären vilket gjorde att man fick problem under andra världskriget. Utrensningarna i Sovjetunionen slutade inte på riktigt förrän Stalin dör 1953.

5.11 Orsakerna till andra världskriget

Den viktigaste orsaken till andra världskriget ligger i den hårda freden Tyskland tvingades gå med på efter första världskriget, vilket gjorde det möjligt för Hitler att komma till makten. Efter det så gör Hitlers krav och erövringar det till slut omöjligt för Storbritannien och Frankrike att inte gripa in. Hitler ville utöka Tysklands gränser österut. Han ville skaffa det tyska folket "lebensraum" livsutrymme.

När Tyskland och Sovjetunionen sen den 23 augusti 1939 ingår en icke-angreppspakt förstod många att kriget var nära. Pakten att inte strida hade ett hemligt tillägg där länderna hade kommit överens om hur de skulle dela upp Europa mellan sig. 

En annan orsak är det maktbegär som även fanns i Japan och Italien. Dessa två länder ingår 1940 i förbund med Tyskland som kallas för axelmakterna. Motståndarsidan kallas för de allierade och det var Storbritannien och Frankrike till en början. Senare går både USA och Sovjetunionen med på den allierade sidan. Utöver dessa länder deltog många andra länder på respektive sida.

5.12 Händelser under andra världskriget

I och med att Tyskland anföll Polen så förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Tyskland. Dock började inget av länderna kriga mot Tyskland eftersom de inte kände sig redo och ansåg att de var underlägsna tyskarna. Denna period kallades för låtsaskriget då inget hände på västfronten. 

Andra världskrigets händelser kan delas in i fyra olika faser eller tidsperioder. 

• Blixtkriget 1939-1940 som kännetecknas av snabba tyska framgångsrika anfall på en rad olika länder. 

• Kriget utvidgas 1941-1942 till att omfatta i stort sett alla världens länder när USA, Japan och Sovjetunionen blir mer direkt inblandade.

• Vändpunkterna, 1942-1943, då de allierade börjar vinna. 

• Slutet 1944-1945 då kriget definitivt avgörs till de allierades fördel. 

5.13 Blixtkriget 1939-1940

Krigsutbrottet

På morgonen den 1 september 1939 anfaller tyska trupper Polen utan krigsförklaring. Den omoderna polska armén hade inte en chans mot den välutrustade moderna tyska armén utan på endast fyra  veckor besegrades Polen. Då hade Sovjetunionen även anfallit från öster och Polen delades därmed mellan Stalin och Hitler.

Vinterkriget

Efter Polens förlust krävde Sovjetunionen delar av Finland. Detta gick Finland inte med på och då anföll Sovjetunionen. Sovjetunionen räknade med att snabbt kunna besegra Finland men de drabbades av mycket större förluster än de räknat med. Efter hårda strider lyckades till slut Sovjets armé att i februari 1940 besegra den finska armén. Finland begärde fred och fick överlämna delar av sitt territorium (landområde), men fick behålla sin självständighet. Utöver detta erövrade Sovjet även Estland, Lettland och Litauen.

Attack mot Danmark och Norge

I och med att varken Frankrike eller Storbritannien ville anfalla Tyskland gavs Hitler tid att erövra andra delar av Europa. Den 9 april 1940 anfaller Tyskland både Danmark och Norge samtidigt. I Danmark möter tyskarna inte så stort motstånd och redan samma dag kapitulerar Danmark. Erövringen av Norge tog längre tid då den norska naturen gjorde det svårare att ta sig fram, men efter några månader tvingades Norges regering fly och Norge blir tyskt. Anledningen till att Tyskland attackerade Norge och Danmark var att man ville säkra transporten av järnmalm från Sverige. Järnmalmen skickades via hamnen i norska Narvik.

Västfronten

Den 10 maj 1940 gick Tyskland till anfall mot Frankrike. De tar vägen genom Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Anfallet överraskade den franska armén eftersom tyskarna gick genom skogs- och bergområdet vid Ardennerna vilket man inte trodde var möjligt. Termen blixtkrig innebar att kraftigt flyganfall, tung kanoneld och pansarvagnar slog sönder det mesta motståndet. Infanteriet (fotsoldaterna) kunde sedan ta sig igenom det "hål" som uppstod. Den tyska armén pressade tillbaka stora delar av de franska och engelska trupperna och omringade dem vid Engelska kanalen. 

Tyskland anföll därefter Frankrike även söderut och då föll det franska motståndet samman. Frankrike kapitulerade och den 22 juni 1940 undertecknades vapenstilleståndet på samma plats som tyskarna tvingades skriva under vapenstilleståndet efter första världskriget. 

Undret vid Dunkerque

De soldater som omringats vid Engelska kanalen var illa ute.  Då beslöt man från brittiskt håll att uppmana så många som möjligt att hjälpa till att rädda dem. Istället för de 45 000 soldater man trodde skulle kunna räddas,  lyckades man rädda nästan 340 000 från stränderna vid Dunkerque, tack vare att vanliga människor ställde upp med alla möjliga sorters båtar.

Slaget om Storbritannien

Efter Tysklands anfall på Frankrike bytte Storbritannien premiärminister och Winston Churchill tog över posten från Chamberlain. När Frankrike fallit återstod endast Storbritannien att besegra för Tyskland. För att kunna invadera Storbritannien behövde man dock först slå ut det engelska flygvapnet. Herman Göring, en av de högst uppsatta nazistiska ledarna, var chef för tyska flygvapnet och lovade Hitler att det skulle vara snabbt ordnat. I augusti inledde tyska flyget bombningar av England för att förstöra flygfält och industrier. Det engelska flygvapnet var dock bättre än tyskarna trott och sköt ner väldigt många av de tyska planen. Tyskarna bytte därför taktik och började istället terrorbomba engelska städer på natten. Detta kallades för blitzen (Blitz = blixt) och varade i cirka två månader. Blitzen ledde inte fram till något avgörande och i början av 1941 tog slaget om Storbritannien slut och bombningarna minskade i omfattning. Tyskland misslyckades med att erövra Storbritannien.

5.14 Kriget utvidgas 1941

När Hitler inte kunde besegra Storbritannien så vände han sina blickar österut. Under våren 1941 erövrade Tyskland nästan hela Balkanhalvön. Därefter fokuserade Hitler på Sovjetunionen. Han inledde "operation Barbarossa". Den 22 juni 1941 anföll 3 miljoner tyska soldater Sovjetunionen i ett gigantiskt anfall och bröt mot den icke-angreppspakt som Hitler och Stalin ingått. Den tyska arméns anfall överraskade Stalin och den sovjetiska armén klarade inte att stå emot. Tyskarna tog snabbt över stora områden och var i oktober endast några mil från Moskva. Det som då stoppade tyskarnas framryckning är den ryska vintern. Hitler trodde att de skulle segra innan vinterkylan satte in och därför har man inte utrustat armén för vinterkrigföring. Dessutom kunde Sovjetunionen sätta in mer soldater under vintern vilket hindrade tyskarna att erövra Moskva.

Pearl Harbour

Eftersom Europas länder var indragna i stridigheter på hemmaplan såg Japan chansen att utöka sin makt i Asien. Det enda hindret var USA:s militära styrka. Den 7 december 1941 anfaller Japan den amerikanska flottbasen Pearl Harbour på Hawaii utan krigsförklaring. Det japanska angreppet överraskade amerikanerna fullständigt och blev en stor framgång för Japan. Nästan hela USA:s Stilla Havsflotta utplånas och Japan kan ta över en allt större del av Stillahavsområdet. 

Militärt var detta en stor framgång för Japan. Men sett till andra världskriget i stort var det en fördel för de allierade. När Hitler fick reda på den Japanska attacken valde han att också förklara krig mot USA. USA blev därmed indraget i kriget på de allierades sida. USA var världens största industriland. Landet började nu tillverka militärt material för fullt samt inkalla mängder av soldater. Det bådade inte gott för Axelmakterna.

5.15 Vändpunkterna (1942-1943)

Efter de inledande framgångarna för Tyskland mot Sovjetunionen började den tyska krigslyckan vända. Det fanns ett antal "vändpunkter" som symboliserar detta. Några av de viktigaste är; El-Alamein, Stalingrad, Midway och Kursk.

El-Alamein

I Nordafrika hade italienska armén misslyckats att driva bort engelsmännen. Då sände tyskarna hjälp till Italien. Den kände tyske generalen Erwin Rommel ledde de tyska och italienska styrkorna. Med förstärkningarnas hjälp drevs engelsmännen bakåt mot Egypten. Detta var illa eftersom man inte ville att tyskarna skulle komma åt oljeländerna i Mellanöstern. Avgörandet kom 1942 vid El-Alamein då den engelska armén under Bernard Montgomerys ledning för första gången lyckades segra över den tyska armén. Därefter pressades tyskarna sakta ut ur Nordafrika.

Stalingrad

Under våren och sommaren 1942 försökte tyskarna gå till ny attack i södra Sovjetunionen där de ville komma åt oljefälten vid Kaspiska havet. Till en början gick det bra och man nådde staden Stalingrad som var viktig för både tyskarna och Sovjetunionen. Hitler skickade dit mer trupper för att kunna erövra staden. Stalin beordrade och sin sida att Stalingrad skulle försvaras till varje pris och den Röda armén vägrade ge upp. Sovjetunionen lyckades samla nya styrkor till ett motanfall och i slutet av 1942 anföll man den tyska armén. Striderna fortsätter tills januari 1943 då den tyska armén tvingades kapitulera mot Hitlers vilja. En stor del av soldaterna i den tyska armén i Sovjetunionen hade nu antingen dödats eller tillfångatagits.

Midway 

Vid Midway år 1942 lyckades den amerikanska flottan för första gången besegra den japanska flottan i ett större slag efter Pearl Harbour. Efter detta slag så pressas japanerna bakåt mot Japan ända fram tills krigsslutet 1945.

Kursk

Tyskarna pressades fortsatt bakåt i Sovjet av den Röda armén och vid Kursk 1943 förlorade de ytterligare ett stort pansarslag. Efter detta klarar den tyska armén inte att återhämta sig utan tvingas hela tiden att dra sig tillbaka. Slutet närmade sig.

5.16 Slutet (1944-1945)

Det som nu återstod för de allierade var kanske det svåraste. Man var tvungen att stiga i land med trupper på Europas fastland för att tvinga bort tyskarna från de länder man ockuperat. Tyskland hade byggt upp en stor försvarsanläggning, den så kallade Atlantvallen, som löpte från Norge i norr ner till Medelhavet i söder. Eftersom trupper och material skulle komma från Storbritanniens fastland valde man att anfalla i norra Frankrike, i Normandie. 

Den 6 juni 1944 var den så kallade D-dagen. Då anföll de allierade (under ledning av general Eisenhower) med tusentals fartyg stränderna vid Normandie. Trots en noggrann planering och en stor militär styrka var det en riskabel attack. Man lyckades dock överraska tyskarna en del eftersom de trodde att anfallet skulle ske vid Calais där det är kortast avstånd till Storbritannien. Under mycket hårda strider vid bland annat Omaha Beach lyckas man få landsätta över 130 000 man på fransk mark den första dagen. 

Efter några dagars hårda strider vid Normandies kust så kan de allierade avancera in i Frankrike. I augusti 1944 så befrias Paris och i september börjar man anfallet mot Tyskland. Under de allierades anfall mot Tyskland användes flygbombning av tyska städer som ett vapen för att bryta ner tyskarnas stridsvilja. Bland annat Dresden bombades sönder totalt och tiotusentals människor dödades. Från väst anföll brittiska och amerikanska trupper och från öst anföll sovjetiska trupper och läget blev värre och värre för Tyskland. För att fylla ut trupperna i armén sattes 16-åringar in i militärtjänst. Hitler försökte med ett sista motanfall i väst men det misslyckades. 

Den 30 april inser Hitler att kriget är förlorat och tar livet av sig tillsammans med sin fru. Deras kroppar bränns och man meddelar i radion att Hitler dött i strid. Den 8 maj 1945 var kriget i Europa slut och Tyskland kapitulerar.

Kriget mot Japan

Trots segern vid Midway 1942 så skulle det dröja över tre år innan Japan kapitulerade mot USA. Efter Midway så befann sig Japanerna hela tiden på reträtt och var i ett svårt underläge. Trots detta så vägrade de att ge upp och stred till sista man i princip vid varje slag. De japanska soldaterna kämpade med stor offervilja för sin kejsare och sitt land. Ett exempel på detta är Kamikazepiloterna. Det var självmordsbombare som satte sig i ett flygplan fullt med sprängämnen och sen flög de planet mot ett amerikanskt stridsfartyg. 

Den japanska offerviljan gjorde det svårt för USA att snabbt få ett slut på kriget. Varje ö man erövrade för att komma närmare det japanska fastlandet krävde stora insatser och det dog många amerikaner och japaner. Vid invasionen av Okinawa var de amerikanska förlusterna nästan 50 000 man och för Japan nästan 100 000 döda. Liknande slag med stort andel förluster utspelade sig vid bland annat Iwo Jima och Guadalcanal. För att slippa ännu större förluster vid anfallet mot de japanska huvudöarna bestämde sig USA:s president Harry S Truman för att prova ett nytt vapen.

Atombomben

Tidigt på morgonen den 6:e augusti 1945 lyfte det amerikanska planet Enola Gay och styrde mot den japanska staden Hiroshima. Ombord fanns atombomben som kallades Little Boy och klockan 08:15 släpptes bomben över Hiroshima. Efter 57 sekunders fall exploderade bomben ca 600 meter över marken med en styrka som aldrig skådats tidigare. Temperaturen i explosionsögonblicket har uppskattats till över en miljon grader och skapade ett eldklot med 250 meter i diameter. Överlevande ögonvittnen berättar om ett ljussken som bländade flera gånger starkare än solen. Tryckvågen från explosionen kändes över 60 km bort och krossade fönsterrutor 15 km bort. Inom en radie på 1,6 kilometer var allt totalförstört. Den efterföljande värmevågen skapade eldstormar vars bränder förstörde allt inom 10 km. En stund efter explosionen började det även regna i området vilket ytterligare spred det radioaktiva avfallet som atombomben spridit i luften. Besättningen på planet berättar att där det tidigare funnits en stad gick det nu bara att se ett svart kaos. Mellan 90 000 och 120 000 människor beräknas ha dött av explosionen eller skador de närmaste dagarna.

Tre dagar senare den 9 augusti 1945 släpptes ytterligare en atombomb, kallad Fat Man, över den japanska staden Nagasaki. Egentligen skulle man bombat staden Kokura men dåligt väder gjorde att man fick ändra sig till Nagasaki. Det dog mellan 60 000 och 80 000 människor av denna atombomb.

Den 14 augusti sändes ett radiotal i Japan med kejsaren som sa att Japan måste ”acceptera det oacceptabla och uthärda det outhärdliga”. Dagen efter, den 15 augusti, gav Japan upp och den 2 september 1945 undertecknades kapitulationen. Andra världskriget var slut.

5.17 Resultatet av andra världskriget

Den allvarligaste följden av kriget var alla de människor som hade dött. Totalt dog cirka 70 miljoner människor och de flesta av dessa var civila dödsoffer. 

Sovjetunionen

Det slöts aldrig någon slutgiltig fred eftersom segermakterna inte kunde enas. Sovjetunionen tog över delar av Europa i väst: Estland, Lettland, Litauen samt delar av Polen. Dessutom tillsatte de kommunistiska lydregeringar i de länder i Östeuropa som Röda armén befriat. Övriga segrare tyckte att man skulle låta dem ha demokratiska val istället. 

Tyskland

Tyskland förlorade delar man haft före kriget, bland annat till Polen. Dessutom delades Tyskland in i fyra ockupationszoner: en sovjetisk, en fransk, en engelsk och en amerikansk. Huvudstaden Berlin som låg i den sovjetiska zonen delades även den i fyra delar. Sovjets zon bildade senare landet DDR – Östtyskland och de övriga tre zonerna blev BRD – Västtyskland, något som varade fram till 1989.

Japan

USA styrde över Japan fram till 1951 och då hade man lyckats bygga upp ett mer demokratiskt system i Japan och landet blev åter självständigt.

FN bildas

1945 lyckas man bilda en ny fredsorganisation – Förenta Nationerna (FN). Denna gången var alla de stora länderna med och organisationen blir varaktig. Dock försämras samarbetet mellan USA och Sovjet kraftigt efter kriget vilket minskar FN:s roll.

EU bildas

Tyskland och Frankrike hade varit inblandade i två stora krig under en kort tidsperiod. För att undvika fler krig länderna emellan och för att öka samarbetet i Europa bildas den europeiska kol-stål gemenskapen ibland även kallad kol-stål unionen år 1951. Denna gemenskap utvecklades till Europeiska Unionen, EU som bildades 1992.

Kalla kriget

De gamla stormakterna tappade i betydelse, särskilt Frankrike/England, och nya supermakter uppstod. Det var USA och Sovjetunionen som var de nya supermakterna i världen och de som tävlade om vem som var mäktigast, bland annat militärt. En ny tid av spänningar i världen avlöste det fruktansvärda andra världskriget. Istället inleddes det kalla kriget.

5.18 Förintelsen

I och med att de allierade trängde allt längre in i de länder som varit ockuperat av Tyskland så upptäcktes allt mer av de grymheter som nazisterna utsatt judarna och andra folkgrupper för.

Motviljan mot judar – antisemitismen - var ingen ny företeelse utan kunde spåras långt tillbaka i Europas historia. Judarna hade förföljts och trakasserats bland annat då de kristna ansåg att de låg bakom Jesus död.

Getton

Under nazisternas styre så ökade trakasserierna mot judarna i Tyskland steg för steg. Hitler ansåg att judarna förgiftat det tyska blodet och att man var tvungen att rena det tyska blodet. Judarna skulle behandlas så illa att de lämnade Tyskland. Genom Nürnberglagarna 1935 så bestämdes att judar inte fick jobba för staten, äktenskap mellan judar och tyskar förbjöds och judiska barn fick inte gå i vanliga skolor. Svårigheterna för judarna i Tyskland ökade och nazisterna började inrätta getton. Gettot var ett avspärrat område i en stad där mängder av judar packades ihop och tvingades bo mycket sämre förhållanden än de var vana vid.

Det var inte bara judarna som drabbades av nazisternas idéer. Även romer, handikappade, utvecklingsstörda och homosexuella räknades som mindre värda och skickades till olika arbetsläger eller dödades. 

Koncentrationsläger

Många judar flydde till Sovjetunionen men efter att kriget brutit ut 1939 skickades många tillbaka till Tyskland. Det land som judarna var säkrast i var i USA dit många flydde. Nazisterna tyckte dock att det gick för sakta med att få bort judarna från Tyskland. Under 1941-42 så började man med ett mer organiserat avrättande när man inrättade dödsläger och förintelseläger vars enda syfte var att döda så många judar som möjligt. Från början hade man avrättat judarna genom att skjuta dem, men för att det skulle gå snababre och bli billigare utvecklade man ett system där man kunde gasa ihjäl dem. 

Den slutliga lösningen

Man talade om ”den slutgiltiga lösningen” vilken var en plan för hur judarna i Europa skulle utrotas. Nazisterna transporterade mängder av judar med tåg genom stora delar av Europa. Man packade godsvagnar fulla med människor och skickade dem till olika läger. Några av de mest ökända är Auschwitz, Treblinka, Chelmno och Sobibor. När tågen rullade in i lägren så sorterades judarna in i två grupper. Ett led med de som skulle kunna arbeta ett tag innan de dog och ett led som skulle direkt till gaskammaren. Till exempel skickades nästan alla kvinnor och barn direkt till gaskammaren. Nazisterna rakade av håret på fångarna och tog ifrån dem alla deras ägodelar. I vissa läger fick de ett fångnummer tatuerat på armen, i andra hade de olika sorters Davidsstjärnor på fånguniformen som skulle visa vilken sorts fånge de var. De som leddes till gaskammaren packades ihop så tätt som det bara gick och sen stängdes de in och man släppte in gasen Zyklon B. Efter några minuter öppnade arbetsfångarna (Sonderkommando) dörrarna och började dra ut de döda för att forsla dem till ugnarna. Innan liken brändes i ugnarna så kollade man så att det inte fanns guldtänder eller annat värdefullt i munnen på de döda. Efter det så brändes kropparna upp.

Under de drygt tre år som de olika lägren var igång så dödades cirka 6 miljoner judar samt flera hundratusen romer och andra mindre önskvärda grupper som till exempel handikappade. Vid krigets slut så försökte tyskarna undanröja en del av bevisen för dessa läger men de lyckades inte utan man hittade mängder av dokument som visade hur nazisterna planerat och genomfört alltihop. Detta material användes sen i rättegången i Nürnberg mot nazistiska krigsförbrytare 1945. Flera viktiga ledare saknades så som Hitler, Himmler och Goebbles vilka alla tagit livet av sig. Göring lyckades även undkomma dödsstraff genom att ta en gifttablett precis före han skulle hängas. Ett antal andra nazistledare dömdes till döden och flera till långa fängelsestraff.

5.19 Sverige under världskrigen 

Sveriges inställning under de bägge världskrigen kan sammanfattas med ett ord: neutralitet. Sverige försökte hålla sig utanför krigen genom att säga att man var neutralt vilket betyder att man inte står på någons sida.

Neutrala

Under första världskriget lovade alltså Sverige att man inte skulle stödja någon av de stridande parterna. Anledningen var att man hoppades att Sverige skulle slippa kriget. Det man förstod skulle hända var att det skulle bli brist på många sorters varor som vanligtvis importerades. Då började folk bunkra upp dessa varor vilket gjorde att priserna steg. Efter ett tag fick regeringen bestämma högsta pris för en vara, men trots detta så var man under hösten 1916 tvungen att införa ransonering. Man fick ransoneringskort som skulle garantera alla i landet att få del av varorna som fanns. Bland det som ransonerades fanns socker, kaffe, bröd och tobak. Mot slutet av kriget var det mesta ransonerat. 

När sedan andra världskriget bröt ut 1939 så gjorde Sverige samma sak och sa att man skulle vara neutralt. Sverige kommer inte delta i kriget om vi inte själva blir anfallna. Sveriges försvar var (trots statsminister Per Albin Hanssons löfte om att ”Vår beredskap är god”) riktigt dålig. Sverige hade inte satsat på militär upprustning förrän Hitler erövrade Österrike 1938 och det var svårt att hinna förbereda försvaret på endast ett år.

Ransonering

Liksom under första världskriget blev det brist på vissa varor och från 1940 infördes ransoneringskort på utvalda varor. Skillnaden mot första världskriget var att myndigheterna insåg behovet av ransonering tidigare. Detta gjorde att man kunde fördela maten rättvist och att de flesta svenskarna slapp att svälta under andra världskriget. En annan sak som påminde svenskarna om kriget var mörkläggningen. Om det skulle bli krig skulle man försvåra för fiendens bombplan genom att ha mörkläggningspapper för fönsterrutorna i de större städerna så att inget ljus kom ut.

Samlingsregering

För att klara ut svårigheterna under kriget så bildade man en samlingsregering i riksdagen i vilken alla partier utom kommunisterna ingick. Statsminister var socialdemokraten Per Albin Hansson. Dessutom ville de nordiska länderna visa enighet utåt och ländernas ledare möttes hösten 1939 för att förtydliga detta. När sen Finland angreps av Sovjetunionen den 30 november 1939 så tyckte många att Sverige skulle hjälpa Finland. ”Finlands sak är vår” var ett slagord för detta, men regeringen nekade Finland hjälp med hänvisning till neutraliteten. Däremot reste en del frivilliga svenskar till Finland för att slåss på finska sidan.

Permittenttrafiken

Neutraliteten sattes även på andra prov, särskilt efter det att Hitler attackerat Danmark och Norge den 9 april 1940. Tyskarna begärde efter detta att få transportera trupper som skulle ha permission mellan Norge och Tyskland. Om tyskarna skulle få göra det så skulle man bryta neutraliteten men om de inte fick göra det så kanske de skulle attackera Sverige. Regeringen lät dem skicka soldaterna och detta kallas för permittenttrafiken. Ett liknande fall var när tyskarna ville skicka trupper från Norge genom Sverige till Finland för att slåss i det så kallade fortsättningskriget. Även denna gång fick tyskarna igenom sina krav med hänvisning till neutraliteten.

Järnmalmen

Utöver detta exporterades under krigets inledning svensk järnmalm via Narvik i Norge till de tyska vapenindustrierna, allt för att Hitler skulle bli nöjd. Sverige slutade inte med att skicka järnmalm förrän det började gå sämre för Tyskland i kriget. 

Var Sverige neutralt?

Om Sverige var neutralt eller inte i kriget kan diskuteras men neutralitetspolitiken höll Sverige utanför världskrigen. Detta räddade många svenska liv och gav även Sverige ett försprång ekonomiskt sett mot många andra länder. En annan följd av världskrigen, särskilt andra världskriget, var att kvinnor fick en större plats på den svenska arbetsmarknaden. När männen var inkallade till militärtjänst så fick kvinnorna sköta jobb som tidigare nästan enbart män jobbat med. Efter kriget så fortsatte många kvinnor i sina nya yrken vilket bidrog till en mer jämställd situation.