5. Ekonomiska systemet

5.1 Vad är ekonomi? 

Ekonomi handlar i grund och botten om hushållning. Hushållning är att få pengarna att räcka till så att man får utgifter och inkomster att gå ihop. Det gäller både privatpersoner, företag och för den offentliga sektorn (stat, region och kommun). 

En del av ekonomin handlar om att se till att behoven för människor blir uppfyllda, att så många som möjligt kan få sina behov tillgodosedda. För att kunna göra detta behövs en produktion av varor och tjänster. En av ekonomins viktiga uppgifter är att ta reda på vad som ska produceras och hur mycket man ska producera. För att få fram ett svar på detta brukar man prata om utbud och efterfrågan.

När den mängd varor som efterfrågas är lika stor som den mängd varor som finns i utbudet uppstår ett jämviktspris. 

Lagen om utbud och efterfrågan

Efterfrågan handlar om det som konsumenterna (kunderna) vill köpa. Det är varor som konsumenterna har behov och nytta av. Hur konsumenterna gör bestäms av varans pris, kvalité och konkurrens från liknande varor. Om priset är högt på en viss vara så minskar efterfrågan, men om priserna sjunker på en viss vara så brukar efterfrågan öka.

Utbud är hur många varor det finns tillgängliga att köpa på marknaden. producenterna (företagen) bestämmer hur stort utbudet är genom att de tillverkar en viss mängd varor. Om en vara är efterfrågad så försöker företagen tillverka mer varor för att kunna tjäna mer pengar. Om en vara inte är efterfrågad så minskar företagen tillverkningen.

Privata och offentliga sektorn

Två andra viktiga begrepp i det ekonomiska systemet är den privata sektorn och den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn är det som staten, regionen och kommunen har hand om.  Staten har hand om polisen och regionen sjukvården, medan kommunen ansvarar för skolan för att nämna några exempel. Inom den offentliga sektorn kan man sköta sin verksamhet som ett företag, men det är skatter och avgifter som betalar för det som sker där. Om man går med vinst ska pengarna användas till annat inom den offentliga sektorn. Pengarna ska användas till tjänster och bidrag för landets medborgare. Det kan vara till exempel utbildning, vård, rättsväsende, vägar eller kollektivtrafik. 

Den privata sektorn består av alla andra företag som får sina inkomster genom att sälja varor eller tjänster samt hushållen som köper dessa. Företagen i den privata sektorn får tillverka vilka varor eller tjänster man vill och om de går med vinst får de använda den som de vill.

5.2 Det ekonomiska kretsloppet

När man pratar om ekonomi brukar man tala om det ekonomiska kretsloppet. Ett kretslopp är hur pengar, varor, tjänster och arbete fördelas mellan olika aktörer i ett system. Det finns fyra olika aktörer som samspelar. Det är hushållen, företagen, bankerna och den offentliga sektorn. 

Marknaderna

De fyra olika aktörerna möts på tre olika marknader.

Varu- och tjänstemarknaden

Där möts aktörerna för att komma överens om försäljning och köp. Företagen erbjuder varor och tjänster till försäljning som hushållen och den offentliga sektorn vill köpa. Det är alltså på varu- och tjänstemarknaden som efterfrågan möter utbudet. Med varumarknaden menas till exempel mobiltelefoner, mat och kläder medans tjänstemarknaden innebär till exempel taxiresor eller att klippa sig hos frisören.

Arbetsmarknaden

Företagen erbjuder alltså varor och tjänster till försäljning åt de andra aktörerna. På arbetsmarknaden erbjuder hushållen sin arbetskraft till de andra aktörerna (företagen, bankerna och den offentliga sektorn) mot att de betalar dem lön för arbetet. De andra aktörerna behöver arbetskraft för att fungera och hushållen behöver lön för att kunna köpa varor och tjänster.

Finansmarknaden

 Det är i denna marknaden man handlar med pengar och andra värdepapper (till exempel aktier). Bankerna spelar en extra viktig roll i denna marknad då de gör det möjligt för de andra aktörerna att låna pengar.

Aktörerna

Det finns fyra huvudaktörer i det ekonomiska systemet eller det ekonomiska kretsloppet.

Hushållen

Hushållen är till exempel du och din familj tillsammans. Ett hushåll har vissa inkomster. Inkomsterna består av lön från antingen arbete inom den offentliga sektorn eller ett företag i den privata sektorn. Utöver det kan ett hushåll få bidrag från den offentliga sektorn, till exempel barnbidrag, bostadsbidrag eller pension. Hushållen har även vissa utgifter i form av betalning för varor och tjänster. Dessutom måste man betala skatter och avgifter till den offentliga sektorn. Hushållen kan dessutom spara pengar hos bankerna mot ränta, (det kallas inlåningsränta - att banken lånar in pengar från hushållen). För att ha råd med dyrare varor som hus eller bil kan dessutom hushållen låna av banker mot att betala ränta till banken,  (det kallas utlåningsränta - att banken lånar ut pengar till hushållen) .

Företagen

Företagen får sina inkomster genom försäljning av varor och tjänster och om de har högre inkomster än utgifter gör de vinst. Precis som hushållen så betalar företagen skatter och avgifter till den offentliga sektorn och även företagen får bidrag och tjänster i utbyte av den offentliga sektorn. För att ha råd med större investeringar (satsningar) kan företagen behöva låna pengar av bankerna mot ränta. Vinster kan sparas hos bankerna mot ränta. (Se utlåningsränta - inlåningsränta under stycket hushållen.)

Bankerna

Bankerna (kallas ibland även finanssektorn) är de som förmedlar pengar mellan sparare och investerare. Bankerna är även de en del av företagen, men har en annan sorts tillverkning och försäljning. Hade inte bankerna funnits skulle samhällets ekonomi utvecklats mycket långsammare. Utan bankerna skulle endast de som redan har kapital (pengar) kunna investera i nya företag och idéer. Bankerna kan istället låna ut pengar vid rätt tillfällen till företag och privatpersoner som då betalar ränta till banken. Dessutom kan de aktörer som har pengar över placera (spara) dessa hos bankerna mot ränta eller annan avkastning.

Offentliga sektorn

Den offentliga sektorn kan man likna vid ett företag som styrs av politiker. Inkomsterna till den offentliga sektorn kommer från de skatter och avgifter som företag och hushåll betalar. Politikerna bestämmer sen vilka utgifter (tjänster) som den offentliga sektorn ska ha. Utgifterna kan vara till exempel vägar, vård, utbildning och polis. Det gemensamma är att utgifterna ska vara till nytta för så många som möjligt av de övriga aktörerna.

5.3 Förändringar i samhällsekonomin

Samhällets ekonomi går i vågor och förändras både uppåt och nedåt. Ser man tillbaka på Sveriges ekonomiska utveckling så har den under de senaste 100 åren gått stadigt uppåt. Man säger att Sverige har haft en bra ekonomisk tillväxt. Det innebär att Sverige har lyckats få en ökad tillverkning i hela samhället samt att vi lyckats fördela resultatet rättvist mellan invånarna i landet. 

Konjunkturer

Dock har det under tider varit perioder som varit sämre och perioder som varit bättre. De sämre perioderna kallas för lågkonjunkturer och de bättre för högkonjunkturer.

När det är en högkonjunktur så växer landets ekonomi snabbt och människor får mer pengar att handla för. Det gör att efterfrågan ökar och företagen säljer mer. Då måste företagen anställa fler och för att få bra arbetskraft måste de höja lönerna för att kunna anställa rätt folk. När fler får högre lön och arbete så ökar efterfrågan ytterligare. Även den offentliga sektorn påverkas av en högkonjunktur då de få in mer skatt eftersom fler människor arbetar och då kan även de anställa mer människor. 

Ett svårighet med en högkonjunktur är att när efterfrågan ökar kraftigt och människor har mer pengar att handla för så kan ekonomin bli överhettad och då höjs priserna. När priserna höjs så kommer krav på högre löner och eftersom företagen behöver arbetskraft så höjs lönerna. Detta kallas för inflation och innebär att pengarnas värde blir sämre.

Vid en lågkonjunktur så påverkas ekonomin på det motsatta hållet. Eftersom hushållen inte har så mycket pengar att använda så minskar efterfrågan och då behöver företagen inte tillverka så mycket varor. Då behövs inte så många anställda och människor blir arbetslösa. När fler och fler människor blir arbetslösa så minskar efterfrågan ytterligare. En lågkonjunktur blir ofta som en ond cirkel som förvärrar sig själv. När efterfrågan minskar så stiger inte priserna så mycket, och vid en riktigt djup lågkonjunktur kan priserna till och med sjunka. Detta kallas deflation. Om en lågkonjunktur blir riktigt djup och lång med stor arbetslöshet så kallas det för en depression.

5.4 Samhällets ekonomiska mål 

Det ekonomiska systemet hänger ihop med det politiska systemet. Politikerna i Sverige har bestämt ett antal samhällsekonomiska mål som de försöker uppnå. Några av dem är:

• Jämna ut inkomstskillnader i landet både mellan människor och olika delar av landet.

• Ekonomisk tillväxt med en ökad produktion och förbättrad levnadsstandard.

• Balans i samhällets ekonomi genom att försöka undvika kraftiga svängningar i konjunkturen.

Det är riksdagen som beslutar vilka ekonomiska mål vi har i Sverige. När man bestämt målen så är det regeringens uppdrag att föra en finanspolitik som gör att målen kan uppnås.

För att kunna uppnå de samhällsekonomiska målen finns det ett antal verktyg som man kan använda. 

Skatt- och finanspolitik 

Den största delen av statens inkomster kommer via skatter och avgifter och ska användas till statens utgifter. En av utgifterna är så kallade transfereringar. Det är pengar som går tillbaka till hushållen i form av pensioner, bidrag och sjuk- och arbetslöshetsersättning. Detta kallas utjämningspolitik. En del skatteintäkter används till att betala för utbildning av arbetslösa eller att göra stora offentliga arbeten som till exempel järnvägar. Att staten gör stora satsningar kan vara en lösning vid en lågkonjunktur eftersom att många kan få jobb och sen ökar efterfrågan och de ekonomiska hjulen börjar snurra. Det kallas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Konjunkturpolitik

Vid högkonjunktur finns risken för inflation om ekonomin blir överhettad. Då kan staten försöka med att till exempel höja skatten eller momsen för att minska mängden pengar i samhället och då minskar efterfrågan och inflationen sjunker. Vid en lågkonjunktur får staten försöka få människor att köpa mer genom att minska skatten eller starta ett större offentlig projekt.

Penningpolitik

Ett sätt för staten att försöka påverka konjunkturen är med hjälp av riksbanken. Sveriges riksbank har som sin viktigaste uppgift att se till att Sveriges ekonomi utvecklas stabilt. Detta kan ske genom att riksbanken bestämmer hur hög räntan ska vara i landet. 

Om det är en högkonjunktur med ökande inflation kan riksbanken höja räntan. Då gör de vanliga bankerna samma sak och det är färre som lånar av bankerna. Det gör att mängden pengar i samhället minskar och priserna slutar stiga och inflationen minskar.

Vid en lågkonjunktur när efterfrågan är liten så kan riksbanken istället sänka sin ränta för att få fler att ta lån så att mängden pengar ökar i samhället. Då ökar efterfrågan och mer människor konsumerar mer produkter. 

5.5 Olika ekonomiska system

För att ekonomin ska fungera i ett land så behöver staten styra samhällets ekonomi för att få det så som de vill. Det finns några olika ekonomiska system som länder använder eller har använt under historiens gång:

• Marknadsekonomi

• Planekonomi

• Blandekonomi

• Kretsloppsekonomi

Marknadsekonomi

Marknadsekonomi innebär att det är marknaden och kapitalet som bestämmer vad som ska tillverkas i ett land. Det är sedan samspelet mellan utbudet och efterfrågan som bestämmer priset. Företagen är privatägda och tillverkar varor och tjänster i fri konkurrens med varandra. De företag som säljer varor som människor efterfrågar går med vinst och de som inte lönar sig läggs ned. Om företagen går bra så råder även konkurrens på arbetsmarknaden och då blir lönerna bra. När företagen går dåligt så blir lönerna sämre och man kan bli arbetslös. I en marknadsekonomi ska staten blanda sig i så lite som möjligt och marknadskrafterna ska styra ekonomin. Det är få länder som är helt styrda av detta system.

Planekonomi

Planekonom är ett ekonomiskt system som inte är så vanligt längre i världen. I en planekonomi så äger staten, samhället, tillverkningen av varor och tjänster och all arbetskraft är anställd av staten. Det är ett gemensamt (kollektivt) ägande som är viktigt. Sedan lägger staten upp en plan för hur ekonomin ska fungera. Staten bestämmer vad som kan behöva tillverkas i ett land under en viss period istället för att tillverkningen får utvecklas i fri konkurrens. Problemet med planekonomi är att staten inte exakt kan veta vad som behövs under en viss tid och det kan bli för mycket av varor människor inte vill ha och för lite av det m efterfrågar. Dessutom kan varornas kvalité bli sämre om inte flera företag konkurrerar eftersom man inte behöver anstränga sig för att tillverka en bra vara. Detta ekonomisk system används knappt idag, dock är Nordkorea och Kuba exempel på länder som använder planekonomi.

Blandekonomi

Blandekonomi är det ekonomiska system som är vanligast i världen. Det innebär att man använder en blandning av planekonomi och marknadsekonomi. Grunden för blandekonomi är marknadsekonomi där invånarna får bestämma över hur de vill få sina behov tillgodosedda och där utbud och efterfrågan är det som styr prissättning och tillverkning. Utöver detta så finns det planekonomiska tanker också. Det är att det finns lagar och regler som staten använder för att se till att alla invånarnas behov blir tillgodosedda. I Sverige har vi en stor offentlig sektor där sjukvård och utbildning inte hänger ihop med kundernas betalningsförmåga. Dessutom finns regler kring vissa varor, till exempel skjutvapen och alkohol. I Sverige är det ju bara Systembolaget som får sälja alkohol. Blandekonomi skiljer sig mycket mellan olika länder och det är olika vad staten går in och styr över. Vissa länder har att vård och utbildning betalas med skatten medans vissa har att man får betala det privat.

Kretsloppsekonomi

Tankar om ett ekonomiskt system som är mer inriktat mot att ta hänsyn till miljön och jordens resurser har växt sig starkare under slutet av 1900-talet. Man vill ha en grön ekonomi som inte låter den ekonomiska utvecklingen ske på bekostnad av jordens resurser och vår miljö. Man vill ha fram en mer miljövänlig tillverkning till exempel genom att företag får betala avgifter för sina utsläpp. I Sverige har man använt skatten för att få till mer miljövänliga lösningar, till exempel genom att öka skatten på bensin och annat som skadar miljön.

5.6 Världens ekonomi

Under den industriella revolutionen i slutet av 1700-talet började världshandeln få sitt genombrott. Det blev fler och fler människor som fick råd att köpa varor från olika delar av världen. Grundtanken för världshandeln är att länder ska specialisera sig och tillverka de varor som de är bäst på och som de kan producera billigt. 

Utrikeshandel

När ett land säljer varor till ett annat land kallas det för utrikeshandel. (Handel inom ett land kallas inrikeshandel.) Ett litet land som Sverige har ofta ett större behov av utrikeshandel än ett stort land som till exempel USA. Har man en stor befolkning i sitt land har man ju en stor hemmamarknad att sälja till och behöver inte exportera (sälja till utlandet) så mycket som ett land med liten befolkning. Sverige däremot behöver importera (köpa från annat land) många olika varor som vi inte kan tillverka själva, till exempel kaffe, bananer och olja. För att ha råd med en stor import så måste Sverige även exportera mycket till andra länder.

Handelsbalans

Sverige handlar som sagt mycket med andra länder, både gällande export och import. De länder som vi handlar mest med är europeiska länder med Tyskland och Norge som de viktigaste handelspartnerna. Under de senast årtiondena har även länder i Asien (framförallt Kina) blivit allt viktigare gällande utrikeshandeln. Om man jämför ett lands export med import så får man fram ett begrepp som kallas för handelsbalans. 

Om ett land exporterar mer än man importerar så har landet en positiv handelsbalans. Då får man in mer pengar till landet än man gör av med. Om man däremot importerar mer än man exporterar så gör man av med mer pengar än man får in. Detta kallas för negativ handelsbalans. Inkomsterna täcker helt enkelt inte utgifterna. Ett land med negativ handelsbalans kan lösa problemet tillfälligt genom att låna pengar men det fungerar inte i längden. Istället behöver de ändra förutsättningarna i landet så att man kan öka exporten eller minska importen. Sverige har under en lång tid haft en positiv handelsbalans. Sveriges export består till stor del av industrivaror som maskiner, fordon och skogsindustriprodukter. Vår import är bland annat olja, el- och televaror samt bilar.

Frihandel/Handelshinder

Inom världshandeln finns det två olika synsätt på hur man vill att det ska fungera. Det ena tycker att det ska vara frihandel. Då ska handeln mellan länder vara fri och varor säljs och köps fritt mellan länder runtom i världen. Organisationerna WTO (World Trade Organisation) och OECD (Organization for Economic Cooperation and Development) arbetar för frihandel. Under senare tid har det förekommit protester mot bland annat WTO då vissa anser att WTO gynnar de rika länderna på de fattigas bekostnad samt att frihandeln hotar jobben i de egna länderna.

De som är emot frihandel vill istället skydda det egna landets tillverkning. Detta synsätt kallas för protektionism. För att kunna skydda den egna tillverkningen använder man sig av handelshinder av olika slag. Exempel på handelshinder är tullar, kvoteringar och säkerhets- och miljökrav. Tullar innebär att man måste betala en avgift på vissa varor som ska importeras. Kvoteringar är att man har bestämt att endast en viss mängd av en vara får föras in i landet. Säkerhets- och miljökrav är att man har särskilda regler som hindrar att vissa varor får importeras.

5.7 Länders ekonomiska förutsättningar

Att världshandeln fungerar beror bland annat på att länder specialiserar sig på att producera olika varor. Möjligheten för ett land att specialisera sig beror till stor del på vilka olika produktionsfaktorer landet har. Det finns några olika faktorer:

• Naturresurser/råvaror - det krävs material för att tillverka en produkt. I Sverige har vi till exempel järnmalm och skog som vi kan använda. 

• Arbetskraft – för att få resurserna att bli en produkt måste någon göra arbetet. Ett land som har en välutbildad arbetskraft kan dessutom konkurrera på fler områden. 

• Kapital – det behövs både realkapital och finanskapital. Realkapital är de verktyg, maskiner och fabriker som behövs för att tillverka en vara. Finanskapital är pengar som behövs till att driva tillverkningen, att köpa material och betala löner samt realkapitalet.

Länder specialiserar sig mot att tillverka de produkter som stämmer bäst överens med deras produktionsfaktorer. Det kallas att man utnyttjar sina komparativa fördelar. Eftersom alla länder gör det som de är bäst på så uppstår ett behov av att handla med andra länder. Dock finns det länder som mer eller mindre saknar dessa komparativa fördelar och dessa länder får då väldigt svårt att vara med i världshandeln.

Det är stora skillnader mellan de länder som klarar av att konkurrera på världsmarknaden och de som inte deltar. Det blir en större och större klyfta mellan rika och fattiga länder. Dock finns det en hel del länder som har lyckats utnyttja sina produktionsfaktorer och fått en ekonomisk utveckling. Länder som under de senaste 10-20 åren blivit industrialiserade kan kallas NIC-länder (Newly Industrialized Countries). Exempel på länder är Kina, Mexiko och Thailand. Länderna har använt sina fördela som ofta är en billig men välutbildad arbetskraft. Man har även genom lån lyckats bygga upp en konkurrenskraftig industri.

Dessutom brukar man prata om I-land respektive U-land när man jämför olika länders ekonomi. Ett I-land brukar beskrivas som ett rikare och mer utvecklat land. Ibland kallar man det för ett industrialiserat land. Ett U-land däremot är ett fattigare och mindre utvecklat land. U-länder har inte blivit så industrialiserade och där är många människor fattiga och samhället är inte så utvecklat med till exempel infrastruktur (vägar, hamnar, järnvägar, flygplatser, kommunikation och energiproduktion). 

BNP

När man jämför länders ekonomi och utveckling brukar man ofta använda begreppet BNP. BNP står för Brutto National Produkt och är ett mått på hur mycket ett land tillverkar under ett år. Man lägger ihop värdet på alla varor och tjänster som tillverkas i ett land under ett år. Ett litet land har oftast mindre BNP än en ett stort land så för att kunna göra en mer rättvis jämförelse så brukar man dela BNP med antalet invånare i landet. Då får man ett värde som kallas för BNP/capita (BNP/invånare). Med detta mått kan man göra vissa ekonomiska jämförelse mellan länder. Ju högre ett lands BNP/capita är desto rikare är landet. Dock finns vissa problem med att bara använda BNP som jämförelse. 

BNP-uträkningar gynnar länder med en utvecklad ekonomi eftersom det är handel som registreras som kommer med. Länder som har stor handel som inte går via kassor, tex torghandel eller byteshandel, får lägre BNP. Dessutom säger inte siffrorna något om hur pengarna är fördelade i landet. Har man ett högt BNP-capita men ett fåtal rika och många fattiga så säger BNP siffrorna om levnadsstandard för människorna i landet.

Globalisering

Förr i tiden skedde handeln i huvudsak inom landet, det var en nationell handel. Nuförtiden sker den mesta handeln internationellt mellan världens länder. Handeln har blivit globaliserad. Globalisering innebär att världens länders ekonomi hänger mer och mer ihop och nationsgränserna spelar mindre och mindre roll. Man tillverkar varor och tjänster i de länder där det sker billigast. Man investerar pengar i olika länder och det gör att även finansmarknaden är starkt sammankopplad över världen.

Fördelarna med globalisering är att det skapas arbeten på nya ställen i världen där man tidigare inte haft pengar nog till att starta tillverkning. Fattigare delar av världen kan få en ekonomisk utveckling. En annan fördel är att globaliseringen tvingar företagen att bli mer effektiva vilket sparar på jordens resurser.

Nackdelar med globaliseringen kan vara att den hårda konkurrensen gör att företagen inte kan tänka långsiktigt utan måste uppnå snabba vinster. Då kan de strunta i miljökrav som kostar mycket pengar. De kan även utnyttja arbetskraften i länder med låg lön och endast betala minimilöner. Man säger att i-länderna utnyttjar u-ländernas arbetskraft och även deras råvaror. I-länderna köper billiga råvaror och tillverkar en produkt med billig arbetskraft och sen säljer man den färdiga produkten och gör en större vinst än u-länderna. 

En annan nackdel med den alltmer globaliserade ekonomin är att när ett land hamnar i stora ekonomiska svårigheter så påverkas väldigt många andra länders ekonomi. Ett exempel på detta är när Grekland höll på att gå i konkurs och var tvungen att låna stora summor av EU för att inte världsekonomi skulle bli alltför mycket påverkad. Detta bland annat för att bankerna i världen handlar med varandra och lånar pengar av varandra och om ett lands banker går i konkurs så drar det med sig banker i många andra länder. Då drabbas ekonomin i många länder.

Den globala ekonomins flöden av pengar är inte heller så jämt fördelad mellan världens länder. I-ländernas handel med varandra är 80 procent av alla handel. De övriga 20 procenten är handel mellan i-länder och u-länder samt handel mellan u-länder.