2. Kristendom

2.1 Bakgrund och historia

Kristendomen har sitt ursprung ur Judendomen. Jesus var jude. Efter Jesus död kom en del av hans anhängare att skriva om honom i texter, evangelierna. De ändrade sättet att utöva judendomen på. Bland annat tog man bort kravet på att pojkarna skulle omskäras och man behövde inte heller följa alla matreglerna. Det gör att man c:a 100 år efter det att Jesus dog, kan tala om en ny religion, kristendomen.

Tiden före Jesus

Palestina kallas ett litet område som ligger i östra medelhavet. Landet hade erövrats av romarna. Palestina var ett tättbefolkat landområde med en övervägande judisk befolkning. Judarna hade även flyttat till andra städer runt medelhavet. Hela medelhavsområdet styrdes av romarna, och där rådde i huvudsak fred och handeln blomstrade. Romarna var toleranta mot andra religioner men de slog ned allt som kunde störa lag och ordning eller hota deras egen maktställning, hårt och skoningslöst.

I den judiska befolkningen fanns olika sätt att förhålla sig till romarna. En grupp kallad Saddukeer, menade att man skulle samarbeta med romarna. Saddukeerna var prästerna som styrde över templet i Jerusalem och de var de rika i samhället. Den andra gruppen, som var de flesta judarna, kallades Fariseer. Fariseerna undvek kontakt med romarna och andra som inte var judar. Ordet Farisé betyder "avskild". Det fanns också en grupp som ville göra väpnat motstånd mot romarna. De kallades för Zeloter.

Många judar väntade ivrigt på att en kung skulle komma och ena det judiska folket mot romarna och skapa en ny storhetstid för dem. De väntade på Messias, vilket betyder "den smorde". Förr smordes kungarna med olja. Vid tiden när Jesus föddes trodde många judar att den yttersta tiden var nära. Människorna levde i synd och i nöd, men Gud skulle rädda sitt folk och förgöra fienderna och en ny tid utan synd och nöd skulle följa. Ett Gudsrike.

De kristna menar att Jesus var denne Messias. Kristendomen kommer av ordet kristus och kristus är latin för det hebreiska ordet, Messias.

Antiken

Det romerska imperiet styrde över nästan hela medelhavsområdet och kom därför att påverka kristendomen. Romarna var tillåtande gentemot andra religioner, men kom snart att utsätta de kristna för förföljelser. De kristna vägrade att offra till kejsaren och deltog inte i samhällslivet på samma sätt som andra. De blev syndabockar för allt ont. Bland annat fick de kristna skulden för en storbrand i Rom år 64 e.v.t. Enligt traditionen dödades både Petrus och Paulus i förföljelserna och finns idag begravda i Rom. De blev martyrer.

Det är trots förföljelserna vid denna tid, som kristendomen får tydligare ramar. Man fastställde en trosbekännelse och bestämde vilka texter som skulle ingå i bibeln. Kyrkan fick också en tydligare struktur och organisation med ledare, kallade biskopar.

Under 300-talet kom situationen för de kristna att ändras. Från att ha varit utsatta för förföljelser, fick de först rätt att utöva sin religion och sedan blev kristendomen den enda tillåtna religionen i hela romariket. Kristendomen blev romarrikets statsreligion. Den romerske kejsaren Konstantin (306-337 e.v.t) blev kristen och gav de kristna religionsfrihet. Konstantins efterträdare Theodosius gjorde år 380 e.v.t kristendomen till statsreligion och snart förbjöds alla andra religioner.

Medeltiden

När romarriket gick under och medeltiden tar sin början inleds den kristna kyrkans storhetstid i Europa. Kristendomen kom att påverka det mesta i samhället och människors liv. På så vis kom kristendomen att fungera som en sammanhållande faktor i ett splittrat Europa. Biskopen i Rom kom att få en ledande roll inom den kristna kyrkan. Han fick titeln påve, vilket är latin för fader. Påven ansågs vara Petrus efterträdare som kyrkans överhuvud och han fick stor makt.

Nya tiden

Medeltiden övergick under 1500-talet till den Nya tiden. Under den nya tiden utsattes den kristna kyrkan och dess företrädare, biskoparna och påven för kritik. Kritiken handlade bland annat om handeln med avlatsbrev och att ledarna i kyrkan inte levde som de lärde. Denna kritik ledde fram till reformationen. Under reformationen splittrades den katolska kyrkan i flera olika delar. Splittringen gav upphov till en ny stor inriktning inom kristendomen kallad protestantism, efter ordet protestera.

Upplysningstiden

Under upplysningstiden på 1700-talet gjorde naturvetenskapen stora framsteg. Vetenskapsmännen upptäckte nya naturlagar, vilka förklarade sådant som religionen eller kyrkan tidigare förklarat. Framstegen inom vetenskapen och den ökande tron på förnuftet, att vi människor genom egen tankekraft kunde förstå hur saker och ting fungerade, gjorde att kristendomens och religionens betydelse minskade. Religionen blev mer en privatsak. Man började även resa krav på religionsfrihet. I USA införde man till exempel religionsfrihet år 1776. Ibland använder man ordet sekularisering för att beskriva religionens minskade betydelse i ett samhälle.

Industrialisering och väckelserörelse

Under industrialiseringen på 1800-talet minskade kyrkans och kristendomens betydelse ytterligare. Människor flyttade in till de växande städerna och det gamla bondesamhället omvandlades till ett industrisamhälle. Det var under denna omvälvande tid som många människor sökte sig till nya gemenskaper och samarbeten. Det uppstod folkrörelser. Till folkrörelserna brukar man räkna väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Väckelserörelsen handlade om att "väcka" tron i människorna på nytt. Den egna tron och den personliga upplevelsen var viktiga inom väckelserörelsen. Det var också viktigt att missionera, att sprida kristendomen. Missionsförbundet, baptister och pingströrelsen är exempel på dessa väckelserörelser, de är aktiva än idag.

2.2 Grundare "Jesus"

Tron på Jesus är grunden för kristendomen. Enligt bibeln var Jesus inte någon vanlig människa. Han var Messias "den smorde", Guds son, som kommit för att rädda världen. I bibeln finns fyra evangelier: Matteus, Markus, Lukas och Johannes, som är våra viktigaste källor rörande Jesus. Evangelium betyder "glatt budskap".

Jesus var son till Josef och Maria. Han växte upp i Nasaret i landskapet Galileén i Palestina. Josef var snickare och det är därför sannolikt att även Jesus utbildades till snickare. I evangelierna berättas om Jesus födelse i Betlehem omkring år 0. Händelsen har i den kristna världen gett upphov till vår tideräkning. Det står också om hur han i unga år besöker Jerusalems tempel.

I trettioårsåldern inträffar en viktig händelse för Jesus. Han låter sig döpas av Johannes Döparen. Vid dopet får Jesus en uppmaning från Gud: "Du är min älskade son, du är min utvalde". Det är efter denna händelse som Jesus börjar predika och sprida sitt budskap. Han samlar lärjungar omkring sig som följer med honom på hans resor. Där står om Jesus undervisning och gärningar. Det beskrivs i evangelierna även hur han utför olika mirakler och underverk. De skriver om hur han botade sjuka, gjorde så blinda kunde se, döva höra och lama gå. Det står också om hur Jesus kunde gå på vatten och återuppväcka de döda. Mirakelberättelserna var ett sätt att visa att Jesus var mer än en vanlig människa.

Han kom snart i konflikt med olika makthavare, framförallt Saddukeérna som kände sin makt hotad. Jesus samlade stora folkskaror när han talade och det gjorde dem oroliga och rädda. Dessutom tolkade Jesus religionen på ett nytt sätt. Det gjorde att han skaffade sig fiender. När Jesus och hans följeslagare firade påsken i Jerusalem greps han av stora rådet i Jerusalem och anklagades för att häda, håna och förtala Gud. Han dömdes till döden genom korsfästelse. Det stora rådet hade inte rätt att verkställa dödsstraff varför den romerske ledaren Pontius Pilatus fick sista ordet. Han beslutade att domen skulle gälla. Jesus dog på avrättningsplatsen, Golgata och begravdes i Jerusalem.

Enligt berättelsen kring Jesus död, besöker nästa dag några kvinnor graven, men då är graven tom. Där sitter en ängel: "Ni söker efter Jesus från Nasaret. Han har uppstått, han är inte här". Därefter visar sig Jesus några gånger för lärjungarna. Ett av dessa tillfällen brukar kallas "missionsbefallningen". Då Jesus ber lärjungarna att gå ut och missionera.

Lärjungarna

Jesus följeslagare, även kallade lärjungar eller apostlarna börjar efter Jesus död sprida religionen. De börjar missionera. Det finns särskilt 12 viktiga lärjungar: Petrus, Andreas, Jacob, Johannes, Filippus, Bartelomeus, Tomas, Matteus, Jacob-Alefeus son, Judas Taddeus, Simon och Judas Iskariot. En av de viktigaste apostlarna var dock Paulus som en tid efter Jesus död hade låtit omvända sig och blivit kristen. Paulus gjorde missionsresor runt medelhavet och grundade många nya kristna församlingar. Han skrev även brev till dem, där han berättade om Jesus, brev som idag ingår i bibelns nya testamente.

Jesus budskap

Jesus började efter det att han döps av Johannes Döparen predika. Det berättas att han begav sig ut i öknen och att han där blev frestad av Satan att trotsa Gud, men att Jesus klarade testet.

"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." var kärnbudskapet i det Jesus sa.

Jesus talade om den nära förestånde tid som skulle komma, himmelriket eller Guds rike. Gud skulle frälsa, rädda människorna. Han berättade att Guds kärlek var så stor att alla, oavsett vem man var, kunde komma in i Guds rike, bara man omvände sig. Gud förlåter synder, han ger syndernas förlåtelse och gör det möjligt för människor att komma in i himmelriket.

Jesus stod även upp för de svaga och utsatta i samhället. Han predikade också ett kärleksbudskap. Gud älskar alla. Det kan sammanfattas i två kända etiska regler: Dubbla kärleksbudet; "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv" samt den gyllene regeln; "Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem".

2.3 Heliga texter "Bibeln"

Bibeln brukar räknas som världens mest lästa och spridda bok. Den är en mycket viktig bok för kristna världen över. Ordet bibel är grekiska och betyder "böcker". Bibeln består nämnligen av en samling böcker, 66 st. De är skrivna i olika tider och av olika författare. Bibeln delas in i två delar. Gamla och nya testamentet. Ordet testamente betyder "förbund". Enligt de kristna så ersattes eller förnyades det gamla förbundet som Gud slöt med det judiska folket till ett nytt förbund, som Gud slöt med alla världens folk.

Man vet inte säkert när man började skriva ner de texter som ingår i bibeln, men man tror att de äldsta delarna, skrevs för c.a 3000 år sedan. De äldsta delarna är skrivna på hebreiska, medan det nya testamentet först skrevs på grekiska och senare på latin. Latinet blev under en stor del av vår historia, från medeltiden och framåt skolspråket, det lärdas språk och det språk som var vanligt inom den kristna kyrkan. Det var till exempel först på 1500-talet som bibeln skrevs på svenska.

Gamla testamentet

Gamla testamentet består av 39 böcker som man brukar dela in i tre delar: Lagen, profeterna och skrifterna. Lagen består av de fem Moseböckerna. Gamla testamentet handlar om skapelsen och de lagar och regler, till exempel de 10 budorden, som talar om hur man bör leva. De innehåller även historiska böcker som beskriver det judiska folkets tidiga historia.

Nya testamentet

Nya testamentet innehåller 27 böcker som man brukar dela in i fem delar: Evangelierna, apostlagärningarna, Paulus brev, de katolska breven samt uppenbarelseboken. Nya testamentet handlar om Jesus liv och hans gärningar. Den är skriven efter hans död. Där står även om de första kristna församlingarna och om hur kristendomen spreds runt medelhavsområdet.

Bibeln tolkas olika av olika människor. En del menar att allt som står i bibeln är Guds eget ord och därmed sanning. De tolkar bibeln bokstavligt. En sådan uppfattning brukar kallas fundamentalistisk. Andra betonar det andliga budskapet i de olika texterna. De tolkar bibeln mer symboliskt eller bild-likt.

För kristna kallas även bibeln för "den heliga skrift" eller "Guds ord". Där står budskap från Gud till människan. Därför är boken helig och viktig för många kristna, och många använder det som står i den, som ett rättesnöre, för hur man bör leva sitt liv. Hur man ska vara som god kristen. Den ger de troende en känsla av hopp och ger deras liv mening.

2.4 Läran

Gud är allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Samtidigt är Gud god. Enligt den kristna läran har människan en gång syndat mot Gud. De har satt sig upp mot Gud och på grund av det straffats av honom. I det såkallade syndafallet berättas hur de första människorna, Adam och Eva, lever i edens lustgård, paradiset. Där äter de av den förbjudna frukten från kunskapens träd. En frukt som Gud förbjudit dem att äta, men som människorna, av Satan i en orms gestalt, fås att äta. De kastas då ut från paradiset och Guds närhet. Därefter förökade sig människorna över jorden, men de levde inte sina liv på rätt sätt, deras ondska var stor. Gud ångrade att han skapat dem, och sände därför en syndaflod till världen. Det fanns dock en man som hette Noa som Gud fann god. Gud befallde Noa att bygga en ark, ett stort skepp. På så sätt räddades livet på jorden. Därefter lovade Gud att aldrig mer sända en sådan flod till människorna.

På grund av syndafallet och den därpå följande syndafloden har människorna svårt att få kontakt med Gud. Därför kom Gud till människorna i form av just en människa, Jesus. Genom att tro på honom kan människorna bli frälsta och på nytt få evigt liv tillsammans med Gud. Jesus var alltså en dödlig människa, men samtidigt Gud själv. När Gud skapade världen lät han sin ande bli en del av denna. När en kristen känner eller upplever Guds närhet kan de säga att de möter, eller känner, den helige Ande.

Ibland säger man att Gud är treenig. Fadern, sonen och den helige Anden. Detta kallas för treenighetsläran.

Gud har skapat människan till sin avbild. Det betyder att människan har en särställning av alla världen varelser. Människan har ett oändligt värde. Människan har rätt att utnyttja skapelsen men bär samtidigt ett ansvar för den. Människan har en fri vilja. Det betyder att människan inte är ofelbar utan kan göra fel. Det finns även ondska och människan har ett ansvar att försöka bearbeta ondskan för att försona sig med Gud och bli fri från skuld.

Jesus dog och återuppstod. Han besegrade till och med döden. De kristna menar att genom att följa hans exempel, kan vi alla göra detsamma. Den som tror, får evigt liv tillsammans med Gud, och kan bli frälst, och på nytt känna Guds närhet.

2.5 Högtider och ceremonier

Det finns en stor mångfald i sättet att utöva kristendomen på. Alla kristna gör helt enkelt inte på samma sätt. De kristna världen över har gjort söndagen till sin gudstjänstdag. Den firas till minne av Jesus uppståndelse från de döda.

Högtider

Det finns vissa högtider som är gemensamma för de flesta kristna: Advent, jul, påsk, kristi himmelsfärdsdag och pingst är några av dem.

Advent och jul

Advent är latin och betyder "ankomst". Advent firas som förberedelsetid inför firandet av Jesus födelse som inträffar vid julen. Jul firas till minne av Jesus födelse.

Påsk

Påsk firas till minne av Jesus död och uppståndelse. Den anses av många kristna som den viktigaste av högtiderna. Påsken inträffar den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Det betyder att påsken inträffar på olika tider år för år. Påsken anses både vara en tid för sorg och glädje.

Kristi himmelsfärdsdag

Firas alltid på en torsdag, 40 dagar efter påsk. Firas till minne av att Jesus for till himlen och lämnade jorden.

Pingst

Firas alltid 50 dagar efter påsk. Pingst firas till minne av när den helige ande föll över lärljungarna och de började predika den nya läran därför kallas pingsten även för den helige Andens dag. Pingsten kan ibland också kallas hänryckningens eller glädjens tid. Det är till exempel ganska vanligt att man gifter sig vid pingst.

Ceremonier

Det har utformats många olika ritualer och ceremonier inom kristendomen. Olika kristna samfund och inriktningar gör på olika sätt. Det har gett upphov till en stor mångfald av ritualer och ceremonier.

Sakrament

Inom kristendomen talar man om sakrament. Sakrament är latin och betyder ungefär "helig handling". I sakramenten är Gud närvarande på ett mystiskt, hemlighetsfullt sätt. Genom sakramenten kan de kristna få del av Gud och kraft att leva som en god kristen.

I de katolska och ortodoxa inriktningarna finns sju sakrament: dop, nattvard, konfirmation, bikt, äktenskap, de sjukas smörjelse (ibland kallad den sista smörjelsen) och prästvigning. I svenska kyrkan finns det två: dop och nattvard.

Dop

Det är genom dopet man blir kristen. Precis som Jesus lät döpa sig så döps kristna världen över. Vid dopet använder man vatten som man antingen symboliskt för på barnets huvud eller som man i en del fall helt nedsänker kroppen i. Oftast genomförs dop i samband med ett barns födelse, men det förekommer även vuxendop.

Nattvard

Nattvarden firas till minne av Jesus sista måltid i Jerusalem tillsammans med sina lärljungar. Där uppmanade Jesus sina lärjungar att minnas honom. Genom nattvarden får de kristna ta del av Gud. Nattvarden kan precis som dopet utföras på olika sätt i de olika kristna inriktningarna.

2.6 Heliga platser och utbredning

Kristendomen räknas som världens största religion med över två miljarder anhängare. Den finns spridd i alla världens länder, men de kristna är i majoritet i Nord- och Sydamerika, Europa, Australien samt i södra delarna i Afrika.

Jerusalem

Enligt berättelserna föddes Jesus i Betlehem utanför Jerusalem. Han växte upp i Nasaret i Galliléen och han dog i Jerusalem. Alla tre är viktiga platser inom kristendomen. Dock intar Jerusalem och den heliga gravens kyrka en särställning. I dag vallfärdar många människor till dessa platser. I den heliga gravens kyrka sägs Jesus ha blivit begravd och det var från denna plats han återuppstod.

Rom

Rom är också en viktig plats inom kristendomen. Romarna styrde över medelhavsområdet och Rom var därför en viktig stad. Det sägs att en av Jesus lärljungar Petrus och en annan viktig apostel Paulus, flyttade till Rom. Där kom de båda att dödas och begravas. Samtidigt kom de kristnas ledare att få sitt säte i Rom. Ledaren blev kallad påve, vilket på latin betyder "fader". Påven är än idag den katolska kyrkans ledare, med säte i Rom. Den katolska kyrkan är den största av alla kristna inriktningar.

Kyrkan - en gudstjänstlokal

Kyrkan är grekiska för "herre". Kyrka kan betyda flera olika saker. Den kan stå för alla troende kristna. Den kan stå för ett särskilt kristet samfund, men vanligast är kanske att den står för en kristen religiös byggnad.

Kyrkan är en kristen gudstjänstlokal. Den har en mångfald olika utseenden. Gemensamt för de flesta är dock att längst framme i rummet finns ett altare. Ett bord som symboliserar matbordet vid den sista måltiden, Jesus delade med sina lärljungar. Det är här man intar nattvarden. I många kyrkor finns också en predikstol där prästen kan synas och höras bra när denne talar. Innan man kommer in i det större kyrkorummet finns ofta ett mindre rum. Ett vapen hus, där man tidigare skulle lämna ifrån sig sina vapen, innan man gick in i kyrkan. Det finns också ibland en "sakristia", ett särskilt rum där präster kan byta om inför gudstjänsten, och där man kan förvara olika heliga föremål. Det är vanligt att man tar av sig sin huvudbonad, när man vistas i kyrkan, för att visa sin vördnad inför Gud.

Kyrkor är ofta rikt utsmyckade i guld och andra starka färger. Fönsterglasen är ofta färgrika. Det finns många tavlor och statyer med olika bibliska motiv. De kan dock också vara enkla, outsmyckade lokaler utan några extra fina föremål.

I en katolsk kyrka finns ett särskilt skåp kallat "tabernakel" där nattvardsbrödet förvaras. Det finns även särskilda biktbås där man kan bikta sig. I en ortodox kyrka, som ofta är rikt utsmyckad, finns det ibland särskilda bilder, ikoner, i kyrkan.

2.7 Inriktningar

Kristendomen är världens största religion och den utövas på en mångfald olika sätt världen över. Alla kristna tror eller gör helt enkelt inte på samma sätt. Det finns tre stora inriktningar inom kristendomen: Katolsk-, ortodox- och protestantisk kristendom.

När romariket delades i två delar år 395 e.v.t kom även kristendomen med tiden att delas i två olika stora inriktningar. År 1054 e.v.t inträffade det som brukar kallas den stora schismen, då de båda inriktningarna delades på allvar. Då uppstod katolsk- respektive ortodox kristendom. Senare på 1500-talet under reformationen, delades även den katolska kristendomen och den protestantiska kristendom uppstod.

Splittringarna inom kristendomen handlade om hur man ska tolka bibelns budskap och hur man ska utöva religionen.

Ortodox kristendom

Den ortodoxa kyrkan är störst i östra Europa och har sitt ursprung i Konstantinopel som ligger i nuvarande Turkiet. När Rom delades blev Konstantinopel huvudstad i Östrom. Ledarna i den ortodoxa kyrkan kallas patriarker. Idag finns det många olika ortodoxa inriktningar eller kyrkor som leds av olika patriarker. Den ortodoxa kristendomen menar att de står för den mest ursprungliga formen av kristendom. Ortodox betyder ungefär "renlärig". Ett vanligt inslag i ortodox kristendom är användandet av ikoner. Ikoner är bilder, ofta på Maria och Jesusbarnet. De är mer än en bild, de är en del av det religiösa budskapet och därmed heliga.

Katolsk kristendom

Katolsk betyder "allmän". Katolsk kristendom är den största av de tre inriktningarna och har c.a 1,2 miljarder troende. Den katolska kyrkan är störst i södra Europa och Sydamerika. I den katolska kristendomen finns det en ledare kallad påve, vilket betyder "fader". Påven har sitt säte i Rom och anses av katolikerna vara Petrus andlige arvtagare. Petrus var en av Jesus lärljungar. Under påven finns de katolska biskoparna som betraktas som de övriga lärjungarnas efterföljare. Ett vanligt inslag i katolsk kristendom är tron på helgon. Ett helgon är en människa som anses ha levt i stark gudsgemenskap och som därför anses värdig att vördas. Ett känt svenskt helgon är heliga Birgitta som helgonförklarades år 1391 e.v.t.

Protestantisk kristendom

Under reformationen på 1500-talet uppstod den protestantiska kristendomen. Protestanterna ville protestera mot påvens och biskoparnas makt, och menade att det var endast bibeln och det som stod i den som skulle gälla. De tyckte att den katolska kyrkan och dess ledare inte längre följde budskapet. Martin Luther var en av de viktigaste kritikerna. Det ledde till att bibeln började översättas till olika språk. Det finns idag många olika protestantiska kyrkor, varav den svenska kyrkan är en. Protestantisk kristendom är vanlig i norra Europa och i Nordamerika. Den protestantiska kristendomen erkänner inte påvens överhöghet. De har också endast kvar två sakrament, dopet och nattvarden.

2.8 Kristendom och samhälle

Kristendomen är världens största religion och har allt sedan starten utsatts för kritik av olika slag. Bibeln har undersökts i detalj även av icke kristna. Religionen och dess företrädare har hanterat denna kritik på olika sätt i olika tider.

En del menar att kristendomen har ett mörkt förflutet och pekar bland annat på korstågen under medeltiden samt kättarförföljelserna och inkvisitionen under 1500-talet. Korstågen var religiöst tillåtna krig som genomfördes på slutet av 1000-talet och fortsatte ända in på 1200-talet. Korstågen hade som syfte att erövra Jerusalem som på denna tid styrdes av muslimer. Kristna soldater reste på uppmaning från påven i Rom, till det heliga landet (Palestina) för att kriga. Kättarförföljelserna och inkvisitionen hade som syfte att se till att man utförde kristendomen på "rätt sätt". Att utföra kristendomen på "fel sätt" kunde medföra att man blev dödad.

Under en längre tid rådde inte religionsfrihet i Sverige. Alltsedan 1500-talet skulle alla i Sverige bekänna sig till den lutherska protestantiska kristendomen. Det var först år 1951 som det blev tillåtet att lämna svenska kyrkan utan att samtidigt gå in i något annat samfund. Numera blir man medlem i svenska kyrkan då man låter döpa sig.

Idag har kyrkan och kristendomen inte längre samma inflytande över samhället. Människorna har blivit mer sekulariserade och betraktar idag mer religion som en privatsak. Kristendomen har fått anpassa sig till det moderna samhället. Det har gjort att de kristna har tagit våra dagars ideér om demokrati och jämställdhet samt mänskliga rättigheter till sina. Samtidigt är världen idag mer globaliserad. Det betyder att de kristna samfunden måste förhålla sig till ökat internationellt samarbete. Nu har etiska- , sociala- och internationella frågor blivit allt viktigare för kristendomen och dess olika kyrkor.

Det finns fortfarande många spänningar mellan kristendomen och det omgivande samhället. Det gäller frågor inom vetenskap, synen på familjen samt synen på sexualitet och kvinnors rättigheter, för att nämna några.