6. EU och världen

6.1 Den globala gemenskapen

När man pratar om det som sker utanför sitt eget lands gränser brukar man säga att det är något internationellt. Hur olika personer ser på världen skiljer sig ofta åt beroende på att man har olika världsbilder. 

Världsbild

En världsbild är den bild av omvärlden som är likadan för fler människor. Det finns olika sorters världsbilder, geografisk, ekonomisk och demografisk världsbild är några exempel. En geografiska världsbild handlar om den rena kartan. Hur man ser på världens karta skiljer sig åt beroende bland annat varifrån man kommer. En svensk ser världen med Sverige i mitten, men en som bor i Argentina kan ha Sydamerika som centrum i sin världsbild. 

Dessutom kan man ha blivit lurad av de fel som vanliga kartor har jämfört med en jordglob. Att Grönland är väldigt stort, nästan lika stort som Afrika är ett sådant exempel på en felaktig världsbild. En ekonomisk världsbild är baserad på hur stor ekonomi länder har, ju större BNP desto större del av kartbilden får landet. En demografisk världsbild är gjord efter befolkning. Ett land med stor befolkning blir stort på kartan och ett land med liten befolkning blir litet på kartan. 

Land, Nation och Stat 

För att ett land ska kallas för land krävs bland annat att det finns någon sorts gränser mot andra länder. De flesta länders gränser är naturligt skapade av floder, berg, skog, hav och sjöar. Under historiens gång har dessa naturliga hinder skapat gränser mellan folk. Det finns dock även mer onaturliga gränser, till exempel de raka linjer i Afrika som bestämdes av europeiska länder i samband med koloniseringen. Dessa raka gränser drogs med linjal och man brydde sig inte om ifall folkgrupper splittrades av de nya gränserna.

Nation är ett annat begrepp som används när man pratar om länder. En nation är människor som känner att de hör ihop. Man talar samma språk och har en gemensam historia, tradition och religion som tillsammans har skapat en kultur för folket. Begreppet land är det landområde som en viss folkgrupp bebor. Det finns olika sorters nationer. En nationalstat är ett land där det i princip bor en enda folkgrupp. Det är ganska ovanligt i dagens samhälle och istället har de flesta länder flera olika folkgrupper som lever tillsammans. Detta kallas mångnationell stat. Begreppet stat är något som används när man talar om länder och nationer. Stat är den makt som bestämmer över ett visst område.

Etnocentrism

I en folkgrupp utvecklas ofta en känsla av gemenskap och släktskap. Detta kallas etnicitet och skapar identitet och säkerhet inom gruppen. Om känslan gäller ett helt land kallas det för nationalkänsla. Nationalkänsla är det som gör att man bevarar sin kultur och enas utåt till exempel vid idrottsevenemang. Ur nationalkänsla kan det dock uppstå det som kallas etnocentrism. Det är när man anser att andra folkgrupper är sämre och annorlunda. När denna syn för ett för stort övertag kan det uppstå etnisk rensning (folkmord) som i Rwanda eller Jugoslavien under 1990-talet. Då dödades etniska minoriteter på grund av den folkgrupp de tillhörde. En etnisk minoritet är en mindre folkgrupp som bor i ett land där en annan folkgrupp är i majoritet. Att de bor där kan bero på konstiga gränsdragningar eller att de inte fått tillåtelse att bilda en egen stat. Det är till exempel så får kurderna och romerna samt samerna.

6.2 Internationell politik

Internationell politik handlar om att länder samarbetar över nationsgränserna för att lösa olika frågor som handlar om andra saker än bara det egna landet. När politiker bestämmer om frågor som bara rör sitt eget land kallas det nationell politik.

Anledningarna till att man vill vara med och besluta om internationella frågor är att länder försöker nå vissa mål. Det man främst vill uppnå för sitt land är välstånd och säkerhet för sina medborgare. Att försöka skaffa en så bra ekonomi som möjligt genom att öka landets rikedomar gör att fler och fler i landet får det bättre, deras välstånd ökar. Detta sker genom att man får till en bra utrikeshandel och tillverkning. Förr i tiden använde sig länder av krig och erövringar för att bli rikare. Det andra målet man vill uppnå är säkerhet för invånarna. Man vill kunna försvara sitt land om det blir krig eller mot andra hot. För att kunna göra detta har de flesta länder ett försvar. Denna politik kallas för säkerhetspolitik.

Aktörer

När det handlar om den internationella politiken finns det ett antal olika aktörer som deltar. Dessa aktörer är i mer eller mindre grad beroende av varandra.

• Suveräna stater

• Mellanstatliga organisationer

• Företag

• Media

• Grupper

Suveräna stater

Det är enskilda stater (länder) som är ett landområde där en statsmakt bestämmer och inga andra länder får lägga sig i en suverän stats inre politik. Det finns över 200 suveräna stater i världen idag. Det finns en mängd olika sorters stater och man kan dela in dem i fyra olika varianter. Vilken variant en stat tillhör hänger ihop med hur mycket makt och inflytande den har. Det som kan ge makt och inflytande är stor befolkning, mycket tillgångar, stark militärmakt, stor tillverkning och en bra utbildningsnivå.

En supermakt är den mäktigaste varianten och för att vara en supermakt ska landet ha styrka nog att kunna ingripa vid konflikter över hela världen. För att kunna göra detta behöver man ha militära baser över stora delar av världen. För tillfället finns USA som en supermakt.

Den näst mäktigaste varianten är stormakter. En stormakt är ett land som är så betydelsefullt att de kan spela en stor roll i världspolitiken. De har stark militär, ekonomi och en stor befolkning. Till stormakter i världen idag räknas bland annat Ryssland, Kina, Storbritannien, Tyskland och Indien.

Medelstora och små stater är en blandning av länder med både rika och fattiga länder samt länder med både liten och stor befolkning. Här finns bland annat Sverige, Brasilien, Thailand och Costa Rica.

Aktören med minst makt är ministaten. Det är länder som har en befolkning under 100 000 invånare. Exempel på ministater är Vatikanstaten, Andorra samt öriken i Stilla Havet som Tonga och Palau.

Mellanstatliga organisationer

Enskilda stater samarbetar genom olika organisationer över världen. Den största samarbetsorganisationen är Förenta Nationerna (FN) men även Europeiska Unionen (EU) är en ganska stor samarbetsorganisation. Utöver det finns tre olika sorters organisationer. Det är ekonomiska, sociala och militära samarbeten. 

I en ekonomisk organisation samarbetar länder för att utöka sin rikedom och sin välfärd. Exempel på sådana organisationer är WTO (World Trade Organization) där stater samarbetar för att underlätta import och export samt OPEC där oljeproducerande länder samarbetar i frågor som har med oljeproduktion. 

Ett socialt samarbete handlar om att försöka förbättra människors hälsa och sociala trygghet. Organisationer som arbetar för detta är till exempel WHO (World Health Organization) och UNICEF (FN:s Barnfond) som båda är delar av FN. 

Militära samarbeten är att länder sluter sig samma för att försvara sig mot hot från andra länder i en gemensam försvarsallians. Ett exempel på detta är NATO (North Atlantic Treaty Organization).

Företag

Stora internationella företag har fått en allt större betydelse internationellt sett eftersom många av företagen finns i flera stater. Företag har idag en stor möjlighet att flytta sin verksamhet till länder som har bäst villkor gällande till exempel hyror eller löner till anställda. Ett företag kan även välja att stötta en viss regim med ekonomiska bidrag.

Media

Media agerar precis som företagen multinationellt, det betyder att de rör sig över nationsgränserna. Den som kontrollerar olika sorters media kan bestämma vilken information som vi får om olika stater. Detta är något som kräver ett kritisk tänkande så att man kan värdera och granska informationen som vi får. Nuförtiden är det svårare för enskilda stater att kontrollera nyhetsflödet då de sociala medierna har skapat en möjlighet att snabbt föra ut politiska budskap.

Internationella intresse-organisationer

En annan möjlighet som människor har för att påverka internationellt sett är att sluta sig samman i grupper eller intresseorganisationer. Exempel på detta är Amnesty International som bland annat jobbar mot tortyr och dödsstraff och Röda Korset som försöker hjälpa människor i nöd. Andra sorters organisationer kan vara rebellgrupper som vill störta ett lands regering eller en terrororganisation som genom våld och terror vill uppnå ett politiskt mål. 

6.3 Konflikter

Då ett eller flera länder inte kan lösa sina problem eller om grupper i ett land inte är nöjda med landets styrelseskick så kan det uppstå en konflikt. Det första steget för att lösa en konflikt brukar vara genom diplomatiska förhandlingar. Om dessa inte lyckas kan det ofta uppstå en kris vilket är ett steg närmare krig, men en fredlig lösning är ännu möjlig att nå. Kan man inte lösa krisen så utvecklas den antingen till en väpnad konflikt eller till ett krig. Skillnaden är att i ett krig så måste minst 1000 personer dö varje år och dessutom ska minst en av de stridande sidorna vara en stat, annars kallas det väpnad konflikt.

Krig/Konflikter

Det finns några olika varianter av krig och konflikter:

• Statliga konflikter och krig där det är krig mellan olika länder. Denna typ av krig är mycket ovanlig nuförtiden och det är väldigt sällsynt av två demokratier krigar mot varandra. 

• Inbördeskrig där en eller flera parter slåss inom landet, oftast är den ena sidan staten. Det kan antingen vara att man slåss mot de som har makten i landet eller att man slåss för att man vill bli självständig och skapa ett eget land. 

• Ensidigt våld från en flera grupper inom ett land. Det kan till exempel vara en drogorganisation som som i Mexiko eller terrororganisationer som al-Qaida som dödar delar av befolkningen.

Orsaker

Det finns förstås många olika orsaker till att det uppstår konflikter och krig. Dessutom är det vanligt att flera orsaker samspelar vid en konflikt. Några av orsakerna är:

• Politiska orsaker: För att få mer makt så vill man öka sitt politiska inflytande. Det kan vara att man vill ta makten inom ett land eller att man vill ta över ett annat landområde. Dessutom kan ett land som känner sig hotat av andra länder kan anfalla de länderna. Man tycker att anfall är bästa försvar. 

• Ekonomiska orsaker: Olika stater är intresserade av samma landområde. Det kan vara för att man vill komma åt vissa naturresurser eller vissa marknader eller speciella handelsvägar. 

• Psykologiska orsaker: Det uppstår misstänksamhet mot det som är främmande och annorlunda vilket skapar en grund för etnocentrism. Detta kan sedan leda till att etniska konflikter uppstår där folkgrupper utsätts för förföljelser och dödas. 

• Ideologiska orsaker: Det kan vara att det är olika politiska tankesätt i olika länder eller att man har olika religioner vilket skapar religionskrig. 

6.4 Internationell konflikthantering 

För att lösa en internationell (eller nationell konflikt) finns det egentligen två olika vägar att gå. Hur en stat når sina mål för sin utrikespolitik kan variera mellan både militära och fredliga lösningar.

Militära lösningar 

Om ett land känner sig hotat gällande sin säkerhet eller välstånd så kan man ta till olika militära maktmedel. De består i huvudsak av olika sorters vapen. Det finns konventionella vapen som är så kallade vanliga vapen där kraften kommer mestadels från krut. Dessa är de vanligaste vapnen och är de som används i så gott som alla väpnade konflikter i världen idag. Kärnvapen, eller atomvapen, är ett annat vapenslag som dock inte använts mer än gång under historien i Hiroshima och Nagasaki. Utöver dessa finns biologiska och kemiska vapen som består av antingen bakterier eller någon sorts gas. 

Fredliga lösningar

Det vanligaste alternativet är att använda sig av olika fredliga lösningar för att lösa internationella konflikter. Det finns diplomati, ekonomiska påtryckningar samt propaganda. Diplomati innebär politiker från de inblandade länderna använder sig av samtal och förhandlingar för att lösa problem. Ekonomiska påtryckningar betyder att länder försöker påverka ett annat land genom att försämra deras ekonomi. Det kan vara genom en bojkott då man slutar köpa varor från ett land eller genom ett embargo då man slutar sälja vissa varor till ett land. Propaganda är att ett land försöker påverka åsikterna hos befolkningen i andra länder genom falsk eller vinklad information.

6.5 Fred och säkerhet

På den internationella spelplanen är målet för de flesta stater att det ska vara säkert och att fred är målet att sträva mot. För att uppnå fred mellan eller inom länder finns det några olika alternativ att välja mellan: 

• Maktbalans innebär att ingen stormakt får bli starkare än någon annan. Om alla är jämnstarka så krigar de inte eftersom de inte kan vinna mot varandra. Ett exempel på detta var tiden innan och efter första världskriget.

• Terrorbalans är samma sak som maktbalans fast med kärnvapen hos de inblandade länderna. Då kan länder kan inte anfalla med kärnvapen för då anfaller det andra landet tillbaka med kärnvapen och det innebär självmord för alla inblandade. Denna situation uppstod efter andra världskriget mellan Sovjetunionen och USA.

• Gemensam säkerhet betyder att man går ihop i en allians för att bli starka tillsammans. Då vågar ingen anfalla för om ett land blir attackerat så får det hjälp av flera andra. Två exempel på detta är NATO och EU.

• Världsregering innebär att alla deltagande länderna ger mycket av sin makt till en världsregering. EU går att jämföra med detta men medlemsländerna har inte gett så mycket makt till EU ännu.

• Hegemoni är att en väldigt stark stat ska se till att det är fred och säkerhet i världen. Under senaste årtiondena har USA varit den stat som haft möjlighet att göra detta.

6.6 EU - Europeiskt samarbete

Efter andra världskriget var stora delar av Europa förstört. Över 60 miljoner människor hade dött och krigströttheten var stor i världen. För att minska risken för framtida krig i Europa började vissa länder i stället samarbeta i ekonomiska frågor och detta leder senare fram till dagens EU.

EU:s historia

För att kriga behöver man kol- och järn och om länderna istället hade gemensam kontroll över detta så kunde krig förhindras. Länder som handlar med varandra krigar inte med varandra. Därför bildades 1952 Kol- och Stålunionen med medlemsländerna Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Tyskland och Italien. Samarbetet utvecklades med den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen samt Euro Atom under slutet av 50-talet. 1967 slogs dessa samarbeten ihop under namnet EG (Europeiska Gemenskaperna). Man började även samarbeta gällande gemensam jordbrukspolitik för att alla länderna skulle kunna försörja sig med livsmedel.

Första gången EG utökades var 1973 då Storbritannien, Irland och Danmark gick med. De gick med bland annat på grund av ekonomiska skäl. 1981 blev Grekland medlem och 1986 kom Spanien och Portugal med bland annat för att dessa länder gått från diktatur till demokrati och man ville stödja deras demokratiska utveckling. 

Under 1990-talet så förändrades EG och 1993 blev det istället den Europeiska Unionen (EU) som gällde. Samarbetet utökades till att gälla fler områden som ekonomi, utrikespolitik, brottsbekämpning och säkerhetspolitik. 1995 så blev Sverige, Österrike och Finland medlemmar i EU.

På 2000-talet så utökades antalet länder i EU ganska kraftigt då först tio länder gick med 2004. Det var Cypern, Malta, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Slovenien, Polen, Tjeckien och Slovakien. Sedan blev Bulgarien och Rumänien medlemmar 2007 och 2013 blev Kroatien det 28 medlemslandet. För tillfället väntar bland andra Turkiet, Island, Montenegro, Albanien, Serbien och Makedonien på att bli medlemmar.

På senare år har Storbritannien via en folkomröstning beslutat sig för att lämna EU. Det innebär att det idag är 27 medlemsländer i EU.

6.7 EU:s organisation

Grundtanken inom EU bygger på maktdelning. Medlemsländerna lämnar över en del av sitt bestämmande till EU som beslutar i vissa frågor. Makten inom EU ska sen delas mellan sju stycken olika institutioner. Det är Europaparlamentet, Ministerrådet, EU-kommissionen, EU-domstolen, Europeiska rådet, Europeiska centralbanken och Europeiska revisionsrätten.  EU:s institutioner finns i fyra städer: Bryssel, Strasbourg, Luxemburg och Frankfurt.

Europaparlamentet

Europaparlamentet är EU:s folkvalda organ (riksdag) och väljs var 5:e år (2019, 2024 osv). Består av 705 ledamöter varav 21 är från Sverige. Parlamentet har till uppgift att besluta om lagar (ihop med ministerrådet), besluta om budgeten och godkänna nya medlemsländer och internationella avtal. För att ett beslut ska kunna genomföras i EU måste Europaparlamentet och Ministerrådet vara överens. 

Ministerrådet

Rådet är EU:s högsta beslutande organ tillsammans med Europaparlamentet. I ministerrådet ingår en minister från varje medlemslands regeringar och det kan vara olika ministrar beroende på vilken fråga som tas upp. Ministerrådet fattar beslut ihop med Europaparlamentet om ny lagstiftning.

EU-kommissionen

EU-kommissionens viktigaste uppgift är att ta fram nya lagförslag för EU samt att sluta avtal mellan EU och andra länder. Europeiska Kommissionen består av 27 kommissionärer som sköter mycket av det vanliga arbetet i EU. Man förbereder beslut och ser sen till att besluten verkställs. Ordföranden för kommissionen kallas ibland för EU:s president. EU-kommissionen kan liknas vid EU:s regering.

EU-domstolen

EU-domstolen kontrollerar att medlemsländerna och EU:s organ inte bryter mot EU:s grundlag eller beslut. Består av en domare från varje land, alltså 27 stycken.

Europeiska rådet

Europeiska rådet är inte ett beslutande organ men påverkar EU ändå. Här träffas EU:s regeringschefer och statschefer några gånger om året för att planera det fortsatta samarbetet. Sveriges deltagare är statsministern. Rådets möten kallas för toppmöten.

Europeiska centralbanken

Är en gemensam centralbank för de länder som använder euro. Europeiska centralbanken (ECB) ska även jobba för att inflationen är låg.

Europeiska revisionsrätten

Revisionsrätten kontrollerar att EU:s utgifter och inkomster hanterats på rätt sätt. De granskar alla som tar emot eller har hand om EU-pengar.             

EU:s politik

Inom EU råder fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Detta rör mestadels handel men även att människor ska kunna få arbeta och bo i ett annat EU-land utan särskilda tillstånd i upp till tre månader. 

I och med den fria rörligheten har även ett samarbete gällande brottsbekämpning blivit viktigt. Därför har EU ökat samarbetet inom frågor som gäller lag och rätt. Utöver detta har man en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. EU kan utföra fredsbevarande uppgifter i länder utanför EU och då måste medlemmarna bidra med trupper.  Ett annat viktigt samarbetsområde är EU:s jordbrukspolitik.

Politiken i EU är mellanstatlig och det betyder att alla länder måste vara överens för att kunna fatta ett beslut vilket gör att det ibland kan vara svårt att få till ett beslut.

Ekonomi och Euron

För att EU ska fungera så betalar medlemsländerna en avgift varje år som är till för att driva EU.  Avgiftens storlek beror på ländernas ekonomiska förutsättningar. Medlemsländerna får sen tillbaka delar av sin avgift genom olika bidrag  och ekonomiska stöd. Alla EU-länder är också med i det ekonomiska samarbetet EMU som är tänkt att öka tillväxten och sysselsättningen i EU. 19 av medlemmarna har dessutom euro som gemensam valuta.

6.8 Flyktingar 

Under de senaste åren har antalet flyktingar i världen ökat till nya rekordnivåer. För tillfället befinner sig över 50 miljoner människor i världen på flykt, antingen inom sitt land eller i ett annat land. De flesta flyktingar kommer från fattiga delar av världen och det vanligaste är att man flyr i från krig eller väpnade konflikter. För tillfället har oroligheter i Mellanöstern (bland annat Syrien och Irak) samt i delar av Afrika (bland annat Sydsudan och Centralafrikanska republiken) bidragit mycket till antalet flyktingar i världen.

För att hjälpa flyktingar så finns FN:s flyktingkonvention där det står att man ska ta hand om dem som flyr från sitt hemland av särskilda skäl. Det kan även vara för att man känner sig hotad till livet eller riskerar sin frihet på grund av sin ras, nationalitet, religion eller politisk uppfattning. Eller om man riskerar att utsättas för tortyr i sitt hemland.

Invandring till Sverige

Antalet människor som vill immigrera till Sverige (flytta till ett nytt land) är mer än 80000 varje år. För att få stanna längre än tre månader i Sverige krävs ett uppehållstillstånd. Det ges bland annat till folk som vill arbeta eller studera här, flyktingar och anhöriga till folk som redan bor i Sverige. Dock så är det varje år cirka 40000 som emigrerar (flyttar ifrån sitt land) så befolkningsökningen varje år i Sverige genom invandringen är runt 40000 människor.

Migrationspolitik

Migration handlar om folkomflyttning, att människor emigrerar och immigrerar mellan olika länder. För att kunna ta hand om de människor som kommer till Sverige och vill stanna här behövs en migrationspolitik. Det första man måste besluta är vilka som får komma hit och det kallas invandringspolitik. Det är Migrationsverket som sköter flyktinghanteringen i Sverige och bestämmer vilka som får stanna. För att hjälpa de som sedan får stanna behövs en integrationspolitik. Integration handlar om att man ska kunna bli en del av det samhälle man kommer till. Motsatsen kallas segregation och är när vissa folkgrupper blir avskilda från det samhälle de bor i.

När en flykting kommer till Sverige så är det första man måste göra att söka asyl. Det betyder att man begär skydd i landet man kommer till. Det är alltså sedan Migrationsverket som kontrollerar om varje flykting har rätt till asyl i Sverige. Reglerna för denna kontroll finns i Utlänningslagen. Blir sen asylansökan godkänd så får den sökande ett permanent uppehållstillstånd. Det innebär att man har rätt att stanna i Sverige för gott.